Dag: 1 mars 2021

Förrådens vård under ständig kontroll.
— Gotlands Fornsal blir ägare till hela Tyggården.

För omkring fyrtio år sedan blev dåvarande tygmästaren på Gotland av generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anmodad att insända en utredning rörande dels Kronans ätkomst av de byggnader, som vi nu i dagligt tal kalla Tyggården och där Gotlands tyganstalt är inrymd vid Melangatan, dels de byggnader vid Strandgatan, vilka förvärvats av föreningen Gotlands fornvänner. AV tygmästarens företagna forskningar framgick bl. a. att Kronan inköpte tomtområdena av enskilda ägare omkring år 1777 och att bränneribyggnader uppfördes, Bränneriet nedlades troligen 1801, varefter fastigheterna under Kungl. magasinsdirektionens förvaltning användes för kronans räkning.
Så småningom övergingo en del byggnader i enskil ägo, medan de andra överlämnades till Kungl. Krigscollagii artilleriavdelning. Därom heter det i en skrivelse 1899 från tygmästaren till generalfälttygmästaren \”och artilleriinspektören : \”.. Däremot undergick den ursprungliga brännerigården en väsentlig minskning, då 1818 genom köpebrev av den 25 maj och fastebrey av den 18 december samma år Landshövdingen m. m. O. F. Aschling efter Kungl. Magasinsdirektionens förordnande till handlanden Oharles Ohasseur för on köpeskilling av 1.020 riksdaler banko försålts förra bränneribyggnaden, numera \”Gotlands Fornsal”\’, mot Strandgatan 60 1/4 alnar lång, mot gränden 19 3/4, mot bränneriflygeln och gården 60 1/4 samt i söder 19 1/4 alnar”.
Föreningen Gotlands Fornvänner erhöll lagfart härå den 5 jan. 1880.
Under vissa villkor uppläts 1910 åt samma förening även gevärsförrådsbyggnaden (det s. k. Eneqvistska magasinet) och 1927 ytterligare ökat utrymme för Gotlands Fornsal. Som bekant hoppas man kunna förvärva kvarvarande byggnader i Tyggården, när tyganstalten kan flytta in i de byggnader, vilka skola uppföras strax öster om artillerikasernen.

Tyganstalten ett mångskiftande arbetsområde.
Gotlands tyganstalt sorterar närmast under chefen för Gotlands artillerikår och för att få en hum om detta militära förvaltningsområde, vända vi oss således till översten, greve C. G. D.
Hamilton med anhållan om en liten orientering, Tyganstaltens förråd i Tingstäde fästning och andra förvaringsrum kunna vi självfallet icke få tillträde till, men det finns helt visst mycket annat. vid ”tyget”\’, som kan anses vara av allmänt intresse. Översten ger oss också benäget tillstånd att, med tygofficeren, kapten Sven Hambn som ciceron bese dels verkstäder och expedition i Visby, dels anläggningar av samma art i Tingstäde.
Vi bege oss först till Tyganstaltens expedition i den gamla ärevördiga Tyggården vid Mellangatan, varest vi få en inblick i de arbetsuppgifter man där har att brottas med. Tygförvaltare G. Blomström plockar fram diverse volymer besiktningsjournaler, journaler för förråd av allehanda slag o. s. v., ty kontroll är A och O antingen det gäller bokföring av materiel eller inköp och utlämning av reservdelar, ammunition, vapen och mycket annat. Dagligen uppgöres reversal för löpande transaktioner, lånekvitton ete. Enligt försvarsdepartementets utfärdade bestämmelse, skall månatliga räkenskaper avgivas.

