Dag: 7 mars 2021

Talrik anslutning till gårdagens vårmöte.
Södra Gotlands lantbruksklubb hade i går sitt varje vår återkommande stora sammanträde, och som vanligt hölls det i folkhög-och lantmananskolans lokaler. De ordinarie föreningsangelägenheterna avverkades snabbt, då inga speciella ärenden funnos upptagna på föredragningslistan, och vi redogjorde också härför i gårdagens tidning. Till professor Åkermans föredrag, som tog sin början vid halv 2-tiden, hade gymnastiksalen till stor del fyllts av en intresserad publik från olika delar i av ön, och omkring 175 personer torde ha varit närvarande.
Landstingsman Johan Ahloten höll först ett anförande, vari han hälsade alla hjärtligt välkomna till denna de sudergutniska böndernas stora dag, på vilken han även hade glädjen att se många representanter för nordergutarna församlade. Tal. riktade även ett särskilt välkommen till landshövding Rodhe och tackade för hans stora intresse för jordbrukarnas spörsmål samt tolkade gotlänningarnas tillgivenhet och förtroende för sin hövding med några hjärtliga ord. Vidare riktade hr Ahlsten ett välkommen till dagens föreläsare, professor Åkerman från Svalöv. Det gläder oss att ha vårt lands främste vetenskapsman inom växtförädlingens område ibland oss, sade tal. bl. a. Landstingets förvaltningsutskott hade ini bjudits och till stor del hörsammat kallelsen, och de hälsades nu också liksom intendent Bunke och agronom Lorenzon från sockerfabriken och dir, Wannerberg från Centralföreningen.
Härefter talade landshövding Rodhe, och han började med att tacka för uppdraget att vara värd för dagen och hälsade i denna egenskap än en gång alla välkomna, I sitt anförande framhöll landshövdingen, att vi alltid behöva nya idéer och nya impulser för att icke utvecklingen skall avstanna. Det gotländska jordbrukets började vid tiden för sekelskiftet, då man införde sockerbetsodlingen, och förutsättningarna för detsamma voro skiftets genomförande och kommumunikationernas utveckling. Det är roligt att se hur det har gått framåt under denna period sade tal. och lämnade några sifferuppgifter angående exporten av olika produkter. Dock finns det områden, där \’utvecklingen ej gått i samma raska tempo. Nötkreatursstocken har ej nämvärt ökats, ehuru naturligtvis kvaliteten förbättrats och avkastningen ökat. Faktum är dock, att vår kreatursstock är ovanligt liten i förhållande till åkerarealen. Så vi ska ej slå oss till ro — än finns det mycket att göra. Gotlänningen är kanske litet betänksam inför nyheter, och det är bara bra om det ej går för långt, men vi kunna och få ej stå stilla utan måste oupphörligt söka nya och bättre vägar. Till slut uttalade landshövdingen sin förvissning om att det skulle bli en lärorik, trevlig och ge\’mytlig dag av bestående värde för det gotländska jordbruket samt lämnade ordet åt professor Åkerman, som talade om

\”Aktuella växtodlingsfrågor\”.
Först tackade denne för inbjudan att få komma hit och uttryckte sin glädje över att närmare få lära känna gotländska förhållanden, samt påpekade att han blivit intresserade av dem genom sin verksamhet i statens jordbruksnämnd tillsammans med landstingsman Ahlsten.
Jordbruket undergår f. n. genomgripande förändringar, sade tal. Man måste rationalisera överallt för att för-

