Dag: 16 maj 2021

100,000 fransmän fångna på en dag.
Rikskansler Hitlers högkvarter, 18 juni. (TT fr. DNB.) Krigsmaktens överkommando meddelar:
Frankrikes militära sammanbrott fortskrider hastigt under trycket av vårt rastlösa förföljande. Mellan Caen och Le Mans har Orne övergåtts på flera ställen, och Loire har uppnåtts ovanför Orléans fram till Nevers och söder om denna ort. Såsom redan i särskilda meddelanden bekantgjorts, ha motoriserade C-upper besatt Frankrikes rustningscentrum Le Creuzot och tagit fästningen Belfort. Fästningen Dijon har fallit utan strid. Även fästningen Metz gav sig åt en rörlig tysk avdelning, som gjorde en djärv framstöt. Därifrån ha nu de ännu försvarade delarna av Maginotlinjen på båda sidor om Diedenhofen anfallits även i ryggen. Genombrottet genom Maginotlinjen söder om Saarbrücken har utvidgats till Rhen-Marne-kanalen. Vid övre Rhen går angreppet mot Vogeserna framåt. Colmar har tagits. Enbart under gårdagen ha betydligt mer än 100,000 fångar införts.
Bytet omfattar ett stort antal franska divisioners hela utrustning och flera fästningar.
Flygvapnet fortsatte förföljningsstriden mot motståndaren som strömmar tillbaka mellan Atlantkusten och övre Loire. Särskilt framgångsrikt blev ett anfall mot den med trans-sport-, ammunitions- och motorbränsletåg överfyllda stationen Rennes. Hela tåg flögo i luften med väldiga explosioner och oerhörd panik utbröt bland trupperna. I Loiremynningen lyckades flygvapnet uppnå den hittills största anfallsverkan på fientliga transportfartyg. En väldig tonnagekvantitet förintades eller skadades svårt. Bland de träffade fartygen vilka delvis voro lastade befunno sig två transportfartyg på vardera 30,000 ton, två transportfartyg på vardera 25,000 ton, ett transportfartyg på 20,000 ton, fyra transportfartyg på vardera över 10,000 ton och flera mindre krigs- och handelsfartyg. Nio fartyg sjönko, andra brunno fullständigt upp medan explosioner utbröto ombord och åter andra kantrade.
Under natten till den 18 juni återupptogo engelska flygplan sina anfall mot icke-militära mål i norra och västra Tyskland. Motståndarens sammanlagda förluster i luften uppgingo i går till fem maskiner. Ett eget plan saknas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 juni 1940
N:r 139

långa överläggningar mellan diktatorerna. — Deras diktat till Frankrike är klart.

Det världshistoriska sammanträffandet mellan Hitler och Mussolini resulterade i en överenskommelse om de fredsvillkor, som skulle föreläggas de kapitulerande fransmännen. Säkerligen ha också andra världsproblem detta sammanhang dryftats. Vart de syfta torde efterhand komma att visa sig.
Det var sjätte gången de båda statsmännen träffades till överläggningar. Mötet ägde rum precis tre månader efter de båda diktatorernas sammanträffande vid Brenner och en vecka efter det att Italien inträtt i kriget.
Förutom riksståthållaren i Bayern, general von Epp och distriktsledaren minister Adolf Wagner hade alla personer i framskjuten ställning ur partiet, staten, krigsmakten och staden, som för närvarande befinna sig i München, infunnit sig på stationen för att hälsa rikskansler Hitler välkommen.

Mussolini livligt hyllad i München.
Mussolini anlände kl. 3 till huvudbangården i sällskap med utrikesminister Ciano, kabinettschefen Sebastianini, sändebudet Buti och ställföreträdande generalstabschefen general Roatta. Rikskansler Hitler hälsade den italienske regeringschefen på vagnens trappsteg och ledsagade honom, sedan hedersformationerna paraderat, till Prinz Karl-Palais, där Mussolini bodde under besöket i München. Utrikesminister Ciano ledsagades till Prinz Karl-Palais av riksutrikesminister von Ribbentrop, medan chefen för krigsmaktens överkommando, generalöverste Keitel, gjorde general Roatta sällskap till samma plats.
Miinchens befolkning hyllade begeistrat Mussolini både vid hans ankomst till stationen och under färden genom gatorna vid rikskansler Hitlers sida.

Förhandlingar i Hitlers arbetsrum i Führerbau.
Med Mussolinis extratåg anlände även tyske ambassadören i Rom von Mackensen samt Italiens ambassadör i Berlin, Alfieri. Den sistnämnde hade farit Mussolini till mötes i Brenner.
Kl. 4 begav sig Mussolini i sällskap med utrikesminister Ciano från Prinz Karl-Palais till Führerbau vid Königlicher Platz. Rikskansler Hitler hälsade Mussolini och Ciano vid ingången till Führerban. I Hitlers arbetsrum började omedelbart därefter överläggningarna.

