Auktion i Visby.

Genom auktion, som förrättas i fastigheten vid Smedjegatan 3 fredagen den 11 nov. kl. 11 f. m. kommer att för sterbhus räkning försäljas välvårdade möbler och husgeråd, såsom: matbord kv ek med 12 skinnklädda stolar, större salsspegel med bord, antik soffa, chiffonier, hörnskåp, bord och stolar av alm, pianino, \”Malmsjö\”, skriv-, spel-, fönster- och flera andra bord, större salskrona av kristall, byråar, divan, soffor och sängar, gung- och andra stolar, kommoder, väggspegel, väggklocka, symaskin, radio, kassaskåp, skriv- och räknemaskiner, dammsugare, elektr. armatur, tavlor m. m. Guldur med kedja. Glas och porslin, delvis antikt, nysilver och nickel, flera större kopparkärl, sängkläder, mattor, vävstol med tillbehör, täckbåge, div. gångkläder m. m.
3 mån. betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll eller vid anfordran.
Visby den 5 november 1938.
FRITIOF JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Japan inför det stora avgörandet.

Våldsfred eller samförstånd — del är frågan.
(Tokiobrev till Gotlands Allehanda.) Tokio i oktober.

Japans erövring av Hankou skulle praktiskt taget kunna betraktas som slutet på kriget i Kina, men situationen har allvarligt komplicerats för den japanska politiken genom det intrigspel, varmed militärjuntan lyckades få general Ugaki avlägsnad från utrikesministerposten. För tillfället saknar man klara riktlinjer för, hur det till sist skall förfaras med rovet.

\"\"
Ugaki,
Japans avgångne utrikesminister.
\"\"
General Doihara,
även kallad \”Österns Lawrence\”, den japanska armens politiske agent i Kina.

Naturligtvis stod den frågan under diskussion redan innan kriget utbröt, men händelserna stormade fram så att säga på egen hand, och innan man visste ordet av, stod man redan mitt uppe i krigsoperationerna, och då fick man annat att tänka på. Det blev ingen tid över för diskussioner i det blå. I stället gällde det att slå till så hårt som möjligt, men slaget träffade ändå hårdare än vad man tänkt sig, och helt oväntat stodo japanerna som herrar inom ett område, som de från början aldrig drömt om att kunna ockupera. Det gamla Kina föll i spillror, och det började utforma sig ett nytt Kina, som på något sätt måste bringas under japanskt tak. I Peking och Nanking bildades under japansk egid provisoriska regeringar, som sedan dess fungerat efter bästa förmåga i väntan på instruktioner från Tokio om hur de på lämpligaste sätt skola sam-organiseras med varandra till en gemensam förvaltning. Men — Tokio tvekar.
Så länge general Ugaki satt vid styret, var kursen någorlunda klar. Ugaki hade med det förutseende, som utmärker denne verklige statsman, bildat ett särskilt departement, Kinabyrån, som skulle ta hand om alla oklara problem beträffande den japanska förvaltningen i det erövrade Kina och organisera det nya rikets sammansmältning, ekonomiskt och kulturellt, med det japanska väldet. Men knappt hade Kinabyrån blivit till förrän det blåste upp till strid omkring det nya uppslaget. Det var den oförsonliga konflikten mellan aktivisterna och fredsvännerna, som åter bröt ut i full låga. Ugaki syftade med Kinabyrån mot en samförståndsfred med ett nytt, av Japan uppbyggt Kina, medan aktivisterna fortfarande följde den signalen, att Kina måste krossas, upphöra att leva ett självständigt liv. Här bryter det fram en imperialistisk tendens, som hotar att föra Japan till en fullkomligt ohållbar situation. För de segerrika härförarna kan ju en våldsfred verka ganska bestickande, men även om Japan lyckas att i grunden kuva Kina, skall det aldrig lyckas den japanska politiken att med vapenmakt behålla Kina under japanskt herravälde. En våldsfred med Kina vore liktydig med krig för all framtid i Ostasien.
Det var detta, som den vidsynte general Ugaki hade insett, och han kunde ju också peka på mycket närliggande historiska skolexempel på våldsfredens konsekvenser. Men Ugakisi motspelare hade också sin trumf. De ha förfäktat den asikten, att det blir omöjligt för Japan att förvandla ett område, som sträcker sig från Amur till Nainan och räknar en blandrasbefolkning på e :a 450 miljoner människor, till en under japansk överhöghet harmoniskt fungerande statsenhet. För det första skulle Sovjetryssland, Amerika, England och Frankrike aldrig gå med på en sådan ordning, och även om de skulle göra det, så skulle Sovjetryssland snart svara för att den nya staten lossnade i sina fogar, och i så fall skulle Japan komma att dras med i kraschen. Det har nog sina svårigheter att göra vägande invändningar mot detta resonemang.
Slutet på slitningarna kring Kinabyrån blev alltså, att general Ugaki försvann från den utrikespolitiska ledningen, men man kan knappast påstå, att situationen därigenom blivit klarare — tvärtom ! Det blir kanske lugnt för en stund, om de japanska aktivisterna få sin vilja fram och slutföra \”mandsjuriseringen\” av det erövrade Kina, men följderna av systemet Versailles ligga alltför nära i tiden för att man kan känna sig frestad att sätta alltför stora förhoppningar på framtida lugn i Ostasien genom en våldsfred mellan det segrande Japan och det besegrade Kina.
I ansvariga politiska kretsar i Tokio synes man också vara fullt på det klara med att den enda vägen till en varaktig fred i Ostasien är den, som general Ugaki anvisade, då han försökte göra Kinabyrån till organ för ett japanskt-kinesiskt samförstånd och ett ekonomiskt-kulturellt uppbyggnadsarbete i Kina. För den framtida utvecklingen i Kina kommer det att vara av väsentlig betydelse, vilka politiska krafter som till sist få det avgörande ordet i fråga om ledningen av den omstridda Kinabyrån. Japan har ej så många statsmän av general Ugakis mått.
Arvid Balk.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Frågan om stiftsjägmästaren.

