Månad: mars 2021

Vittberest norsk tidningsman ser på vår Ö.
Sedan några veckor tillbaka har Visby gästats av en. mycket vittberest norsk tidningsman, mr John E. B. Gasmann. Denne har många intressanta upplevelser bakom sig: han har tidigare varit bosatt i Amerika, där han i S:t Louis var redaktör för en schweizisk-amerikansk tidning, men har sedermera rest som \”free lance\” och skrivit artiklar för tidningar i England, Amerika och andra länder. Bland hans mest minnesvärda upplevelser räknar han en privataudiens och intervju med Hans helighet påven, en ära, som icke bestås många tidningsmän. Men så hade han också personligt introduktionsbrev från furst-ärkebiskopen av Salzburg. I österrike fick han för övrigt vid tiden för mordet på Dollfuss en mycket obehaglig känning både av bombexplosioner och andra attentat på nära håll.
Sina intryck från Visby kommer mr Gasmann att skildra bl. a. i Morgenbladet i Oslo. Gotlands Allehanda har haft nöjet att emot-taga en artikel, i vilken mr Gasmann skildrar de intryck vår stad och vår ö gjort på den vittbereste journalisten:
I omkring en härlig månad har jag varit i tillfälle att besöka Gotland, att bo i Visby och — det bästa av allt —att vistas här just den tid, som jag helst skulle ha valt: tiden före turistströmmens ankomst.
I 35 år har jag nästan oupphörligt rest kors och tvärs genom alla europeiska länder, icke blott för att studera och skriva om kända och berömda städer utan lika mycket för att komma bort från \”the beaten track\”, som befares av de flesta turisterna, och komma till mindre kända eller helt okätda platser.
Det enda jag nu är förvånad över är att jag låtit så många år förgå utan att jag besökt Visby. Efter vad jag sett av staden är den en av de intressantaste, vackraste och fridfullaste städerna i Europa, ja, kanske också i, hela världen.
York och Chester, Carcassonne, Avignon och Reims, Rothenburg a. d. Tauber, Dinkelsbühl, Bacharach Oberwesel, ha alla sin egenartade charm som medeltidsstäder med ringmurar, och lika säkert har Visby sin särskilda charm för den som ej förut sett staden.
Aldrig glömmer jag den första anblicken av Visby från fartygsdäcket. Jag vaknade lyckligtvis i god tid och fick därigenom se Visby som det låg där, solbelyst, strålande och muromgärdat, som en äventyrsillustration eller ett Fata Morgana.
Medan stadens borgare ännu sovo, gick jag omkring i staden för att få bättre tillfälle att studera murarna, de många tornen, brescherna i murarna och det måleriska men fullt konsekventa förfallet hos en del murar och torn. Bara d e t är något att vara tacksam för: detta att man ej \”restaurerar\” de gamla byggnaderna och murarna, allteftersom de förfalla utan i stället sörjer för att vidmakthålla dem. En felaktig restaurering är ibland något av det, sorgligaste och profanaste man kan få se.
I denna tidiga morgon återfann jag stämningen från Carcassonne, vilket i motsats till Visby är en \”död\” stad (staden Carcassonne har flyttat utanför den äldre. inedeltidsstaden). Visby däremot är så oändligt levande och vitalt och tian upptäcker snart att här är det inte fråga om någon död stad trots att medeltid och modernitet marschera sida vid sida!
denna morgonstund låg Visby i dvala och jag fick därvid det rätta intrycket av medeltid. Tills med ens staden
blev levande, vilket blev en ny, stor upplevelse.
När Visby sålunda fullständigt kan bergta en besökare under denna förhållandevis ogästvänliga årstid, hur skall det då icke hänföra de strömmar av turister, som senare på sommaren få se staden i dess sprudlande, levande ram av grönt löv och dess mängder av de praktfulla doftande blomster, som givit Visby namnet \”Rosornas stad\”. Ett vackert, men banalt wmn. Ett bättre namn tror jag \”De stolta minnenas stad\” skulle ha varit.
