Dag: 12 maj 2021

Publicerat

Skytte.

\"\"

Hemvärnet och skytteföreningarna.
Några påminnelser från skytteförbundens överstyrelse.
Skytteförbundens överstyrelse har fastställt vissa bestämmelser, som gälla hemvärnsmännens förhållande till den frivilliga skytterörelsens föreningar: Överstyrelsens P. M. innehåller följande punkter:

1.) Hemvärnsmännens utbildning och skjutning (skolskjutning och fältskjutning) skall ske i anslutning till den frivilliga skytterörelsens skjutningar.
2.) Dylik utbildning tager omedelbart sin början i den mån till hemvärnstjänst anmälda inställa sig på skjutbanorna och i den mån föreningarna disponera över ammunition.
3.) Till hemvärnstjänst anmäld bör erlägga vanlig medlemsavgift till föreningen och har för övrigt samma rättigheter och skyldigheter som vanliga beredskapsskyttar.
4.) Till hemvärnstjänst antagen bör, därest han så önskar, befrias från erläggande av medlemsavgift och bör därjämte beredas tillfälle att gratis skjuta 50 skott.
5.) För hemvärnsman, som i punkt 4 avses, utbetalas i efterskott, genom vederbörande hemvärnsorganisations försorg, till vederbörande skytteförening ett belopp av 2 kronor för administrationsm. fl. kostnader samt översändes därjämte in natura av hemvärnsmannen förbrukad ammunition intill 50 skott pr man.
6.) Skytteföreningen skall föra anteckningar avsedda att utvisa vilka av-dess medlemmar som äro till hemvärnsmän anmälda eller antagna. Sedan hemvärnet färdigorganiserats, kommer från hemvärnsorganisationen uppgift att lämnas till skytteföreningarna över de till hemvärnsmän antagna.
Stockholm den 23 maj 1940.
F. Bernadotte af Wisborg
Ordförande i Skytteförbundens överstyrelses verkställande utskott.
/S. Björkman.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124

Publicerat

Gotländska Gårdar.

Spenarve i Havdhem.

\"\"
Manbyggnaden vid Spenarve.
\"\"
Ladugårdsbyggnaderna.

Färdas man genom Havdhem, kan man gärna inte undgå att lägga märke till en synnerligen välbyggd och vackert belägen gård strax väster om vägkorset i samhället. Gården ifråga heter Spenarve och ägorna till densamma gränsa intill de stora stråkvägarna. En del jordar till Spenarve ha avsöndrats och sålts till byggnadstomter. De äro således numera bebyggda och utgöra en del av samhällets centrum.
Vackrare och centralare, läge än Spenarve kan man väl knappast önska sig för en egendom. Nära är det till järnvägsstation och mejeri och endast några få steg till post o. telegraf, bank och affärer av olika slag. Närmaste omgivningen bakom manbyggnaden är en ovanligt vacker hage, där lövträd av olika slag – mest björk – samt resliga furor växa.
Ägaren till Spenarve, Olof Hansson, träffa vi i en minst sagt egendomlig vedbod – eller kanske man borde säga : vedlagerhus. Väggarna bestå av välstaplad prima floved och som mången skänker en avundsam blick i dessa bränslefattiga tider.
En del ved är huggen i vintras, säger hr Hansson, och pekar på ett par av \”väggarna\”. Men jag har förståss också gammal ved.
Veden är under tak och skall (loveden sågas eller huggas, är det bara att plocka av \”väggarna\”, så länge det räcker. Blir det slut på denna ved, blir det att köra hem mera från skogen. För där finns en hel del upphuggen ved.

Byggnaderna.
Manbyggnaden har, som redan antytt är, ett förtjusande läge, och är omgiven av en vacker trädgård.
Byggningen kom till före min tid, förklarar hr Hansson, men det är ju klart att den på senare år byggts om och moderniserats.
Byggnaden är av sten och rappad i vackert gul färgton. Den verkar nyputsad och inbjudande. Vårfint och trevligt är det förresten vart man vänder sig på Spenarve, även på planen framör den stora ladugårdsbyggnaden, som är så gott som ny. Den uppfördes för ett par år sedan, och har således fått med av snart sagt allt det nya, som hör till en förstklassig ladugårdsbyggnads inredning. Byggnaden ifråga har brutet tak, varför det får rum väldiga mängder stråfoder på skullen, som sträcker sig över stallarna. Det är högt i tak och uppe i nocken löper banan för traversen till hissanordningen. Tack vare foderhissen kunna häckarna hissas upp från fordonen på marken och transporteras till önskad plats på loftet.

