Dag: 10 maj 2021

Publicerat

Sjuttio år

fyller onsdagen den 30 nov. hemmansägaren Anders Theodor Mattsson, St. Allmungs i Havdhem.
Jubilaren, som är äg. av St. Allmungs sedan 1897, vilken gård varit i släktens ägo sedan början av 1800-talet, har nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete i Havdhems sparbank, vars kassör han varit alltsedan banken startades år 1905, och är för övrigt den ende kvarvarande av dem, som voro med i banken på den tiden. Överförmyndare i Havd-hem är han sedan 1908 samt ledamot av skolrådet. Under en period var han ordförande i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse. Han är medlem av baptistförsamlingen på platsen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

Åttiofem år

fyller i dag lantbrukaren Johan Larsson, Linhatte i Vall, och har med anledning därav blivit hjärtligt hyllad av vänner och bekanta. Den gamle hedersmannen, som är ovanligt pigg för sin ålder, brukar ännu själv sin gård, men har därvid god hjälp av sin hustru, som förövrigt fyllde 80 år för några dagar sedan. Det är gammalt gutniskt kärnfolk. I sin krafts dagar var åttiofemåringen anlitad för en del kommunala värv, men självfallet har han för länge sedan dragit sig ifrån uppdragen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

På Sjömanshemmet.

Julförsäljning om torsdag.
Visby sjömanshem vid Hamnplan har i dessa dagar varit livligare frekventerat än vanligt av gästande sjömän, vilket beror på att den hårda stormen förmått en hel del fartyg att söka hamn i Visby. Just nu är det sålunda fullt upp med fartyg i hamnen och självfallet ha besättningarna inte försummat att besöka sjömanshemmet, där de som bekant tagas emot med öppna armar och bjudas på välfägnad i både materiell och andlig måtto. Det kan ju vara skönt för en sjöman, som kommer till främmande hamn, att veta att han har ett ställe att gå till, där han vet han är välkommen och kan i lugn och ro få skriva brev och läsa tidningar eller fördriva några timmar i sällskap med yrkeskamrater från andra fartyg.

Vi gjorde i går kväll ett besök i sjömanshemmet för att höra hur man hade det. För tillfället voro endast tre julig-män från svenska båtar hemmets gäster, men häromkvällen hade inte mindre än ett 18-tal sjömän varit där. Fru Edit Håkansson, hemmets föreståndarinna, berättar sålunda, att ett samkväm var anordnat i onsdags kväll, då Blåbandsföreningens ungdomsförening Blåeld svarade för underhållningen. Programmet hade omfattat sång och musik och lekar, uppläsning ur en bok av Selma Lagerlöf, duettsång och dialog m. m., varjämte naturligtvis det även bjöds på kaffe. Vi hade även ett samkväm i höstas, då finnar, tyskar och svenskar voro närvarande, och då sjöngs på resp. språk, säger fru H.
De tre sjömännen ha under tiden druckit kaffe. De äro jungmän i åldern 24, 23 och 17 år och besättningsmän på \”Framåt\” från Stockholm, \”Lima\” från Sölvesborg och \”Otelia\” från Södertälje. De ha ännu inte varit på \”långtradare\”, utan ha gått i östersjöfart. Utrikes ha de emellertid varit, såväl i Gdynia som Liibeck och Köpenhamn bl. a. Då vi undra, huruvida de ha varit ute för några mer eller mindre vådliga äventyr till sjöss blir svaret nekande. Sjuttonåringen, som är jungman ombord på \”Otelia\”, berättar emellertid, att han i fjol var ute för ett litet äventyr, i det hans fartyg i Köpenhamns hamn blev påseglat av en dansk styckegodstradare vid namn Erna. Vi hade fått motorskada, säger han, och då det blåste hårt, hade vi måst reva storsegel och klyvare. Just som vi lagt ut ankaret drev dansken emot oss, men det hela avlöpte dess bättre utan att större skador anställdes.
Så sätter sig fru Håkansson vid orgeln. Hon sjunger en norsk sjömanssång, vilken är översatt till svenska men på originalspråket inledes med orden \”Jeg er en seiler paa livets hav …\” Det är ett litet stämningsfullt inslag, och våra sjömän lyssna andäktigt till den lilla vackra sången.
Innan vi ta farväl erinrar fru H. om, att sjömanshemmets stora julförsäljning skall äga rum om torsdag. Det kommer som vanligt att bli tombola med många fina vinster, vidare konditori med kaffeservering, handarbetsstånd och mycket annat trevligt. Det är Sjömanshemmets syförening, som gjort handarbetena. Kl. 6 blir det auktion på eventuellt överblivna varor.
Denna Sjömanshernmets försäljning; vilja vi varmt bringa i allmänhetens hågkomst. Varorna och tombolalotterna bruka gå åt som smör i solsken, och vi ha all anledning förmoda, att så blir fallet även denna gång. Den ekonomiska behållningen tillfaller givetvis sjömanshemmet och dess välsignelsebringande verksamhet, och vem vill inte bidraga till att giva sjömännen ett handtag?