Senare har jag använt varje dag till promenader kors och tvärs genom staden, genom trånga och slingrande gator, in i mystiska bakgårdar, portar, kolonnader, valvbågar tvärs över gatorna och in i ruiner av de vackraste kloster, slott och kyrkor, varifrån legender om kostbart kyrkoguld blivit till lokal historia, som burits fram genom seklerna från mun till mun — ja, kort sagt, jag har sett staden från nästan alla vinklar och har fått tillfälle att se något av dess historia, sådan den framträder i stumma murspillror märkliga byggnader och inte minst i Fornsalens utsökta samlingar. En psykolog ser inte på ett hus som bara en fasad utan som en fysionomi. Varje hus i denna stad har både sin egen och en slags kollektiv fysionomi, som mycket intressant att studera. Till och med stora moderna rödtegelshus, som liksom genom ett felgrepp ha kommit in i denna egenartade miljö utplåna icke huvudintrycket.. Det är svårt att uttrycka hur hörest och vacker den gamla S:ta Karin vid Stora. Torget verkar i skymningen. Den är då ej längre en ruin utan en levande kyrka och till och med när det indirekta skenet från gatlyktorna belyser den gamla portalen, så ligger kyrkan där lika levande. Mörkret skyler det genombrutna taket; de två triangulära gavlarna likna torn och man glömmer att de stora fönstren sakna glas.
Från balkongen på Kruttornets pensionat har jag många gånger stått och spejat ut över Östersjön; detta stora mäktiga hav som så ofta kan bullra och ryta, men som också kan ligga som en spegel, på vilken solen breder de vackraste färgschatteringar. Vid soinedgån:en har jag sett den glödande solskivan sjunka i havet, så som jag har sett den uppe i Lofoten och Kirkenes: från Högklint har jag fått en benådad utsikt över Visby och den vackra gotländska kusten, som länge skall stanna i minnet. Mycket har jag ännu ej fått se av Gotland, men det har mest förorsakats av att vädret varit dåligt; Roma kloster såg jag i en förblindande snö- och hagelstorm, den iskalla vinden nästan kastade mig över ända på vägen, tills jag fann skydd mot ovädret i klostrets ruiner. En vackrare ruin kan man knappast tänka sig, men borde man här inte göra något innan hela ruinen vittrar sönder? Det föreföll mig också en smula underligt att klostrets närmaste grannar utgöras av gödselhögar, stallar och ladugårdar! I utlandet värnar man om sådana ruiner såsom om en helgedom. Men kanske det är så här på Gotland att man har så många av dess egendomliga minnesmärke att det spelar föga roll om en går den fullständiga undergången till mötes?
Tyvärr — måste jag väl säga — har jag också här i Visby, liksom i speciellt de latinska men mindre i de germanska länderna, funnit en del vandalism, vilken stadens styrelse väl också har en liten del i: ruiner och gamla ärevördiga minnesmärken borde få stå i fred och orörda. Tyvärr är det ej alltid så. Också här i Visby finner jag att tätt invid en gammal kyrka eller ett kloster har man byggt — närmast utan någon plan — ett eller annat rysansvärt hus eller skjul, som lutar sig mot kyrkan. De ha intet arkitektoniskt berättigande och skulle väl närmast kunna benämnas \”architectonic monstrosities\” — för mig störa de i varje fall helhetsintrycket. Föga bättre är det att se att tillbyggen till någon av kyrkorna användas som garage eller varuskjul. Detta påminner mig om en av våra härligaste gamla stenkyrkor i Norge, vilken ej längre kunde brukas som kyrka men som därvarande präst fann vara ett ypperligt stall!!
En helt annan företeelse är att stadens murar här och där blivit använda som ett slags extra mur för småhus. D e t kan ursäktas och är ett lindrigare utslag, av \”private enterprise\”, men kyrkorna borde ej vanhelgas genom ett profant utnyttjande som stödjepelare för privathus.
Jag är glad att jag följde mitt hjärtas ingivelse och kom hit under denna tid. Jag kom för att se \”Friihlings Erwachen\”, och jag har sett det: den gradvisa utvecklingen i naturen, som långsamt lägger av sin vita och gråa skrud och iför sig en vacker sommardräkt.