Hr Rudolf Bolin håller skarp vidräkning med k. m:ts förslag.
Somförut i korthet nämnts har landstingsmannen Rudolf Bolin i Alva i egenskap av lekmannaombud för Visby stift i riksdagen antagna och nu för kyrkomötet framlagda förslaget, att stiftsjägmästaren i Visby stift skall hava hand även om domänverkets skogar på Gotland.
Motionären framhåller, hurusom den nuvarande organisationen beträffande skötseln av de ecklesiastika skogarna på Gotland visat sig vara i stort sett utomordentligt lycklig samt att det är en enhällig önskan inom den stiftsnämnd, som hittills fungerat, och även en allmän önskan inom pastoraten i stiftet, att samma organisation måtte få fortfarande bestå.
Vi ha i Visby stift redan haft erfarenhet av den organisation beträffande skogsskötseln, som föreslagits av k. m:t, i det att före ikraftträdandet av den nuvarande ecklesiastika boställslagstiftningen kronoskogarna och de ecklesiastika skogarna voro sammanslagna under en förvaltning. Detta ledde till att de ecklesiastika skogarna blevo eftersatta. Den gemensamma revirförvaltningen ägnade sig i första hand åt de stora sammanhängande kronoskogarna, ej åt de många kringspridda och i regel tämligen små prästskogarna. Följden blev, att de sistnämnda ofta voro i ett långt ifrån tillfredsställande skick vid den tidpunkt, då den nya ordningen begynte.
Den nuvarande stiftsjägmästaren har alltifrån denna tidpunkt ägnat hela sin tid åt de ecklesiastika skogarna på Gotland.
Stiftsjägmästarens verksamhet har i stort sett varit organiserad på följande sätt. Han har under hela tiden ägnat sig åt den organisatoriska verksamhet och den administrativa verksamhet i övrigt, som i allmänhet ankommer på en stiftsjägmästare. Men han har även verksamt deltagit i skötseln av de särskilda skogarn ute i orterna. Under tiden till den 1 januari 1936 var han tillika anställd som skogligt biträde åt de flesta pastoraten i stiftet. Hans viktigaste uppgift var därvid att verkställa utsyningar. Från och med den I januari 1936 var det på grund av ändring i stiftsnämndsintruktionen 22 § ej längre tillåtet för stiftsjägmästare att vara skogligt biträde. Stiftsjägmästaren i Visby stift har dock även från och med sistnämnda tidpunkt verkställt huvudparten av utsyningen i de ecklesiastika skogarna.
Att stiftsjägmästaren i Visby stift sålunda kommit att ägna sig åt skogsvården i boställsskogarna intensivare än stiftsjägmästarna i andra stift har varit betingat av de särartade förhållandena inom stiftet och även av gällande särlagstiftning.
Motionären erinrar vidare, att för de enskilda skogarna på Gotland gälla särskilda bestämmelser. I överenstämmelse därmed har k. m:t den 13 dec. 1935 bestämt, att all utsyning å de ecklesiastika skogarna i Visby stift skall verkställas av stiftsj ägmästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig utbildning, dock att stiftsjägmästaren i vissa fall äger överlåta utsyningen åt skogligt biträde hos pastoratet.

