Månad: april 2021

Nytt från idrottsfronten.
Av Riclin.
\”Lögnen på Ullevål\” försvarades i fredags av Idrottsbladets \”Bassen\”. Som ville göra gällande, att jag \”sluggade\” i förra veckans krönika genom att på-\’. stå, att den uppmärksammade osanningen inte i någon mån kunde försvaras. (Att det kunde förklaras, var jag så på det klara med, att den sidan av fallet helt förbigicks!)
\”Om någon gjorde fel, så var det Laursen\”, förklarade \”Bassen\”. Nåja, den saken har inte jag uttalat mig om. Men om nu domaren begick det felet att fråga fotbollspelaren Erik Nilsson i Svenska Landslaget, huruvida det var hands, så är ju icke detta \”fel\” något skäl för att den svenske landslagsmannen skall göra sig skyldig till ett fel, han också…
Uppriktigt sagt var jag, som anser mig känna IB-chefen mycket bra, åtskilligt förvånad över att \”Bassen\” släppts fram i spalterna med sådana åsikter + 1 styck logisk kullerbytta. \”Är TT verkligen hemma?\” Nej, han var inte det.
I måndagsnumret av IB hävdade TT sanningskravet med all energi. Och gav alltså sin medarbetare en bakläxa. (Vilket gladde mig, dock endast för sakens, inte just för \”Bassens\” skull.)

SANNING och RÄTT skall alltid med obetvingad energi och fasthet krävas och hävdas inom svensk idrott. Ty detta är och förblir i evighet grunden till framgång av bestående värde.

ALLSVENSKA SERIEFOTBOLLEN rullade åter i söndags. Degerfors 5-0 mot serieledande Landskrona var ri turligtvis mest överraskande resultatet. Dock inte så mycket att fästa sig vid, skulle jag tro. En dålig dag för skåningarna, en finfin för värmlänningarna… Ja, vi känna ju till det där. Degerfors må göra ytterligare några vederhäf tiga resultat, innan stabiliteten erkännes.
Sandviken och Brage plockade goda poäng. Äntligen \”pinnar\” för stållaget, äntligen en seger för järnlaget… Båda ha de litet trassligt med och inom laget. Jag har pejlat stämningen en smula på båda hållen — inga namn efter klockan elva — och kommit till den uppfattningen, att det säkerligen inte vore så tokigt, om man såg sig om efter nya lagledare. Hrr Zetterström (Brage) och Kling (Sandviken) ha gjort en god insats för sina lag — nu är situationen sådan, att de böra lämna plats för andra män. Litet mindre diktatur och fränhet fordras för ögonblicket.
Bakom denna åsikt står en avsevärd mängd fotbollintresserade på respektive orter. Men: hur lätt är det inte för en trotjänare att få fram ett förtroendevotum… Ty folk har så oändligt lätt för att låta bli att klämma fram sina åsikter. Ett kardinalfel hos svensk idrott. Men ett fel som måste bort.

AIK och SLEIPNER såg jag slåss på Råsunda. En frisk tillställning. Särskilt AIK spelade gott. Målchanserna voro många. För båda lagen. Sleipner hade dock inte det där stinget, som behövs för att kunna avsluta ett bra anfall och en god målchans med det viktigaste av allt — mål. Upprörande sumpade Norrköpingslaget de bästa tillfällen. AIK däremot sumpade inte så mycket, hade mest otur. Skott i stolpar och ribba, det är otur. Lagercrantz borde kunna bli landslagets center. Han spelar förbryllande. Skjuter skarpt. Genombrottsman. Han kommer med stora steg.
Keller är nu för gammal. Tror inte, att han kan hänga med ännu en säsong… Han har gjort sin plikt och litet till. Heder, mycken ära åt honom.
Linderholm skulle säkerligen må bra av att få gå från planen snart. Under matchen. Inte efter densamma. Spel-förstörare, ruffig, mycket ruffig. I Landslaget har inte en sådan \”fotbollspelare\” att göra.
Örgryte får det svårt. Göteborg skall tydligen få lida nesa till ytterlighet. Jag hör i varje fall till dem, som tro på gamla Örgrytes degradering, då våren kommer.
Seriefotbollen rullar vidare. Nya överraskningar vänta. Vecka från vecka blir det något nytt att tala om. Tjusningen med detta landslagsfördärvande seriespel.