billiga produktionskostnaderna, som stigit genom höjda löner och minskad arbetstid. Om jordbruket alltså skall bära sig är det nödvändigt att inkomsterna förhålla sig därefter, och man bör därvidlag icke sätta allt sitt hopp till statsmakterna utan även själv göra vad man kan, rationalisera, höja kvaliteten.
Den första förutsättningen för en rationell drift är att enskiftet genomförts — och det skedde i regel i början av 1800-talet. Sedan inträffade en död period till slutet-av samma århundrade, då vetenskapen började syssla med hithörande problem. Man började undersöka konstgödselns betydelse, man sökte efter de lämpligaste kulturväxterna och år 1886 började i vårt land, samtidigt som i andra länder, en rationell växtförädling. Ångan, elektriciteten och explosionsmotorerna ha tagits i jordbrukets tjänst, Vad har det ej betytt att man påvisat konstgödselns räntabilitet under olika förhållanden? Förr ansåg man t. ex, att salpeterkvävet borde sås så tidigt som möjligt, redan 1 mars, medan moderna försök visat, att man helt enkelt genom att vänta till början av maj får, en skördaökning, som väl betalar gödningsmedlet, Försöksverksamheten har varit av stor betydelse, icke minst genom att den övertygat landets kvarnägare om att det går att använda 90 proc, svensk säd till mjölet.
Behöver vi lägga om vår växtodling? Faran för överproduktion är nog inte så stor, som från visst håll göres gällande, Vi bör hålla vår produktion av vårvete ungefär som den är, ty annars förefinnes det risk att vi icke skulle kunna hålla inmalningen vid 90 proc. och det vore olyckligt. Men skulle ett för stort överskott uppstå, kan man överväga lämpligheten av att på den överflödiga arealen odla nya kulturväxter. Vinterkornet skulle nog lämpa sig för gotländska förhållanden. Det ger en större massa än vårkornet och mognar i början av juli, varför det icke skulle komma att lida av de torra somrarna här på ön. Dessutom är äggvitehalten större. Försöksodlingar borde anläggas här på ön, även beträffanfande vitmelonen, som tål torka hur länge som helst närapå,och som har en stor massa och bäst lämpar sig till ensilage enligt A. I. V.-metoden. Vidare kunde man på de kargare trakterna här på ön försöka odla den äggviterika sötlupinen, som är ett bra fodermedel. Även lin skulle kunna odlas med tanke på den nya förädlingsfabriken i Genevad, men framför allt borde man på de gotländska myrarna odla hampa, som samma fabrik behöver för sin tillverkning av förstklassigt s. k. cottoniserat lin — en bomullsliknande produkt.
Det finns sålunda vissa möjligheter att omlägga växtodlingen, och det är skäl i att man undersöker lönsamheten. I fortsättningen uppehöll sig professor Åkerman vid en del olika försök med konstgödsel och påpekade slutligen vikten av att hålla efter ogräset samt att bärga skörden så rationellt som möjligt. och Slutade med en förhoppning om ökat samarbete mellan forskning och praktik som kan leda till att lantbrukarens hårda kamp för drägliga existensvillkor underlättas.
Sedan applådåskan tystnat framträdde landshövdingen och tackade professor Åkerman för det värdefulla föredraget samt inbjöd samtliga närvarande till kaffe i lantmannaskolans lärosal. Där hade skolans husmor fröken Havrki lagt ned ett stort arbete på att göra det trevligt. Borden voro dekorerade med levande ljus och påskris, och runt dem intog man kaffet under en gemytlig stämning, samtidigt som man utbytte åsikter om vad som berörta i föredraget.
Strax före kl. 4 samlades man åter i gymnastiksalen, där professor Åkerman nu talade över ämnet:

