Inlaga till Jordbruksministern.
Stockholm, 11 juni. (Press.) I den sedan flera år aktuella frågan om torrläggning av Lina myr har Svenska naturskyddsförening och Gotlands nation i Uppsala på torsdagen till jordbruksministern ingivit en skrivelse, vari framföras vissa synpunkter på denna fråga, innan ärendet slutligt avgöres.
Det hemställes, att en allsidig utredning företagas, huruvida och i vad mån myrens utdikning skulle komma att skada allmänna natur- och kulturhistoriska intressen. Vidare hemställes, att grundliga och tillförlitliga kalkyler rörande den planerade utdikningen och dess ekonomiska konsekvenser ställas som villkor för ev. statsunderstöd. Slutligen begäres, att en sakkunnig prövning av dessa utredningsresultat föranstaltas i syfte att fastställa, huruvida avdikningsprojektets ekonomiska resultat ställa sig så värdefulla, att förlusten av de allmänna natur- och kulturvärdena helt kan förbises.
Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att Lina myr med sina 920 hektar är den sista av Gotlands stormyrar Muske myr i Sundre och Träskmyr i Hangvar, vilka alltjämt äro odikade och väl värda att skyddas, kunna med sina resp. 45 och 200 hektar icke mäta sig med Lina myr. Lina myr är Gotlands rikaste fågelmyr, utmärkt ej endast av en stor individrikedom utan även av en synnerligen stor rikedom på arter, däribland många sällsynta. Vidare är floran på Lina myr särskilt rik och intressant, omfattande bl. a. ett flertal sällsynta växter, därav en del sumpväxter, som här ha sin sista tillflyktsort, sedan utdikningen tillintetgjort deras ståndorter på andra delar av ön.
Prof. L. v. Post har, påpekas det, ifråga om Lina myr sagt, att denna ej skulle vara någon typisk gotlandsmyr. Emellertid förhåller det sig givetvis så, att myrarna på Gotland liksom i övriga delar av Sverige tillhört olika typer alltefter de hydrografiska förhållandenas växling och det utvecklingsstadium, som uppnåtts.
Den omständigheten, att vi ej nu kunna få bevarad någon stormyr av t. ex. Mästermyrs typ, kan ej vara något skäl till att man nu borde avstå från att söka skydda den typ, vars sista i huvudsak orörda representant Lina myr är. Såväl genom Cladium-beståndet — enligt prof. Rutger Sernander troligen det största i Norden — som genom kalkavsättningen i Råby träsk framvisar Lina myr ett par av de viktigaste särdrag, som en gång utmärkte de gotländska myrarna.
Gotlands Allehanda
Fredagen 11 Juni 1937
Nr 132
