Dag: 18 april 2021

Soldathem i Fårösund?
Centralvärme i hemmet på Visborgs slätt.
Gotlands soldatmissionssällskap höll på söndagseftermiddagen sitt ordinarie årsmöte i Hemse, varvid bl. a. en kommitté tillsattes för att inkomma med förslag till ordnandet av Fårösunds soldathemsfråga. Vidare beslöt man installera centralvärme i hemmet på Visborgs slätt för en kostnad av 6,000 kronor. Vid det offentliga mötet i Hemse kyrka höll biskop Ysander en gripande väckelsepredikan för en talrik åhörareskara, och pastor Damberg berättade några minnen från sin verksamhet som soldathemsföreståndare.
Vid tre-tiden på eftermiddagen samlades man i Hemse folkskola, där sällskapets ordförande, kyrkoherde K. P. A. Österberg hälsade de församlade välkomna och förklarade förhandlingarna öppnade. Vid företaget styrelseval omvaldes kyrkoherde Österberg, kyrkovärdarne John Larsson, Hablingbo, pastor Östlund, Visby, och pastor Gustavsson, Klintehamn, samt nyvaldes lantbrukaren J. A. Olsson, Ammor i Mästerby.
Till styrelsesuppleanter omvaldes pastor Otto Nilsson, Visby, och pastor 8. Nahlbom, Näs, samt nyvaldes pastorerna Folke Thuresson, Erik Björkstig och handlanden Eric Lindén, Visby. Revisorerna och deras suppleanter omvaldes. Sedan styrelsen inkommit med kostnadsförslag beslöt man, att centralvärmeledning skulle installeras i soldathemmet på Visborgs slätt för en kostnad av 6,000 kronor, vilken summa skulle upplånas i bank. Vidare diskuterade man en fråga, som för närvarande intresserar sällskapet mycket ett goldathem i Fårösund. Styrelsen har undersökt förhållandena där och av byggnadsehefen fått löfte om att erhålla lämplig tomt för ändamålet, men det tillkommer k. m:t att besluta i denna fråga. Kyrkoherde Österberg erhöll emellertid i uppdrag att tillsammans med biskopen inkomma med närmare förslag om hur frågan bäst skall kunna lösas. Ur de vid årsmötet föredragna års- och styrelseberättelserna må anföras, att 102 evangeliska möten hållits i soldathemmet, häri inräknat brödrakretsens möten, som hållits en gång i veckan. Åhörarantalet var under året 6,854. Fester med servering ha hållits fyra gånger, och på sjukhuset har anordnats fyra feststunder med kaffeservering. Föredrag med skioptikonbilder ha förekommit nio gånger, och regementsmusiken har medverkat fem gånger. Hemmet har med servering av olika slag betjänat omkring 106,175 personer, och till posten ha befordrats c:a 22,000 brev. På mötena har stort intresse samt ett mönstergillt uppförande visats. Vid A 7 har under året efter samråd med befälhavaren upptagits stadigvarande verksamhet på så sätt, att varje måndag hållits predikan. Sammanlagt ha sålunda 24 evangeliska möten hållits i A 7:s matsal, som genom kårchefens välvilja ställts till förfogande. Såväl vid: A 7 som vid I 18 har sällskapet från befälets sida nu som alltid rönt förståelse och välvilja.
Kassan har under året balanserat på kr. 5,310:78. Statsanslag har utgått med 600 kr. och genom medlemsavgifter har influtit 939:30, varav genom statskyrkan 487:30, Gotl. Missionsförening 151 kr., Metodistsamfundet 101 kr. och Gotl. Missionsförbundet 100 kr. Årets behållning uppgick till kronor 281:86.
Efter förhandlingarna samlades man i kommunalrummet, där kyrkvärden R. Bolin, Alva, bjöd på kaffe. Under kaffepausen konstituerade sig styrelsen, men inga förändringar vidtogos. Samtidigt tog maskinist Harry Ericsson tillfället i akt att avtacka sällskapets nitiske ordförande, kyrkoherde Österberg, för hans arbete och insatser under det gångna året, och pastor O. Sollerman avtackade soldathemsföreståndare Damberg. Biskopen anlände i tid för att få en kopp kaffe, men sedan var det inte långt kvar till femslaget, då den offentliga delen av årsmötet tog sin början i kyrkan, där ett hundratal personer hade församlats.
Sedan man sjungit några verser av ps. 402 höll kyrkoherde Ernst Hejneman ett kort välkomstanförande med utgångspunkt från Kol. 3: 17, varpå biskop Ysander, dagens huvudtalare, höll en djuptänkt och gripande väckelsepredikan.