\”Modern växtodling.\”
Växtförädling bedrives i vårt land av den år 1887 stiftade Svenska utsädesföreningen samt av en del privata firmor med statsbidrag. Under den tid försöken pågått ha avsevärda framsteg vunnits. Så har t. ex. veteskördarna ökat med 50 proc., varav på växtförädlingens konto kommer omkring 30 proc. Kan man månne komma ännu längre? Ja, utan ringaste tvivel, tack vare den genetiska forskningen. Vid växtförädling kan man invända sig av flera olika metoder. Urvalet är enklast — ur en sådan blandning som det gamla gotländska lantkornet sorterar man ut en mångfald typer med olika egenskaper. Men möjligheterna att på denna väg komma framåt är mycket begränsade, medan däremot korsningen ger ett oändligt antal variationer. Och eftersom man kan påverka korsningarna och leda dem i önskad riktning, då man känner arvslagarna, kan man få fram förbättrade typer, även om man aldrig når den idealtyp, som man sökte. I fortsättningen lämnade professor Åkerman en synnerligen intressant och poplär framställning av det invecklade spörsmålet om kromosomernas betydelse, och han framhöll, huru man genom att på konstlad väg öka en växts kromosomtal också, intill en viss gräns, ökar densammas avkastning och produktivitet. Lyckade försök ha gjorts med olika sädessorter, men det torde ännu dröja några år innan de framexperimenterade storkorniga och högt avkastande sorterna få någon praktisk betydelse.
För den moderna forskningen gäller det bara att få pengar och assistenter till ytterligare försök — principerna ligga fullständig klara. Dock är det ju sörjt för att träden ej växa upp i himlen och naturligtvis finns det gränser även för vad vi kan åstadkomma, men ännu ha vi mycket att uträtta och ännu kan vi komma mycket längre. Vad vi vilja försöka åstdkomma är en förbättrad kvalitet och ökad avkastning av våra kulturväxter, och vi tar därvid ingen hänsyn till talet om överproduktion. Vi vill ha tidigt mognande, strå-styva och motståndskraftiga sorter.
Tal. påpekade vidare, att vi mycket väl även kunde odla macaronivete för tillverkning av mannagryn och macaroni och att lyckade försök härmed ha utförts här på ön. Soya och majs skulle även kunna ifrågakomma, särskilt majs, av vilket fodermedel en mindre lantbrukare med egen arbetskraft skulle kunna producera tillräckligt för eget behov, då nu tidiga sorter med hög avkastning finnas.
Det är sålunda en mängd uppgifter, som växtförädlingen har att lösa ej minst här på Gotland, där man på grund av ett torrt och varmt klimat har möjlighet att odla nya kulturväxter. Vi hoppas också, att en subfilial så småningom skall komma tillstånd här för att arbeta med de rådande speciella förhållandena. Det behövs bara medel, men det är en god kapitalplacering. Hitintills ha vi fått c:a 10 miljoner kr. av staten men försiktigt räknat ge de nu en årlig avkastning av 50 miljoner kr. genom de förbättringar, som kunnat vidtagas. Men det har ej
endast en ekonomisk sida — det blir lättare och säkrare att producera sitt bröd, och människan blir därigenom mera frigjord från den förbannelse, som alltsedan tidernas morgon vilat över henne i ditt anletes svett skall du äta ditt bröd.
Efter kraftiga öch långvariga applåder frambar. landshövdingen ett varmt tack till föredragshållaren för de många goda uppslag och impulser, som givits och som vi nog också skall söka att draga nytta av. Vi ha fått ett starkt intryck av växtförädlingens betydelse för gången tid och för framtiden, sade landshövdingen, och vi gutar äro tacksamma för vad som gjorts. När vi nu tacka professor Åkerman — de närvarande åhörde stående talet — hylla vi också honom för det storartade arbete som han utfört. Vi tacka och hylla den man, som spelar en sådan avgörande roll på detta område, och hoppas, att han ännu länge skall få fortfara med sitt för Sveriges jordbrukare så gagneliga arbete. Landshövdingen utbragte därpå ett fyrfaldigt leve för professor Åkerman, varpå klubbens ordf. lantbr. Anton Jakobsson avtackade landshövding Rodhe och utbragte ett fyrfaldigt leve för honom.
Kl. 6 intogs gemensamt middag på hotellet, varvid landstingsman Johan Ahlsten fungerade som värd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 april 1938
N:r 82

Ett motorfordon på var 22:a invånare.
De flesta medmänniskor äro nog så funtade att de besvara ett uppställt krav på en utgift, som icke är absolut nödvändig med ett: Jag har inte råd. Många säga också i dessa tider att de ha det knalt, slanten vill inte räcka till, ty väl är det så kallad högkonjunktur, men denna bjuder också på en viss dyrtid. Gotlänningarna utgöra väl intet undantag från den allmänna svenska regeln, men — man har anledning börja fundera, när man läser motorfordonsstatistiken.
Det heter visserligen att man med statistik kan bevisa vad som helst, men om man inte jonglerar allt ,för mycket med siffror kan nog sanningen komma fram. Enligt statistiken har Gotland 58,121 invånare och 2,647 motorfordon, d. v. s. det kommer ett motorfordon på var 22:a individ, kvinnor och barn inräknade, Närmare uträknat finns det sålunda 45 motorfordon på varje tusental invånare och ser man bara efter bilar, så finns det 35 bilar på varje tusen invånare. Och ändå har Gotland ganska korta avstånd, man skulle rent av kunna utan vidare påstå, att innehavet av bil på Gotland blivit mera ett tecken till burgenhet än ett verkligt behov för utkomstens skull.
Ja, men, säger man kanske, det är väl inte bara på Gotland det finnes gott om bilar?
Nej, det är sant, men — det egendomliga är, att Gotland ligger synnerligen väl framme i statistiken. Ifråga om antalet motorfordon pr tu-1 sen invånare är Örebro län ett strå vassare än Gotland med 46 mot Got- i lands 45 fordon pr tusen invånare. 45 ha för övrigt Malmöhus län, Stockholms stad och Västmanlands län, medan t. ex. Blekinge kommer ned på 26, Kronobergs på 80 och Kalmar län på 84, ja inte ens Göteborgs och Bohus län kommer högre än till 82 — men det lilla Gotland, har 45 pr tusen invånare och är alltså jämlike med de flesta länen i riket. Ifråga om antal bilar kommer Malmöhus län främst med 88, men sedan följa därefter Kristianstads, Örebro, Södermanlands, Stockholms och, Gotlands län alla med 35 bilar pr tusen invånare.
Nog förefaller det som om Gotland, vore ett gott land, att dess befolkning har det bra förspänt, när man i så stor utsträckning som här är fallet kan ha råd att hålla sig med motorfordon, trots de dock eljest ganska goda kommunikationerna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 april 1938
N:r 82