  • Vi brukar göra så, säger hr H., att vi hissa häckarna så högt upp som möjligt, därför att det sedan går lätt att jämna ut fodret. Man behöver då inte häva det uppåt. Vi gå sedan in i stallet, där kraftiga ardennerhästar njuta en stunds paus i pågående vårarbete på åkrarna. Ett grant sto har fått en tillfällig bostad mitt emot de övriga spiltorna, ty hon fick för bara några dagar sedan en välskapad son. Och vid ett så viktigt tillfälle är ju ett separat rum nödvändigt. Den lilla roliga fölungen visar att han – trots sin späda ålder – både kan stegra sig och slå bakut.
    Från stallet komma vi in i den och ljusa koladugården, solo blivit skattad på en del av sina invånare på grund av foderbristen, som varit mycket kännbar i dessa trakter. Men det dröjer nog inte så länge förrän alla platser och boxar äro fullbesatta igen. Men det måste först bli bättre tillgång på foder. I detta sammanhang kan nämnas, att man här och var kunde få se kreatur tjudrade ute på en del åkrar (d. 14 maj). Foderbrist . . .
    Det förslår inte att köpa några halmtalar i taget, säger hr Hansson, för när jag löser upp en bal i ena ändan av foderbordet, så är halmen nästan slut, innan jag kommer till den andra ändan.
    Eftersom egendomen är elektrifierad, finns det förstås kraft för mjölkmaskiner, belysning o. s. v. Mjölkkammaren har ingen förbindelse med ladugården, utan är uppförd några stag därifrån. Vattentillgången, som kan regleras efter behag, är god. Det är bara regn man inta kan få när som helst.
    Efter att ha hälsat på hos höns och grisar, bege vi oss till dan vackra björkhagen. Där pågår fagning. För där skall hållas fältgudstjänst, upplyser man om. Och i den hagen byggas ännu att särdeles solitt hus, ett skyddsrum. Nästan metertjocka murar av granitsten och batong äro nedgrävda i marken. Taket är ännu inte riktigt färdigt, men även det skall bli motståndskraftigt för granatsplitter, och gjutas därför i armerad betong. Man hoppas förstås att det inta skall behöva användas som skyddsrum, utan i stället som källare. Marken är väl dränerad i källaran, så nog blir det att bra förvaringsrum.
    Skogen och åkerjorden är balägan strax intill åbyggnadarna. Arealan bastår mestadels av lättjordar, sandmylla o. s. v. och omfattar cirka åttio tnld. Där kunna de vanliga slagan säd och rotfruktar odlas, och skördarna bli i regel bra, bara väderleken är normal. När torkan är så svår, som dan var förra sommaran, bli jordarna lätt uttorkade och skörderesultatet därefter.
    Skogen är inte bara vacker utan även värdefull. I nyssnämnda hage ligga vedtravarna mellan träden. Man där finns ännu åtskilligt att taga vara på. Hagen användes även till betesmark. Den tätare skogen vidtar längre bort, och där finns timmer till åtskilligt mer än gårdens behov. Arealen är cirka sextio tnld.
    Spenarve är en typisk medelstor gotlandsgård; väl brukad och med ekonomibyggnader, som anstå en mindre herrgård. Trots bristen på arbetskraft ligger man inte efter på något område. Ålen säkert är att ägaren till gården drager en lättnadens suck, när kreaturen kunna släppas ut på bete. Även när korna äro ute, mjölkas de i ladugården. Kossorna vet när det är mjölkdags, och infinna sig självmant. Kanske de också lockas av av en extra godbit .. ?
    T-a.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124

Publicerat

Landsbygden. Näs.

NÄS.
Kyrkliga syföreningen härstädes höll på torsdagskvällen försäljning av de under vintern förfärdigade arbetena. Efter en kort missionsbetraktelse av pred. Knut Hedman vidtog försäljningen som tack vare den goda köplusten gick raskt undan och gav en god behållning. Den välbesökta sammankomsten avslöts till sist med en psalmvers.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124

Publicerat

England hoppas kunna rädda huvuddelen av expeditionskåren.