Tack vare de många privilegier jag åtnjutit blev månaden oförglömmelig, jag är mycken tack skyldig konsul Ekman, ångbåtsbolagets geniale ledare, intendent Beer, min outtröttlige Och oersättlige ciceron, trafikchefen för Gotlands järnväg, trafikcheferna för Klintehamn och Slite järnvägar och min älskvärde landsman, konsul Berner.
Då jag en dag reste ut till Högklint i på den lustiga miniatyrbanan hade jag den intressantaste konversation med konduktören och lokomotivföraren. Vi diskuterade allt mellan himmel och jord: turistkultur, dialekter, turistmentalitet, bönder, arkeologi, jargong, etc. och jag fick till slut en vägledning i vart jag skulle gå och vad jag borde se. Sådant verkar imponerande på en utlänning, fast Gud skall veta att en norrman i Sverige eller en svensk i Norge bör och k a n ej känna sig helt som utlänningar. Min \”philosopher and friend\”, konduktören, delade helt denna uppfattning att svenskar och norrmän nästan voro e t t folk. Men danskar? Uh, ha! Han berättade för mig denna obetalbara anekdot: En dansk skeppare låg i Visby hamn, och, rädd för att bli bestulen, frågade han en vakt om han behövde låsa sin kajuta. \”Långt ifrån\”, svarade visbybon, \”här har inte varit någon tjuv på Gotland sedan Valdemar Atterdags dagar!\”.
Det finns inte många utländska städer som har en så utomordentligt organiserad turistförening som Visby. Det var en av turistföreningens affischer i utlandet — en av de mest konstnärligt utförda affischer jag sett — som ingav mig lusten att komma till Visby. Här har jag sett hur mycket det göres för att vägleda turisterna; skaffa dem logi, hotell, pensionat, privatrum eller \”Jugendherberge\”, orientera dem angående matpriser, arrangera utflykter och tusen andra saker.
Ett annat drag, som bäst bevisar konsul Ekmans ständiga omtanke om turisterna och gästerna i Visby, är detta att han i det härliga Visby gamla apoteks bottenvåning har inrett ett ypperligt läsrum och café, där man kan läsa utländska och andra tidningar och vila. Hur många andra turistbyråer skulle ha tänkt på så mycket för turisterna ?
Intendent Beer har all ära av sitt arbete. Det som mest imponerade på mig var att byrån öppnade sina dörrar kl, halv 7 på morgonen. Ledaren för en tysk Verkehrs Verein eller en fransk Syndicat d\’Initiative skulle säkert få ett apoplektiskt anfall om han bleve beordnad att öppna sin byrå vid denna tid på morgonen! I Avignon och Lourdes var det omöjligt att få tala med direktören för turistbyrån. Han hade bestämd kontorstid, men var ständigt borta från kontoret!
På det hela taget är det: ett mycket imponerande tilltag av Ångbåtsbolaget att transportera hit turister på stora, komfortabla fartyg och att sörja för att staden har ett up-to-date Stadshotell i en mDdeltida inramning, en
strandbadsanläggning som Snäckgärdsbadens och restauranger som Burmeisterska trädgårdens.
Detta alltsammans ger staden en kosmopolitisk och mondän. prägel, ty även om turisterna beundra ruiner så beundra och uppskatta de lika fullt goda hotell, goda kök och god betjäning. Den insats som Ångbåtsbolaget har gjort för Visby och Gotland är verkligen beundransvärd och kan knappast övervärderas. Här i Visby är turistbyrån varje turists \”guide, philosopher och friend\” och en nöjd turist blir en dubbel turist, då han säkert kommer igen.
Det hoppas jag också säkert att få göra. Jag har sett hur vackert Visby är under denna tid på året och glade mig åt att en gång få se det i sornmai dräkt. Ruiner —, det är ett fult ord detta! Det är icke ruiner man ser här i Visby, det är minnesmärken monument, stolta gamla byggnads. verk, som minna om en svunnen tid; en kulturhistorisk bilderbok.
