GARDA, 30 juni.
Klockorna klämta. Tvänne dödsbud hava gått ut väckande sorg och förstämning i bygden och minnande om hur den obeveklige liemannen hämtar skördar i de ungas led.
I måndags kom meddelandet om att Ester Söderberg, Smiss, avlidit å Barkåkra sanatorium. Meddelandet kom visserligen icke oväntat, det var ett mångårigt lidande, som därmed avslutades, men det var en blomma i den bästa åldern, som därmed bröts. Hon hade nyss fyllt 23 år. Närmast sörjes hon av föräldrar, mormoder och trenne systrar.
Redan innan kyrkklockorna i går förkunnat Esters bortgång meddelades ett i nytt sorgebud: snickaren Arvid Lövgren, Sixarve, hade å Follingbo sanatorium fått hembud, endast 39 år gammal. Därmed avslöts en mänskligt sett alltför kort men ändå sällsynt rik livsgärning. En varm och hängiven kristen kom han tidigt med i den religiösa och ideella verksamheten och hans aldrig sviktande intresse och lust att tjäna och arbeta fann rik utlösning i de olika verksamhetsgrenarna. Sålunda stod han mitt uppe i arbetet när den smygande folkfienden lungsoten för något mer än ett år sedan grep honom fatt och lade ned honom på sjukbädden för att nu ända hans liv. Sedan många år tillbaka var han ordf. i Garda friförsamling, juniorledare och söndagsskolföreståndare, tidigare var han en lång följd av år ordf. i ungdomsföreningen och blåbandsföreningen hade i honom en intresserad medlem. I rikssjukkassan Framtidsförbundets avdelning var han sedan flera år kassör. Tyst och stilla gick han sin väg fram utan att göra något väsen av sig, men överallt där han såg att han kunde verka något gott, där var han med. En fridens man älskad och aktad av alla. Till sitt yrke var han möbelsnickare och inköpte för några år sedan tillsammans med tvänne arbetskamrater Garda möbelfabrik, vilken de framgångsrikt drevo.
Närmast sörjande vid båren stå broder och tvänne systrar, men man kan utan överdrift säga att sorgen är allmän. Frid över de hänsovnas minne!
Gotlands Allehanda
Onsdagen 30 Juni 1937
Nr 147
