Dag: 17 april 2021

Odvalls i Linde.

Välbyggda gårdar med gamla anor ha vi ganska gott om på Gotland, kanske flera förresten än det finnes i något annat svenskt landskap. De vanligtvis vitrappade byggnaderna te sig aldrig ståtligare än under sommaren, då den omgivande grönskan framhäver deras färg och linjer. Och det är också en sann njutning att under sommarljusa dagar, när floran prunkar och fältens växtlighet vajar, få färdas genom gotländska bygder. En dylik färd kan anses vara en turistattraktion så god som någon.
Hur kan det komma sig, att åbyggnaderna på gotländska egendomar ofta ha stått sig genom årlundraden? På en dylik fråga får mån väl svara: att man på Gotland använt sig av stabilare byggnadsmateriel än på andra håll i landet. Förfäderna murade upp sina hus av kalksten, som var tämligen lätt åtkomligt. Det har ju icke alltid varit så gott om virkesskogar på ön, och lövängarnas träd och buskar ville man naturligtvis ej skövla, då de utgjorde kanske största delen av grödan. Om stenhusen någon gång eldhärjats, ha åtminstone murarna blivit kvar, så att man har kunnat bygga på de gamla lämningarna och efter — i stort sett — ursprungliga linjer. Att sedan de gamla gårdarna gått i arv från släktled till släktled får väl tillskrivas en rotad kärlek till fädernetorvan. Det finns som bekant gårdar, vilka sedan 1600-talet — och kanske längre tillbaka — bevarats inom samma släkt.
I de allra flesta fall ha släktgårdarnas areal under tidernas lopp växlat. Skogar ha fällts eller växt ut, ängar och myrmarker ha odlats.
Om man sålunda jämför en gårdskarta från t. ex. 1700-talet med samma markers nuvarande struktur, är skillnaden högst väsentlig. Mest ha ängsmarkerna efter hand fått vika för odlade åkrar och myrarna ha utdikats och likaledes odlats eller blivit betes- och slåttermarker.
v Ännu i dag äro våra ämbetsverk kända för sin, vad vi bruka kalla, byråkratiska behandling av förekommande ärenden, men man måste nog räkna vederbörande tillgodo att terminologin ändrats och blivit smidigare. På 1700-talet — och dessförinnan — var skrivkunnigheten inte så allmän, och de som hade förmågan att avfatta en skrivelse glömde minsann inte att använda språkets ordförråd. Eller vad sägs om följande utdrag ur en köpehandling rörande en del av nuvarande Odvalls i Linde:
\”Wi Arvid Fredric Kurck, Friherre, en af Rikets Herrar, President uti Kongl. Maj:ts och Rikets KamarCollegio, Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden, Så ock Vice-President, Riddare af Nordestjerne Orden, samt KamarRåd; Göre veterligt, at såsom Hans Kongl.
Maj:t, Wår Allernådigaste Konung, genom utfärdad Förordning af then 21 Februari 1789 och Kungörelse af then 24 Januarii 1790 i Nåder behagat uplifva och förnya Kongl. Förordningen af then 19 September År 1723, samt således Allernådigst förklarat hwilka Krono-Hemman och lägenheter måge til Skatte försäljas, och huru thermed förhållas hwad therwid kommer at i akt tagas, såsom ock, at sjelfwa Köpebrefwen af Kongl. Kamar-Colegio skola utfärdas…” Uplåte och försälje till ete. ”Hwi <afhände förthenskul Hans Kongl. samt Sweriges Krono förbemälte … att i Våto och torro narby och fjerran ..” ete. Lika omständigt förklaras i den gamla handlingen, vilket stycke jord det är fråga om. Ett stort antal handlingar från 17- och 1800-talen äro förvarade å Odvalls. Däribland kan vidare nämnas en särdeles prudentligt förd bok med konton för hushåll och jordbruk. Ur denna kan avläsas vad ett jordbruk lämnade i produkter för cirka 100 år sedan. Åkerarealerna voro då till dags ganska blygsamma, och lämnade skördar, som ha föga motsvarighet i vad som kan åstadkommas vid våra dagars lantbruk.
Men därmed är icke sagt att jordbrukarna stodo sig sämre förr än nu.
Hemmansägaren Th. Hansson, som i 44 år brukat egendomen Odvalls ger oss några upplysningar om hur jordar tillköpts och frånsålts under hans tid på gården.
Linde klint hör till Odvalls ägor, och upptager ungefär något över 30 tnld av skogsarealen, som samman-lagt är 130 tnld. En stor del av markerna är bevuxen med grov, avverkningsbar skog över gårdens behov. Dessutom finnes vackert växande ungskog.
Åkerarealen består av 70 tnld merändels lermylla med hög växtkraft, och förutom rotfrukter odlas företrädesvis korn och vete. Jorden brukas rationellt liksom husdjursskötgeln. Tidigare har man haft ganska mycket får på betena, meddelar herr Hansson, men eftersom det är besvärligt att ensam hålla stängsel kring fårbetena, har man under senare år decimerat fårstammen. I ladugården finnas utrymmen för ett 25-tal klavbundna boskap samt boxar för ungdjur. I stallet är plats för 6 hästar, varav en del äro varmblodiga.
Vid olika tillfällen ha unghästar sålts vid remontuttagningarna.

500-årigt päronträd.
På Odvalls har gammalt och nytt förenats i mycket god harmoni. Manbyggnaden, som uppfördes i början av 1700-talet, har under olika tidsskeden genomgått omfattande restaureringar. Som så ofta är fallet med gamla ståtliga mangårdsbyggnader, har den till Odvalls påbyggts med en våning. Detta skedde under riksdagsman Ingemund Odins tid morfars far till fru Hansson, i vars släkt gården varit sedan omkring 1700-talets — början. <Riksdagsman Odin, vars porträtt i olja finnes på Odvalls, var en av bondeståndets förste och främste representanter. Han nedlade också ett mycket gott arbete för Gotland, och det kan skrivas honom till förtjänst att Hemse erhöll läkaredistrikt. Vidare lyckades han genomdriva att kalkugnarna, som tidigare sorterat under staten, blevo fria. Han var även med om utarbetande av plan för båtmanstorpens slopande.
Säkert är att boplats funnits på Odvalls långt innan den nuvarande byggnadens grund kom till, ty på planen framför växer ett jättestort päronträd, som mäter cirka 15 meter i diameter, d. v. s. kronan, och som av fackmän uppskattas vara cirka 500 år. Det gamla ärevördiga trädet har av väder och vind tillfogats rätt stora skråmor, som så småningom bli dess bane. Det ståtliga trädet kan förmodligen räddas för långa tider framåt, om det plomberas på lämpligt sätt.
T-a

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 augusti 1938
N:r 184