Dag: 10 maj 2021

Hankar sig fram mot vinterleveransen.
Vid Roma sockerfabrik går betkampanjen just nu för högtryck. Ute vid stationerna ligga betorna i väldiga drivor och vid sockerfabriken äro alla utrymmen upptagna av de ständigt tillströmmande betorna, som i betydligt större utsträckning än förr nu levereras direkt till sockerfabriken, sedan lastbilarna kommit att spela en allt större roll även för bettransporterna. Vid fabriken avverkas numera i medeltal 1,500 ton betor pr dygn, vilket är betydligt mer än i den gamla goda tiden, när motsvarande kvantitet var 225 ton.

18 proc:s sockerhalt. —30 ton pr hektar.
Betkvantiteterna bli i år betydligt mindre än i fjol. Redan arealerna äro nedskurna, vilket emellertid icke äro något speciellt för Gotland utan gäller hela riket. De senaste årens betskördar ha varit rikt givande och detta har gjort, att vi fått fram ett inhemskt sockeröverskott, som det gäller att söka lätta. Det var denna omständighet, som riksdagen i år hade att taga hänsyn till. Men därtill kommer, att sommaren på Gotland varit ovanligt nederbördsfattig, vilket minskat även arealavkastningen. Däremot har man anledning att hoppas, att sockerhalten skall bliva förmånlig.
F. n. kan sockerhalten uppskattas till över 18 proc., vilket är bättre än i fjol. Avkastningen pr har synes däremot hålla sig omkring 30 ton, medan medelavkastningen i fjol var omkring 34 ton.
Emellertid lär nog betskörden räcka till att hålla sockerfabriken i gång till efter jul, även om den får fortsätta med kontinuerlig drift hela tiden, vilket ju varit rätt så problematiskt i år och fortfarande är osäkert. Men man får ju också taga hänsyn till, att kampanjen i år började ovanligt sent, detta på grund av vattenbristen.

Man gräver i Ceiste- myr.
Bristen på vatten har ju varit något exceptionellt för innevarande år. Men man förstår, att det måste vara så, när disponent Lindman upplyser pss om, att de meteorologiska observationerna vid sockerfabriken i Roma visat, att det under innevarande år — under sockerbetornas växtperiod — fallit 200 mm. mindre regn än i fjol.
Det nederbördsområde, som sockerfabriken räknar som tillflödsområde, uppgår dock icke till mindre än 128,3 kvkm, och utgöres av det område, som avvattnas genom Möllbosån. Och detta är inte så litet, ty det sträcker sig ända bort mot Lojsta och Etelhem, där höjdkammen utgör vattendelare. De yttersta reservoarerna äro Lunds-myr i Etelhem och Geiste-myr i Hejde och för övrigt får ån sitt vatten från Öjle myr i Hejde och Guldrupe, myrarna i Buttle, Vänge-myr o. s. v. Samtliga myrar äro nu utdikade, så när som på Geiste-myr, där torrläggningen just pågår. I de utdikade myrarna har man intet vatten att hämta, förrän höstregnen börja falla och fylla diken och kanaler, men i Geiste-myr finns det ännu en smula vatten kvar. Och det har varit sockerkampanjens räddning.
Sockerfabriken har träffat ett avtal med det arbetslag, som har entreprenaden på dikningen av Geistemyr, och laget har lämnat sitt ordinarie arbete och gått ut för att hjälpa fram vattnet från myren. Först måste man, spränga åtskilligt i ån i närheten av Ekeskogs för att få ett snabbare fall på vattnet och sedan fick man gå ut i själva myren för att gräva hjälpdiken, som kunde locka fram vattnet till det provisoriskt fördjupade avloppet. Det har inte vunnits några lysande resultat, men man har fått en i liten vattenskvätt, som visserligen hotat att försvinna på sin långa färd fram till kanalen ,vid Högbro, men som till slut i varje fall hunnit fram. Och efter några dagar har man lyckats få fram ett nytt hjälpdike på några hundra meter in i myren, varigenom man lyckats få någon ny vattenpuss att rinna bort genom kanalen. Det är ett ganska tålamodsprövande och föga uppmuntrande företag, men det har i alla fall lyckats fabriken att hittills hålla sig i gång. Huru länge . . . ? Ja, det vet man icke och vågar man ej spå om.