Jag vill, sade tal., ställa en fråga till oss såsom Guds soldater, en fråga till dem, som mena sig och av hjärtat vilja tillhöra Guds stora familj på jorden, en fråga som jag ber Gud måtte vara i djupaste mening aktuell för vår själ: Är vi redo för väckelse? Duga vi till att gå Guds ärenden, det är frågan, känner vi vårt ansvar för våra medmänniskor? Rätt länge ha vi varit för fina för talet om väckelse, men det är en rädsla, som håller på att gå bort.
Nu tvekar man ej längre om att väckelse behövs, nu gäller det bara, om man är redo. Den kristendom, som ej är redo för väckelse, är redo för domen. Många fråga, hur man bär sig åt för att få den stora friden, sedan de förgäves försökt. Och vi måste då fråga oss: tjänar vår kristendom i dag bland dagens människor en sådan väckelse? Varför är vår kristendom så litet effektiv? Hundratusenden i detta land räkna sig som verkligt kristna, och ändå, vad betyder Gud för Sveriges folk i dag? Ett fel i vårt kristna liv är att vi är för blyga, ej bara för Gud utan även för människor. Vi är så tafatt blyga, att vi gör ingen människa förnär med vår kristendom. Men väckelse finns av olika slag. En med välgrundat dåligt rykte är den, som liksom vårfloden löser upp ytan och för bort matjorden medan det är fruset på djupet. Den äkta väckelsen är allvarlig och ödmjuk och bullrar icke. Men ett allvarligt fel i vår kristendom är, när vi ha glömt att knyta väckelsen samman med kallelsen, och skilja mellan gudsfruktan och praktiska bestyr.
Även detta är heligt och hör till en mänskas kall. Det är nödvändigt att kristendomen syns i mitt eget förhållande till andra även i världsliga ting.
Man får ej nöja sig med att bara predika förlåtelse utan även be därom.
Men väckelsen får icke blott vara den stora uppgörelsen med Gud, efter vilken det går av bara farten, utan det måste bli ett liv i väckelse under Guds dagliga kommando och tuktan fram till Frälsarens nådatron, Gemenskapen människorna emellan måste fram i vår gudsfruktan, det gäller att bära varandras bördor. Och ha vi förbönskänsla för våra medmänniskor? Frågan är icke om Sveriges eller Gotlands folk är redo att ta emot väckelsen, utan det heter: är jag redo. Men får Gud tag om oss och vår vardag, liv och vilja, skall vi vara det. Då skall Guds vårvindar höras i skyn och Guds psalm sjunga i själen.

Efter biskopens föredrag lämnades ordet åt pastor Damberg, som lämnade några belysande glimtar från sin verksamhet som soldathemsföreståndare på Visborgs slätt, och i anslutning härtill tackade för det stöd slodatmissionen fått under de gångna åren… En kollekt upptogs också, och den går till inköp av ficktestamenten för utdelning bland de värnpliktiga. Pastor O. Sollerman föredrog slutligen några av honom författade verser om soldatmissionen, varpå kyrkoherde Österberg avslöt sammankomsten med ett kort tal och bön.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 augusti 1938
N:r 186