Dag: 4 februari 2021

Lennart Bergelin, Sveriges och Europas bästa tennisspelare, är född den 10 juni 1925 och till yrket försäljare.
Det har som bekant nästan varit ett axiom att de bästa tennisspelarna kommit från någon av de större städerna och att de varit en frukt av den miljö där de vuxit upp. Där har de kunnat få se goda spelare, lärt sig den rätta stilen, blivit instruerade och fått goda träningskamrater. Men Bergelin utgör ett av de rätt få undantagen. Han började i Alingsås, hemstaden, och redan som 14åring kom han expertisen att falla i beundran vid Skolungdomens tävlingar. Han visade en för sin klass (den yngsta) häpnadsväckande spelstyrka och besatt nästan idealiska slag, som han lade an ytterst naturligt.
Som 15-åring blev han anmäld till tävlingen om Kungens Kanna i Stockholm, och där kom han med nya sensationer, som kulminerade > matchboll mot Torsten Johansson, hans blivande landslagskamrat. ”Johan” klarade den bollen och vann matchen samt även kungakannan. – Men Bergelin kom igen och segrade 1944—46, trots att hans handicapbelastning blev alltmera fruktansvärd.
Märkligaste finalen utkämpades 1946, då han mötte tjecken Drobny och vann. Samtidigt med tävlingen om ”kannan” pågick även en internationell tävling utan handicap, och där slog Drobny lätt Bergelin. Dagen därpå möttes de i kannfinalen, och här fick Bergelin ge tjecken en boll i vart tredje game i handicap, men trots denna belastning blev det till allmän överraskning en stor svensk seger.

Mästerskap då och då
En stor tennisspelare får inte vara ”sin egen”.
I likhet med andra verkliga toppidrottsmän är han ”nationens tillhörighet” och blir mer eller mindre tvungen att tävla i världsevenemang. I de flesta idrotter innebär detta inte någon radikal omkastning av livsföringen, men tennis är ett undantag. Stora turneringar och internationella mästerskap tar åtminstone en vecka, men framför allt är det tävlingen om Davis Cup som binder spelarna.
Turneringen spelas varje år och enligt stadgarna på gräs, sand eller en-tous-cas. Eftersom tävlingens första omgång startar omkring 1 maj måste våra spelare förbereda sig utomlands i varmare klimat om de skall ha framgång. Man kan inte komma direkt från trägolven. Redan på vintern måste träningen börja nere på Rivierans utebanor, och så fortsätter den med små avbrott ända till turneringsstarten. Vinner man där kommer snart nästa omgång, och skulle det gå så lyckligt att man klarar europafinalen och kommer fram till interzonfinalen i Amerika blir man inte klar med cupspelet förrän i början av september! Att under tiden sköta ett yrke är nästan omöjligt, och de stora tennisspelarnas amatörskap kan inte vägas på samma våg som de flesta andra idrottsmäns. Inte får man heller gå in för sådana bagateller som svenska mästerskap. Cupträningen och -tävlingen måste gå före.

Bragder i Davis Cup
Sin världsberömmelse har den långe, blonde svensken dock vunnit i Davis Cup-turneringen. Sverige har år efter år gjort ypperliga matcher, och i huvudsak är det Bergelin som stått för bragderna, även om Torsten assisterat väl. 1946 slog han i en utomordentligt spännande 5-setsmatch jugoslaven Mitic, hans då förnämsta bragd, men 1950 kom han med sensationer som kom tennisvärlden att häpna.
I interzonfinalen i New York måste Bergelin spela på gräsplan, som haf är ovan vid. Han mötte världstvåan Sedgman, Australien, och vann en 5-setsmatch över denne, spelande sista setet barfota på det regnhala gräset, medan Sedgman använde spikskor. Därpå slog han den lika världsberörhde John Bromwich med dennes egna vapen, dvs långa bollar från baseline. Australierna vann sedan över Amerika i cupfinalen. Amerikas bästa rådde inte på australierna, som fallit offer för vår man!

Bergelin blir proffs!
Efter segern över australierna (Torsten Johansson förlorade sina två singlematcher, och vi tappade även doublen) fick Bergelin på omvägar en förfrågan om han ville bli professionell i Amerika. Anbudet var närmast en sondering av terrängen till kommande år, men upprepas det kommer Bergelin att acceptera, ty man kan inte leva på sin inkomst om man skall sätta till halva året som spelare.
Ett är säkert. Med sina utomordentliga vackra grundslag, sin perfekta serve och sin bländande volley är Bergelin en av de bästa spelare som funnits. Hans handicap är det ojämna humöret.
Han fick Svenska Dagbladets guldmedalj och Örnpokalen som 1950 års i särklass bäste svenske idrottsman.

ALLERS
N:R 3
1951

SVERIGES främsta simmare genom tiderna, Arne Borg, är född i Stockholm den 18 augusti 1901 och till yrket affärsman, understundom simlärare.
Arne Borg är inkarnationen av ”ekenskisen” med. dennes allra ledigaste uppträdande, självsäkerhet och obetalbart slagfärdiga språk. Tack vare sin enastående språkbegåvning har han utan ledare eller språkkunnigt sällskap kunnat resa jorden runt och alltid funnit sig till rätta. Han har framträtt inför tusentals personer och hållit improviserade tal för sina motståndare, och han var under många år en av de i utlandet mest kända svenskarna.
Arne Borg hade försökt sig på läroverksstudier, men hans håg låg inte för det teoretiska, och efter något år gav han upp. Han försökte under denna tid lära sig simma, och det berättades att den stränge simläraren Emil Lundberg i Strömbadet till sist tröttnat på sin uppkäftiga elev, som omöjligt kunde lära sig bröstsimningens element, och sagt att ”vad du än blir, så inte blir du simmare”.

