Månad: januari 2021

Publicerat

Gotlands läns barnavårdsförbund

har i dag haft sitt ordinarie årsmöte å Stadshotellets terrass under landshövding A. E. Rodhes ordförandeskap. Ett 40-tal deltagare voro närvarande.
Landshövdingen erinrade om, att förbundets verksamhet fortsatt efter ungefärligen samma linjer som föregående år, och han uttalade en förhoppning om, att förtroendet hos barnavårdsnämderna ute i bygderna vuxit för förbundet och dess organisation samt att man insett att förbundet kan vara till stor hjälp för nämderna.
F. n. äro 55 nämder anslutna till förbundet, vadan det tyvärr ännu fattas en del. Detta kan möjligen till viss del bero på, att man i vissa kommuner ej behöver taga förbundets hjälp i anspråk. Tal. ville emellertid uppmana de barnavårdsnämden, som ännu icke gått in i förbundet att göra detta — de 5 kr., som avgiften kostar bör ju icke verka avskräckande — ty vi behöva alla stödja och hjälpa varandra. Det är en stor uppgift, som åligger barnavårdsnämderna genom att verka moraliskt och fysiskt stödjande. Man märker tyvärr ibland, att barnavårdsnämden tveka om de skola ingripa eller ej på grund av att de finna det obehagligt på något sätt, men de böra givetvis gripa iri i de fall, där det verkligen behövs. Det är ju ett viktigt material, barnen, det är ju dessa som skola komma efter oss, och ur såväl allmän som ekonomisk synpunkt är det en god och förståndig gärning att taga hand om dem i unga år, gripa in för att hjälpa och rätta till, så att samhället när barnen bli äldre ej skall behöva ha några bekymmer med ekonomiska utlägg m. m.
I fortsättningen av sitt anförande ville tal. påpeka tuberkulosens utbredning bland barnen här på Gotland och kampen däremot. F. n. vårdas mellan 40-50 barn på Rävlanda sanatorium (utanför Göteborg). Tal. meddelade, att Nationalföreningen mot tuberkulos med anledning av tuberkulosens utbredning här på Gotland såsom ett extra anslag beviljat ett belo p av 10,000 kr. årligen under fem år från och med nästa år att användas just till läkarundersökningar av skolbarn och andra lämpliga åtgärder. Det är glädjande, att man insett vårt svåra läge härnere, sade talaren.
Landshövdingen förklarade därpå mötet öppnat, och man övergick till föredragning av styrelse- och revisionsberättelserna, varefter ansvarsfrihet beviljades.
ga Åtgärder. Det är glädjande, att man insett vårt svåra läge härnere, sade talaren.
Landshövdingen förklarade därpå mötet öppnat, och man övergick till föredragning av styrelse- och revisionsberättelserna, varefter ansvarsfrihet beviljades.
Ur berättelsen inhämtades bl. a., att barnavårdsombudet har anlitats av 20 barnavårdsnämden i ett 40-tal fall. För placering ha 53 barn anmälts av barnavårdsnämd, 6 av dispensären och 7 av enskilda. 34 hem ha anmält sig villiga att emottaga fosterbarn. 22 barn ha överlämnats till upptagningshem för äldre barn, 8 barn samt 3 mödrar med späda barn ha överlämnats till spädbarnshemmet. Tre barn ha lämnats för specialvård, 9 barn ha överlämnats direkt till fosterhem och 14 barn ha överlämnats från upptagningshem till fosterhem. 15 barn ha åter fått komma till sina föräldrar. Fosterhemsförmedlingen har under året skötts av fru Kerstin Carlson, vilken tjänstgjort som barnavårdsombud och även stått barnavårdsnämderna till förfogande med upplysningar i frågor rörande deras verksamhet. Fosterhemsförmedlingen har även under år 1936 samarbetat med övriga institutioner i länet, som arbeta med barnavård.
Hela fosterhemsinventeringen har omfattat 91 kommuner med 319 fosterhem och 365 fosterbarn.
Till förbundet äro anslutna 55 barnavårdsnämden, därav två nytillkomna, samt 11 enskilda personer.