\"\"
Rud. Bolin.

K. m:ts utredning är missvisande.
K. m:ts förslag angående stiftsnämndernas skogliga personal grundar sig som bekant i huvudsak på en av kammarrådet Tom Wohlin såsom sakkunnig verkställd utredning. Stiftsnämnden har haft tillfälle att yttra sig över denna utredning och att därvid fastslå, att uppgifterna i utredningen beträffande de skogliga förhållandena i Visby stift äro missvisande.
Däremot har stiftsnämnden ej haft tillfälle att yttra sig i anledning av departementschefens i propositionen framlagda uppfattning angående stiftsjägmästarens i Visby stift tjänstgöringsförhållanden.
Därom heter det i propositionen ???? att de funktioner, tjänstens innehavare hittills påtagit sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens skötsel av boställsskogarna, sträckt sig avsevärt utöver de åligganden, som författningsenligt åvilat honom i tjänsten.
Det känns beklämmande att finna ett dylikt yttrande i en kunglig proposition i ämnet. Det kan ej med något som helst berättigande sägas, att stiftsjägmästaren påtagit sig något, som icke författningsenligt åvilat honom i tjänsten.
Stiftsnämnden har icke haft någon annan person med högre skoglig utbildning till sitt förfogande ån stiftsjägmästaren. Det har därför ålegat stiftsjägmästaren att verkställa utsyning, samt avgöra ifråga om viss avverkning m. m.
Stiftsjägmästarens funktioner ha sålunda icke i någon mån sträckt sig utöver hans åligganden. Departementschefens ifrågavarande uttalande är, alltså vilseledande.

Inga klara riktlinjer i propositionen.
Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att i den framlagda propositionen finna fasta hållpunkter hur det är meningen att stiftsjägmästartjänsten och den skogliga förvaltningen i verkligheten skola ordnas.
Departementschefen, framhåller vidare, att stiftsnämnden bör verka för att pastoraten sammansluta sig för utseende av gemensamt skogligt biträde. Det framgår ej av propositionen, vad detta gemensamma shogliga biträde skulle ha för utbildning. Om man utgår från att meningen är, att han skulle ha lägre skoglig utbildning är det dock överhuvud otänkbart, att en person med högre skoglig utbildning skulle ägna sig såsom huvudsyssla åt att vara skogligt biträde åt pastoraten i Visby stift.
Det torde vara hart när omöjligt att förmå de särskilda pastoraten till friktionsfritt samgående i biträdesfrågan, helst som för dylik tjänst kompetenta personer saknas på Gotland, säger motionären vidare. Stiftsjägmästarens tid skulle komma att i ej önskvärd omfattning åtgå för ordnande av biträdesfrågaan, ty troligen kommer biträdesbyte att ske mycket ofta, enär knappast någon duglig person kan finna sin framtid tryggad såsom biträde.
I propositionen kan ej utläsas, om meningen är, att k. m :ts förordnande den 13 december 1935 angående stiftsjägmästarens utsyningsskyldighet skulle komma att återkallas, men i anledning av departementschefens yttrande i biträdesfrågan synes ett dylikt återkallande med logisk nödvändighet bliva följden. Ett sådant återkallande skulle, åtminstone för gotlänningarna, synas i högsta grad märkligt med hänsyn bland annat till bestämmelserna för de enskilda skogarna inom Gotlands län. Det hade varit mycket värdefullt, om upplysning i fråga kunnat erhållas i propositionen.
En oerhörd arbetsbörda kommer att åläggas stiftsjägmästaren, om han samtidigt skall förvalta kronoskogarna. Stiftsjägmästaren och den å Gotland stationerade kronojägaren skulle praktiskt taget få övertaga sex personers arbetsuppgifter.