DET ÅR INTE SÅ LÅNGT KVAR till Idrottsriksdagen. Ett par månader och någon vecka bara. För en gångs skull ligger det \”åska\” i luften på flera håll. Men det blir en historia, som vi senare få återkomma till.
1936 års Omorganisationskommitté (inom Riksidrottsförbundet) är klar med sitt arbete. Betänkandet — i år inte alls så digert som ifjol — avlämnas inom de närmaste dagarna. Frågan om överstyrelsens sammansättning och distriktsorganisation anses lösta — jag kan inte i dag avslöja lösningen, som i första fallet är en kompromiss. Återkommer alltså till detta stridsäpple inom kort.

Motormännen och vägsignalerna.
Internationell enhetlighet måste genomföras.
De nordiska motororganisationernas permanenta kommittes (P. K.) höstsammanträde avslutades på tisdagen.
Bland de frågor, som förelågo till behandling och äro av större allmänt intresse kan framhållas vägsignalerna. Trots att en internationell konvention finnes, som åsyftar att få signalväsendet lika i olika länder, så att bilisterna, i vilket land de än färdas, snabbt kunna uppfatta signalernas betydelse och trafiksäkerheten därigenom främjas, utvecklas systemet olika i olika länder. Nya signaler skapas i alltför stor utsträckning och anbringas på vägarna innan de blivit internationellt godkända, vilket haft till följd, att sådana nya signaler kunna bli helt olika i olika länder. För att råda bot härför beslöto de nordiska organisationerna att genom sina internationella associationer inleda en aktion för att tillvarataga trafiksäkerhetens intressen.
Till denna fråga hör också huvudvägarnas utmärkning. Det r rådde fullständig enighet om, att begreppet huvudväg måste genomföras konsekvent. Endast då gör huvudvägen avsedd nytta genom att framsläppa trafiken med förhållandevis stor hastighet och minsta möjliga risker. En löpande utmärkning av huvudvägarna ansågs på denna grund nödvändig. På den internationella associationens kongress i Stockholm i juni beslöts enhälligt att verka för genomförandet av den principen, att vid korsande huvudvägar den ena vägen skulle nedklassas, och detta skulle utmärkas med en på spetsen ställd triangel. Det ansågs emellertid att under vissa förhållanden, exempelvis vid en huvudvägs uppdelning, det skulle vara önskvärt att nedklassa bägge huvudvägarna. En möjlighet härtill skulle bibehållas, och för sådana fall skulle vägkorset utmärkas först genom en på spetsen ställd triangel och längre fram genom den sedvanliga triangeln försedd med tecknet för vägkorsning.
I överensstämmelse med detta beslut skulle framställningar göras till de internationella associationerna för att åstadkomma en internationell ordning, likartad i alla länder.
En annan viktig fråga var parkeringsbekymret. I samtliga nordiska länder hade detta bekymmer blivit akut. P. K. beslöt att anmoda de olika ländernas motororganisationer att igångsätta en lämpligt organiserad undersökning för att utröna huru stort parkeringsbehovet var och att på samma gång inventera alla tänkbara möjligheter för parkering, så att man finge en överblick över i vad mån dessa kunna täcka behovet, eller om extraordinära åtgärder, t. ex. i form av parkeringshus, måste tillgripas.
Olikheten i nu rådande virrvarr ifråga om parkeringssignalernas uppsättning påtalades även. Det anfördes t. ex., att t. o. m. inom samma land parkeringssignalerna uppsättas efter helt olika principer i olika städer, vilket gjorde, att t. o. m. landets egna bilister råkade i kollision med polisen, därför att de ej förstodo meningen med signalerna.
Över olycksfallsstatistiken i de nordiska länderna förelåg en utförlig rapport, som pekade hän på vissa brister och olikheter. På detta område vore givetvis, åtminstone nordisk, enhetlighet önskvärd, och P. K. beslöt därför att genom en särskild delegation under direktör Emil Salmsons ledning i samband med de statistiska myndigheterna och försäkringsbolagen ta upp frågan till behandling i syfte att kunna framlägga ett för samtliga länder enhetligt system för statistiken.
Från Motormännens R. F. redogjordes för hjälptelefonens organiserande, vilken fråga väckte den största uppmärksamhet från de andra nordiska ländernas sida. En utveckling av systemet ansågs vara synnerligen önskvärd.
De svenska delegerade blevo, som vid varje sammanträde, utsatta för kraftiga påtryckningar rörande en övergång i Sverige till högertrafik. Det har blivit regel att vid varje sammanträde framför allt från Danmark, olyckshändelser inrapporteras, vilkas orsak direkt kan hänföras till, att den svenske bilisten, van vid vänsterkörning, reagerar felaktigt och vid en svår situation förolyckas, där högerkörning är rådande.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 15 september 1938
N:r 213