Till styrelseledamöter — landshövdingen är som bekant självskriven ordförande — omvaldes landshövdingskan Gertrud Rodhe, komminister Nils Öberg, fru Anna Westring, rektor Albin Åkesson, Klintehamn, folkskollärare H. Stengård, Linde, provinsialläkare K. R. Bergstrand, Slite, och nämdeman K. V. Palmqvist, Bomarve i Vall.
Suppleanter blevo som förut fruarna Karin Lundahl, Visby, och Marja Lantz, Rute, samt kyrkoherde Ernst Hejneman, Alva, och lantbrukare Reinh. Kahlström, L:a Atlings, Atlingbo.
Till revisorer omvaldes likaledes löjtnant R. Thomsson och kyrkoherde Björkqvist, Hablingbo, med fru Regina Melin, Visby, och folkskoll. O. Bolin, Stenkyrka, som ersättare.
Ordet överlämnades därefter till dr Nils Carlson, som i ett instruktivt anförande belyste en del frågor inom sexualitetens område, som de unga kunna råka ut för och som såväl barnavårdsnämder som föräldrar och uppfostrare i allmänhet böra ha ett vaksamt öga för.
Efter föredraget utspann sig en kortare diskussion.
Landshövdingen påtalade därvid bl. a. det i föredraget antydda dansbaneeländet och framhöll, att det givetvis skulle vara bra om dansbanorna komme bort, men tal. trodde då, att man skulle söka andra uttryck för nöjeslystnaden, som kanske icke vore bättre. Vad kontrollen beträffar ha vi försökt, sade tal. bl. a., att begränsa tiden och anställa ordningsvakter. Att inskränka på antalet dansbanor skulle väl knappast löna sig, ty med de kommunikationsmedel som nu stå till buds, så avskräcka inte avstånden. Dansbanorna skulle gärna kunna ligga vid allmän väg, varigenom det kan bli en viss kontroll, men de som bo i närheten vilja inte gärna ha dansbanorna in på knutarna. Det är ett svårt problem detta med dansbanorna, och det är inte så lätt att ta bort dem. Man kan ej förbjuda ungdomen allt nöjesliv på landsbygden, ty då skulle våra jordbrukare få ännu svårare med att anskaffa arbetshjälp. Här kunna dock barnavårdsnämderna ute i kommunerna gripa in genom att t. ex. se till ordningen. Landshövdingen erinrade även om den överenskommelse, som tidningarna här för några år sedan gjorde, om att icke taga emot annonser om dans, som tidningarna en tid vimlade av.
Efter inlägg av kyrkoherdarna Henning Björkqvist i Hablingbo och Ernst Hejneman i Alva, landshövdingskan Rodhe, lantbr. Reinh. Kahlström, Atlingbo, folkskollärare Rud. Blomqvist, Lojsta, och landshövdingen, av vilka hr Kahlström framkastade lämpligheten av anslag på dansbanorna, vilka skulle uppmana ungdomarna att iakttaga ordning och skick, medan landshövdingen upplyste om, att i en församling kyrkoherden brukade visade sig vid dansbanan, och att de äldre i socknen ofta sutto och tittade på — såvida de ej rentav själva togo sig en svängom — varigenom ungdomen fick mera kontroll över sig, som inte till skada.
Efter det diskussionen i ämnet förklarats avslutad överlämnades ordet till landshövdingskan Rodhe, som bl. a. meddelade, att av de 25,000 kr., som arvsfonden utdelat till barnavårdsverksamhet, 500 kr. kommit på Gotlandsförbundets lott. Genom medlen har, efter de direktiv man fått, 30 spädbarnsutstyrslar förfärdigats härstädes, vilka utdelas gratis till fattiga mödrar. Just nu ligga 30 sådana spädbarnsutstyrslar färdiga på Skyddsföreningen, och den som vill ha en dylik utstyrsel har att vända sig till fru Kerstin Carlson, som därvid mot kvitto utlämnar plaggen. Man hoppas att även nästa år erhålla medel till ett 30-tal spädbarnsutstyrslar.
Till sist lämnade sekreteraren en redogörelse för de kurser i barnavård o. dyl., som varit anordnade på norra Gotland, och meddelade, att liknande kurser komma att anordnas på södra Gotland nästa år.
Föredragningslistan var därefter genomgången och mötet förklarades avslutat, varpå man gemensamt intog kaffe i rotundan.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Juni 1937
Nr 127

