Krigsförklaringen till Frankrike och England överlämnades på måndagen.
Rom. (TT fr. DNB.) Mussolini förklarade i början av sitt tal till folkmassan på Piazza di Venezia på måndagskvällen, att den italienska krigsförklaringen överlämnats till
Englands och Frankrikes ambassadörer.
Rom. (TT fr. DNB.) Den italienska telegrambyrån Stefani offentliggör följande officiella kommunik:
Kl. 16,30 i dag mottog utrikesminister greve Ciano i Palazzo Chigi det franska sändebudet och meddelade honom följande: \”Hans majestät konungen och kejsaren förklarar, att Italien från och med i morgon den 11 juni betraktar sig såsom varande i krig med Frankrike.\”
Kl. 16,45 kallade greve Ciano det engelska sändebudet till Palazzo Chigi och meddelade i samma form denne, att Italien befinner sig i krigstillstånd med Storbritannien.
New York. (TT fr. Reuter.) Enligt uppgifter som ingått hit från Berlin lära italienska trupper ha ryckt in på franska Rivieran kl. 18,30.
London, 11 juni. (TT fr. Havas.) Officiellt förklaras här, att de allierade vidtagit alla dispositioner för att möta Italiens ingripande i kriget.
Ödestimman har slagit.
Italiens lösen är \”Segra\”.
Då Mussolini visade sig på balkongen till Palazzo Venezia hyllades han på ett överväldigande sätt av den stora folkmassa som samlats på torget och angränsande gator. Mussolini yttrade följande :
\”soldater till lands, till sjöss och i luften, revolutionens svartskjortor och legionärer, kvinnor och män i Italien, imperiet och konungariket Albanien ! Lyssna ! Ödestimmen har slagit.
Det är de oåterkalleliga beslutens timme som kommit för vårt fosterland. Krigsförklaringen har redan överlämnats till Englands och Frankrikes ambassadörer. Vi börja krig mot västerns plutokratiska och reaktionära demokratier, som ständigt ställt sig i vägen för det italienska folkets uppstigande och ofta hotat själva dess existens. De senaste historiska händelserna kunna uttryckas i dessa ord: ständigt halva löften, hotelser och utpressningsförsök och slutligen som kronan på detta ovärdiga verk den belägring som de 52 staterna anordnade genom folkförbundet. Vårt samvete är fullkomligt lugnt. Med er är hela världen vittne på att det fascistiska Italien gjort allt som stått i mänsklig makt för att hindra den storm som nu drar igenom Europa, men allt var förgäves. Det hade räckt med att revidera fördragen för att anpassa dem efter nationernas vitala krav och icke betrakta dem som oföränderliga. Det hade räckt med att icke fortsätta med garantipolitiken, vilken visat sig leda till självmord särskilt för alla dem, som godtagit denna politik. Det hade räckt med att icke tillbakavisa det förslag, som rikskansler Hitler framlade i oktober 1939, då fälttåget i Polen var slut.
Italien skall spränga sina bojor.
Men allt detta hör det förflutna till. Vi äro i dag beslutna att möta alla krigets faror och offer. Ett folk är icke verkligt stort om det icke betraktar sina avtal som heliga eller om det drar sig undan de stora prov, som bestämma historiens gång.
Vi gripa till vapen för att, efter att ha löst frågan om våra landgränser, även fastställa våra sjögränser. Vi vilja spränga de territoriella och militära kedjor som kväva oss i vårt hav, ty ett folk på 45 miljoner människor är icke verkligt fritt om det icke har fri utfart till Oceanen. Denna gigantiska strid är ingenting annat än en logisk utvecklingsfas i vår revolution. Det är de fattiga och folkrika nationernas strid mot exploatörerna, som grymt hålla fast vid sitt monopol på all rikedom och allt guld på jorden. Det är de livskraftiga och unga folkens strid mot de, folk som äro sterila och närma sig nedgångens tid, det är striden mellan två sekler och två ideer. Nu när tärningen är kastad och vår vilja har bränt broarna bakom oss förklarar jag högtidligt att Iitalien icke ämnar indraga andra folk, som gränsa till det till lands eller till sjöss, i konflikten. Må Schweiz, Jugoslavien, Turkiet, Egypten och Grekland taga dessa ord adnotam.
Italien håller fast vid en vän.
Vid ett minnesvärt möte i Berlin sade jag att enligt den fascistiska moralens lag håller man fast vid en vän ända till slutet. Vi ha gjort detta och skola så även i framtiden med. Tyskland, med dess folk och dess segerrika väpnade styrkor. I detta historiska ögonblick tänka vi på konungen och kejsaren. Vi hälsa även det allierade Stortysklands ledare.