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

Länsnykterhetsnämderna.

Ordförande och läkare utsedda.
Socialstyrelsen har enligt paragraf 9 i alkoholistlagen av den 3 juni 1938 utsett ordförande och läkarledamöter i länsnykterhetsnämnderna jämte suppleanter för dem. Samråd har ägt rum med medicinalstyrelsen och länsstyrelserna och förslag ha inkommit från Nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund m. fl. organisationer samt från enskilda personer. Socialstyrelsens förordnanden gälla åren 1939-1940.
I nämnden för Gotlands län ha utsetts till ledamot och ordförande major G. Silven, Visby, suppleant och vice ordförande folkskollärare A. R. Sundahl, Visby, läkareledamot överläkare V. Vikgren, Visby, suppleant för denne provinsialläkare A. F. Sasse, Hemse.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

Slite

\"\"

Ett ofog, som måste stävjas
har sedan en längre tid pågått i samhället. De gotlandstidningar, som med bussen anlända hit på kvällarna, utbäras därefter med bud till abonnenternas brevlådor. Här ha en del långfingrade individer tagit sig för att plocka bort tidningarna, varigenom abonnenterna blivit utan. Snatteriet har pågått sedan en tid tillbaka och förekommit i olika delar av samhället. Tjuvarna förefalla för övrigt ha varit flera. Polisanmälan om saken är verkställd och man hoppas nu att polisen snart skall kunna bringa klarhet i mysteriet och få de skyldige befordrade till laga näpst.

Radiostörningarna.
K. m:t har av radiolicensmedel för anordnande av skydd mot radiostörningar för 1938 anvisat ytterligare 25,000 kr. utöver tidigare 75,000 kr. och för 1939 till samma ändamål anvisat 100,000 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

Garda och Alskog ha fått nytt skolreglemente.