Även artilleribombardemang mot de väntande trupperna — Ohyggliga strapatser föregå utskeppningen.

\"\"
Vägarna i Flandern äro fyllda med sönderskjutna pansarvagnar och trängfordon.

London, fredag. (TT.) I en telefonrapport från en stad på Englands sydostkust meddelar en av Reuters specialkorrespondenter, att ett flertal fartyg med däcken fyllda av soldater i daggryningen anlände till hamnen från Flandern. Sedan två dagar ha engelska, franska och belgiska trupper anlänt till staden, och ännu på fredagsmiddagen fortsatte debarkeringen.
På torsdagen anlände flera tusen soldater välbehållna, och man hoppas ptt den största delen av den brittiska expeditionsstyrkan iskall kunna transporteras hem, trots att svårigheterna och farorna ökas för varje timme. Denna massevakuering har blivit möjlig tack vare modet och oförskräcktheten hos besättningarna på de allierades krigs- och handelsfartyg och hos flygvapnet liksom tack vare det lugn som trupperna själva lägga i dagen.
Med soldater överfyllda tåg avgingo hela torsdagen från staden till olika förläggningsplatser i det inre av landet. Några av de anlända soldaterna hade varit utsatta för sådana strapatser att de vid ankomsten måste erhålla ny utrustning från topp till tå.
En fransk soldat omtalade att han och 21 kamrater befunnit sig. ombord på ett fransk fartyg, som gick på en magnetisk mina. Han blev den ende överlevande. Han berättade vidare att stranden och dynerna kring Dunkerque sedan tre dagar rimla av trupper som hålla på att borttransporteras eller vänta att det skall bli deras tur. Under ständigt intensivare bombfällning och kulgprutebeskjutning från tyska flygplans sida installera sig trupperna på stranden i väntan på att få gå ombord på sina fartyg. Under ett bombardemang, som företogs av ett femtiotal aeroplan, blev blott en enda man dödad och en annan sårad.
Läget har emellertid försämrats nu, sedan tyskt tungt artilleri blivit i stånd at tbombardera Dunkerque o. omgivningarna.
Olika intervjuade förklara, att de sedan veckor knappast haft möjlighet att sova till följd av de tyska flygplanens oupphörliga angrepp.
Befärhavaren för den styrka som ilandsattes på fredagsförmiddagen uttalade sig mycket berömmande om de engelska soldaternas uppträdande. Han förklarade att de företagit rörelser som varit svåra att utföra t. o. m. under en vanlig manölver i fredstid, men trots detta genomfört dem med förvånande snabbhet och i fullständig ordning.

