Pampig friidrottsdag på Gutavallen.
Udmark klarade 1,90 — Carlsson, VIF, segrade i spjut.
Matteuspojkarna gästade Visby i går och deras besök kommer säkert att fästas med varaktig pränt i minnet hos visbyborna i allmänhet men hos idrottsfolket isynnerhet. Det blev en innehållsrik och omväxlande dag tack vare M. P.-truppens mångskiftande repertoar, som först och främst bjöd på en glansfull uppvisning i fri idrott men som också kunde ställa upp i tennistävlingar och en schackmatch med 10-mannalag. För att nu inte tala om deras musikaliska kunnande, som lät höra sig redan vid 1-tiden, då truppen tågade genom staden på väg till Gutavallen och som senare lockade till fullt hus i domkyrkan.
Tävlingarna på Gutavallen började med att friidrottsmännen plus fotbollslagen från AIK och A 7, inalles ett 40tal man, defilerade ett varv runt planen med M. P:s fana och två svenska flaggor i teten — en vacker syn, som sällan förekommer här nere. Under tiden spelade föreningens blåsorkester M. P.-marschen, som en av föreningens stiftare, Fr. Morell, skrivit till M. P:s fana.
Efter denna ståtliga ingress började fuktionärsstaben träda i verksamhet för att förbereda 100-metersloppet. Ytterligare två man hade anmält sig till de förutvarande fem, varför loppet måste delas upp i två finaler.
100 m. A-final.
1) Nils Laurell, M. P. 11,3 2) Stig Andersson, VIF 11,7 3) Arne Ljunggren, AIK 11,9 4) Nils Ekström, Gute 12,0.
100 m. B-final.
1) A. Jacobsson, M. P. 12,0 2) E. G. Heid, AIK 12,1 3) Sjöblom, AIK 13,2.
Starten i A-finalen var av ganska nervös art; inte mindre än fem tjuvstarter kunde noteras här. En bidragande orsak var väl starterns dåliga pistol som inte behagade brinna av när det behövdes. Slutligen kom då fältet i väg och redan från början var ju utgången given. Det kunde inte bli någon annan än Laurell. Han ledde hela sträckan några meter före visbyborna och gjorde ett grant lopp, tangerande sin egen rekordtid på 11,3, vilken också är lika med gotlandsrekordet. Laurell började mycket lovande även förra säsongen och gjorde bl. a. 50,8 på 400 m., men blev sedan skadad och var borta för resten av sommaren. I år tycks han börja lika lovande och kommer nog att låta tala om sig.
Våra pojkar skötte sig fint också de för att vara så här i säsongdebuten och gjorde ett gott lopp med skapliga tider. Synd bara, att Nisse Ekström förlorade så mycket i starten att han inte kunde ta in de andras försprång utan ohjälpligt kom sist.
I B-finalen var det jämn och hård strid mellan Jacobsson, som ställde upp i stället för Ödmark, och Heid fast tempot ju var lite trögare här. Jacobsson höll undan för Heid och vann med en knapp meter.
Höjd.
1) Åke Ödmark, M. P. 1,90 (nytt rekord för Gutavallen)
2) Erik Lilja, M. P. 1,63.
3) Stig Andersson, VIF 1,58
4) J. Andreasson, AIK 1,40.
Denna gren var ju förutbestämd att bli dagens clou och de förhoppningar, som här uppställts infriades helt och fullt. Den långe, ståtlige och smidige Ödmark försatte gutapubliken i allmän begeistring med sina färdigheter i höjdhopp. Till 1,75 promenerade han över i overall, och vid 1,80 tog han bara av sig tröjan och svävade sedan över. Till nästa höjd, 1,85, lade han av hela träningsdressen och så fick man se hur det gick till att ta den höjden utan några som helst svårigheter. Jublet var stort, men snart blev det alldeles dödstyst, ty ribban låg på 1,90 — något som aldrig förut skådats i någon tävling på Gotland.Ödmark samlade sig ett tag, stack iväg med lätta, spänstiga steg och tog höjden i en ögonfägnande stil med flera centimeter luft emellan. Det blev ett jubel utan like runt Vallen och det var han verkligen värd, den gode Ödmark, för en sådan praktsak.