Och det manar till eftertanke. Den högresta domkyrkan pekar med sinad torn och spiror upp mot himlen, som ett utsträckt pekfinger. Den manar till att göra Visby till vad det en gång var en storhetsstad!
J. B. E. G.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 april 1938
N:r 91

Delade meningar vid valmansföreningens diskussion i går.
Visby allmänna valmansförening hade i går åter anordnat en diskussionsafton på Arbetareföreningens lokal, och denna gång gällde det den brännande frågan var en eventuell busscentral, som väl förr eller senare måste anordnas, skall placeras. Tre förslag hade man att välja på — Polhemslunden, Östra byrummet och den s. k. cirkusplatsen — och alla hade de sina företrädare, som ur olika synpunkter och efter bästa förmåga framhöllo förslagens förtjänster och nackdelar.

Mötets ordförande, red. G u s t. S v e d m a n, hälsade först de närvarande välkomna och erinrade om att frågan ej blott har betydelse för stadsborna utan även i mycket hög grad för landsbygdens befolkning. Den synpunkt man i första hand bör lägga på detta problem är givetvis av trafikteknisk art, men i diskussionen man och man emellan ha även så att säga trafikgeografiska synpunkter kommit fram, i det att de norr ifrån kommande trafikanterna ej gärna vilja ha centralen förlagd till söder och vice versa. Myndigheterna ha ännu ej tagit ställning till frågan, och därför har det tyckts valmansföreningen lämpligt att utlysa densamma på offentlig diskussion. Tal. överlämnade därefter ordet till inledaren, ingenjör Harald Pöpke.

Femton bussar med 250 passagerare dagligen.
Från och till Visby leda ett 13-tal busslinjer, sade tal. Söderväg har sålunda tre linjer, österväg sju, Tingstädevägen två och Kappelshamnsvägen en linje. I runt tal trafikeras staden av minst 15 bussar pr dag, medförande cirka 250 passagerare, vinter och sommar. På Södertorg hålla tre linjers bussar, vid östra station 5 å 6 bussar, ett par strax utanför Österport och likaledes ett par vid Centralgaraget och på gatan — Österväg — utanför. När passagerarna stiga av för att bege sig in i staden, är det vanligt, att bussarna köras från respektive hållplatser för att taga in bensin och olja eller kanske i bland för att se om bussens motor och eventuella skador.
De, som följt med bussarna in till staden för att göra inköp, kunna ej bära alla sina saker utan vilja ha dem skickade till bussen. Och då uppstå frågorna: Vilken buss ? Varifrån går bussen ? När går bussen ? eller Hur långt i förväg kan man leverera varorna i bussen? Om en del passagerare skall från en buss till en annan, uppstår oftast en del trassel, om vederbörande personer ej känna till de olika bussarnas hållplatser. Ett starkt önskemål om en central busstation har därför gjort sig gällande. Samma önskemål ha även framkommit vad droskbilstation beträffar samt lastbilar. Kommer lastbilar in för att hämta varor från handelsaffärerna på landsbygden, skulle det underlätta distribueringen från olika firmor i staden, om varorna kunde lämnas på ett ställe. En kombinerad central för såväl bussar som drosk- och lastbilar är därför önskvärd. Det händer ju ofta, att de, som komma med buss in till staden, sedan vilja fortsätta med droskbil alldeles som resenärer från järnvägen gärna använda sig av droskbilar vid ankomsten till station. Vid nämnda kombinerade motorfordonscentral bör naturligtvis finnas väntsal, godsmagasin och servering för kaffe och läskedrycker samt servicestation för bussar och bilar, såsom tvätthall, bensinmack o. s. v.

Cirkusplatsen är bäst!
Vid val av plats för en dylik busscentral anser jag gamla cirkusplatsen strax öster om södra stadsporten vara den mest lämpliga. Redan för f yra å r sedan diskuterades här antydda spörsmål,mycket noga av Gotlands Motorförening och en framställning, om ordnande av en central parkeringsplats för från Visby till landet utgående busslinjer m. m., gjordes till drätselkammaren, som ombads utreda frågan och upprätta förslag. Att utse lämplig plats för en busscentral uppdrogs åt byggnadschefen, som i oktober förra året förordade Polhemslunden strax intill andelsslakteriet. Under hand har vidare förslag framkommit om att förlägga busscentralen till ett område strax intill Skolporten mitt emot folkskolan. I förbigående kan nämnas att Gotlands Motorförening i sin skrivelse till drätselkammaren särskilt framhållit cirkusplatsen såsom lämpligast samt motiverat sin framställning.