Jägmästaren skall utsyna domänskogarna, men ej prästskogarna!
I den händelse stiftsjägmästaren skulle befrias från utsyningsarbetet å pastoratens skogar, skulle inträda det otympliga förhållandet, att han skulle utsyn kronoskogarna medan samtidigt mindre kvalificerad arbetskraft måste anlitas för motsvarande arbete i boställsskogarna. Man måste osökt fråga sig. varför boställsskogarna skola stå tillbaka för kronoskogarna, som säkerligen bättre än de förra kunna undvara stiftsjägmästaren.
Stiftsjägmästarens hittillsvarande verksamhet i stiftet har redan visat goda resultat. Den har lett till en redan märkbar förändring till det bättre av de ecklesiastika skogarna, vilka redan nu på många håll stå som mönster för bygdens invånare vid skötseln av deras egna skogar.
Den organisation, som slagit så väl ut, bör ej brytas sönder och ersättas med en försöksverksamhet, som kan spoliera skapande värden och som med hänsyn till det blivande resultatet är i hög grad problematisk.
Vad som sagts om faran av att stiftsj ägm ä staretjänsten i Visby stift skulle bli en övergångstjänst skulle i ännu högre grad gälla vid ett bifall till k. m:ts förslag om icke ordinarie tjänst. Stiftsjägmästaren finge då anses ha starka skäl att kräva att snarast möjligt erhålla befordran till ordinarie anställning på annat håll.
Allt talar, för att, när det nu gäller att ordna för den skogliga personalen i stiften göra detta helt och även för Visby stift ordna förhållandena till stiftets tillfredsställelse.
I motionen föreslås slutligen att kyrkomötet måtte besluta, att stiftsjägmästartjänsten i Visby stift skall uppföras på ordinarie stat i lönegraden B 27 utan hänläggning till stiftsjägmästartjänsten av revirförvaltaruppgifterna på Gotland.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

En bakvänd reform.