Det proletära och fascistiska Italien har för tredje gången rest sig, starkt, stolt och enat som aldrig förr. Lösenordet är endast ett. Det är kategoriskt och gäller alla. Detta ord har redan spritts och sätter hjärtan i brand från Alperna till Indiska Oceanen. Det heter : segra. Och vi skola segra för att till slut ge Italien, Europa och världen en lång period av fred med rättvisa. Italienska folk. Till vapen! Visa din uthållighet, ditt mod och din tapperhet.\”
Talaren avbröts gång efter annan av starka bifallsyttringar, som blevo särskilt stormande mot slutet. Mussolinis sista ord besvarades med ja av folkmassan upprepade gånger.
Efter Mussolinis tal samlades en stor folkmassa utanför kungliga palatset och hyllade de kungliga.
Ungerns hållning ändras ej.
Men fruktan för ett ryskt ingripande är stor.
Budapest, 11 juni. (TT. fr. Reuter.) Ungerns icke krigförande hållning har icke ändrats genom Italiens inträde i kriget. Inga meddelanden om skärpta militära åtgärder föreligga, men man tror att sådana ändå företagits. Allas ögon äro med oro vända mot öster, eftersom man allmänt fruktar ett ryskt ingripande.
Mussolini skall leda krigsmakten.
Marskalk Badoglio armens överbefälhavare.
London, 11 juni. (Reuter.) Enligt vad Roms radio meddelat blir Mussolini krigsmaktens högste befälhavare, medan konungen formellt kvarstår som dess högste chef. överbefälhavare över armen är marskalk Badoglio.
\”Italien har stuckit dolken i sin grannes rygg\”.
Mussolini förkastade Roosevelts förslag, ville bevara sin \”handlingsfrihet\”.
Charlottensville, Virginia, 11 juni. (TT.) President Roosevelt talade på måndagskvällen vid en doktors7romotion vid Virginiauniversitetet, varvid han bl. a. yttrade att de amerikanska republikernas sympatier äro med de nationer, som strida mot våldets och hatets gudar.
\”Vi skola ställa nationens materiella resurser till förfogandaåt dem som bekämpa våldet och samtidigt utbygga och påskynda utnyttjandet av dessa resurser\”, sade han. Roosevelt hade föreslagit att om Italien ville avhålla sig från att gå med i kriget skulle han be de berörda makterna att ge försäkringar att de i skulle noggrant uppfylla varje eventuellt avtal om de av Italien önskade regleringarna. Tyvärr accepterade Mussolini icke detta förslag.
Roosevelt hade även uttryckt den amerikanska regeringens önskan att söka samverka med italienska regeringen när ett lämpligt tillfälle erbjuder sig för att skapa en stabilare världsordning genom minskning av rustningarna och uppbyggandet av ett liberalare internationellt ekonomiskt system. Italien föredrog emellertid att bevara sin \”handlingsfrihet\” och uppfylla sina löften till Tyskland. Italien har härigenom visat sin missaktning för andra nationers rättigheter och givit bevis på sin ovilja att nå sina syften med fredliga medel, sade presidenten. \”Denna dag, den 10 juni 1940, har den hand som hållit dolken i beredskap stuckit den i sin grannes rygg\”.
USA:s reguljära armé ökas med 120,000 man.
Washington, 11 juni. (TT. fr. Havas.) Representanthusets armé-utskott har med 16 röster mot 4 beslutat godkänna förslaget att den reguljära armens manskapsstyrka skall höjas från 280,000 till 400,000 man.
Amerikas neutralitetslag skall omfatta även Italien.
New York, 11 juni. (Reuter.) Roosevelt utvidgade på måndagskvällen neutralitetslagen till att även omfatta Italien.
Kanada anser sig vara i krig med Italien.
Ottawa, 11 juni. (TT.) Såväl kanadensiska underhuset som senaten ha godkänt regeringens framställning om att Kanada anser sig vara i krig med Italien.
Berlin, 11 juni. (TT. fr. DNB.) De allierades sammanlagda förluster i flygplan efter den 5 juni utgöra enligt meddelande från militärt håll 437 plan.
Haile Selassie beger sig till London.
London, 11 juni. (Havas.) Haile Selassie lämnade på måndagen sin bostad i Bath strax innan Italiens krigsförklaring blev känd och be, gav sig till London.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 juni 1940
N:r 132