39 veckors lästid för lärarna — 34 ½ för barnen.
Enligt i går ingånget meddelande har skolöverstyrelsen godkänt det. nya skolreglementet för G arda och Alskogs församlingars skolor.
Såsom tidigare meddelats beslöto nämnda församlingars kyrkostämmor på förslag av vederbörande skolråd antaga nya skolreglementen, vilka för de båda församlingarna voro lika. Enligt dessa skulle lästiden för barnens del bibehållas vid nuvarande 34 ½ veckor, medan den för lärarnas del skulle utsträckas till 39 veckor. Saken skulle ordnas på så sätt, att undervisningen differentierades. Undervisningen i skolans första, tredje och fjärde klasser skulle börja en månad tidigare på höstterminen än i andra, femte och sjätte klasserna samt en månad senare än dessa på vårterminen. Därmed skulle för undervisningen vinnas den fördelen, att lärarna i resp. folk- och småskolor finge vid läsårets början ägna en månad helt åt de yngsta barnen samtidigt som de äldre, som kunna vara till hjälp i hemmen under denna tid, få längre ferietid från skolan, medan vid andra terminens början vinterväglaget kan vara besvärligt för de minsta barnen. Dessa få nu en månad längre ferietid. För lärarna skulle vinnas den fördelen, att de därmed uppflyttas i den högre löneklass den längre lästiden berättigar dem till. Enligt reglementet skall fem dagars läsvecka bibehållas.
Det nya reglementet vann folkskoleinspektörens fulla gillande och tillstyrktes av honom, medan domkapitlet avstyrkte, enär det ej hade stöd i gällande lag. Nu har emellertid skolöverstyrelsen fastställt detsamma. Vad som här kommer att tillämpas sammanfaller f. ö. med det förslag, som kommitterade för några dagar sedan framlade och som väl också i sinom tig kommer att vinna riksdagens bifall. De båda gotlandskommunerna torde i alla fall nu bli de första i landet, som få praktisera det nya förslaget, vilket torde vara det lämpligaste sättet att ge lärarna den lönekompensation riksdagen beslutat inom ramen för en skolordning, som passar landsbygden, och det torde även vara lösningen för att få behålla dugande lärare kvar på landsbygden.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

En tombolaförsäljning

som varmt bringas i allmänhetens åtanke, pågår i dag och i morgon i Lunkans konditori.
Det är Sociala föreningen, som svarar för det hela, och den har lyckats anordna en liten utställning i anslutning till tombolan, vilken kvantitativt sett icke är av större dimensioner men som kvalitativt har åtskilliga förnämliga saker att bjuda på. Det må först som sist nämnas, att det här är fråga om vinster. Man tar en lott för 50 öre — man kan naturligtvis och allrahelst ta flera lotter på en gång — ur tombolahjulet, och sedan har man bara att hämta någon av de fina vinsterna, som expositionen omfattar. Om man inte drar en nit förstås. Nitar äro ju som bekant ett nödvändigt ont i allt vad lotterier heta. Det är emellertid värt försöket att pröva på Fortunas hjul, ty vinsterna äro, som antytts, verkligt praktiska och förnämliga. Sålunda bör nämnas ett flertal dukar av olika slag, som föreningens damer själva förfärdigat på sina syjuntor och nu skänkt till detta välgörande ändamål. Meningen är nämligen, att den ekonomiska behållningen skall användas till att anskaffa beklädnad åt behövande lantarbetarebarn, och till jul har föreningen beställt bl. a. 26 klänningar till utdelning. Även affärsmän och andra ha skänkt varor, men somliga saker ha också inköpts till vinster. Vi nämnde dukar av olika slag, men dessutom skola framhållas sådana ting som damhandväskor, mässingsljusstakar, keramikvaser, parfym, manicureskrin, tofflor, husgerådssaker, presentkort, en tavla med motiv av ett vinterlandskap, tecknad med krita, prydnadssaker av olika slag, allt utvalt med omsorg och smak. Det är ju omöjligt att uppräkna alla vackra vinster, men så mycket kan sägas, att det blir god valuta för 50-öringen.
Nu är det bara att hoppas, att alla lotter inte ta slut i afton — försäljningen pågår till kl. 9 — utan att det även räcker för de spekulanter, vilka besöka utställningen under morgondagen. Innan kl. 9 söndag kväll torde emellertid inte finnas mycket kvar varken av lotter eller vinster.
Bemärk det behjärtansvärda ändamålet!

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

Hur blir vädret?

