Månad: februari 2021

Motiverar sitt ingripande i Österrike.

Berlin, 18 mars. (TT.) Rikskansler Hitler anlände till Krolloperan redan några minuter före kl. 8 på fredagekvällen. Österrikiske ståthållaren Seyss-Inquart befann sig även i galen, likaså medlemmarna av riksregeringen. Under entusiastiska hälsningsrop från mängden och riksdagsledamöterna öppnade riksdagspresidenten Göring på slaget 8 sammanträdet och yttrade: ” Dagens riksdagssammanträde är ett av de minnesvärdaste, Bom någonsin förekommit i det nya riket. Jag hälsar för första gången som gäster på regeringsbänken medlemmarna av delstaten Österrikes regering. ( Bifall.) Den omständigheten att vi Mek Tegeringsbänken hälsa Österrikes ståthållare och regeringsmedlemmar visar att det nu endast finnes ett enat tyskt rike.\” Göring gav därefter ordet åt Hitler, som besteg talarstolen under stormande ovationer.

Självbestämningsrätt även åt tyskarna!
Rikeskausler Hitler yttrade bl. a.: Jag har låtit inkalla eder för att av djupt rört hjärta lämna en rapport om händelser, vilkas betydelse ni alla inge. Dessutom måste jag underrätta eder om beslut, som röra tyska folket och tyska riksdagen själv. \’Talaren gav därefter inledningsvis en återblick på utvecklingen av mnationalitetsprincipen under det gångna århundradet och fortsatte: Andra folk förde detta ideal som den avgörande principen för sitt handlande fn det väldigaste av alla krig till slutgiltig uppfyllelse. Det enda folk, som tidigare av ödet förvägrats denna naturligaste rätt, vilken genom de nya händelserna definitivt frånkändes det, var det tyska. Världskriget och dess utgång ökade den tyska splittringen och syntes ovanpå alla andra olyckor föreviga det onda som ligger i att utomordentligt värdefulla beståndsdelar av nationen leva skilda från moderlandet. TI stället för den av Wilson proklamerade folkens självbestämmanderätt, varigenom man uppnådde att vårt folk nedlade vapnen, trädde det brutalaste våldförande av talrika miljoner tyskar, Rättigheter, som man tillerkände de primitivaste koloniala stammar som självklara, undanhöllos en av denna världs gamla \’kulturnationer under lika ohållbara som kränkande motiveringar, Det är icke vår uppfattning äv målet för en nationell statsledning bör vara att åt alla håll, genom \’nrotester eller genom handlingar, förverkliga territoriella krav. De otaliga folkliga enklaver, som ligga i Europa, göra det delvis helt enkelt omöjligt att finna en gränsdragning, som överallt i lika grad tillgodoser folk- och statsintressena. Men det finnes i Europa statskonstruktioner, vilka i sig bära den medvetna och avsiktliga nationella orättens karaktär i så hög grad att deras upprätthållande i längden endast kan vara möjligt genom det brutalaste våld.

Den österrikiska ”rumpstaten” livsoduglig.
Så var t. ex, bildandet av den nya österrikiska ”rumpstaten” en åtgärd, som betingade det nakna våldförandetmot självbestämmanderätten för 6 ½ miljoner människor av tysk folktillhörighet. Detta våldförande medgavs med cynisk öppenhet. Ty för de bekanta uppfinnarna av självbestämningsrätten betydde det en gång alle intet att strypa 6 34 miljoner människors fria vilja bara genom de landet, – Ja, då man på den tiden i Österrike trots detta beslöt sig för att företa omröstningar om förening g, k. fredsdiktaten och därmed genom våld tvinga dem att foga sig i att de berövades sin självbestämningsrätt och tåla sin onaturliga skilsmässa från det stora gemensamma fädernesmed Tyskland — på en tid då det icke fanns en nationalsocialist vare sig i Tyskland eller Österrike — och då dessa omröstningar resulterade i över 95 procent av alla röster för föreningen, då förbjöds helt enkelt av den nya folkrättens apostlar med hjälp av det brutala våldets makt även denna fredliga demonstration av den verkliga viljan hos de olyckliga från sitt folk skilda människorna. Det tragiska härvid var att denna stat Österrike redan från början utgjorde en fullkomligt livsoduglig skapelse. Den ekonomska nöden var också fruktansvärd.

Jag säger detta icke i avsikt att därmed göra intryck på de demokratiska hedersmännen i världen, ty jag vet att deras hjärta uppvisar fullständig känsloråhet gentemot sådana ting, De kunna lugnt se på hur i Spanien en halv miljon människor massakreras, utan att det ringaste rörag därav. Men de kunna utan att rodna, likaså hyckla den & paste förbittring, när i Berlin eller 1 Wien en judisk fråntages rätten att idka affärsverksamhet.