För att nå en idealisk lösning av frågan bör naturligtvis alla alternativ grundligt skärskådas, fortsatte talaren, som ansåg att idealet var: 1) Centralt läge. 2) Bekväm in- och utfart för bussar och lastbilar. 3) För gående ofarlig plats. 4) Ofarlig för åkande trafikanter. 5) Lämplig för övergångstrafik till tåg, båtar o. s. v.
Vad centralt alt läge beträffar, får nog Cirkusplatsen anses vara minst lika bra som Polhemslunden, ty bussarna trafikeras ju mest av lantbor, som kunna ha ärenden till närliggande Äggcentralen, Andelsmejeriets kontor och Centralföreningen. Vidare är det fördelaktigt för samtrafiken med järnvägen, att busscentralen ligger så nära järnvägsstation och godsmagasin som möjligt. Trafiken från en busscentral på cirkusplatsen till båtarna sker ju bäst via Skansport—Visborgsgatan—Kommendantbacken. Passagerarna, som lämna bussarna för att gå in i staden till Adelsgatan, som är den största affärsgatan, passera Söderport eller Kaiserport.

Österport och Hästgatan redan för mycket trafikerade.
Tal. gjorde sedan en ingående jämförelse med övriga förslag, och framhöll att den förut starka trafiken på Öster skulle bli än besvärligare om busscentral anlades vid Polhemsiunden eller mitt emot folkskolan. — Det blir då, sade han, ungefär 500 personer mer än nu, som dagligen skola passera det riskabla vägskälet på Öster och tränga sig ut eller ingenom Österport samt trafikera Hästgatan, som totalt saknar trottoarer i sin övre del. Skall passagerare- och godstrafiken till och från bussarna leta sig ned genom de smala gränderna från Skolporten, blir det om möjligt ännu sämre. Fr. o. m. den 1 maj i år införes dock enkelriktad körtrafik på Hästgatans övre del — in mot staden — vilken förordning kan vara skäl nog för att slopa tanken på en busscentral på öster.
Om man går in i staden antingen från österport eller Skolporten har man omedelbart innanför dessa den ganska flitigt trafikerade Murgatan, som efter nyssnämnda införande av enkelriktad trafik på Hästgatan torde bli ännu livligare. Däremot är det mindre riskabelt att taga sig in genom Söderport där ingen tvärgatstrafik existerar omedelbart innanför porten. Innanför Kaiserport är det ej heller några riskmoment, som möter dem, som vilja taga den vägen.
Cirkusplatsen ligger öppen, med fri sikt åt alla håll och fredad mot intensivare trafik, varför jag anser att detta område är det lämpligaste för en central motorfordonsstation. Någon lär hysa betänkligheter för att anlägga en busscentral så nära kyrkogården. Men säkert är att det, blir mindre oväsen från busscentralen än från närliggande idrottsplats. Det är ju för övrigt \”tyst\” trafik numera.
Att anlägga en busscentral utanför Norr har icke varit på tal och kan ej heller anses vara lämplig plats för dylik, så cirkusplatsen på Söder är nog idealplatsen. — Skulle man emellertid göra ett tankeexperiment och föreslå en annan plats på söder, så kan man ju — eftersom inte riksantikvarien är här — nämna vallgraven vid södra stadsmuren. Men att fylla och iordningställa den skräpiga gropen, kanske kommer att ställa sig för dyrt.
Sedan ordföranden framfört ett tack för den klarläggande orientering, som inledaren framlagt, och uttalat förhoppningen, att oppositionen skulle yttra sig lika bestämt som inledaren, förklarades ordet fritt.

Många förespråkare för Polhemslunden.