Enighet nåddes mellan Hitler och Mussolini.
Hitler och Mussolini enades under sin överläggning på tisdagseftermiddagen om de båda förbundna regeringarnas ställningstagande till Frankrikes begäran om vapenstillestånd.
Överläggningarna mellan Hitler och Mussolini föds till kl. 6,30 i enrum, varefter de båda ländernas utrikesministrar och de båda representanterna för ländernas krigsmakt tillkallades.
Sedan överläggningarna i Führerbau avslutats visade sig Hitler och Mussolini på balkongen, häl sade av ett obeskrivligt jubel från folkmassan, som i timmar väntat utanför.
Sedan de båda statsmännen tackat för hyllningarna drogo de sig åter tillbaka, medan folkmassan uppstämde de båda ländernas nationalsånger. Strax efteråt ledsagade Hitler den italienske statschefen till Führerbaus portal, där han tog avsked av honom i mängdens åsyn.

Båda avreste på kvällen.
Kl. 8 på kvällen meddelas, att Hitler och Mussolini efter avslutade överläggningar åter avrest från München.

Vatikanen medlar mellan Frankrike och Italien.
London. (TT fr. Reuter.) Den franska radion meddelar att den påvliga nuntien i Frankrike monseigneur Valerio Valeri torde fungera som mellanhand mellan de franska och italienska regeringarna. Vidare förklaras att Frankrike icke kommer att gå med på en vanärande fred. \”Landet kommer aldrig att kunna överge sin andliga frihet eller köpslå, om Frankrikes själ. Vilka lidanden civilbefolkningen än får utstå måste den främst tänka på elen övermänskliga strid våra soldater strida för att rädda armens ära.\”

Rumänien anpassar sig till det nya läget.
Bukarest. (TT fr. DNB.) Under intryck av marskalk Pétains förklaring har kung Carol haft överläggningar om läget med sina politiska rådgivare. Samtliga ministrar ha inlämnat sina avskedsansökningar utan att ange datum så att konungen när som helst kan företa en ombildning av kabinettet. Beträffande det nya kabinettets sammansättning iakttages största tystlåtenhet.

Västra halvklotet skall vara intakt.
Washington, 19 juni. (TT. fr. Reuter.) Även representanthuset har nu antagit förslaget om att Förenta staterna icke skola gå med på att något territorium på västra halvklotet överlåtes av en icke-amerikansk stat till en annan.

Bulgarien gläder sig över händelseutvecklingen.
Rom, 19 juni. (TT. fr. Agenzia Stefani.) Bulgariske utrikesministern har vid ett samtal med italienske ministern i Sofia förklarat, att Bulgariens regering och hela folket med glädje hälsa de senaste händelserna. Genom denne utveckling skulle det nya Europas säkerhet byggas i enlighet med den internationella rättens grundsatser!

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 juni 1940
N:r 139

Churchill vill ej lösa Frankrige från fördraget.
När premierminister Churchill på tisdagseftermiddagen reste sig i underhuset för att avge en deklaration om krigsläget hälsades han med kraftiga hyllningsrop.
Han berörde först återtåget från Flandern, vilket han redan betecknat såsom \”en kolossal militär katastrof\”. Han förklarade, att det franska överkommandot fördröjde tillbakadragandet – av de norra arméerna från Belgien efter genombrottet av den franska fronten vid Sedan och Meuse. Detta dröjsmål ledde till att 15 eller 16 franska divisioner gingo förlorade, varjämte hela den brittiska expeditionskåren försattes ur aktion i ett kritiskt ögonblick. Han förklarade att den brittiska armen samt 120,000 fransmän räddades av den brittiska flottan från Dunkerque, men icke desto mindre hövdes några veckor för att reparera förlusterna i materiel.
\”Under de två första av dessa veckor förlorades slaget i Frankrike.\” Churchill -ansåg att det med. tanke på den franska armens hjältemodiga motstånd kunnat hända, att dessa 25 divisioner utvalda trupper varit i stånd att få vågen att göra utslag åt det andra hållet. Men endast tre brittiska divisioner kunde bli kvar vid fronten. \”De ha lidit mycket men kämpat tappert. Vi ha sänt alla soldater till Frankrike som det stått i vår makt att sända, så snart vi åter kunnat utrusta och transportera dem. Förebråelser skulle vara meningslösa och t. o. in. farliga. Jag anför dessa fakta för att visa, varför vi icke haft tolv eller fjorton brittiska divisioner i strid vid fronten under detta stora slag i stället för bara tre.