Herr Rudolf Bolins motion i kyrkomötet, vari han yrkar, att mötet skall motsätta sig, att stiftsjägmästaren i Visby stift även skall taga hand om domänverkets skogar på Gotland, är verkligen i hög grad beaktansvärd. Riksdagen har redan på k. m:ts förslag gått med på en omläggning, men det ligger ännu i kyrkomötets skön att kunna vägra sin sanktion.
Erfarenheterna från de gångna år, under vilka den nuvarande organisationen fungerat, ha visat sig i hög grad tillfredsställande. Stiftsjägmästaren har nämligen erhållit stora möjligheter att nedlägga ett betydelsefullt praktiskt arbete på skogsvårdens förbättrande, då han av så gott som alla pastoratskyrkoråd inom stiftet anlitats som biträde vid deras utövande av skogsvården. Han har sålunda under dessa år personligen verkställt stämplingar och givit kyrkoråden anvisningar om skogsförbättrande arbeten, varigenom de ecklesiastika skogarna på Gotland kunnat erhålla en rationell skötsel.
Den decentralisering av skogsvården, som skedde därigenom, att pastoraten själva fingo bestämmanderätten över sina skogar, befaras ju från vissa håll leda till, att tillsynen över skogarna bleve beroende av ett kanske skriftande intresse och därtill på sina håll av mindre god tillgång på sakkunnigt folk bland de lokala styresmännen, sedan domänverkets personal befriades från befattningen med kyrkoskogarna. På Gotland har emellertid förhållandet blivit det rakt motsatta, tack vare det personliga intresse, som stiftsjägmästaren kunnat ägna skogsvården ute i pastoraten. Denna sak har kunnat ordnas under nuvarande förhållanden utan all byråkratisk formalism, tack vare ett enastående gott samarbete mellan stiftsjägmästaren och pastoratskyrkoråden.
De kyrkliga skogarna ha ute i de olika kommunerna en stor betydelse för skogsvården, därest de ägnas en mönstergill skötsel, vars arbetsmetoder och praktiska resultat kunna verka befruktande på den enskilda skogsvården. De kunde i detta fall få en betydligt större räckvidd, än vad man kan vänta av den Liljewalchska fondens skogar, så jämt fördelade som de äro över hela ön. Man har kommit in på rätt väg under de senaste åren, men det är fara värt, att denna utveckling äventyras, när nu på stiftsjägmästarens axlar skall läggas även tillsynen över domänverkets skogar, varigenom han i hög grad måste minska sin verksamhet för de ecklesiastika skogarna. Det är en besparingspolitik, som är i hög grad oklok, om man ser till de reella värdena.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Landskamrerartjänsten

i Gotlands län hade vid ansökningstidens utgång i går fått endast en sökande, nämligen länsbokhållaren B. A. Ljungholm, Visby, vilken för närvarande uppehåller tjänsten under vakans.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Sammanräkningen från kyrkofullmäktigevalet

ägde rum igår, varvid konstaterades att 1,159 valsedlar avlämnats, nämligen i första kretsen 414 borgerliga, 205 socialdemokratiska, 1 nazistisk och 4 ogilla sedlar samt i andra kretsen 155 borgerliga, 379 socialdemokratiska och en ogill sedel. Mandatfördelningen blir sålunda densamma som den preliminära sammanräkningen visade, nämligen 16 socialdemokratiska och 14 borgerliga. Kyrkofullmäktiges sammansättning blir sålunda den förut meddelade.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Landshövding Rodhe tjänstledig för sakkunniguppdrag.

Landshövdning A. E. Rodhe, Kristianstad, anhåller hos k. m :t om tjänstledighet 7 november-5 december för att vara ordförande för trafiksäkerhetssakunniga och för sakkunniga rörande förhandlingsordning för kommunala tjänstemän.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Svårt att få präster på Gotland.

Biskop Ysander jämte två medmotionärer föreslår i kyrkomötet att k. m:t skall medgiva dem, som komma att prästvigas för Visby stift, rätt att efter viss tids tjänstgöring på Gotland söka ordinarie prästerlig befattning inom övriga stift. Förslaget motiveras med svårigheten att rekrytera prästerna på Gotland.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Gustaf II Adolfs firandet.

Vid minnesfesten i domkyrkan i morgon kväll kl. 7 deltar även första—tredje batterierna vid A 7. Med anledning av dagens betydelse blir det extraförplägnad på kåren kl. 6.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257

Gotlands fornvänner få bara 50,000 kr.?

Riksantikvarien föreslår, att Gotlands fornvänner endast få 50,000 kr. av lotterimedel av önskade 150,000, detta med hänsyn till andra sådana föreningars berättigade anspråk på understöd. De 50,000 kr. skola tilläggas lönefonden, som härigenom skulle komma att uppgå till 200,000 kr. Fonden bör enligt det av kulturminnesvårdssakkunniga avgivna betänkandet snarast möjligt ökas, till 200,000 kr. och därefter i etapper till 300,000 kr. för att kunna utgöra en betryggande grundval för föreningens fortsatta verksamhet. (TT. Spec.)

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1938
N:r 257