Dag: 9 maj 2021

Bilarna gå bra men Gotland saknar träkolstillverkning. Intressant fråga behandlad på militärföreningen.
Gotlands militärförening med general Törngren som ordförande hade till igår afton utlyst en sammankomst å stadshotellet, till vilken även ett stort antal civila inbjudits och vid vilken den generatorgasdrivna bilen och dess problem ventilerades. Tidigare på dagen hade, som förut nämnts, en demonstration ägt rum på A. 7 av kolgasdriven bil och vid sammankomsten höll löjtnanten vid trängen A. L. Cassler ett synnerligen intressant och belysande föredrag efter vilket följde diskussion, samkväm och — därefter fortsatta privata diskussioner. Idag ha vidare ytterligare demonstrationer av kolgas-bilen ägt rum på A. 7 och I. 18 samt inför vägstyrelserna m. fl.

Det var en synnerligen talrik församling general Törngren kunde blicka ut över då han igår afton i stadshotellets festvåning på Gotlands militärförenings vägnar hälsade auditoriet välkommet till aftonens samvaro. Salen var fylld av en förväntansfylld åhörareskara, där skilda kategorier av medborgare var till finnandes, utom militären talrika representanter för myndigheter, industri, skogsägare, motormän m. fl. Generalen överlämnade ordet till löjtnant Cassler, som därefter i en med skioptikon- och balloptikonbilder illustrerad framställning lämnade en särdeles överskådlig och intressant framställning av generatorgasproblemet. Löjtnant Cassler visade sig vara en särdeles charmerande föredragshållare med ett klart och flytande föredrag, och ha åhörarna icke nu fått frågan om den generatorgasdrivna bilen uppklarad är det varken föredragshållarens eller militärföreningens fel. För övrigt kan det nämnas, något som också senare under aftonens lopp avslöjades av militärbefälhavaren, att Liljewalchska skogsfonden och Gotlands skogsägareförening i skogsbrukets intresse stått för kostnaderna för föredragshållare och demonstrationer.

Gasbil kör milen för 38 öre.
Löjtnant Cassler inledde sin framställning med en erinran om betydelsen av självförsörjning, en fråga, som än mer aktualiserats genom senaste tidens oroliga utrikespolitiska läge. Den alltjämt fortgående motoriseringen har också fört fram frågan om framställande av inhemskt motorbränsle och i detta avseende står nu Tyskland främst och torde vara nästan självförsörjande. Tyskarna ha här drivit problemet så långt att de driva gasgeneratorerna med avfallet från framställningen av syntetisk bensin. Även i Frankrike har generatorgasbilen kommit till stor användning liksom i flera andra länder.
Här i Sverige började dessa bilar komma fram 1924 men först 1933 började man vid trängen en mera rationell utredning och prov med detta motorbränsle. Sistnämnda år torde i Sverige ha funnits ett tusental gasbilar, men en utredning av ingenjörsvetenskaps-akademien detta år gav vid handen att generatorgasdrif ten för bilar icke skulle löna sig, och därmed kröp intresset för saken ned betänkligt. Orsakerna till misslyckandena voro flera, orsaker, som senare delvis eliminerats.
Tal. redogjorde så för olika konstruktioner — typer finnas för olika bränslen, såsom torv, trä och träkol. Träkolsaggregaten taga minst utrymmet, då man t. ex. vid användning av trä även måste ha själva kolningsapparaten med sig. Den träkolstyp man nu använder vid trängens försök och som också demonstrerades här i Visby är den Svedlundska. Denna har också utomlands fått gott namn om sig. Bland de 34 konstruktioner man har i Italien, ha tio godkänts och däribland även den Svedlundska. Lithauen har nyligen köpt 10 Volvobilar med Svedlundsaggregat. Jämförd med bensindriften ger träkolsgasen 25-35 proc. effektförlust, men det är därför nu ingen svårighet att bygga ekonomiska träkolsgasgeneratorer.
Sveriges bensinimport var 1935 800,000 liter, men Tysklands bränsleimport var endast fyra gånger så stor för sex gånger större motorfordonsbestånd, vilket säger en hel del om Tysklands förmåga till självförsörjning på detta område.
Talaren redogjorde och visade med bilder konstruktioner o. generatorernas apterande på olika bilar och biltyper. Den sedan i våras arbetande gasgeneratorkommitten, vilken för övrigt löjtnant Cassler tillhör i egenskap av sekreterare, har kommit till mycket goda resultat vid sina försök. Framför allt genom att använda kompressordrift har man nått mycket hög effekt — överingenjör Lysholm vid Ljungströms ångturbin har konstruerat en speciell kompressortyp för gasbilarna. Man kan kanske komma dithän att man kan använda vilken bensindriven bil som helst för gasdrift, endast genom att insätta en kompressor.
Tal. gjorde sedan några jämförelser i kostnader. Gasgeneratorkommitten har utlämnat tio olika bilar på försök och erhåller på detta sätt material för vidare bearbetning. Det är att märka att staten endast kräver halv skatt för träkolsdrivna bilar. Bland de bilar kommitten utlämnat har en — en 3 ½ tons Volvo — kört 4,500 mil för en genomsnittskostnad av 38 öre pr mil medan motsvarande kostnad med bensindrift torde ha bliyit c:a 90 öre.