Förrådens omsorgsfulla vård.
Av stor vikt är att alla förråd vårdas på lämpligaste sätt och att truppförbandens materiel underhålles, så att allting är i fullt brukbart skick. Vid en hastig visit i förrådslokalerna i Visby, får man en uppfattning om hur ofrånkomlig en noggrann kontroll är, ty där finnas massor av olika slags material och reservdelar, vilka dagligen måste vara tillgängliga för verkstädernas avdelningar eller för utlämning till truppförbanden, Varenda sak stor eller liten är registrerad och en väl lagd organisation svarar för, att ingenting förfares.
I en del lokaler hänga selar, sadlar och remtyg i långa rader och alla tillhörande attribut, vilket allt också måste väl underhållas, oaktat de ej komma till användning i större utsträckning för närvarande, då truppförbanden äro motoriserade. Det kan emellertid hända, att Gotland blir isolerat och utan möjligheter att skaffa bensin o.
dyl, driftmedel, varför seldon och annan hästutrustning bör finnas i reserv.Från tygförvaltarens domäner bege vi oss till rustmästarens eller tygverkmästarens, som det nu heter. Tygverkmästare C. G. Lund för oss genom vindlande smala gångar ned till smedjans lokaler, som säkert komma att te sig trevligare, när kyrklig konst blir deras inredning. När Gotlands Fornsal får hand om dem, kanske det blir någonting i den vägen. Nu äro valven nedrökta och svarta och det ser för övrigt ut som det skall se ut i en stor smedja. Smedjan är såsom antytt ganska rymlig men ändå för liten, för att de, som ha sin verksamhet där, skola kunna obehindrat hantera de väldiga artilleripjäser, vilka ibland måste tagas inom dess murar. Verktyg och maskiner av alla möjliga slag finnas där förstås — och folk som kan sköta dem. Men naturligtvis kommer denna verkstadsavdelning såväl som de andra mera till sin rätt, när de planerade tygverkstäderna bli färdiga och den maskinella utrustningen kompletterad.

Snickeriverkstad och optisk avdelning.
Kapten Hambn för oss vidare till sadelmakeriverkstaden, där alla slags läderpersedlar ses om, Det är sadlar, selar och remtyg, fodral o. dyl. På den optiska avdelningen justeras alla möjliga kikare och mätningsinstrument samt diverse andra arbeten, där fullständig precision fordras. Snickeriverkstaden utför träarbeten av de mest skiftande slag samt reparationsarbeten. Vid vårt besök i denna verkstadsavdelning, visar oss kapten Hambn en låda med de allra nättaste små bilar, kanoner och traktorer av trä. De trevliga leksakerna äro emelletid ej avsedda för att roa barn, utan skola användas som demonstrationsmateriel vid truppförbandens skolor.
Tyganstalten, som kan liknas vid ett större industriellt företag, saknar naturligtvis icke heller modern bilverkstad. Denna verkstad är belägen utanför östra stadsmuren, och är betydligt rymligare än tyganstaltens verkstäder i de gamla byggnaderna vid Mellangatan. Det fordras ju också både utrymme och förstklassiga verkstadsmaskiner och precisionsverktyg. Våra motoriserade truppförband ha\’ inte förmånen att, såsom privata billigare, byta bilar varje år, varför de liksomall annan materiel måste underhållas på det bästa sätt. Som exempel härpå kan nämnas att verkstadspersonalen vid vårt besök plockat sönder en Volvo personbil helt och hållet, för att sedan se om och justera varenda detalj. Bilen är ingen duvunge bland bilar, men när den yrkesskickliga personalen utfört sitt arbete — och inga delar blivit över — fungerar den föryngrade Volvon lika bra som när den var ny, fastän själva karossen inte är så över sig prålig. Men huvudsaken är ju att motorn fungerar oklanderligt.
Med kapten Hambn och tygförval taren beredas vi tillfälle göra en utflykt till Tingstäde för att bese en del av anläggningarna därstädes. Tygan«jo förfogar över ett flertal för. rådsbyggnader och även verkstadsavdelningar i Tingstäde, vilka stå i beredskap att tagas i bruk vid mobilisering. Vi göra en titt in i ett par förrådslokaler, där varje sak är ytterst väl konserverad. I hyllornas fack och lådor ligga reservdélar till vapen och utrustningspersedlar prydligt staplade, alla registrerade och bokförda. Golv och hyllor äro fernissade, så att lokaler och allt vad de rymma lätt kunna dammtorkas. Ordning synes vara utmärkande för allt vad Tyganstalten har hand om, antingen det op rena expeditionsarbetet eller arbetena i verkstäder och förråd. På grund av de gamla otidsenliga verkstadslokalerna med sina trånga utrymmen, är det svårt att handskas med större pjäser. Det oaktat ha vid verkstäderna tillverkats såväl släpor till kanoner och traktorer samt åtskilligt annat som ingå i truppförbandens materiel.
T—a.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Mars 1938
N:r 68