Som förste talare anmätde sig.
handlanden Hans Stengård, som framhöll, att trafiken så småningom sökt sig vägen till öster och att det därför ej är naturligt att nu försöka vrida detta förhållande ur led. Major Serbonis förslag är synnerligen välbetänkt. Cirkusplatsen är ej centralt belägen. Man behöver endast tänka på alla affärer, som ju ligga mycket bättre till för en busscentral på öster, samt på länets sjukhus, vilka alla äro belägna i närheten av Polhemslunden.
Dir. Hilbert Johansson instämde i hr Stengårds yttrande. En bussplats måste vara centralt belägen även för affärsmännen i norr och det är därför oriktigt förlägga densamma till cirkusplatsen, som är den absolut sämsta platsen som över huvud taget kunde väljas. Polhemslunden är däremot lämplig för både norr-, öster- och söderbor.
Handlanden H. Ange löv påpekade, att ett tiotal bussar stanna vid öster och att det därför är olämpligt, att dessa måste köra till söder. Förordade Polhemslunden.

Inledaren får undsättning.
Ritaren Emanuel Hejdenberg ville däremot instämma med hr Pöpke, ty cirkusplatsen måste man hålla på. Den största bebyggelsen finns i öster och söder, och då ligger cirkusplatsen mitt emellan. Det gäller också att söka avlasta trafiken i Hästgatan, och detta sker om man väljer cirkusplatsen till busscentral, ty då kommer den tyngsta trafiken att gå över Kommendantsbacken, och Hästgatan kommer att reserveras för personbilar och gångtrafik. Lastbilarna äro f. n. ofta 2,10 meter breda, varför det blir svårt även vid enkelriktad trafik för gångtrafikantema att komma helskinnade . nedför gatan. Det är affärsmännen i öster, som äro rädda för centralens förläggande till cirkusplatsen, men tal. trodde inte deras farhågor voro berättigade. Man kommer nog ändå att handla i de gamla välkända affärerna. De flesta lands-borna ha i alla fall sina ärenden åt söder, och då är det givetvis bäst med busshållplats åt detta håll.
Förslag har även under hand framkommit om platsen mitt emot folkskolan. Detta fann tal. vara det absolut sämsta av alla. Med tanke på alla skolbarnen vore denna plats fullständigt vansinnigt vald. Det kan ju inte vara någon uträkning, att direkt skapa tillfällen till bilolyckor, som det verkligen finns nog av ändå. F. ö. måste det byggas vid en busscentral, och detta kommer säkerligen riksantikvarien att motsätta sig beträffande sistnämnda plats. Tal. förordade cirkusplatsen och därest denna icke kunde komma i fråga Polhemslunden.

En röst för Östra byrummet.
Handlanden G. W. Tingström ville med risk att anses såsom vansinnig dock förorda platsen mitt emot folkskolan. Medelst en medförd skiss utvecklade talaren vidare sin plan, enligt vilken trafiken icke skulle komma att behöva anlita Kung Magnus väg förbi skolan utan gå utanför densamma och ned genom Solbergagatan i ena riktningen och direkt in på hållplatsen från Skolporten den andra. Enligt skissen fanns även plats för lastbilscentral, parkeringsplats för femtio personbilar mellan Lännaväg och Kaiserport m. m. Enligt tal. skulle trafiken på detta sätt uppdelas mellan norr, öster och söder och detsamma skulle vara förhållandet med affärsmännens kunder. Riksantikvarien skulle säkert inte heller ha något att invända mot den låga bebyggelse, som här åsyftats.
Folkskollärare Gösta Allvin ansåg, att säkerhetssynpunkten var det viktigaste. Han ???????? inte bortse från de risker, som lågo i att lägga en central mitt emot folkskolan. Det går f. n. 600 barn i skolan, och efter den planerade tillbyggnaden av skolan kommer givetvis antalet att ytterligare ökas. Redan nu är trafiken besvärlig, och värre kommer den givetvis att bli om man drar dit både bussar, lastbilar o. s. v.. Ur skolans synpunkt var det absolut olämpligt att förlägga centralen till den av hr Tingström förordade platsen.