Publicerat

SLITE

\"\"

Den 4 juni.
I Metodistkyrkan var i torsdags kväll vårfest anordnad av syföreningen \”Hoppet\”. Efter en gemensam sång inleddes festen av pastor Smedberg med bön och bibelläsning. Sedan strängmusiken sjungit en sång, sjöngs en duett av adj. Boström och löjtn. Edlund. Adj. Boström talade så över ämnet: Barmhärtighet. Programmet bjöd på ytterligare sång av strängmusiken och av officerarna. Under festen avskildes en stund för servering av kaffe och sedan vidtog försäljning av diverse godsaker.
Löjtnant Edlund avslutade testen med ett kort tal och ben.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Juni 1937
Nr 127

Publicerat

Klintehamn – sommaridyll.

Hamnplats med gamla anor.

\"\"
Klinte kyrka och prästgård.

En vackrare \”sommarstad\” än Klintehamn kan man fara land och rike runt utan att hitta maken till. Just vid denna tid på året då lummig grönska och färgglada blommor inrama samhällets fastigheter är Klintehamn en idyll, där man gärna dröjer sig kvar — så länge man har tid. Samhällets omgivningar äro också värda den uppmärksamhet, som tillfälliga turister eller sommargäster ägna dem. Barrskogen, lövängar och först och sist havet samt öarna utanför fånga ovillkorligen även brådskande resenärers uppmärksamhet, så att de besluta sig för att stanna och njuta sommarens fägring i denna angenäma miljö.
Från stranden har man en härlig utsikt mot Karlsöarna, som på detta avstånd te sig trollska i soldiset. Vill man göra en tur ut till de så berömda fågelöarna, vilka anses vara Nordeuropas förnämsta fågelberg, finnas i hamnen tillgängliga båtar, vilka svara för trafiken ditut. — Ur turistsynpunkt har således Klinte-hamn mycket att bjuda sina gäster på. Men samhället, som är mycket framåtsträvande är intressant även ur andra avseenden.

Gammalt handelscentrum — modern hamnanläggning.
När de första handelsfartygen angjorde i viken till Klintehamn, kan man knappast med säkerhet yttra sig om, ty havet har under tidernas lopp i viss mån omdanat stranden. Säkert är emellertid att segeltrafiken och köpenskapen över Klintehamn varit livlig alltsedan öns tidigaste historia och fördjupar man sig i hävlderna, kan man komma över många intressanta berättelser från gamla tiders sjöfart och affärsliv på orten.
Av gamla anteckningar och företeelser i Klintehamn och trakten däromkring har konstaterats, att bl. a. fartyg byggts på orten och att andra näringsgrenar mycket omhuldades. Men eftersom Klintehamn är ett framåtgående samhälle, har befolkningen icke vilat på gamla lagrar, utan fortsatt att främpa utvecklingen i rätt riktning. Därför är också Klintehamn alltjämt livligt frekventerat, dels av befolkningen i de omkringliggande tätt befolkade bygderna och dels genom den yttre samfärdseln.
Hamnen, som är en av de modernaste på Gotland, trafikeras även av långträdare, som intaga laster av bl. a. halm och andra foderprodukter eller lossa importerade varor. Affärslivets och industrins så gott som samtliga branscher äro representerade i Klintehamn, fastän kanske en främling på trakten icke genast lägger märke därtill. I Klintehamn har man minsann inte snålat på tomtutrymmena och därför har samhället brett ut sig över en ganska vidsträckt areal. Gatorna — moderna cementbanor — äro breda och pampiga så att vilken storstad som helst skulle skatta sig lycklig över att äga dylika anläggningar.
Den största industrin i Klintehamn — eller rättare Klinte socken är Klintebys konservfabrik. Fabrikens anläggningar äro ofta målet för studieresor. Frukt och grönsaker konserveras i stora mängder men även sillinläggningar o. s. v. förekomma i rätt stor omfattning. Inom sparrisbranschen är Slintebys störst i Sverige. Fabriken sysselsätter under högsäsongen cirka 150 arbetare — såväl manliga som kvinnliga. Verkstadsindustrins största representant på orten är Cedergrens mek. verkstad, varifrån bl. a. exporteras metallcylindrar av egen tillverkning. Denna industri sysselsätter ett 15-tal arbetare. Vidare finnas i samhället möbel- och snickerifabriker samt reparationsverkstäder av olika slag.
Klinte kyrka ligger inte \”mitt i byn\” utan en bit utanför själva samhället. Den har dock ett utomordentligt vackert läge omgiven av ståtliga träd. Strax i närheten av kyrkan ha vi Klinteberget, som är en av de förnämsta utsiktsplatserna på Gotland. Från berget har man en storartad utsikt över kringliggande nejder, vilka höra till de vackraste man gärna kan få se på ön.
Om vi sedan avsluta dessa rader med ett konstaterande av, att det är väl sörjt för sommargäster och tillfälliga resenärers bästa under deras vistelse på trakten, så torde det väsentligaste vara sagt om Klintehamn. Hotell och pensionat, konditorier o. s. v. svara för att man inte ångrar sig, om man skulle dröja sig kvar i det trevliga samhället.

