13 februari 2021

Hur Gotlandsstudenter hade det i Uppsala på 1750-talet.

Ur landskamrer Hauffmans brev till sönerna Johannes Elias och Martinus Cornelius.
För Gotlands Allehanda av lektor R. Björkegren.
Vår tids studenter från Gotland, som med tillhjälp av ångans eller elektricitetens jättekrafter på våra förträffliga båtar och i bekväma järnvägsvagnar förflytta sig från sin fosterö till universitetsstaden vid Fyris eller tvärtom, kunna knappt göra sig en föreställning om, huru svår en sådan färd var för blott ett århundrade sedan. Eller då de sitta i sina \”lyor\” i lärdomsstaden med deras mer eller mindre bekväma tillbehör, ägna de väl knappast en tanke åt och kunna väl svårligen göra sig en föreställning om, huru deras föregångare på de lärda mödornas fält fingo slita ont under sin studietid både under sina resor till och sin vistelse vid akademien. Den gamla, goda tiden, ja, den var inte så god för dem, åtminstone i fråga om komfort och sådant, som hörde till livets nödtorft.

Ett brev kunde taga månader.
Ett ganska talande vittnesbörd om, hur studenter från burgnare hem på gutaön hade det i Uppsala i mitten av 1700-talet lämnar osa ett i Per Arvid Säves samlingar bevarat, av landskamreraren Johan Martin Hauffman till hans båda söner Johannes Elias och Martinus Cornelius skrivet brev från mitten av 1700-talet.
De bägge ungdomarna hade den 5 sept. 1759 blivit inskrivna i Gotlands Nation.
Det var ej så lätt den tiden som nu att resa från Gotland till fastlandet eller tvärtom. J. N. Cramér har i några artiklar i Gotlands läns tidning för 1855 samt i en artikel i Gotlands Tidning 1864 givit målande skildringar av sådana sjöresor. Då man läst dem, undrar man ej alls på, att en och annan, som företog en sådan resa över till fastlandet, dessförinnan gjorde upp sitt testamente, såsom det uppgives. Och på 1700-talet var det naturligtvis inte bättre med kommunikationerna, tvärtom. Av landskamrer Hauffmans nämnda skrivelse ser man, att ett brev från Gotland till Uppsala tog en rundlig tid. Brevet är daterat den 18 okt. Den äldste av sönerna, som mottog det, har på detsamma antecknat: \”Med hjärtans fägnad inhändigadt den 2 Novemb. 1759\”. Det hade alltså behövt 14 dagar för att komma adressaten tillhanda. Det hade måst sändas med en skeppare, vid namn Lyth, troligen befälhavare på någon kalkskuta, som gick emellan Gotland och fastlandet. Att höststormarna detta år varit besvärliga framgår av följande passus i faderns skrivelse: \”det bref jag d. 4 dennes (okt.) skref till swar uppå min k. Johannis skrifwelse af d. 1.7 och 10 sept. måste jag med smärta se ännu ligga qwar här med påstbåten, hwilken för contrair wind ännu ligger här qwar.\” Alltså, svar på ett brev, avsänt den 1 sept. från Uppsala, kunde låta vänta på sig ända till den 2 nov.

Skeppar Lyth tog jungfru Greta och förningen.
En student i Uppsala fordomdags brukade vanligen ha så mycket förning med sig vid uppresan dit, att det räckte för en god del av terminen. Mera ovanligt torde det ha varit, att han hade fördelen av eget hushåll där. Då nu landskamrer Hauffman ägde en gård i Västerhejde och således hade jämförelsevis riklig tillgång till billiga naturaprodukter, ställde det sig helt naturligt billigare för honom att låta sönerna ha eget hushåll i staden, varför \”Greta\” (jungfrun, som. skulle hushålla för dem) skickades upp med \”skjeppar Lyth\”. Hennes sena ankomst ursäktades av fadern med, att hon ej kunnat komma, förrän allting var färdigt.
Av en förteckning på med skeppa, ren avsända varor får man en intressant inblick i vad ett studenthushåll krävde i matväg den tiden. Med Lyth avsändes nämligen följande matvaror: 1 tunna oxkött, \”hvarutinnan äfwen är något fläsk\”, 3 halvtunnor lammkött, 1/4 t :a svinsylta, 6 st. in- syltade gäss, 2 t :r malet malt, 1/2 t :a korngryn, 1/4 t:a ärter, 1/4 t:a vetemjöl, 1 3/4 lispund smör, 6 tjog hönsägg, 1/2 fat bordadricka, 13 st. rökta köttkorvar, 4 st. ostar, 1 kannkruka med smör samt 30 st. kokade kringlor.