Konsul Sven Lundberg hade av det anförda konstaterat, att endast tre busslinjer kommo från söder, medan sju kommo österifrån. Därav kan man ju redan nu se var en busscentral bör läggas, och f. ö. finnas i öster redan servicestationer o. s. v. öster är en central punkt i staden.

Äro sudergutarna mest köpkraftiga?
Stationsinspektor Gotthard Lindqvist, Klintehamn, förordade cirkusplatsen såsom varande lämpligast för resande både med tåg och båtar. I synnerhet ifråga om godsförmedlingen låge denna plats bäst till. På den gotländska landsbygden finns även den största köpkraften på söder, och även ur denna synpunkt borde centralen alltså läggas så långt söderut som möjligt.
Hr Tingström ville fråga hr Allvin vilket han trodde vara riskablast: att inga bussar alls finge köra från Siltbergs 100 meter söderut eller att tre bussar dagligen finge passera Kung Magnus väg.
Hr Allvin ville till fullo vara ense med hr Tingström om det enligt dennes förslag bleve mindre trafik. Kunde dock knappast tro detta bleve fallet, om det skulle förläggas busscentral mitt emot skolan.
Hr Tingström förklarade, att enligt hans projekt inga bussar skulle trafikera Kung Magnus väg.
Banktjänsteman Ebbe ös t man berörde den ekonomiska sidan av saken. Han tycke det skulle vara roligt att veta, om man planerat varmgarage eller om man tänkt sig enklare och billigare förhållanden. Tal. hade just kommit från en nordligt belägen stad, till vilken 40 å 50 bussar anlände dagligen. Här fanns dock intet varmgarage utan endast vänthall samt serveringslokaler. Här i staden har man talat om varmgarage, men tal. hoppades, att man ej skulle bygga ut för mycket, ty ett sådant företag komme helt silkert ej att ränta sig.

Tänk även på trafiken från staden!
Trafikbilägare Karl Hansson hade särskilt fäst sig vid, att ingen egentligen tagit på den ömma punkten, nämligen trafiken f rån staden till en eventuell bussplats. Både gods- och persontrafik till en central vid Polhems-lunden måste nödvändigtvis gå via Hästgatan, vilken därigenom skulle bli hårt belastad. Vid diskussioner inom motorföreningen hade man först ansett cirkusplatsen lämpligast, men efter noggranna beräkningar hade man funnit denna plats för liten och hade därför nu gått över till hr Tingströms förslag. Risken för skolbarnen vore nog inte så stor, och under alla förhållanden komme de att löpa minst lika stor risk på Hästgatan, som de ju måste passera. Beträffande affärsmännens kunder på öster, kunde det väl endast vara till fördel för dessa, att de sluppe krypa kring väggarna på Hästgatan. Tal. passade i detta sammanhang på att påpeka, att skolbarnen inte alls är den största faran i trafiken. De äro vana att röra sig mellan bilarna, och i så fall är det mycket värre ställt med landsborna, som inte fått samma träning.
Hr Hejdenber g höll fortfarande på cirkusplatsen, som han ej alls fann ligga olämpligt. Sämst ligger givetvis denna plats till för den norrifrån kommande trafiken, men härifrån kommer dock endast en busslinje. En fördel är även, att de flesta bussarna ej behöva passera svåra trafikknutar, t. ex. den vid Österport. Projektet mitt emot skolan trodde inte tal. på, åtminstone inte ur risksynpunkt. Barnen måste ju i alla fall in till stan, vanligtvis genom Skolporten. På fastlandet gör man allt för att avleda trafiken från skolorna, och det vore därför mer än egendomligt, om man skulle bete sig på Precis motsatt sätt här. De flesta, som yttrat sig i diskussionen ha tydligen haft sitt eget intresse för ögonen, men ur det allmännas synpunkt har utan tvivel cirkusplatsen alla fördelar på sin sida. Det kommer även att bli olidligt med den föreslagna bebyggelsen med låga skjul allrdeles intill stadsmuren.