Tja, så var det nästa höjd, 1,95. Ledningen måste plocka fram en bänk för att kunna nå upp och titta på den märkliga siffran vid kontrollmätningen och det var ju en sensation bara det.
Under de följande minuterna hade Ödmark allas blickar riktade mot sig. Skulle han klara den höjden också?
För det mesta tvivlade man väl och menade att det vore obegärligt nu på våren, men hog hoppades man, när man såg Ödmark rusa mot ribban. . Men den låg en smula för högt den gången och kom ner. Hoppgropen var tydligen inte avsedd för sådana jättehopp; Ödmark hamnade nu strax vid sargen och smällde i med ena benet, så att han linkade litet efteråt. Han gav sig dock inte ändå utan försökte en gång till, men då stämde inte satsen och det blev inget hopp av.
Då ledsnade den populäre gästen och rakade ner ribban till tecken på att den spännande föreställningen var slut. Den gotländska idrottspubliken hade blivit en stor sensation rikare, den hade sett 1,90 i höjd.
Nästa man var Erik Lilja, M. P., som stannade på 1,63 och därefter kom Stig Andersson på 1,58. Andreasson, AIK, hann aldrig över 1,50.
Spjut.
1) John Carlsson, VIF 52,43
2—3) Erik Lilja, M. P. 48,40
2—3) Gösta Eriksson, AIK 48,40
4) Axel Jacobsson, M. P. 46,84
Denna tävling började samtidigt med höjdhoppet och kom därför en smula i skymundan. Här presterades också bra. saker och Carlsson, VIF, blev överlägsen segrare med det goda resultatet 52,43. M. P.-aren Lilja gjorde vad han kunde för att kullkasta planerna på gotländsk dubbelseger och han lyckades — till en del. I spjutkastning bruka resultaten i regel vara ordentligt skilda åt, men för dagen inträffade ett undantag, som hade till följd att andraoch tredjeplatserna fördelades broderligt mellan M. P. och Gotland.
800 m.
1) Georg Peterson, M. P. 2,01,4
2) Nils Öström, AIK 2,02,7
3) A. Tiworowski, M. P. 2,04
4) Kurt Ljung, M. P. 2,04,8
5) G. Lövkvist, VIF <2,05,2 (nytt klubbrekord).
800 meter blev en grann och jämn tävling och det blev även gutarna förunnat att få se en av sina löpare placera sig mellan M. P.-arna och inte efter. Det var allas vår ”Ösa”. som svarade för en god andraplacering i stockholmarnas fruktade 800-metersgarde. Han låg väl till under hela loppet i hälarna på Peterson, M. P. Tiworowski, M. P., som i anmälningslistan ståtade med tiden 1,58,2, blev närmast en besvikelse, då han tappade kontakten med paret i teten. Peterson och Öström löpte i bästa stil, och Öström var ju endast en sekund från sitt eget gotländska rekord. Det bådar gott för sommaren! Lövkvist på femte plats skaffade sin klubb ett nytt rekord med tiden 2,05,2. Det gamla lydde på 2,06.
1,500 m.
1) Nils Ollander, M. P., 4,05,6 2) Tore Söderström, M. P., 4,15,6 3) Erik Allard, M. P., 4,18,8 4) H. Gardell, VIF, 4,24,4 5) E. Rosendahl, VIF, 4,29,3 6) Olle Johansson, Gute, 4,29,5.
Efter en tjuvstart (!) satte fältet av i god fart och det blev genast tydligt vart det skulle bära hän. Från början till slut ledde Ollander överlägset i lätt och ledig stil. Gardell låg tvåa större delen av första varvet, men sedan blev det bara M. P. Gardell tappade sugen och fick sluta sig till de andra gotlänningarna i kön. Vacker propaganda.
Stafett 100X200X300X400 m.
1) M. P. (A. Jacobsson, N. Laurell, A. Tiworowski, G. Peterson), 2,08,9; 2) Gute (N. Ekström, P.: S. Wallin, HS Aberg, Bb. LOL ; 2,12,0; 3) VIF (B. Olsson, V. Ekström, G. Lövkvist, S. Andersson), 2,12,5; 4) AIK (E.; Olsson, A. Ljunggren, B. Sjöblom, F. Jonasson), 2,15,8.