Kanske någon nytta, med en halvtunna lammkött …
Av lammköttet skulle dock 1 halvtunna avlevereras till \”Cancellie Rådet och Riddaren Ihre jemte ödmjuk hälsning\”. Och Hauffman tillägger med en omtänksamhetens suck ur det ömma fadershjärtat: \”Gud låte Eder derigenom någon nytta tillskyndas\”. Denna fromma önskan förstås lättare, då man vet, att Ihre, den berömde språkforakaren, åren 1738-80 var Gotlands Nations inspektor, som visade ett synnerligen stort intresse för de studerande och icke minst för nationens, av det helt naturliga skälet, att hans far var född på Gotland. Detta kan man finna bl. a. av de vackra ord, som nationens kurator nedskrev i dess protokollsbok vid Ihres frånfälle:

många af oss och wåra ??nwarande Landsmän hade att tacka honom för sin befordran och lycka. Lefwe derför denna af nationen högs+ förtjenta Herres ömma vård, bewista wälgärningar och wördade minne i Landsmännernes tacksammaste hjertan och warde jemwäl efterkommande förwaradt\”. Huruvida denna halv-tunna lammkött bidragit till de unga Hauffmännernas framgång i livet, är okänt, men vi skola hoppas, att deras pappas fromma bönesuck i någon mån blev hörd.
Vad de nämnda varorna beträffar, voro de uppförda på ett tullpass och skulle förtullas i Uppsala. I ett av de föregående breven hade Hauffman uppmanat sönerna att på ort och ställe uppköpa en del andra nödvändighetsvaror \”uti tida\”: ved, kål, rötter och rovor (potatis användes tydligen ännu ej den tiden), 2 å 3 lispund mjöl, \”efter priset är där så lindrigt som här på spannmål\”. Vidare skulle de inköpa havre- och helgryn, 1 lispund av vardera. \”Sill och lax kan du kjöpa litet i sänder, efter detta ej så ofta behöfves. Färskt kjött då och då, 5 marker till såppkjött och 10 marker till stek.\” \”Sigtmjöl\” hade ej kunnat medsändas, då kvarnarna ledo brist på vatten, varför studenterna fingo hjälpa sig själva i fråga om denna vara, så gott de kunde.

Det gällde att hålla uppsikt på hushållerskan.
Det framgår tydligt av brevet, att Greta (hushållerskan) ej fick ha hand om nycklarna till visthusboden, utan att det, som behövdes, skulle mätas ut åt henne. För att förebygga slöseri anger fadern, hur stor kvantitet i vissa fall skulle lämnas ut: \”Ärter framgifwas 3 qwarter hvar gång, 3 qwarter korngryn likaledes, hel- och hafregryn 1/2 qwarter till hwar såppa.\” Skulle för övrigt något i matväg, i synnerhet smör, komma att fattas, fick Martinus köpa sådant på Distingsmarknaden. Likaledes skulle han köpa \”några lispund lin för pigan at spinna samt lärft om därpå är någorlunda kjöp.\” \”Men\”, tillägger han, \”för allting mina k. barn, kjöp ingenting, som icke är nödvändigt; ty den, som skal kjöpa alt, måste hafwa mycket pengar och desamma saknas hos oss, Gud bättre.\” Av klädesplagg sändes med Greta: en vit tröja till Martinus, 4 par strumpor, nämligen 2 par ull- och 2 par silkes. strumpor. Dessutom medföljde 2 par nya \”stöfwelsåckor\” samt 2 :ne par nya skor.
Av husgeråd och rumsutstyrsel medsändes ett strykjärn med 2 ale lod, 1 liten mortel med stöt, 1 bordduk, 2 servietter, ett par gardiner samt en blårandig huvuddyna. Hushållerskans sängutstyrsel bestod av 2:ne stors bolstrar samt huvuddyna, \”fyllte med renshår\” jämte 1 par grova lakan. Nödiga kökssaker skulle en viss Riesholm uppköpa och medsända.