Västergarn.
Utmed vägen till Visby ungefär 13 km. från Klintehamn stöta vi på Västergarn, där de flesta pensionaten på öns västra kust uppstått. Den vackra kuststräckan i Västergarn är därför väl känd av alla semesterfirande, som någon hommar vistats där. De utmärkta badstränderna och holmarna utanför ha år efter år lockat en stor del av resenärer på Gotland till dessa trakter och efter vad vi försport väntar man även i sommar livlig frekvens.
Varje vår bruka pensionaten rusta upp för att taga emot sina gäster, men i år ha en del pensionatinnehavare ej nöjt sig med bara en genomgående renovering av byggnader och bohag, utan även byggt till. Nya sommarstugor, matsalar, sällskapsrum och gästrum ha tillkommit, nya arrangemang till gästernas trevnad ha vidtagits både utom- och inomhus. Det har varit svårt att få allting klappat och klart till säsongen, som i år börjat tidigare än vad som brukar vara vanligt. Visserligen kanske det ännu är en smula för svalt att plaska omkring i de salta vågorna, men under så soliga dagar, som vi ha haft nu en längre tid, kan man i alla fall luft- och solbada, segla eller bege sig ut på promenader och färder i de vackra omgivningarna.
Midsommaren halkar sig ganska raskt och då blir det verklig invasion i Västergarn. Midsommarfesten i den gamla Balkgården är ett av sommarens förnämsta evenemang på orten. Balkgården är en gammal hamn- och upplagsplats sedan den tid då timmer utskeppades.
Pensionatinnehavarna på orten anordna ofta trevliga utflykter till sevärdheter i omgivningarna, segelturer till Västergarns utholme, som även är fyrplats samt ibland längre färder t. ex. bussresor till Fårön, Hoburgen, Ljugarn o. s. v. Förbindelserna med staden upprätthålles med bussar och bilar, som flera gånger dagligen ila mellan Västergarn och Visby. Intill Kronholmens ägor är Skansudde fyr belägen och denna liksom den nyligen utgrävda kastalen i Västergarn, äro vanliga mål för promenader.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Juni 1937
Nr 127

Publicerat

Giftermål, giftermål, giftermål…

Amerikanska äktenskap ordnas på två minuter för 5 dollars.

\"\"
Ungdomar som knappast äro torra bakom öronen…
Här en ung man på aderton år, som fått tillstånd att gifta sig med en fjortonåring.

Filmen — som ju visserligen inte är något sanningsvittne — brukar ha en hel del märkliga historier att berätta om amerikanska giftermål, vilka i avseende på kort betänketid och snabbhet i utföran skulle lämna mycket litet övrigt att Önska. Men som ofta, är även här verkligheten underbarare — läs förskräckligare än dikten. Ungdomar som knappast äro torra bakom öronen rusa i väg för att skaffa sig licens och hasta vidare till prästen eller fredsdomaren — för att efter några veckor eller månader komma «underfund med att det inte skulle ha skadat med en portion eftertanke. Det är då föräldrarna — som tidigare ansetts överflödiga — få träda emellan och ta hand om offren för alltför elastiska lagar; i varje fall få de nöjet lämna det ekonomiska understöd som torde vara basen för ett sunt familjeliv, Alltså reagerar: den. allmänna opinionen, hoc est de äldre. Men ungdomen regerar, ungdomen och de mindre samvetsömma ämbetsmän som befordra hetsporrarna in i sjunde himlen.