Handduksgrabb — mästare
Efter skiftande anställningar tog Arne Borg plats som ”handduksgrabb” på Strömbadet. Det var sommaren 1919, och han hade själv lärt sig simma crawl och gått in i Stockholms kappsimningsklubb.
Den egentliga tävlingsdebuten ägde rum i Stockholms juniormästerskap. på 500 meter. Där var han fullständig outsider, och det väckte allmän häpnad att han från början simmade ifrån favoriten och vann överlägset på en tid som låg tätt över svenska rekordet. Kort tid efteråt blev han både svensk mästare på 500 meter och nordisk på 1000 meter, och 1920 var han olympiaman men hade ännu inte nått toppen. 1921 slog han sitt första världsrekord, 1000 meter i nordiska mästerskapet i Oslo.
Arne Borg tävlade vintern 1924 i Australien och Amerika. Han var ej i form då han ställde upp mot den unge australiern Boy Charlton och blev slagen av denne, och då han senare kom i form ville Charlton inte möta honom. Han gjorde utomordentlig propaganda för Sverige i Australien och slog där flera världsrekord, och då han efteråt kom till Amerika ramlade ytterligare rekord. Han tävlade då\” för Illinois AC i Chicago, samma klubb som hade Johnny Weissmuller och Svensken Orvar Trolle som medlemmar.

Tremästarslaget
Från Amerika reste Borg direkt till Olympiska spelen i Paris, och där blev han till stor överraskning besegrad av Charlton på 1500 meter. På 400 meter utkämpade han tillsammans med Weissmuller och Charlton det s. k. ”tremästarslaget”, som bjöd på en oerhörd strid mellan de tre världsrekordmännen. Weissmuller vann i spurten med Arne som tvåa och Charlton som trea.
Efter rader av segrar och världsrekord mötte Arne på nytt Charlton i olympiaden 1928 i Amsterdam. Han var nu bättre förberedd än någonsin och tog överlägsen revansch på Charlton för nederlaget fyra år tidigare. Han var även storfavorit på 400 meter, men reaktionen från 1500 var så stark att han blev överraskande slagen av outsidern Zorrilla från Argentina samt av Charlton.

Bragden i Bologna
Sin största bragd utförde Arne Borg i europamästerskapen i Bologna 1927, då han vann 100 och 400 meter, gjorde en utomordentlig simning på 4X 200 meter, spelade med i samtliga svenska lagets matcher i vattenpolo och fick i en av dessa, mot Frankrike, en tand utsparkad.
Blek av ilska över förlusten ställde han upp i finalen på 1500 meter och började i en fart som föreföll vansinnig. De svenska ledarna försökte göra tecken åt honom att sakta av, men han var döv och blind för alla uppmaningar och fortsatte i samma vansinniga tempo längd efter längd. Till sist lät man honom hållas. Funktionärerna stod med gapande mun, publiken visste inte vad den skulle tro när han slog det ena världsrekordet efter det andra som mellantider, och han fullbordade loppet på 19.07,2, som var nära 1 minut bättre än hans eget tidigare rekord! Underligt nog verkade han inte trött efter loppet. Den bäste konkurrenten hade nära 200 meter kvar att simma.
1929 reste Arne åter jorden runt, tävlade i Australien och Japan, där han gifte sig med sin svenska fästmö med Weissmuller som ett av bröllopsvittnena, samt Amerika. Han slog så många världsrekord under denna turné att tidningarna ibland inte brydde sig om att nämna dem dag för dag utan samlade ihop dem och rapporterade att ”Arne Borg har under veckan slagit följande världsrekord”, och så kom då några tider.
Sammanlagt slog Arne Borg mellan 30 och 40 världsrekord och ett otal svenska, av vilka flera står ännu i denna dag. Han vann sammanlagt 5 europamästerskap, 2 engelska, 8 amerikanska, 11 australiska, 5 nordiska och 40 svenska mästerskap.

Icke amatör!
1929 förklarades han för icke amatör och fick sluta sin rekordbana. Fast han inte får tävla håller han sig alltjämt i utmärkt form, och ännu som 47-åring håller han sin plats som en av de bästa simmarna i sin klubb. Tider på 1.02—1.03 presterar han alltjämt på 100 meter.
Arne var en glad garcon, som inte nekade sig något av denna världens goda. Hans träning var hård och intensiv, men han underkastade sig absolut inga asketiska levnadsregler. Få svenskar torde ha haft så utsökt nöje av sina resor och sin sport som han. Hans simning karakteriserades av en oerhörd energi, ett sprudlande humör, en vilja att aldrig ge tappt om det såg aldrig så hotande ut, och hans stil var ytterligt effektiv.
Ännu har ingen simmare lyckats återge sporten de publikmassor som den hade när Arne Borg genomkorsade landet under sina turnéer.

ALLERS
N:R 29
1950