Faderliga förmaningar till sparsamhet och affärsförsök.
Fadern hade en känsla av att det, som skickades, gick i sparsamhetens tecken, och därför tillägger han: \”Hos Edra föräldrar fattas intet god wilja, och at det redan gått öfwer krafterna, karmen I wäl märka\”. Och han tilllägger förmanande: \”Derför wräk icke uth något i fåfänga utan war rädd om styfrarna. det står til Gud, om jag förmår skicka Ehr något mera\” (pengar förmodligen). För att de skulle få ytterligare kontanta medel att röra sig med utöver dem, fadern kunde sända, föreslog denne, att de skulle sälja den ena halvtunnan lammkött, \”hvilken din moder förmenar du kunde sälja efter du den icke skal behöfwa\”, till ett pris av 12 daler silvermynt halvtunnan. Dessutom skulle han också sälja \”3:ne brokota tröjor, hvilka kåsta här 5 1/2 daler smt stycket\” och han tillägger affärsmässigt: \”skulle derå, vara något att giöra kunna flera i wåhr, will Gud, öfwersändas\”. Det torde nog ej vara många av vår tids studenter, som skulle vilja uppträda som affärsmän i universitetsstaden och sälja lammkött och \”brokota tröjor\”.
Brevet avslutas, såsom helt naturligt är, med åtskilliga förmaningar till de unga att vara flitiga o. s. v. \”Men för allting\”, förmanar fadern, \”vakta Eder för ont sällskap och hållen Edra fath i helgelse,\” o. s. v.

Studentlivet var inte allt för sedesamt.
Att sådana förmaningar kunde vara befogade, därom vittna nogsamt akademiens protokoller från 16- och 1700-talen. Just samma år, som Hauffmännerna blevo inskrivna i Gotlands Nation, sammankallades på befallning av universitetets rektor landsmännen, för att kurator hos dem skulle inskärpa, att det var kurators och seniorernas plikt att tillhålla sina unga landsmän, som mena sig få göra, vad de vilja, sedan de kommit från gymnasier och skolor, att idka sina studier samt varna dem att icke vara ute om nätterna och icke heller söka sällskap med. andra nationer, \”hwarigenom mycket ondt händer\”. Vidare skulle kurator och seniorerna vid sammankomsterna tillse, att de yngre ej toge för mycket till bästa, \”emedan de ej tåla så mycket.\” Ej heller skulle landsmännen tillåtas \”få gå Mascherad hwarken på Bröllopper, eller annorstädes.\” Denna sistnämnda bestämmelse, som i våra tider låter rätt märkvärdig, hade sin goda grund däri, att studenterna ej så sällan togo sig det orådet före att vid festliga tillställningar hos borgare objudna \”gå mascherade up uti Brölloppshus här i Staden,\” såsom ett universitetsprotokoll 15 år förut förmå-ler. Sådan \”terror\” från studenternas sida och mycken annan gentemot borgarna var ej alls något ovanligt den tiden. Men rättvisligen måste tilläggas, att studenterna av Gotlands Nation i mitten av 1700-talet icke tyckas ha varit varken bättre eller sämre än andra nationers. Ett gott vittnesbörd om nationsmedlemmarnas uppförande utgör inspektors, den förutnämnde professor Ihres, uttalande år 1755 (alltså 4 år förut), då han. \”genom ett kort och ganska wackert tal betygade sitt fulla nöje öfwer Landsmännens wackra conduite\”. Och nästan alla nationens medlemmar från den tiden blevo, såsom man av dess matrikel kan utläsa, längre fram duktiga karlar, som gjorde sin fäderneö all heder.