På två minuter för fem dollar.
\”Giftermål, giftermål, giftermål. Snabbhet och sekretess. Ordnas på två minuter för fem dollars. Bröllopsmarsch (på \”grammofon), brudslöja och textad licens extra. Intet besvär med vittnen. Vigslar dygnet runt.\”
Detta ungefär är parollen — säger en ombudsman i Russel Sage Foundation, mr Fred. S. Hall, som undersökt förhållandena — i åtminstone femtiosju samhällen, fördelade på tjugonio stater, där det är lättare än annorstädes för ett ungt par att bli man och hustru. Här vila inga ledsamheter och inga svårigheter. Det är nämligen icke endast fredsdomaren eller prästen som tjäna pengar, hela samhället håller sig framme, representerat av hotellvärdar, droskchaufförer och köpmän. En enda av dessa städer, kanske den minsta, har inalles två tusen invånare, men ändå ingicks där på ett enda år fyra tusen äktenskap. De tre prästerna ha det följaktligen ganska arbetsamt, men vad betyder väl det när varje snabb vigsel inbringar fem dollars minst. Att nettot inte blir obetydligt framgår av en enkel räkneoperation.
Vad heta då dessa städer? Mr Hall är inte så värst angelägen att lämna ut deras namn eftersom han anser att det bleve alltför stor gratisreklam. Och det vill han inte vara med om. Dessutom sköta -vederbörande själva mycket bra. om den saken, dels muntligen, dels genom tidningarnas notiser och \”dels genom direkta annonser, — För övrigt spelar den geografiska belägenheten en ganska stor roll. I New York och Chikago till exempel, \”där man tillämpar strängare bestämmelser än annorstädes, har man vigselrum intill licensbyrån och avgiften för ceremonien går till stadens egen kassa. I åtskilliga stater finnes också en intervall på i allmänhet fem dagar mellan äktenskapslicensens utfärdande och vigselakten, vilket gör att de som älska snabbhet och sekretess, utom varandra, hasta i väg fill mindre städer i närheten av den stora staden för att bli befordrade in i den äktenskapliga hamnen. Man vet vart man skall vända sig ty man har, som sagt, hörsägner, rekommendationer och annonser att gå efter.

Reklamkonsten är utvecklad.
En fredsdomare i en mycket liten stad i skuggan av ett miljonsamhälle består sig med vackert tryckta kort av följande lydelse:

Som dessa hjärtan äro enade
Så skola ock ni leva förenade
Och när ni bestämt er bröllopsdag
Jag träffas i Spliceville jag.

En annan hans ämbetsbroder reklamerar sålunda:
Älskling.
Var klar klockan fyra, Vi ta bil till Heathenham och till fredsdomare Smith, som knyter knuten. Tag med din syster, jag tar med Bill.

En tredje, mr Brown, är fyndigare och formulerar sin annons så här:
Om en man älskar en flicka
— Det är hans affär.
Om en flicka älskar en man
— Det är hennes affär.
Om de vilja vifta sig,
— Det är min affär.

Förmodligen har han gott om klienter, Detta är förarbetet. Som det gäller att hålla sig å jour med händelserna har fredsdomaren sin bostad så nära rådhuset — eller den myndighet, som utfärdar licenserna — som möjligt och han har icke försummat att knyta fasta band — dock icke hymens — med någon där anställd, Så snart ett giftaslystet par infinner sig får han en telefonpåringning och rycker ut lika snabbt som en modern brandkår, för att slå ned på de unga tu, som hastigt och lustigt vilja bliva ett. På två minuter eller så omkring ha de fått sin önskan uppfylld, och fredsdomaren har fem dollars i sin ficka — nej, måhända bara fyra, eftersom han förmodligen måste avstå en åt medhjälparen i telefonen. Så drar han sig som spindeln i sitt nät tillbaka för att vänta på nytt byte.