Problemet för Gotlands del.
Ifråga om förutsättningarna för övergång från bensin- till träkolsdrift på Gotland framhöll tal., att sådan blir beroende på tillgången på gallringsved för träkolsframställning, lämpliga fordon, förarutbildningen och serviceorganisation. Gotland hade den 1 jan. i år 43 bussar och 602 lastbilar. Med en an, tagen körning pr år av 4,000 mil för dessa vagnar skulle med en träkols, förbrukning av 3,5 kg. pr mil åtgå 14 ton träkol pr fordon och år. Det vill säga för hela beståndet 9,000 ton eller 56,250 kbm. Förutsätter man emeller1 tid att blott 25 proc. av detta bilbestånd på Gotland skulle övergå till kolgasdrift, skulle dock för framställning av träkol i tillräcklig mängd behövas en arbetsstyrka på 65 man jämte 25 hästar och distributionspersonal.
Löjtnant Cassler underströk särskilt, att ekonomisk kolgasdrift på bilar kan åvägabringas endast under förutsättning att en kunnig och intresserad förare har hand om bilen. Har man icke detta, äro alla ansträngningar förgäves. Talaren slutade sin intressanta framställning med en fråga, om vi verkligen ha råd att undvara de möjligheter till självförsörjning som användande av träkolsdrivna bilar i viss utsträckning utgör.
General Törngren, frambar, sedan applåderna tystnat, de närvarandes tack till föredragshållaren för hans framställning i denna icke minst ur försvarsberedskapens synpunkt viktiga fråga. Anledningen till att militärföreningen kallat till denna sammankomst var, att man ville ha frågan något förberedd om en utredning skulle behöva göras. Därefter förklarades ordet fritt.