Hr ös t man hade uppfattat hr Tingströms förslag så, att både den norra och östliga trafiken skulle gå runt idrottsplatsen och ej Kung Magnus väg förbi skolans utfartsvägar.
Hr Stengård ansåg utrymmet för litet på cirkusplatsen.
Hr Pöpke: Om man åker från t. ex. Fårösund kan det väl inte spela någon roll vilken port som är närmast. Man måste därför helt och hållet anlägga trafiksynpunkter på denna fråga, och i så fall måste fastslås, att trafikförhållandena äro oerhört svåra vid öster. Hellre ingen busscentral alls än en på sistnämnda plats. Cirkusplatsen är visst icke för liten utan tvärtom mer än tillräcklig. Man får ej heller lägga privatekonomiska intressen på en sak som den föreliggande, vilken ju är viktig för hela stadens utveckling.
Ordföranden, som skulle avresa till fastlandet, överlämnade här klubban till major G. Silvers, och den senare ledde därefter förhandlingarna.
Hr Tingström, som därnäst hade ordet, protesterade emot, att han skulle ha talat i eget intresse.
Handlanden Gösta Björstam fann för det första cirkusplatsen för trång och dessutom hade han den uppfattningen, att Visby stad ej ägde all mark där utan skulle bli tvungen att köpa. Polhemslunden äger staden däremot helt och hållet, och denna plats lämnar även rum för en utvidgning i en framtid. Lyckligt vore även om lastbilstrafik helt och hållet förbjödes på Hästgatan.
Hr ös t man undrade varför man skulle lägga en järnväg i söder och sedan en busscentral långt norrut. Förordade Byrummet.

Fyrtio röster för Polhems-lunden.
Hr ordföranden tog därefter till orda och uppläste en skrivelse från ett 40-tal handlande med affärer från Österport och nedåt staden, vilka varmt förordade Polhemslunden som plats för busscen tralen.
Vägmästare P. M. Bengtsson kunde ej se några fördelar förknippade med Polhemslunden. Personbilarna behöva bl. a. allt flera parkeringsplatser utanför murarna och då givetvis så nära staden som möjligt, och dessutom måste man tänka på samtrafiken mellan tåg och bussar. Förordade hr Tingströrns förslag.
Hr H e j d e n b e r g: Det är nog bäst, att först höra riksantikvariens mening innan man bestämmer sig för platsen vid folkskolan.
Folkskollärare A x. R. S u n d a h l hade i 22 år med framgång trampat en och samma velociped och visste därför ungefär hur saken låge till ur trafiksäkerhetssynpunkt. Tal. ville kritisera hr Tingströms förslag såväl ur estetisk synvinkel som med hänsyn till skolbarnen, som komme att löpa stor risk. De måste dock in genom stadsportarna, och där komme ju trafiken att gå fram.
Hr T i n g s t r öm undrade vilket som vore mest estetiskt tilltalande, de nuvarande stenhögarna eller en snygg busshållplats.
Hr Hansson framhöll ånyo, att alla endast tänka på landstrafiken och ingen tagit hänsyn till den lokala trafiken.
Hr P ö p k e påpekade, att cirkusplatsen skulle bli tre gåner större än Polhemslunden. Platsbrist borde alltså inte hindra.
Den synnerligen livliga diskussionen var därmed avslutad, och major Silvén tackade samtliga och i synnerhet dem, som med frejdigt mod låtit sina åsikter komma fram.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 april 1938
N:r 90

vid härvarande läroverk ha samtliga 24 elever blivit godkända, nämligen på latinlinjen: Stig Borg, Lennart Gardell, Axel Liljegren, Inga-Britta Björkander, Margareta Borenz, Violet Dalen, Margareta Eklund, Ingegerd Elkertz, Iris Hallroth, Ester Lillja, Anna-Lena Linde, Anna-Lisa Olin, Aina Pettersson, Ebba Rodhe, Anna-Greta Skiöld och Birgit Ålander samt på reallinjen: William Appelqvist, Hans Blom, Daniel Glansholm, Erik Nobel, Ivan Sellin, Bengt Stengård, Harry Åberg och Stina Ekelund.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 april 1938
N:r 90