I halvtid vid fotbollsmatchen mellan AIK och A 7 ställde man upp till stafett 1,000 m. M. P. nöjde sig med ett lag i detta lopp, och det blév ett verkligt kanonlag, sammansatt av de ledande namnen för dagen. Gutelaget var till 3/4 hämtat från läroverket och VIF och AIK presenterade sina bästa förmågor.
Första sträckan gick oerhört jämt och det var först på. andra sträckan som M. P.-laget gick fram genom Laurells utomordentliga insats. På 300meterssträckan fortsatte M. P. sin ledning, men Åberg i Gute gjorde ett grant lopp och höll säkert andraplatsen åt Gute. På sista sträckan hade. M. P. sin gode Georg Peterson och honom kunde gotlänningarna inte göra något åt. Striden om andraplatsen mellan Gute och VIF blev i stället så mycket mera intressant. Löf gick ut bra i början men föll tillbaka ett långt stycke efter Stig Andersson. På upploppssidan kom emellertid Löf med en spurt, som resulterade på själva mållinjen, där Löf kom en kvarts meter före.
Därmed avslutades dagens friidrott och prisutdelning följde. Till segrarna utdelades AIK:s: silvermedalj och tvåorna fingo brons. Sedan AIK-ordföranden, hr Hilding Nygren, med några ord tackat publiken för visat intresse avslutades så en ur alla synpunkter lyckad idrottsdag. Åskådarantalet på Vallen uppgick till omkring 650 personer, därav 563 betalande, vilket med all tydlighet visar det stora intresse, med vilket tävlingarna omfattats.
Fotbollmatchen A 7 – AIK,
som ingick i Gutavallsprogrammet, blev ingen vacker match. Det var många illa riktade bollar och sumpade måltillfällen. som karakteriserade spelet A 7 hade ledningen till en början, men AIK gjorde målen. Krigarna missade flera givna målchanser och när sedan AIK gjorde en upphämtning i slutet av första halvlek blev ledningen så stor som 4—1, vilket var ungefär två mål för mycket. Under andra halvleken, Som i stort sett var den första lik, hamnade en boll i vardera buren och slutSiffrorna blevo alltså 5—2 till AIK.
— Bäst i AIK var Bror Nilsson, som svarade för tre av målen och i A 7 gjorde försvaret ett gott arbete. Santa gick domare.
Visby Tennisklubb segrade stort över M. P.
Utklassning i dubbel, jämnare i singel.
Tennistävlingen mellan M. P. och Visby . Tennisklubb i går förmiddags slutade med seger för Visby i samtliga tre matcher. Från M. P. tävlade hrr Arnesson, Laurell och Hellman, den sistnämnde som bekant bosatt i Visby, men som nu tilläts att tävla för gästerna såsom varande gammal M. P-.medlem. Tävlingen inleddes med en singelmatch mellan Allan Beer och Nils Laurell. Beer var i ovanligt god form och uppvisade ett djärvt och säkert spel med god taktik. Laurell hade de förestående sprinterloppen att tänka på och tog kanske inte i för fullt. Det blev seger för Beer med 6—4, 6—2.
| I dubbeln spelade för Visby Beer och Alf Lindwall och för M. P. Gösta Aresson och Lennart Hellman. Visbyparet bjöd på ett utmärkt samspel — de äro ju gamla kumpaner, som känna varandra grundligt — och togo hem rubb ch stubb, trots att gamesstriderna voro mycket hårda ibland. Slutsiffrorna blevo 6—0, 6—0 till Visbyklubben.
Lindwall och Hellman möttes sedanoch levererade en jämn och god match.
Spelarna kände ju sen gammalt varandras svagheter och finesser och det blev strid på kniven i synnerhet i andra set. Första set gick till Lindwall med 6—3 och han ledde också i andra med 4—1, då Hellman gick i fatt och tog ledningen med 5—4. Sedan följdes man åt till om 7, då Lindwall drog ifrån på allvar. Sista gamet klarade han på några minuter med ett par kanonservar och resultatet av det hela blev alltså 6—3, 9—7.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Maj 1938
N:r 111