Dag: 20 januari 2021

Framställning göres om räntesänkning.
— Interimstyrelse tillsatt.
Länets egnahemsägare hade i går kallats till sammanträde å Pensionat Solhem härstädes för att dryfta frågor av gemensamt intresse. Kallelse hade utfärdats av ett 15-tal egnahemsägare från olika håll inom länet, innehavare av såväl jordbruks- som bostadslån, och till sammanträdet hade infunnit sig närmare ett 100-tal personer. Bland de närvarande märktes också ledamöterna i länets egnahemsnämd. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott och egnahemsnimden hade som bekant i höstas i avgivna yttranden framfört kraven på sänkta egnahemelåneräntor, ett krav, som aktualiserats dels av de låga låneräntorna i öppna marknaden och dels av statens utsläppande av de räntefria arbetarsmåbrukslånen. Som bekant förekom också då i anslutning därtill en debatt i Gotlands Allehandas spalter, varunder dessa krav med skärpa underströkos från en del egnahemsägares sida. Det var samma egnahemsägare, som tagit initiativet till gårdagens möte.
De närvarande hälsades välkomna av hr Emil Johansson i Eskelhem, som i ett anförande erinrade om egnahemsägarnes ställning i samhället.
Det finns olika klasser i samhället, men bland de lägsta grupperna stå egnahemmarna. Egnahemsrörelsen skapades vid seklets början för att utgöra en motvikt mot emigrationens hotande verkningar. Enligt en uppgift uppgår det utlämnade lånebeloppet nu till 300 milj. kr., och även om emigrationen nu icke utgör något motiv för denna statens verksamhet, så har andra orsaker i stället trätt i förgrunden. Men som förhållandena nu äro, är det ingen barmhärtighetsgärning, som staten nu utför på detta område, vilket framgår av de räntesatser, som den betingar sig av låntagarne. Dessa småbrukare få ju heller icke någon större nytta av de stödåtgärder, som staten lämnat jordbruket, ty de ha icke mycket att avyttra, utan producera mest för sitt eget behov, och särskilt gäller det spannmålsregleringen. Medan staten hjälpt andra kategorier, så att dessa rent av kunnat öka sitt kapittal, så gå egnahemsägarne tillbaka. Ifråga om de animaliska produkterna och om betodlingen äro de något mera gynnsamt ställda, men även i dessa fall är det massproduktionen, som blir den lönande. Hur kunna egnahemsägarne klara sig? Jo, genom intrång på arbetsmarknaden för att skaffa sig biförtjänster. När de också få hålla på i 25 å 30 år utan att kunna amortera sina egnahemslån, då blir det hopplöst. Under nuvarande förhållanden anses det t. o. lönande att omplacera egnahemslånen till privata kreditinrättningar. Staten hjälper i våra dagar allt och alla, och även om egnahemsägarne ej begära direkt hjälp, så kan det dock icke vara skäligt, att egnahemsrörelsen skall utgöra något vinstgivande företag för staten.
Talaren hälsade så de tillstädeskomna yrkesbröder samt riktade ett särskilt tack till egnahemsnämdens ledamöter för att dessa kommit tillstädes.
Därefter talade en annan av initiativtagarna till mötet, nämligen hr Adrian Anderson i Hellvi, vilken gav en redogörelse för de bestämmelser, som gällt för egnahemslånen, alltsedan dessa av 1904 års riksdag inrättades och fram till våra dagar. F. n. utgör annuiteten på jordbrukslån 3,6 proc. ränta samt 2 proc:s amortering samt på bostadslån 2,5 proc. amortering och 4 proc. ränta, räntan beräknad på den stående delen av lånet. För jordbrukslånen underlätta de s. k. premielånen, vilka varken behöva räntas eller amorteras, om vissa föreskrivna arbetsprestationer fullgöras.
