Dag: 1 februari 2021

Idag inkommo m/s Heda, Andersson, från Norrköping, tom, ångf. Smöjen, Dahllöv, från Stockholm, tom. Igår avgingo motorkuttern Ejder, Kristensson, till Klädesholmen, tom, m/s Helga, Andersson, till Valdemarsvik med cement.
Idag avgingo m/s Heda, Andersson, till Gävle med cement och ångf. Smöjen, Dahlöv, til Stockholm med råsocker.

Gotlands Allehanda
Lördagen 12 Juni 1937
Nr 133

Vi ha haft studentexamen. I två dar. Som vanligt kommer Visby på sladden. I Stockholm började studentutkläckningen för en månad sedan. Det är givetvis en fördel, huvudstadens abiturienter ha, att de bli färdiga så tidigt. andra sidan äro en del landsortsstäder, icke minst Visby, missgynnade därigenom att examen där i regel kommer så sent. Men det må nu vara, den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge. Och studentexamen betraktas ju som något särdeles gott och eftersträvansvärt. De anmälda abiturienternas antal 1 år var 3,647, vilket är 37 mer än i fjol, och naturligtvis en rekordsiffra eftersom antalet utexaminerade studenter under en följd av år varit i stadig tillväxt.
Studentexamens tillvaro är som bekant hotad. En kunglig kommitte är sedan över ett år sysselsatt med uppgiften att \”till noggrann undersökning upptaga såväl skälen för som skälen mot studentexamens avlägsnande ur vårt skolsystem\” och att \”ägna ett grundligt övervägande åt spörsmålet om de anordningar, som i händelse av studentexamens avskaffande böra vidtagas i olika avseenden\”. Med dessa ord uttalade sig statsrådet Eng-berg till statsrådsprotokollet vid kom-mittens tillsättande den 8 maj 1936.
\”Studentexamens avskaffande\” är helt visst ett \”tidsenligt\” krav. Tiden kräver nämligen jämnstrukenhet, nivellering. \”Alla måste göra som alla\”, säger en tysk psykiatriker och filosof och fortsätter: Medelmåttigheten är idealtillståndet. Livets högsta mål har blivit, ej att göra en individuell insats, utan att komma på ett så fördelaktigt ställe som möjligt i den förträffligt organiserade samhällsapparaten. Den andliga nivån sjunker med fruktansvärd hastighet. Vi ha kunskaper utan vishet, skarpsinne utan djupsinne, vetenskaplig virtuositet, utan anknytning till personlighetslivet, vi röra oss behändigt med talesätt och termer utan att äga några personliga meningar, för vilka vi känna oss ansvariga.
Så långt den angivna psykiatrikern och filosofen. Vem vågar bestrida att den bild, han ger av tiden är riktig? Och vem förvånar sig över att i tider som dessa röster höjas för avskaffande av studentexamen?
Nog kan man avskaffa studentexamen, man man kan icke avskaffa gymnasist. En student är en person som genomgått gymnasiet. Innan han (eller hon) släppes ut, sker ett bedömande av avlagda prov, dels skriftliga och dels muntliga. Detta bedömande försiggår under ledning av censorer. De skriftliga proven torde numera icke anses vara stränga; utom 1 svensk skrivning skall examinanden vara godkänd i två ämnen eller i nödfall i endast ett. Den som någorlunda klarat de skriftliga proven och under senaste läsåret icke skött sig anför illa, skall ha en speciell otur, om han skall kuggas i \”muntan\”. Kuggprocenten i studentexamen är numera också ganska liten. Men som en framstående skolman — rektor Bengt Söderborg — framhåller i en tidningsuppsats om studentexamen, det är ingen skam att bli underkänd i ett prov, och det vore missriktad välvilja att ta bort själva provet för att på den radikala vägen hindra ett misslyckande. Censorsinstitutionen kan avskaffas, och studentbetyget kan ersättas med ett avgångsbetyg, men studentexamen har därmed icke avskaffats. Om inte avgångsbetyget skall nedsjunka till menlös humbug, så måste det givas efter bedömande av samma slags prov som i den nuvarande studentexamen, och inga rnanipulationer kunna förändra det enkla faktum, att den som vill ha betyg över en utförd prestation också måste utföra prestationen.
Vi läste häromdagen i denna tidning att flera av världens största och mest frejdade personligheter från vår egen Linné till Darwin, Edison och Bismarck varit dåliga, d. v. s. loja, lata och ointresserade i skolan.
Ja, skolan är intet självändamål, utan vad man skall lära där skall man lära för livet, och det bästa och mesta har man att lära i livets skola. Detta betyder icke att skolan får underskattas. Vårt kultur- och samhällsliv kräver bildning och undervisning, bibringade av skolor och gymnasier, liksom de kräva vetenskaplig forskning och utbildning, en uppgift för högskolor och universitet.
Åt en avlagd examen får man emellertid icke ge alltför stor glans. Den är — som Bengt Söderborg säger — en pappersbit, och den är ett mycket ofullständigt vittnesmål om den examinerades verkliga meriter. En duktig karl kan reda sig utan examen, men en examinerad karl kan inte reda sig utan duglighet. Examen ger verktyget och de större möjligheterna, men dugligheten — det år anpassningsförmågan, vakenheten, handlingskraften, den skapande viljan, energien.
Vad nu studentexamen beträffar kan den, som sagt, naturligtvis avskaffas. Man lämnar gymnasiet med ett intyg på fickan och går hem som från vilken kursavslutning som helst, iförd plommonstop eller halmhatt eller — för flickornas del — ungefär vad som helst. Inga omfamningar, inga blommor från mammor och flammor, ingen sång och ingen musik, intet hissande och hurrande. — Men är detta strängt taget så eftersträvansvärt? Är icke den vita mössan ett vackert inslag 1 vår härliga, men ack så korta sommar, och vem förmenar de unga att släppa loss sin glädje en dag i livet, även om dess yttringar ibland äro något överdrivna. Varför förmena de nybakade studenterna deras tro på att

hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro.

Besvikelsen uteblir tyvärr sällan, och efter studentglädjen kommer rätt snart allvarliga tider och tankar.
Men detta förhärligande av studentexamen tillika med föräldrarnas fåfänga skapa ju, ett överflöd på studenter, skadligt och fördärvbringande för dem själva! — Ja, onekligen, men så småningom kommer nog livets hårda verklighet att ingripa korrigerande även 1 detta fall. Det har i vår visat sig, att antalet inträdessökande vid huvudstadens läroverk är vida mindre än vad fallet varit under de närmast föregående åren. Trängseln har däremot i hög grad ökats vid yrkesskolor och praktiska utbildningsanstalter. Denna omständighet torde icke sakna symptomatiska betydelse.
\”En nykläckt student duger till allt och ingenting\”, yttrade statsrådet Eng-berg vid ett tillfälle för ett par år sedan. Man kan ge honom rätt. Å ena sidar öppnar studentexamen vägen till univerk itet och högskolor samt till en mängd baner. Å andra sidan är icke studentexamen nog för framgång, den personliga dugligheten blir den avgörande faktorn, och i det praktiska livet har studentexamen blivit en allt värdelösare merit.
Men den är för de unga, som givit sig i kast med den, en källa till spänning, som ingalunda saknar sitt psykologiska värde, och för alla som genomgått den blir den i varje fall en källa till tillfällig glädje, ja, för många varar denna glädje livet ut.

För övrigt uppskattas nog studentexamen på olika sätt. Ett prov på uppskattning visade korpralen, som på inryckningsdagen tillfrågade de mannar, som ställts under hans befäl och beskydd, om någon av dem avlagt studentexamen. Då en man därvid framträdde och bejakade frågan, kom från korpralen ordern:
— Då kan han gå till marketenteriet och räkna sockerbitar.

Gotlands Allehanda
Lördagen 12 Juni 1937
Nr 133