Höstregnet låter vänta på sig.
Och så frågar man sig alltjämt: Kommer icke höstregnet i år? Vi äro ju ändå framme i slutet av november och i dagarna ha vi t. o. m. haft månskifte — så gamla märken tar man upp — men det blev inte mycket regn därav, fast denna astronomiska händelse vanligen brukar medföra omslag i väderleken. Visserligen har det åskat och stormat i natt, men av regn blev det bara 3,2 mm.
Alltjåmt står det alltså i öppna fältet, om fabrikens drift skall kunna fortsätta kontinuerligt, tills årets betskörd fram emot nyåret hunnit avverkas.
Det blir alltså lång vinterleverans …
Ja, det var en fråga det. Hr Ernst Pettersson i Akebäck skrev häromdagen en insändare och förklarade, att vinterleveranserna —eller åtminstone vinterleveranspriset — nu blivit avskaffat genom den i år för första gången på Gotland tillämpade leveransplanen. Vi begagnade givetvis tillfället att få höra fabrikens disponent uttala sig i detta aktuella ämne.
Disponent Lindman ställde sig emellertid frågande till de synpunkter, som framfördes av insändaren.

Betodlarefören ingen har själv begärt leveransplan.
— Ja, i år ha vi här en leveransplan, som fastställer huru mycket varje leverantör skall lämna till fabriken under varje vecka. Denna leveransplan har tillkommit på särskild begäran från betodlareföreningen på Gotland. Själv har jag i det längsta försökt att spjärna emot, då jag haft den uppfattningen, att de gotländska betodlarne inte skulle känna sig riktigt tilltalade av sådana bindande bestämmelser, som ju annars tillämpas i Skåne. Varför lantbrukarve önskat en sådan plan är naturligtvis, att de annars kunna riskera långa körköer vid betvågarna, varigenom de onödigtvis hindras i sitt arbete, vilket är icke minst kännbart nu sedan lantarbetstidslagen ställer skärpta krav om de anställdas arbetstidsbegränsning.
Restriktioner med leveranserna ha ju eljest tillämpats även under tidigare år, men det har skett mera under hand, allt efter som behovet av dylika åtgärder visat sig erforderliga. I år har leveransplanen gjorts upp långt i förväg, varje odlare har fått sig sin leveransplan tillsänd och i de fall, där odlaren haft erinringar att göra mot de fastslagna tidsbestämmelserna, har fabriken i görligaste mån jämkat dessa efter framställda önskemål. Men de flesta ha icke alls låtit höra av sig med några invändningar, utan funnit sig väl tillrätta med de givna anvisningarna.

Tilläggspris för de två sista veckorna.
— Och i år liksom tidigare år gäller, förklarar disponent Lindman, att för de sista två veckorna av kampanjen gäller det tilläggspris för täckning av betorna, som man brukar kalla vinterleveranspris. Men klart är, att fabrikens icke kan taga emot så mycket betor som helst under de två sista veckorna, utan leveranserna ha fördelats jämt efter fabrikens avverkningsförmåga under kampanjen. Det är ju\’ detta, som är meningen med en leveransplan.
— Men det hänvisas till, att i Skåne utgår detta vinterleverans-pris redan i november ?
— Ja, och detta beror återigen på, att man vid fabrikerna i Skåne driver kamjanjerna efter en helt annan princip. Man avverkar betorna på betydligt kortare kampanj och stoppar därefter fabrikerna redan vid denna tid, medan vi här vid Roma ha utdragna kampanjer. Men kontraktsbestämmelserna är alldeles likartade för samtliga bolagets fabriker, och bestämmelsen har för övrigt formulerats av representanterna för Svenska betodlarnes centralförening, som på denna punkt fått precis som de begärde. Så att något klander kan rimligen icke riktas mot sockerbolaget i denna sak.
Disponenten hänvisar vidare till, att just sammanslutningen mellan betodlareföreningarna, förhandlingarnas förande centralt och ett gemensamt kontrakt för hela landet gör, att även de gotländska betodlarne komma in under samma bestämmelser som t. ex. betodlarne i Skåne. Förut brukade man här vid Roma sockerfabrik jämka tillsammans, så att speciella gotländska önskemål lättare komme till sin rätt. Men några speciella önskemål i den berörda frågan från Gotlands betodlareförenings representanter kände disponent Lindman icke heller till.
Ja, dessa synpunkter framlade disponent Lindman för oss i går, då han för en stund slet sig från tillsynen i fabriken, där maskinerna dånade och sockret kokade.
I sockerfabriken har man för övrigt i år installerat en stor ny anläggning, nämligen den egna kraftstationen, som efterträtt den gamla ångpannecentralen. Denna hade gjort tjänst nu i 44 kampanjer, och de gamla maskinerna voro alldeles utslitna,. varför en förnyelse var nödvändig. Man valde då att ersätta ångmaskinerna med en elektrisk kraftstation, där nu två stycken ångturbiner driva var sin generator med en kapacitet av 1,600 kat. Givetvis är denna moderna anläggning i många avseenden fördelaktigare än de gamla ångpanneanläggningarna, som sattes in, när fabriken en gång i tiden startade.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 November 1938
N:r 273