Talaren ville icke förorda, att egnahemsrörelsen avskaffades, ty det kommer säkert alltid att finnas personer, som äro beroende av dylika lån från staten. Men som det nu är, bli kostnaderna för stora för låntagarne, som få slita och betala och bli aldrig fria. Dessa ha ofta en medelinkomst av 1,200 å 1,300 kr. samt stora familjer och många andra utgifter. De räntefria arbetarsmåbrukslånen kunna vi ej få nytta av på Gotland, ty de äro i första rummet avsedda för skogsarbetare. Försök till erhållande av sänkning i egnahemsräntan har gjorts från något håll på fastlandet, men det blev blankt nej. Så länge vi tiger, tror staten att vi äro belåtna. Hushållningssällskapet har emellertid opponerat sig, och över allt ute i bygderna klaga egnahemslåntagarne. Man kan visserligen nu erhålla billigare lån på annat håll, men hur går det med dem, om det kommer en ny depressionstid? Talaren ansåg, att egnahemsägarne borde dryfta sin ställning och helst bilda en egen sammanslutning, ty en egnahemsägarnes förening skulle kunna vara till nytta även vid andra tillfällen.
Därefter anmodades R. L. F :s ombudsman, lantbrukaren E. V. Norman, Möllbos i Halla, att leda förhandlingarna och målare Frid. Hejdenberg, (karda, utsågs till sekreterare för mötet.
Diskussionen inleddes sedan med ett anförande av konsulent Anders Eklund.
Denne tog först upp den av hr Johansson antydda frågan, om egnahemsrörelsen är till någon egentlig hjälp, Här på Gotland ha dock mellan 1,400 och 1,500 personer tack vare denna rörelse kunnat skaffa sig egna hem. Det hade också anmärkts, att amorteringstiden år lång, men det har ordnats så, för att hjälpa låntagarna. Därest de skulle anse sig kunna amortera lånen på kortare tid, så ha de frihet därtill. Egnahemsräntan är i med nuvarande räntesatser matematiskt beräknad 3,84 proc. för jordbrukslån och 4,3 proc. för bostadslån. Talaren ville medge, att han ansåg, att den förutvarande låneplanen var trevligare, nu ta amorteringarna 35 år, men snabbare inbetalningar kunna som sagt ske. Premielånen utgöra också en god hjälp — de skulle kunna uppskattas som en avskrivning av 10 proc. av lånen eller en halv proc:s räntenedsättning under 20 år.
Talaren ansåg, att om det är någon allmän klagan, så är denna mera berättigad ifråga om bostadslånen än om jordbrukslånen. Där äro annuiteterna större, och några premielån förekomma ej. Nu föreligger proposition i riksdagen om lägre egnahemsränta. Egnahemsnämden här på Gotland hade föreslagit, att denna ränta borde vara högst 3 proc., men så lågt torde riksdagen knappast komma att gå. Riksdagen torde se denna fråga på längre sikt. Tydligt är, att till en början under egnahemsrörelsens historia de tillämpade räntesatserna lågo betydligt under ränteläget på allmänna marknaden och lånen därför voro mycket förmånliga. Man skulle kunna tänka sig, att räntorna följde konjunkturerna. Just nu skulle detta vara förmånligt men under andra perioder hade det varit föga lyckligt.
Näste talare var hr Ture Ohlsson, Frändarve i Eskelhem, som ansåg, att alla kunde vara ense om nyttan av egnahemslånen. Inom vissa andra län har också egnahemsrörelsen fått en betydligt kraftigare utveckling än här på Gotland, företrädesvis i Kristianstads och Västerbottens län. Men även här har den hjälpt till att skaffa mången en egen torva. Men det finns åtskilligt, som brister, och det är väl skäligt, att de grupper, som fått det bättre ställt, hjälpa dem, som ha det sämst. Riksdagen lär väl komma att sänka räntan till 3,6 proc., men tal. tyckte att mötet skulle uttala sig för en sänkning till 3 proc. Hr Emil Johansson hade visst ej velat bestrida, att egnahemslånen varit till nytta, det var läget f. n., som han ansåg vara mindre tillfredsställande, Han ansåg att mötet borde uttala sig föl en räntesänkning till 2 proc.