Träkolstillverkning lönar sig icke på Gotland?
diskussionen yttrade sig först bilbesiktningsmannen ingenjör Pöpke, som framhöll, att gasdrivna bilarna slippa halva fordonsskatten och hela bensinskatten. Gasdrivna bilarna stå där i en förmånlig ställning. Bilskatten utgår dock för vägslitaget och följden blir sålunda att bensinbilarna få betala för gasdrivna bilarna. Ansåg risk för att en övergång till gasdrift skulle minska skatteinkomsterna. Militärt sett behövde försvaret snarare driftsäkrare bilar än gasdrivna sådana.
Inledaren replikerade att det dock vore nationalekonomiskt fördelaktigt att spara importkostnaderna, att skapa ökade arbetstillfällen och lämna möjlighet till ökad användning av skogsavfallet. Flytande bränsle måste vi alltid ha, men fråga är hur man skall handskas ekonomiskt med detsamma. Tyskarna ha stora fabriker för tillverkning av motorbränsle, men utredningen har visat, att anläggandet av en sådan fabrik i Sverige skulle taga 2-4 år och kosta 100 miljoner kr., varvid med en årsproduktion av 100,000 liter bensinkostnaden torde bli den dubbla mot nu.
Major Norström ansåg gasdrivna bilen ur militär synpunkt ha stor betydelse. Civilt ligger frågan annorlunda. Gotlands järnväg har 22 motorfordon, vilka alla torde fylla förutsättningarna för kolgasdrift, men bränslebehovet kan icke täckas på ön.
Bankdirektör Dahlbäck underströk skogsägarnes på Gotland bekymmerfulla ställning, skogen lämpar sig icke längre så bra till byggnadsvirke och vedförbrukningen sjunker med värmeledningarnas installerande. Träkolstillverkningen kunde kanske bli en ljuspunkt och 14,000 kbm. skulle säkert kunna produceras på Gotland pr år.
Direktör Otto Hanson underströk kolgasbilens nationalekonomiska betydelse i krig och fred och framförde ett tack till general Törngren för hans initiativ i frågan. Sedan löjtnant Cass-ler orienterat om träkolsframställningen framhöll länsjägmästare Me lin att träkvantiteten för kolning säkert skulle räcka på Gotland, men fråga vore om ett pris av 9-10 öre icke bleve förlustbringande.
Härpå svarade inledare n, att skogsägaren icke kunde beräkna att\’ å något betalt för kolveden utan blott för kulturarbetet med kolets framställning.
Ingeniör Pöpke gjorde så en del jämförelser mellan bensin- och gasdrift och ansåg en bensinfabrik önskvärd varpå
general Törngren påpekade, att det visserligen är bra med driftsäkra bilar men att det är bäst att ha bilar som man har drivmedel till.
In ledaren framhöll bensinbilens utveckling — varför skulle icke kolgasdrivna bilen utvecklas till det bättre? Vi ha icke tyskarnas brunkol och stenkol — varför då envisas att anlägga en dyrbar och vid krig sårbar industriell anläggning för bensintillverkning? Om kolgasbilen är fri från bensinskatt så betalas heller ingen skatt på motorspriten.
Riksdagsman Gardell i Gans erinrade om att man tidigare använt generatorgasdrivna vägvältar vid vägunderhållet på Gotland, de försvunno när vägdistrikten övertogo underhållet, men de voro driftsäkra och ekonomiska. Beklagade för övrigt att lövskogen försvinner på Gotland — träkolstillverkning på den ville han inte vara med om.
Kapten Hedengren ansåg generatorgasbilen mera till sin fördel på fastlandet än här och talade för ökad lagring av motorsprit på Gotland.

Utredning för Gotlands del önskvärd.
General Törngren interpellerade de närvarande om dessa vore för en utredning rörande gasdrivna fordon på Gotland, därest en framställning häri skulle komma att göras.
Svaret blev ett enhälligt ja.
Riksdagsman Gardell framförde så till sist ett tack till general Törngren för han initiativ i denna fråga, ett tack som de närvarande instämde i med en varm applåd.
Därefter följde gemensam supé och samkväm, varunder diskttssionernas vågor gingo höga kotterivis men där stämningen hela tiden var den bästa. General Törngren frambar vid kaffet ett tack till Liljewalchska skogsfonden och skogsägareföreningen och ett tack till föredragshållaren.
Lantbrukaren Ivar Hoppe framförde skogsägarnes besvikelse över de dåliga utsikterna för en för skogsägarne givande följd av ökad användning av kolgasdrivna bilar. I skillnaden i drivkostnad mellan 38 öre för kolgasbilen och 90 öre för bensinbilen pr mil hoppades han dock att det skulle kunna ligga en framkomlig medelväg. Han hoppades också att det skulle vara möjligt att till bådas fördel åvägabringa ett samförstånd mellan producent och konsument, att de skola kunna hjälpa och stödja varandra. Att bli självförsörjande är betydelsefullt men tal. ville i detta sammanhang uttala sitt beklagande över att armen måste importera ved till Gotland från fastlandet. När ön under krig skall vara självförsörjande varför inte även i fredstid, till nytta för gotlänningarna och för Gotland. Tal. slutade med ett leve för general Törngren och militärföreningen. Till sist framförde föredragshållaren sitt tack och riksdagsman Gardell talade för bättre tider för det gotländska skogsbruket samt slutade med ett leve för Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1938
N:r 268