Ny \”framgångsrik evakuering\”.
Tal. fortsatte: \”Under de senaste dagarna ha vi framgångsrikt fört bort den stora majoriteten av de trupper vi hade längs förbindelselinjerna i Frankrike —
ett mycket stort antal, flera tiotusental. Sju åttondedelar av alla de trupper vi sänt till Frankrike sedan krigets början, d. v. s. 350,000 av 400,000 äro lyckligt tillbaka i detta land. Andra strida alltjämt tillsammans med fransmännen med ansenlig framgång i lokala sammanstötningar med fienden. Vi ha också fört tillbaka större delen av de gevär, den ammunition o. s. v., som, vi under de senaste nio månaderna samlat i Frankrike.\”
\”Jag vill understryka, att bortsett från de divisioner som hålla på att utbildas och organiseras i hemlandet endast tolv divisioner voro utrustade för strid i sådan omfattning, att det vore berättigat att sända dem till utlandet.\”

Churchill hånar italienarna.
Churchill behandlade därefter de svårigheter som komma att möta en fiende, vilken söker företaga en invasion i Storbritannien. \”När allt kommer omkring ha vi dock en flotta, men somliga tyckas ha glömt detta. Vad beträffar den italienska flottan skulle det vara oss ett nöje att erbjuda Mussolini fri passage genom Gibraltar sund, så att han kan få spela den roll han åstundar. Det råder våldsam nyfikenhet inom den brittiska flottan att få veta, om italienarna stå på samma nivå som under förra kriget eller om de deklinerat.\” (Skratt.)

\”Vi ha en man till varje vapen.\”
Tal. tog så en överblick över vilka styrkor, som äro disponibla för motstånd i Storbritannien i händelse av en invasion. \”Vi ha idag på denna ö mycket stora och kraftiga militära styrkor. Vi ha för närvarande på våra öar 1 1/4 miljon man. Denna siffra innefattar icke medlemmarna av det frivilliga lokala försvaret. Vi ha i våra försvarsstyrkor upptagit varenda man, för vilken vi ha ett vapen. Vi vänta mycket stora tillskott i vapen inom den närmaste framtiden, och vi ämna inkalla och utbilda ett mycket stort antal män omedelbart. Härtill komma två utmärkta styrkor från olika dominions, vilka också befinna sig i Storbritannien och komma att deltaga i försvaret av moderlandet.\”

Tysklands flygvapen är illa åtgånget.
Churchill behandlade härefter möjligheten av en invasion från luften. \”Den stora frågan är: Kunna vi bryta ned Hitlers flygvapen? Brittiska flygplanstyper ha bevisat sin överlägsenhet över fiendens. Om det bleve fråga om att försvara Storbritannien skulle förhållandena bli gynnsammare för engelsmännen än vid Dunkerque, där de tillfogade fienden förluster i förhållandet 3: 1. Som en följd av striden i Frankrike har Englands styrka vad jaktplanen : beträffar ökats i jämförelse med Tysklands, vilket land lidit fruktansvärda förluster. Det är sant att det tyska bombflyget är överlägset i fråga om antalet plan, men även vi ha ett mycket kraftigt bombflyg, vilket vi skola använda mot militära mål i Tyskland utan uppehåll.\”

Skall franska regeringen helt ge upp?
Tal. gav en översikt över vinster och förluster sedan krigets början. Han förklarade att tyskarnas terrängvinster i västra Europa visserligen ökar möjligheterna för flyganfall mot Storbritannien men att. de ingalunda minska utan tvärtom avgjort öka effekten av Storbritanniens \”långdistansblockad\”. Han framhöll vidare, att den kommande vintern kommer att utsätta den nationalsocialistiska regimen för stora påfrestningar. \”När jag gör upp denna stora balansräkning och utan illusioner överväger farorna, finner jag att det finnes stora skäl för intensiv vaksamhet ö. kraftiga ansträngningar men inga för panik eller förtvivlan. (Bifall.) Vi veta ännu ej vad som kommer att hända i Frankrike. Franska regeringen kommer att kasta bort stora chanser och hela sin framtid, om den icke fortsätter kriget i överensstämmelse med sina fördragsenliga förpliktelser, från vilka vi icke sett oss i stånd att lösa den.\”

Tjecker, polacker, norrmän, holländare, belgare — alla kunna hoppas!
Churchill erinrade om den engelskfranska solidaritetsdeklarationen och yttrade: \”Vi på denna ö och i Storbritannien skola aldrig glömma vårt kamratskap med det franska folket. Om vi nu få att uthärda detsamma som fransmännen genomlidit skola vi uppbringa samma mod, och om våra ansträngningar krönas av en slutlig seger, skola fransmännen dela vinsterna. (Bifall.) Ja, och friheten skall återupprättas åt alla. (Bifall.) Vi slå icke av något på våra rättvisa krav. Tjecker, polacker, norrmän, holländare, belgare — alla som förenat sin sak med vår — alla skola återupprättas.\”
\”Det som Weygand kallade slaget om Frankrike är nu över. Jag misstänker att slaget om Storbritannien står inför sin början. På detta slag beror det om den kristna civilisationä skall överleva. Hitler vet att han måste besegra oss, pa denna ö eller förlora, kriget.\”

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 juni 1940
N:r 139