Hr John Malmros, Kvie i Martebo, instämde också i den meningen, att räntan f. n. är för hög, ty den bör ej ligga över allmänna ränteläget. Men det är dock ej räntan, som betyder mest för småbrukaren, utan det är möjligheten att få betalt för produkterna, för fläsket, smöret och äggen. Som det nu är vilja våra barn ej axla våra kappor, utan söka sig till andra yrken. Det är beklämmande att se på sina ställen på norra Gotland, huru egnahemmen ligga för fäfot, medan ägaren går och arbetar i stenbrotten. I bostadsegnahemmen är det vanligen snyggt och propert, i jordbruksegnahemmen lyser ofta armodet emot besökaren. Man kommer här in på politiska förhållanden. En dag spricker väl bubblan, och då ha vi alla konsumenter emot oss. Det är vi småbrukare, som ha det sämst.
Hr P. Löfstedt, Visby, underströk den nytta, som egnahemsrörelsen medfört. De önskemål, som man kunde ha anledning framföra, var att lånen bli så stora, att de kunde täcka behovet av sekundärlån, och att arealen blir så stor, att egnahemsägarne ej behöva gå till storbönderna på arbete och därmed eftersätta arbetet på det egna jordbruket. Han instämde även i kravet på sänkning av räntefoten.
Agronom A. G. Olofsson ville rätta den missuppfattningen, att egnahemslånen skulle vara något vinstgivande företag för staten. I årets proposition föreslås räntan till 3,6 proc. för jordbrukslån och 4 proc. för bostadslån och ett bifall till detta förslag kommer att medföra en ränteförlust av 3/4 miljoner för staten. Om bostadsräntan också skulle sänkas till 3,6 proc., bleve detta en ytterligare förlust på en halv miljon. Staten sitter med bundna lån och kan ej med ens få ner dessa, utan detta får gå så småningom.
Hr Adrian Andersson ansåg gentemot hr Malmros, att det finns flera kategorier än småbrukare, som ha det svårt, såsom arbetaregrupper inom sten- och cementfacken m. fl. Räntan borde begränsas till 2 proc., medan amorteringen i stället kunde sättas till 4 proc., så att lånen toge slut någon gång.
Hr Wetterber g, Klinte, som var bostadslånetagare, ansåg, att egnahemslånen nog gjort nytta i det förflutna, men tvivlade på, att de gjorde det nu. Man kan få låna på andra håll en hel procent under egnahemsräntan. Talaren hade gjort en del undersökningar om möjligheterna att få någon ändring till stånd och hade sig bekant, att det i år låg i riksdagen både proposition och motion om sänkning av låneräntan. Vad som då behöves, är påtryckning på riksdagsmännen. Talaren ansåg, att mötet borde besluta en sådan, men frågan var i om det borde ske genom en resolution eller genom uppvaktning av en delegation.
Hr Malmros förklarade sig icke vilja vara orättvis mot industriarbetarne, men deras löner hade dock sedan 1914 fördubblats — så hade ej skett för jordbrukarne.
Sedan en talare yrkat på ,att mötet skulle gå in med sin framställning genom R. L. F. och hr Wetterberg tvivlat på lämpligheten av en sammankoppling med denna organisation, i synnerhet som det här gällde även bostadslåntagare, uttalade sig flera deltagare för bildande av en särskild organisation.
Hr Ture Landin, Rute, opponerade dg mot straffräntan, som kunde drabba vem som helst vid sjukdomsfall o. d. och som borde tagas bort helt. Tal. ville ej blanda in politik i denna diskussion, men staten har många företag, som den kastar pengar på, men dem, som har det sämst, vill den gärna pina. Mötet borde begära en låneränta av 2 proc. Talaren ville icke, att mötet skulle anlita R. L. F. utan borde taga initiativ till en egen organisation, som skulle kunna omspänna hela landets egnahemsägare. Riksdagen väntade talaren icke mycket av.
Agronom A. G. Olofsson påpekade,att hela egnahemsrörelsens organisation ligger 1 stöpet och en kommitté är tillsatt för att komma med förslag till ändrad organisation. Däri inbegripas också frågan om arbetarsmåbruk och arrendejordbruk. Det är bara synd att alla sådana utredningar skola gå så långsamt, men man får dock hoppas, att kommitténs arbete skall leda fram till en ändring av de nuvarande förhållandena. Detta hindrar emellertid icke, att alla, som äro intresserade av frågan, uttala sin mening om de nuvarande bestämmelserna.
