Dag: 15 februari 2021

Snövintern satte fart på skogsarbetena.
En och annan, som ögnar igenom ovanstående rubriker, kanske tror att nedanstående rader röra sig om skogsavverkningar i Norrlands väldiga skogsdistrikt, där skogshygget har högsäsong. Så lång som till Norrland behöva vi emellertid inte bege oss för att se skogsavverkning i full gång. Vi göra bara en liten tur ut till länets skogar — det finns nämligen större skogar på Gotland än vad mången ö benägen tro — för att höra ekot av yxhugg och dånet av fallande trädjättar, vilka skattas för att förse virkes- och vedmarknaden med nya lager.
Senaste års livliga byggnadsverksamhet har slukat oerhörda massor av virke och eftersom byggnadsbranschens leverantörer icke vänta någon avmattning i byggandet, kan varan hopp ? på ????
omsättning av virkesvaror. Vedåtgången kanske inte är så stor som förr, men det finns ju numera även centraleldningspannor för vedbränsle, så omsättningen torde inte ha minskat väsentligt. Det är
snarare temperaturen som bestämmer bränsleåtgången.

Kort visit hos skogshuggare i Eskelhem.
Då vi härom dagen färdades genom Eskelhem, hade vi tillfälle att icke blott beundra en vackert bevuxen skogspark, utan även se en del av densamma under avverkning. Vi strövade omkring en god stund i den ovanligt granna skogen, tittade uppåt trädtopparna — och trampade ned oss i den sanka marken. Så täcket i skogarna var ju ganska tjockt, men tyvärr var det ingen tjäle inunder.
Överallt möttes ögat av resliga, kraftiga träd och väl hållen tillväxtskog, vilket tyder på att ändamålsenlig skogsvård tillämpats å dessa marker sedan lång tid tillbaka.
Skogsbeståndet tätnar allt mer och mer och träden — mestadels furor sträcka sig högre och högre mot. skyn. På trädens stammar skönja vi snart vita märken efter stämplingsyxan, och äro således inne på det område, som skall avverkas. Vi gå efter ljudet av yxhuggen och finna det arbetslag, som tagit på sin lott att fälla träden och såga dem till stockar. Basen — eller rättare sagt ägaren till skogsavverkningen, herr Axel Bolin, Rosenbys, är på platsen och visar oss omkring bland nyss fällda stammar, och pekar ut några särdeles vackra exemplar, vilka ej äro så grova men lämpliga till telegrafstolpar. — Här, säger hr Bolin, ha vi ett par som är 40 fot långa — minst. Då han sedan mäter dem, visar det sig att de äro 6 tum i toppändan och 10 tum vid roten.

950 stora träd på 4 tnld.
Vi få sedan veta att det vackra skogsområde, som är under avverkning, har icke mindre än c:a 950 träd, fastän arealen ej är mer än 4 tnld. Träden äro kraftiga och raka, en del av dem mäta upp till 23 meters längd, och komma således att lämna präktiga stockar för timmer och virke — och ved. De höga tallarna ha icke så vidlyftiga kronor, men det blir ju i alla fall en hel del gren-, flo-, tvet- och spånved, som det brukar heta i vedannonserna, när sågen gjort sitt på avverkningsplatsen.
— Vi ha bara hållit på i fyra dagar ännu, säger hr Bolin, men det skall nog inte dröja så länge förrän alla träden äro fällda, Och sedan skall vi sätta upp såg här.
En gammal ståtlig byggnad.
Vår önskan att se en välvårdad skogspark, fingo vi således tillfredsställd. Men innan vi lämna Bolex\’ marker, dit nämnda skog hör, fånga vi en bild av det gamla ståtliga corp de logis, som också heter Bolex, men har annan ägare — f.
häradsskrivare Gust. Boberg, Byggnaden ifråga, uppförd i gammal herrgårdsstil, är omgiven av park och trädgårdsanläggning. De bägge flyglarna till fastigheten ha troligtvis tillkommit långt innan nuvarande huvudbyggnad uppfördes, vilket skedde för 138 år sedan. Byggherre var en sjökapten. Ödin, som år 1800 låt bygga herrgårdsbyggnaden.
Vi sätta oss i förbindelse med en &onson till nyssnämnde ägare till Bolex, fabrikör Ödin i Visby, för att höra om han erinrar sig något om ”faffars” dagars Bolex: — Jo, svarar hr Ödin, nog minns jag att det fanns stora och granna skogar.
Naturligtvis mycket större än nu, men det har ju sedan dess odlats en hel del — Min farfar, fortsätter hr Ödin, fick en gång medalj för sina trädgårdsanläggningar. Och han hade också några fiskdammar, där fisk odlades. Kom det oväntat främmande, var det bara att håva upp fisk ur någon damm, så var det klart för kalas.
Sådana ”visthusbodar” finns det inte numera på trakten, men i Båtickeån som på andra orter har andra namn lär det finnas kräftor — dagarna innan de bli lovliga.
I Gotlands Allehanda ha tidigare artiklar publicerats om märkliga minnesmärken i Eskelhem. T, ex, den väldiga stenkalmen, Ullevi, djupt inne i skogen, Båticke kvarn o. såg etc., varför vi få nöja oss med vad vi ha sett, Det är gott om välbyggda trevliga gårdar och egna hem i socknen, men landskapet har svept in sig i den tjocka vita snömanteln, så vi få nog vänta med ”gårdarna” till dess verksamheten flyttas från skogen till åkerfälten. Vi sätta således kursen mot Visby genom Eskelhems ”gata” — stora landsvägen nordväst om kyrkan, vilken ter sig som en gata i ett villasamhälle, med trevliga hus på ömse sidor.

T—a.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 19 Januari 1938
N:r 14