Gigantisk vallgrav skyddar lägret i Dunkerque.
Paris, fredag. (TT.) Agence Havas meddelar om läget bl. a. : Under torsdagen och natten till fredagen har den fransk-brittiska nordarméns läge icke försämrats. En stor del av general Prioux\’ armé befinner sig fortfarande i en mycket utsatt position men det förefaller som om händelserna icke skulle ha utvecklats i så ogynnsam riktning som man fruktat.
Det befästa lägret Dunkerque som utgör den fasta punkt kring vilken alla replioperationer utföras håller fortfarande stånd utan att vackla. Det bildar en slags fästning som skyddas av en gigantisk, flera kilometer bred vallgrav vilken i halvcirkelform sträcker sig in i landet. Den smala landremsa som förbinder Dunkerque med fasta landet försvaras kraftigt liksom vägarna till staden. I sydväst har det tyska angreppet hejdats vid det översvämmade områdets yttre begränsningslinje. Den tyska framryckningen hade dessförinnan länge försvårats av de intensiva uppehållande försvarsstrider som utkämpats av de brittiska styrkorna i Calaisområdet.
I nordost ha tyskarna ännu icke nått fram till det befästa lägrets försvarslinjer. De allierade trupperna försvara fortfarande området utanför översvämningsdistriktet och strida väster om Yserkanalen.
Tyskarna sätta främst in sina angrepp mot mitten av ”bergslinjen”, vilken bildar ett slags framskjutet utanverk i Dunkerques försvarssystem och som, om den toges av tyskarnå, skulle göra det möjligt för dessa att innesluta fransmännen i det befästa lägrets inre. De franska truppernas uppgift är icke blott att uppehålla fienden så länge som möjligt utan även att förena sig med de avdelningar ur armén Prioux, som för närvarande bana sig väg mellan de tyska förstärkningar som strömma till från alla håll. En stor del av Prioux” armé har redan hunnit sätta sig i säkerhet nordväst om ”bergen”, medan en annan grupp, som fortfarande är mycket stark, söker följa efter.
Prioux\’ armé tillämpar under dessa operationer en klassisk manöver från revolutions- o. Napoleonkrigen: reträttmarschen i fyrkantsformering. Men det är icke längre blott några regementen eller brigader som tillämpa denna taktik utan en väldig massa på tiotusentals soldater som måste strida mot alla fyra hållen och sakta retirera i svårframkomlig terräng inför en fiende vars leder ständigt fyllas av nya trupper.
Den tyska planen torde främst bestå i att förinta så mycket trupper som möjligt innan de hunnit sätta sig i säkerhet i det befästa lägret och sedan nedkämpa resten antingen genom att sätta sig i besittning av själva lägret eller sänka de fartyg som ha till uppgift att transportera bort soldaterna. Dunkerque förfogår emellertid över ett mycket kraftigt försvar, som ytterligare förstärkts med tunga franska och brittiska marimkanoner. Även luftvärnet är mycket väl försett med pjäser. Under det skydd som det befästa lägret erbjuder evakuerar flottan nu metodiskt och med utomordentlig snabbhet alla de truppenheter som redan anlänt till Dunkerque och vilka icke ansetts behövliga för försvaret av denna hamn. Först och främst transporteras de sårade bort och sedan andra soldater samt stora mängder materiel, särskilt då tung materiel.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124

Publicerat

Jordfästningar.

Till den sista vilan vigdes i torsdags stoftet efter skepparen August Hederstedt, Klintehamn. Stoftet fördes från staden till Klinte kyrka, där jordfästningen hölls kl. 5 e. m. Före densamma sjöngs ps.. 377: 1—3. Prosten G. Sjöberg förrättade den rituella akten och höll i samband därmed ett varmhjärtat griftetal, utgående från orden i Apostlagärningarnas 27:de kapitel, där det talas om Pauli” sjöresa till. Rom. Officianten anknöt till dessa textord den avlidnes livsgärning och vände sig med tröstens ord till de sörjande. Den högtidliga akten slöt med ps. 555: 3. Till båren kade sänts en mängd kransar och blommor, bland kransarna märktes sådana från Gotlands Turistförening, Karlsö Jaktklubb samt Fyrpersonalen på Stora Karlsö m. fl.
— I fredags jordfästes den å Gotlands sjukhem avlidna pensionären fröken Anna Eriksson. Å hemmet samlades deltagarna i begravningen kl. 1 e. m., där en andakts- och minnesgudstjänst hölls i den vackert dekorerade stora hallen. Pastor Hallberg talade en stund och fru Lindoren sjöng en solosång.
Därefter företogs färden till Östra gravkapellet, där jordfästningen ägde rum. Där sjöngs ps. ”I djupet av mitt hjärta”. Därefter sjöng fru Lindgren en solosång ”Skall det bli ljust”. Så höll past. Hallberg en betraktelse utgående från 2 Tim. 4 kap. ”Jag har kämpat den goda kampen”. Jordfästningen förrättades efter frikyrklig ritual. Därefter skedde gravsättningen å Norra kyrkogården, där rektor Steffen nedlade en krans och talade å sin och familjen Skarstedts vägnar, där den avlidna på sin tid varit trotjänarinna.
Past. Hallberg nedlade en krans från Visby baptistförsamling, vilken den avlidna länge tillhört. Han uttalade ock ett tack till familjerna Steffen och Skarstedt. Det hade ordnats så att den avlidna får vila vid sin avlidna matmoders sida. Sist sjöngs: ”Hemland, där sol ej dalar”.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124

Publicerat

Förlovning

har tillkännagivits mellan underläkaren vid Lunds lasarett leg. läk. Harald Johansson och jur. stud. fröken Barbro Hagen, dotter till lektor A. Hagen, Ystad, och hans maka, född Billing.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124