Ett maskerat folkförtryck.
Senare uppträdde även de \”inre hantlangare, som voro beredda att genom sitt personliga stöd av en dylik utifrån uppdragen oavhängig sken-suveränitet tillförsäkra sig själva ställningen som regerande på bekostnad av sina olyckliga folk. Det får icke förvåna att bland massan av de därigenom drabbade nationellt tänkande människorna en växande förbittring började sprida sig och enfanatisk beslutsamhet uppstod att i stället för ett med demokratisktlögnaktiga principer maskerat folkförtryck sätta det eviga folkliga livets heligare rättigheter, Icke ens den fräckaste kan i längden tala om en ”rätt”, när orätten faller i ögonen på ett så fruktansvärt sätt, och man kan framför allt icke, efter som det passar bestämda intressenter, efter gottfinnande beteckna en händelse än som rättsgrundval för folkens liv, än som ett djävulskt försök att störa folkfreden. Att Saarområdet bortsett från par tusen människor av fransk nationalitet blott bebos av tyskar har räckt till för att tvinga på det en omröstning, innan man tillät dess återförening med riket. När det rör sig om miljoner och åter miljoner tyskar, avvisar man deras önskan om återförening med fosterlandet helt enkelt emedan den är inoppotun för demokratierna. Rätt måste emellertid vara rätt, även när det är fråga om tyskar.Vem vill nu förvåna sig över att folk, vilka man ihärdigt förvägrar denna rätt, slutligen se sig tvungna att själv hämta sig sina människorättigheter? Nationer äro en skapelse efter Guds vilja och av evigt bestånd, men folkförbundet en högst tvivelaktig konstruktion av mänsklig otillräcklighet, mänsklig vinningslystnad och intressebegär. Tyskland har nu åter blivit en världsmakt, fortsatte rikskanslern. Men vilken makt i världen skulle i längden med lugn finna sig i att utanför dess portar en miljonmassa, som tillhör det egna statsfolket, misshandlas på det bittersta? Det gives här ögonblick, då det är en självmedveten nation omöjligt att ännu längre tålmodigt se på.

Föreställningarna för Schuschnigg.
Jag beslöt mig därför även av dessa skäl att åvägabringa den eder bekanta överläggningen i Berchtesgaden med dåvarande förbundskanslern Schuschnigg. Jag förklarade på djupaste allvar för denne man att en regim, som saknar varje legalitet och som i grund och botten regerar blott medelst våld, i längden kommer att råka i allt större konflikter med folkviljan, som är dess tendenser diametralt motsatt. Jag bad herr Schuschnigg att bespara Tysk-Österrike, det tyska riket och sig själv en situation, som förr eller senare måste leda till de allvarligaste uppgörelser.
Jag föreslog honom i detta avseende en väg, som kunde leda till en småningom inträdande inre avspänning och som följd därav till en långsam försoning icke blott mellan människorna i Österrike själva utan också mellan de båda tyska staterna. Jag gjorde även herr Schuschnigg uppmärksam på att det skulle vara det sista försök som från min sida kom\’me i fråga och att jag var besluten att ifall detta försök misslyckades sörja för det tyska folkets rättigheter i mitt hemland med de medel, som här på jorden sedan gammalt alltid äro de enda Bom återstå, då den mänskliga insikten icke lyssnar till den normala rättfärdighetens bud.
I mitt tal den 20 februari räckte jag dåvarande österrikiske förbundskanslern Schuschnigg handen. Redan i sitt första svar stötte han min hand tillbaka.

Tyskland ville förhindra inbördeskriget.
Hitler fortsatte: Det ultimatum, varöver världen plötsligt började klaga, bestod av ingenting annat än en hård försäkran, att Tyskland icke längre skulle tolerera fortsatt undertryckande av de tysk-österrikiska kamraterna och utgjorde sålunda en varning för att slå in på den väg, som oundvikligen hade lett till blodutgjutelse. Att denna hållning var riktig bevisas av, att inom tre dagar hela hembygdens folk ilade mig till mötes utan att ens ett skott 1lossades — något som; väl skedde till sorg för våra internationella pacifister: Schuschnigg och hans anhängare kunna tacka Herren Gud för mitt ingripande, ty det räddade sannolikt \”hans och 10,000 andras liv, ett liv, som de genom sin skuld till otaliga österrikiska nationalsocialisters död icke förtjäna, men som vi med jämnmod skänka dem.
Hitler meddelade därefter beslutet, att i omröstningen den 10 april även tyska folket skall deltaga och fortsatte: Liksom jag år 1933 bad tyska folket ge mig fyra år för att genomföra de oerhörda uppgifterna så måste jag för andra gången bedja: Tyska folk ge mig än en gång fyra år, så att jag även inåt kan förverkliga den till det yttre genomförda sammanslutningen!

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Mars 1938
N:r 65