Man slåss om klienterna.
— Det kan emellertid hända, att han AS en konkurrent i någon av stadens präster, och då är det genast litet värre. Gudsmannen har nämligen inte heller försummat att knyta förbindelser med licensutfärdaren. Då får lagens representant mota Olle i grind genom att engagera en man, som håller noggrann vakt utanför rådhuset och som är utrustad med tillräcklig människokännedom för att kunna fastslå om det gäller äktenskap eller icke när ett ungt par hastar uppför trapporna. I en viss stad har rapporterar ovan omnämde mr Hall fredsdomaren dragit in stadens droskchaufförer i rörelsen, så tillvida, som de erhålla ersättning för varje i hans ämbetsrum avlevererat giftaslystet par.
I en annan stad ha chaufförerna med klar blick för sakens vikt trätt i förbindelse med tågfunktionärerna och vissa signaler utväxlas när tågsättet rullar in på stationen. I en hast vet man, tack vare konduktören, hur många ”antagliga” par som äro med och dessa par fördelas rättvist.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125

Publicerat

Landsbygden. Eskelhem.

ESKELHEM, 1 juni.
Ordinarie pastoratstämma hölls här i går. Därvid föredrogos pastoratets gemensamma räkenskaper för år 1936, vi samtliga godkändes i enlighet med revisorernas förslag. Vid en föregående stämma väckt förslag, att verkställa styckning av egnahemstomter å prästgårdens mark, beslöt stämman i ener med boställstyrelsens förslag att sådan styckning ej borde vidtagas då på tomter f. n. ej förefinnes, han stämman beslöt, att I händelse av efterfrågan tomtupplåtelse lämpligast borde ske i den s. k. kyrkhagen.
Efter pastoratstämman hölls kyrkostämma med Eskelhem, varvid samtliga räkenskaper för år 1936 föredrogos o. godkändes i enlighet med revisorernas förslag. Nästa ärende gällde kyrkogårdens iordningsställande samt inköp av gravplatser varom vid en föregående stämma beslutats men nu — på av förre kyrkovärden W. Angelin gjord framställning — förelåg till ny behandling. Meningsskiljaktigheterna ha gällt priset pr gravplats som var fastställt till 100 kr. för enkel gravplats och 150 kr. för familjegrav för äkta makar. Ärendet föranledde en ganska långvarig debatt och olika förslag framkommo under diskussionen. Hr Angelins förslag avsåg inköp på en tid av 40 år till ett pris av respektive 30 och 50 kr. Hr Hj. Hallgren föreslog anläggning av ny kyrkogård. Hr Emil Johansson föreslog bibehållande av det förut åsatta priset med en prisreduktion av 25 procent för redan på området befintliga vårdade gravplatser, och hr Erik Bolin föreslog bibehållande av samma pris men med rätt för kyrkorådet att sänka priset för mindre bemedlade, som önskade inköpa gravplats. Och gäller köpet på evärdelig tid för såvitt graven blir vårdad. Det segslitna ärendet tog en tid av två timmar varvid stämman antog Erik Bolins förslag. De inflytande medlen skola uteslutande avse att ställa kyrkogården i ett värdigare skick och förvaltas som särskild kassa.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125

Publicerat

Landsbygden. Stenkumla.

STENKUMLA, 1 juni.
Söndagsskolan i Stenkumla Metodistkapell firade i söndags e. m. Barnens och Mors dag med offentligt möte. Söndagsskolans föreståndare V. Jakobsson inledde stunden med bön och ett kort tal. Barnen utförde så programmet på ett käckt och trevligt sätt som uppskattades av den talrika publiken. Past. Thor höll till sist ett kort tal samt avslutade festen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125

Publicerat

Landsbygden. Vall.