\"\"

Blåst och regn.
Sammanfattning: Ett oväderscentrum har utbildats över Brittiska öarna och rör sig över västra Nordsjön hastigt mot nordost. Ett tillhörande regnområde passerar från England mot Nordsjön och Götaland.
Temperatur: Visby 7 gr., Malmö och Göteborg 8, Stockholm 6, Falun 2, Haparanda 1, Riksgränsen 0, Östersund —2, Gellivara —. 4 gr. Helsingfors och Rom hade plus 6 gr., London och Berlin 8, Paris 12 gr.
Barometer i Visby: idag 754 mm. igår 752 mm.
Vind och väderlek kl. 7 f. m.: Ölands södra udde SV 14, mulet, Ölands norra udde SV 8, mulet, Fårö S 14, mulet, Landsort SSV 11, mulet, Söderarm S 8, mulet.
Utsikter för närmaste dygnet: Sydlig frisk till hård vind, i natt vridande till sydvästlig och avtagande. Mulet och regnigt samt i huvudsak oförändrad temperatur.
Stormvarning för Gotland för sydvästlig kuling, för södra Östersjön SSV till V kuling, delvis storm.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275

Publicerat

En lustresa till Gotska Sandön.

Av Knut Ekman.
Förre lotsförmannen på Fårösund J. N. Stuxberg har berättat mig en del av sina många äventyr på sjön, däribland en lustresa till Gotska Sandön sommaren 1891. Rickard Löfvenberg, sedermera rektor vid folkhögskolan i Hemse, var då som yngling hemma i Fårösund.
Som alla pojkar, vilka växa upp vid havet, äro mycket begivna på segling så var även Rickard Löfvenberg, helst som fadern, hovrättsnotarie Löfvenberg, när han flyttade till Fårösund hade med sig en liten lustkutter.
Ovannämnde sommar föreslog Rickard Löfvenberg Stuxberg, att de skulle göra en lustresa till Gotska Sandön.
Resan företogs med Karl Fr. Smitterbergs kutter, vilken Löfvenberg fått låna — deras egen kutter var då såld. Utom Löfvenberg och Stuxberg var det två unga pojkar i 14-årsåldern med.
Till Sandön var det god vind och fint väder. De ankrade under Bredsand och Bingo i land.
Dagen därpå hade vinden dragit sig över till full västlig och då beslöto de, eftersom det fortfarande var fint väder, att segla ut till fyrskeppet \”Kopparstenarna\”.
Komna ombord i fyrskeppet blevo de på det hjärtligaste mottagna, ty besök där hörde inte till det alldagliga. Och som de hade en del lektyr med sig blev deras besök dubbelt kärt.
De blevo nu bjudna på middag och skulle även stanna till kaffet, men det stod tydligen i stjärnorna, att det skulle de inte få där ombord.
En av fyrskeppets besättning kom helt plötsligt och rapporterade, att kuttern slitit sin förtöjning — en grov nästan ny hamptross — och drev nu rätt ned mot trefotsgrundet. Nu blev det liv ombord. Fyrskeppets livbåtar hängde i däverterna insvängda i sina båtskrån, men det tog endast några minuter att få din ena utsvängd och sjösatt. \”Det hela gick\” — säger Stuxberg —\”med en sådan precision som jag knappt tror någon örlogsman kan prestera maken till\”.
Snart hade de rott ned till kuttern innan den hunnit \”trefotan\”, fått segel satta och kryssade så upp till fyrskeppet, där de avlämnade fyrskeppets båt och besättning, varefter de, utan att mera gå ombord i fyrskeppet, fortsatte återresan till Sandön där de åter gick i land vid Bredsand.
Dagen därpå lättade de åter och sedan de med ett slag rundat Bredsandsudde sattes kurs på Fårösunds norra gatt.
De fingo en passagerare med från Sandön, jägmästare Sylvan, som varit på ön och inspekterat planteringen, samt hans två hundar. Jägmästaren inlogerades i kajutan, under det att hundarna och de båda pojkarna placerades i lastrummet, fast där var inte mycket plats, ty rummet var fullt av slipers, vilken last låg i när de startade resan från Fårösund. Vinden, som var full västlig med i början lagom bris, ökade stadigt under resan och övergick från kuling till halv storm.
