Dag: 7 maj 2021

Norrbys gård i Hörsne.
Ståtligt läge vid Lina myr.

Då vi en dag i början av november gjorde en påhälsning i Hörsne, kunde vi naturligtvis inte stilla vår nyfikenhet, förrän vi fingo kasta en blick på de \”skummande böljorna\” på Lina myr, eller uppriktigare sagt för att se om det fanns något vatten alls. Nederbörden har emellertid varit ytterst ringa i höst, varför man endast där och var skymtar den blanka vattenspegeln mellan vassruggarna. En och annan mås eller trut kretsar över de vidsträckta myrmarkerna, som nu verka fullkomligt ödsliga. En råkall nordan sveper över vidderna, medan vi slå in i riktning mot, Norrbys gård i Hörsne, den egendom vars areal till mycket stor del beröres av vattenståndet i Lina.
Tröskningen pågår för fullt, då vi svänga upp på gårdsplanen till Norrbys. En kraftig traktor svarar för att tröskverket mullrar i jämn rytm. Den ena säcken efter den andra fylles med säd, som omedelbart forslas till närliggande magasin. Växt- och skördeförhållanden ha i år varit tämligen gynnsamma på Gotland. Och spannmålen är av prima kvalitet, säger ägaren till Norrbys, lantbrukaren Karl Jacobsson, när han visar oss säckarnas innehåll, som består av vacker vete.

Skog, åker och myrmarker.
Den totala arealen till Norrbys omfattar cirka 385 tnld. – Åkerjorden är av växlande beskaffenhet, upplyser herr Jacobsson, och tilllägger: Men den har blivit bättre undan för undan, och ännu bättre blir den förstås om myren sänkes.
Jag har nu ungefär 110 tnld åker och lika mycket myrmarker eller jordar, som icke kunna odlas så länge vattenståndet i myren ej regleras. Det säger sig självt att det skulle bli helt andra skördar, om jorden kunde rationellt utnyttjas.
Därmed äro vi inne på det brännande spörsmålet : Lina myrs sänkning eller icke sänkning. Stridens vågor för och emot ett sänkningsföretag ha gått mycket höga. Röster långt utanför Gotlands gränser ha höjts för och emot sänkningsförslaget och tidningarna ha upplåtit åtskilliga spalter för insändare om Lina nyr.
Det är inte bara naturskyddsvänner, som äro emot ett sänkningsföretag, säger hr Jacobsson, utan även en och annan lantbrukare, sona inte har några ägor vid myren. Vi myrägare hålla förstås styvt på att myren skall sänkas och skall inte myren sänkas, d. v. s. om myren skall bevaras i sitt nuvarande skick, så anse vi, att vi böra få ersättning. Staten kan ju inlösa de berörda onnrådena och låta oss behålla betesrätten i samma omfattning som nu.
Om vi se här på kartan, fortsätter hr Jacobsson och rullar upp Gotlands karta. Här är det område av ön inringat, vars vattenflöden utfalla i Lina myr. Det är så gott som halva Gotlands areal.
Vid de sänkningar, som tidigare företagits, har staten trätt emellan för att rädda markägarnas intressen. Och om sänkningen av Lina myr kommer till stånd, sker denna förmodligen efter samma betingelser som vid andra sjösänkningar. Alen om sänkningen ej blir av, bli vi markägare vid myren missgynnade, såvida staten ej inlöser områdena, som jag nyss nämnde.
Markägarna ställa sig alltså inte alldeles avvisande gentemot naturvännernas förslag och myrens bibehållande?
Nej, visst inte. Vi kunna nog se på myren med naturvännernas ögon, men man kan ju knappast vara belåten med att få sina marker översvämmade av vattenmassor från ett stort antal statsunderstödda utdikningsföretag på andra håll. Vill man bara ersätta oss de förluster vi lida därigenom att myren ej sänkes, så må myren gärna vara kvar.
Men även om myren sänkes endast 70 å 80 cm., så blir det säkert tillräckligt med vatten kvar både för fisket och fågellivet i myren, menar hr Jacobsson.
Lina myrs öde vilar ännu i stöpsleven och det kommer ännu säkerligen att pennfäktas en hel del, innan avgörandet faller. Kanske att de sällsynta fågelarterna: svarttärnor, spovar, kärrhökar och andra förnämliga sommargäster få behålla sina häckplatser orubbade. Eller kanske man tager större hänsyn till vad som kan utvinnas genom en sänkning eller torrläggning av myren. Detta äro frågor, som i mycket hög grad intressera snart sagt hela Gotlands befolkning och många flera.

Vackra ängar – kulturbeten.
Det är emellertid icke endast Lina myr, som i dessa trakter ådrager sig naturälskares behag. – Man kan knappast få se vackrare ängar, säger hr Jakobsson, som är mycket mån om att bibehålla dem.
Fågellivet i myren kan nog vara intressant, men jag försäkrar att alla de slags fåglar, som hålla till i ängarna, äro minst lika roliga att studera. Det finns nog en och annan sommarfågel, som glömmer sig kvar i ängarna över vintern, tv det saknas varken föda eller gömslen bland träd och buskar.
Ängarna äro som sagt mycket vackra och kunna odlas, men jag vill gärna bevara dem och utnyttjar dem för kulturbeten, så de lämna god tribut till egendomens avkastning. Skogsmarkerna äro väl bevuxna med vacker skog för mer än gårdens behov av ved och virke o. s. v. Från egen såg har levererats plank och bräder till olika håll. Det har varit och är alltjämt ganska snål åtgång på dylika varor i dessa byggnadstider.

Gamla byggnader och nya.
Norrbys är en ståtlig gammal , gård, som i flera generationer tillhört samma släkt, eller till dess nuvarande ägaren år 1932 inköpte egendomen. Den gamla, stora manbyggnaden, ladugårdslängor och en del andra byggnader äro uppförda av kalksten och således mycket solida. Underårens lopp har vid olika tillfällen inredningarna ändrats, men de gamla murarna stå orubbade sedan långa tider tillbaka. I medio av förra århundradet påbyggdes den ursprunglig manbyggnaden, som dock vid sekelskiftet ersattes med en ny byggnad uppförd av trä. Den gamla manbyggnaden är dock fortfarande kvar och utnyttjas som bostad. Sedan hr Jacobsson tillträdde Norrbys, har han vidtagit ganska omfattande restaureringsarbeten, som kostat vackra slantar. Han har även anlagt ett eget el-verk, varifrån man får kraft till belysning och mycket annat.

Kreatursskötseln.
På egendomen sannas f. n. 16 granna kossor samt en del ungnöt.
Vad hästar beträffar, så gäller detsamma här som på andra gårdar – antalet minskas enär motorplogen utför grovsysslorna i jordbruket. De fyrbenta dragarna kan man givetvis ej undvara, varför 5 st. hästar av ardennerras utföra körslorna för gårdens behov.
Svinaveln har givits stor plats i kreatursproduktionen å Norrbys, där närmare 50-talet grisar i olika åldrar uppfödas. Även svinens stallar äro byggda för sitt speciella ändamål och försedda aled de moderna anordningar, som underlätta utfodring och rengöring.
Norrbys hör till de gamla ärevördiga gårdar på Gotland, vilka få vara med om nya tiders rationaliseringsåtgärder. Efter gotländska förhållanden är Norrbys en ganska stor egendom, men som dock skulle få väsentligt ökad åkerareal, om myrsänkningen kommer till stånd.
T-a.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 November 1938
N:r 262