VALL, 2 juni.
Ett ståtligt bröllop som räckte i dagarna fem, hölls här i lördags då lantbr. Emrik Vetterlund, Kvie, bortgifte sin dotter Olga med brunnsborraren Tord Jakobsson från Hemse.
Vid halv tretiden anlände brudgummen ed följe till bröllopsgården där ett 80gäster redan voro samlade. Här hälsades han välkommen av för dagen ”vice värden”, Sedan man intagit en del förfriskningar, ställdes färden till kyrkan, vilken blev till trängsel fylld. Vigseln förrättades av komminister Erik Amér, som efter den ritualenliga aktens slut höll ett innehållsrikt och anslående tal till brudparet. Härefter utfördes från läktaren ett musikstycke, ”Serenata av Tosselli” av Erik Johansson, Dalhem, å fiol med ackompanjemang av fru Johansson. Till kyrkan hade även medföljt brudens farfar. vilken till hösten fyller 100 år.
I tolv bilar ställdes färden åter till bröllopsgården. Under dagens lopp anlände ett 20-tal telegram, vilka på kvällen upplästes av bruttbonden efter det han hade hållit tal till brudparet. Den värdefulla och stora brudgåva de nygifta erhöllo vittnade om aktning och sympati. För det vackra musikaliska inslaget i festen svarade hr och fru Johansson från Dalhem, brudens bror Erik samt hr Ivar Hallgren, Vall.
Brudparets uppvaktning utgjordes av följande tärnor och marskalkar: Signe Jakobsson—Karl Vetterlund, Inga-Maj Ahlin—Hilding Jakobsson, Berta Klint—Klas Pettersson, Agnes Lindgren—Karl-Johan Klinth, Mari-Anna Vidén—Hans Johansson, Majken Jakobsson—Erik Lövgren, Ingegärd Lindgren—Karl-Gustav Pettersson, brudnäbb Stina Hellgren. Som bruttbonde fungerade verkmästare Eklund från Hemse och bruttöverska var fru Lilly Georgsson, Hemse.
Trots att den vackra majkvällen var lite kall hade en stor skara ungdomar från när och fjärran infunnit sig för att ”se brud”. Under det att skymningen upplystes av ett ståtligt fyrverkeri gick brudparet med uppvaktning ”ronden”, vilket upprepades tvenne gånger, allt under det att hurraropen och skottsalvorna dånade ut i den klara sommarnatten. Ungdomarna. uppförde sig mönstergillt, och till gengäld härför blevo de rikligt undfägnade.
Tiden försvinner fort, men minnet av detta bröllop kommer att länge leva.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125

Publicerat

På Snäckgärdsbaden,

där det just nu är liv och rörelse för att få allt klart till säsongpremiären om lördag, har man i år vidtagit en förändring — bland flera — som givit komplexet ett annat utseende från sjösidan än tidigare. Terrassen begränsades förut av en halvbågsformig mur, och i samband med en omläggning av denna har man nu i konsekvens med byggnadens stil i övrigt gjort frontlinjerna raka, varigenom terrassen sålunda blivit rektangulär i stället för som förut halvrund. Muren har också ersatts med ett smitt järnräck. Det vita möblemanget här har också målats om i orangerött, vilket kommer att ge hela området framför restaurangen ett sommarglatt och livfullt utseende.
Inomhus har den övre matsalen ommålats i dämpade färgtoner och i samband därmed har även flygeln fått en omfärgning med en glad färgklick i locket.
Man kan även konstatera att färgerna i huvudentrén förvandlats i ljusare och gladare och den gör nu ett varmare intryck än förut.
Utomhus håller man just nu på med att måla om stugorna i ljusare toner de mörkna ju med åren — och för att underlätta orienteringen har man givit stugorna olika färg på listverk och knutar.
Men restaurangen brukar ju alltid piffas upp till säsongen och där man inte sätter in någon ny detalj gör man i varje fall det gamla fräscht och nytt. Men direktör Grauers har i år en nyhet att komma med, som verkligen på allvar kan göra allmänheten nyfiken. Det blir för det första två orkestrar, som svara för musiken.\” Det blir musik även vid lunchen och för konsertmusiken, som alltså förekommer även på eftermiddagarna, svarar Hartmanns ensemble, som är bekant för publiken sedan föregående besök. Men för dansmusiken kommer Peter Iwers orkester fra Oslo att stå och att döma av pressuttalanden är det en bekantskap att göra. Iwers och hans tre män ha haft glänsande gästspel i Köpenhamn och Finland, och på båda ställena är kritiken överströmmande hjärtlig. De fyra behandla sina 22 instrument, säger en Viborgtidning, så man kan tro att det är en tio mans orkester som spelar. Orkestern har sedan några år spelat på Park-Caféet i Oslo men har också gästspelat på National Scala i Köpenhamn, på Palais i Viborg, Socis i Abo och Farris badhotell i Norge. Det förefaller som om Iwers orkester vore en bekantskap att göra och den bekantskapen kan alltså publiken inleda på lördag, då restaurangen slår upp portarna för säsongen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Juni 1937
Nr 125