De båda ungdomarna, som voro överspända och djärva, tänkte, att nu skulle de segla riktigt, styv som kuttern var — den hade förut varit lotskutter och varit stationerad i Visby och därförut lotskutter i Fårösund. F De förde därför fullt storsegel och stagfock. Men de togo inte med i beräkningen, att det här ombord inte fanns sådana grejor att fresta med som i lotskuttern i Fårösund.
Komna så långt att Långhammarshammaren skulle krypa in för \”Fåröbjerget\”, började stående mastliket på storseglet gå, på samma gång sprang litslinan till seglet.
Nu måste de fira storseglet och hålla av för endast stagfocken åt Ekeviken.
Under det de länsade för stagfocken lagade de provisoriskt storseglet och tog in två rev i det. Komna in under Norsholm en fingo de slätt vatten och kunde nu sätta storseglet och kryssa upp i viken till ankarplatsen.
Jägmästaren förklarade nu, att han ville gå i land och fara landvägen till Fårösund, varför de hissade lotsflagg. Snart kom en båt ut och tog honom och hans hundar med i land.
Pojkarna och hundarna, som legat i storluckan, voro mycket sjö sjuka, och som de inte kunde ha luckan på blevo de alldeles genom-våta av det ständigt överrykande vattnet. När nu jägmästarn gått i land fingo pojkarna, vilka voro alldeles förfrusna, komma ner i kajutan där de kläddes av sina våta kläder och sveptes in i filtar, varefter de satte full fräs på spritköket och drogo över kappen. Kaminen kunde de ej få eld i, ty röret hade sprungit av.
Blåsten tilltog under natten och dagen därpå blåste det full storm, varför de tillsvidare blevo liggande i Eekeviken. När de legat där ett och ett halvt dygn började han mojna, men vinden stod fortfarande full västlig, alltså stick i stäv för dem.
Provianten började nu tryta, varför de höllo skeppsråd om, hur de skulle göra. Därvid blev det beslutat att de skulle gå till segels. Strax efter midnatt satte de tvårevat storsegel och full stagfock, lättade ankar och började kryssa för hemfärden. Vinden var alltjämt ganska frisk, lagom för de segel de nu förde.
Då de kommit så långt väst över som på höjden av Långhammarshammaren, ett par distansminuter nord om denna, fingo de, i det klara månskenet, se föröver en ofantlig jättevåg komma rätt emot dem.
De måste givetvis sticka kuttern med förstäven rätt upp emot den förfärliga jätten. Just när stäven kom upp emot den bröt den över däcket och sopade akteröver, varvid den väldiga vattenmassan slog upp kappen till kajutan så att vattnet forsade ner. Även styrhålet fylldes med vatten. Men en tur för dem var, att luckorna till rummet var på och försäkrade. \”Ja det var en egendomlig sjö\”, säger Stuxberg, \”helst som där vi då befunno oss inget grund finnes, utan djupet är mellan 80 och 100 famnar\”.
Sedan gick resan utan vidare äventyr och till Fårösund anlände de i god tid på söndagsförmiddagen efter fem dagars resa.
Fröken Elisabeth Löfvenberg hade utkik efter dem, ty hon fruktade att maten tagit slut. När hon fick se kutterns segel innanför norra gattet gick hon hem och lagade en stabil frukost till de unga vikingarna, vilken anrättning de gjorde all heder åt.

En sådan jättevåg som den ovannämnda träffade Fårösunds lotskutter en höstnatt då den, på hemgående från Sandön, låg och höll utanför \”bjergen\”. Det var västlig storm och som de i det rådande mörkret inte kunde se att komma in genom norra gattet, måste de hela natten hålla sjön utanför Fårö. Denna jättevåg var om möjligt ännu svårare än den Stuxberg och Löfvenberg träffade, ty då Anders Stuxberg, som hade rodret, körde stäven upp emot den, tog brottet den stora, tunga kuttern med sig i sin vilda fart akter över, varvid akterstäven skar under och styrhålet fylldes med vatten. Men förifrån kom knappast en droppe vatten över, ty förstäven pekade nästan upp mot zenit.
Ja det var många äventyr lotsarna den tiden fingo vara med om mellan Fårösund och Gotska Sandön.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1938
N:r 275