Hr John Malmros undrade, om det verkligen var nödvändigt att bilda en förening för att framföra egnahemsägarnes uppfattning i frågan om räntan. Det kan givetvis tänkas andra uppgifter i framtiden, men då torde å andra sidan intressena komma att gå i sär mellan producent- och konsumentintressen.
Hr Adrian Andersson hoppades, att de skulle kunna vara så goda vänner, att de ej behövde hacka ögonen ur varandra.
Hr Ture Ohlsson ansåg, att en förening hade en uppgift icke blott när. det gällde att ställa krav på staten utan även för att skapa en bättre kåranda. Det framlagda förslaget om maskiner till småbruket kräver också organisation mellan småbrukarn.
Hr Eriksson, Martebo, riktade sig mot det tvång, som ålades egnahemsägarne, när det gällde uppförande av byggnader. Det kunde ej behövas byggas så lika alla och det kunde också vara mindre formaliteter med ritningar. Det borde lämnas mera teknisk hjälp Det borde lämnas mera teknisk hjälp och mindre förmynderskap. Att småbrukaren har det så svårt, är statens fel. Ty ingen kan rå för, att han födes fattig.
Hr Lennart Lindgren, Visby, kunde icke instämma i denna kritik mot egnahemsnämden ifråga om ritningarna. Egnahemslånen äro en hjälp. Han trodde också att det kunde vara nyttigt med en förening.
Konsulent Eklund protesterade mot anklagelserna mot nämden, att den skulle vara formalistisk. Tillsynen från nämdens sida torde vara till god nytta och de, som sköta sig, lida icke alls under något förmynerskap.
Hr Löfstedt kunde också av erfarenhet vitsorda, att egnahemsägarn stå i stor tacksamhetsskuld till konsulent Eklund för den rådgivande verksamhet, som han utövar. (Många instämmanden.)
Hr Nygren ansåg däremot, att en del egnahemsbyggen äro alltför stort tilltagna och bli alltför betungande att underhålla.
Efter ytterligare en del inlägg avslutades debatten och mötet beslöt att antaga en resolution i enlighet med ett förslag, som föredrogs av hr Emil Johansson. I resolutionen hette det bl. a. Med hänsyn till de låga räntesatser, som f. n. tillämpas i vårt land och 1 medvetande om de vidsträckta möjligheter för svenska staten att anskaffa kapital till låg ränta finna vi det egendomligt och mot vår moraliska rätt stridande att åtgärder ej vidtagits för egnahernslåneräntans sänkande till en nivå, som understiger de räntesatser, som tillämpas i den öppna marknaden. Detta så mycket mer som staten lämnat betydande anslag för att höja det ekonomiska och sociala välståndet i landet, vilka anslag på grund av vår ställning i samhället endast i ringa mån kan komma oss till godo. Vi vilja rikta en vördsam vädjan till regering och riksdag att ägna egnahemsägarnes utkomstmöjligheter saklig prövning samt besluta en sänkning av räntan å egnahemslånen till en räntesats, som är så låg som möjligt men högst 3 proc. samt lika för såväl jordbruks- som bostadslån.
Att underteckna resolutionen, vilken genom de gotländska riksdagsmännens försorg skulle tillställas jordbruksministern samt jordbruksutskottet, utsågos hrr Norman, Hejdenberg, Emil Johansson, Adrian Andersson, John Malmros och Lennart Lindgren.
Därefter diskuterade man ännu en stund frågan, om det skulle vara erforderligt med en sammanslutning eller icke, varefter mötet beslöt på förslag av hr Ture Landin att tillsätta en interimstyrelse för att vidare utreda denna sak. I denna styrelse invaldes hrr E. V. Norman, Fridolf Hejdenberg, Emil Johansson, Adrian Andersson och Sven Lundberg.
Mötet avslutades därefter vid halv 4-tiden med ett tack till de närvarande för visat intresse.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1937
N:r 43