Stöldepidemi för närvarande.
I dessa tider, då cykeln blivit ett fortkomstmedel av alldeles speciell betydelse, ha också cykelstölderna tilltagit i oroväckande grad. Det går inte en enda dag utan att det stjäls oftast flera cyklar, som trohjärtade ägare parkerat på lätt åtkomlig plats, och polisen har fått ett extra betungande arbete att i största möjliga mån skaffa tillbaka tjuvgodset. I många fall lyckas det givetvis, men de ouppklarade stölderna äro tyvärr också ganska många. Detta kan knappast läggas polisen till last, ity att cykelägarna ofta inte ha en aning om ens hur deras fordon sågo ut till färgen och mycket mindre då kunna ge några speciella märken som ledtråd vid efterspanandet. Det är därför av synnerlig vikt, att allmänheten i görligaste mån lägger på minnet — helst antecknar — sin cykels tillverkningsnummer, fabrikat, färg å ram, fälgar och skärmar, ringarnas beskaffenhet m. m. Allra bäst är givetvis att man på någon icke lätt observerad plats anbrini gar sina initialer eller annat privat kännemärke, varigenom ju identifieringen underlättas högst väsentligt. Såsom förhållandena nu äro, kan det mycket väl hända att polisen hittar cyklar som placerats på undanskymda platser men utan att därför kunna avgöra, om de höra till mängden som försvunna anmälda.
Ett effektivt lås, på cykeln gör givetvis sitt till att förhindra stöld, men någon absolut garanti är det inte, ty cykellåsen kunna i allmänhet ganska lätt brytas upp. I detta sammanhang må efterlysas den plats här i Visby, där man kan få ställa in sin cykel mot en liten avgift och få den \”bevakad\” mot ett kvitto, vars företeende skall vara enda möjligheten att få cykeln tillbaka. En sådan cykelförvaring vore icke minst till fördel för lantborna, som ofta ha packning med sig, vilken man inte gärna kan låta ligga kvar på en aldrig så väl låst cykel. Vem vet — kanske en sådan institution t. o. m. skulle kunna gå med förtjänst?
Till sist: Det är inte blott genom ren stöld man kan bli av med sin velociped, i många fall är det någon person som \”lånar\” den för en liten tripp och sedan lämnar den vind för våg i något dike. I allmänhet anser nog vederbörande, att ett dylikt lån inte är så farligt som brott betraktat, och därför må här påpekas att \”olovligt bruk av fortskaffningsmedel\” faller under allmänt åtal och kan — under försvårande omständigheter — medföra straffarbete ända upp till ett år.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 juni 1940
N:r 132
