Berusad bilists bravader.

Lastbil på vinglig stråt genommånga kyrksocknar.
En berusad bilist från Visby gjorde på lördagskvällen vägarna osäkra utåt södra Gotland. Personen i fråga, en ägare till lastbil i trafik, hade tillsamman med en chaufför, som var anställd hos honom, kört ett lass cement från Visby till byggen i Lau. Redan före avfärden från Visby vid 2-tiden hade de enligt egen uppgift förtärt en del sprit och mera dracks under resan av medhavda förråd. Sedan lasten avlämnats hade vederbörande något ärende till Stånga, varifrån avfärden skedde strax före kl. 7 Emellertid hittade man inte närmaste vägen till sta\’n, som viker av vid Mannegårda i Lye, utan fortsatte fram till Garda på vinglig stråt. Här mötte man, en kvinna som ledde en ko och, då bilisten syntes behöva så bred väg som möjligt, gick hon så långt ut på sin vänstra kant hon kunde. Detta hjälpte dock inte, fast vägen på platsen är rak och 4 1/2 m. bred, kom dock bilisten så långt till höger, att han körde till kon och rev upp hennes högra sida, men fortsatte dock färden som om ingenting hänt. Fjärdingsmannen i orten fanns, som tur var, i närheten, och tog så fort sig göra lät upp förföljandet av bilnidingen, vilken från Garda tog vägen åt Etelhem och sedan vidare åt Visby. Först på Brogårdsmyr i Vänge hann dock fjärdingsmannen i fatt lastbilen och försökte med upprepade signaler få honom att stanna. Denne gasade dock på vinglande från kant till kant och det hela såg under stundom ganska vådligt ut, då trafiken på den jämförelsevis smala vägen vid tillfället var rätt livlig särskilt av cyklande, och det vid flera tillfällen såg ut som trafikanter skulle bli offer för den framrusande lastbilen. Först vid gränsen till Sjonhem stannade lastbilen, och landsfiskalen i Roma tillkallades, vilken tog hand om de farliga herrarna och förde dem till Visby för blodprovsundersökning, och omsider torde den resan bli föremål för behandling inför södra häradsrätten. Vid anhållandet hade de båda herrarna ännu sammanlagt 1 liter spirituosa kvar.
För den skadade kon i Garda tillkallades veterinär Helling, vilken emellertid förklarade, att kon icke kunde räddas, varför nedslaktning måste företagas. Till sist kan nämnas, att det vore bra om någon eller några av de personer, som mellan kl. halv 8 och 8 på lördagskvällen mötte den vinglande lastbilen vid Brogårdsmyr ville sätta sig i förbindelse med fjärdingsmannen i Garda, tel. 35.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Nattlig eldsvåda har härjat i Västergarn.

Gamla Nymanska fastigheten jämnad med marken.
En våldsam brand härjade natten till i dag handlanden V. Nilssons tvåvånings bostadshus i Västergarn, gamla Nymanska fastigheten även kallad. Fastigheten blev snabbt övertänd, de inneboende – makarna Nilsson – räddade sig i sista stund i blotta nattdräkterna men samtliga inventarier och ett varulager blevo jämte huset lågornas rov. Den endast några meter därifrån belägna affären lyckades man emellertid rädda genom att förse den med brandsegel som indränktes m. vatten. Lager och inventarier hade dock förts ut i det fria. Det brunna var försäkrat, men ägaren torde ändock göra en kännbar förlust.
Elden upptäcktes kl. 2,10 av en i närheten patrullerande militärpost. Denne begav sig omedelbart till brandstället för att väcka de inneboende, som bodde i övre våningen. De fingo på en av posten rest stege hals över huvud störta sig ut ur den brinnande byggnaden, som på endast ett par minuter var helt övertänd. Elden spred sig även i fortsättningen med rasande fart, varför man inte kunde göra något ens för att rädda inventarierna.
Ortsbefolkningen kallades till brandplatsen genom klämtning i socknens kyrka, varjämte Klinte brandkår alarmerades. Under befäl av landsfiskal Justus Jakobson ryckte brandkåren ut med största skyndsamhet och var redan efter tjugo minuter på brandplatsen. Slangledningar utlades snabbt från ån, som sammanbinder Paviken med havet, och motorsprutan sattes i gång. Snart insåg man dock att ingenting var att göra åt den brinnande byggnaden, varför allt arbete inriktades på att rädda den omkring fem meter från bostaden belägna affärslokalen. Denna försågs med brandsegel, vilket sedan blev föremål för riklig vattenbegjutning. Samtidigt utrymdes lokalen för alla eventualiteter. Tack vare ett snabbt och energiskt arbete lyckades man dess bättre rädda denna byggnad. En bidragande orsak härtill torde även ha varit att vinden låg ifrån ifrågavarande varande fastighet. Även ortsbefolkningen gjorde en berömvärd insats, bl. a. genom att bilda kedja och sörja för vattenlangning.
Kl. 4 var elden begränsad. Bostadsfastigheten med inventarier och allt hade då blivit lågornas rov. Även herrskapet Nilssons hund blev innebränd trots att man gjorde försök att rädda honom.
Den brunna byggnaden var försäkrad för 30,000 kr. och inventarier, däribland en del nya möbler, för 17,000. Även ett i den brunna byggnaden befintligt varulager var försäkrat, dock ej till fulla värdet, varför ägaren torde göra en ganska kännbar förlust.
Den förstörda fastigheten, som var uppförd av trä och reveterad, samt för några få år sedan blev ombyggd och moderniserad, innehöll nio rum, kök, badrum och hall.
Elden har av allt att döma börjat i övre våningen. Den vaktpost, som först upptäckte elden, har också framhållit att det smattrat särskilt kraftigt o på den plats i husväggen där de elektriska huvudledningarna voro anslutna. Därför anses det inte uteslutet att elden förorsakats genom kortslutning. Polisutredning pågår\’ emellertid.
En hotande skogseld utbröt mellan kl. 4 och 5 i går eftermiddag på ägor, tillhörande Skogs i Mästerby. Elden började i närheten av Skogs station men dock icke så nära, att man kan misstänka tåget som brandstiftare. I stället torde det vara någon skogsvandrare, som handskats ovarsamt med elden. Genom klämtning i kyrkklockorna i närliggande socknar tillkallades snabbt släckningsmanskap, som trots den hårda blåsten fick bukt med elden på några timmar tack vare att det härjade området gränsade dels till stora landsvägen dels till en myrremsa, som kunde tjäna som brandgata.
Vid tiotiden på kvällen kunde elden anses begränsad efter att ha härjat omkring 4 tunnland skog – dels vuxen, dels nyplanterad -, varjämte även 42 kubikmeter vinterhuggen ved blevo lågornas rov. Det brunna området äges av lantbrukaren Gottfrid Vesterlund, Skogs, och var försäkrat.

Skogsbrand även i Boge.
Ännu en skogsbrand inrapporteras i dag, nämligen från Boge, där cirka ett halvt tunnland skog, tillhörig lantbrukare Eriksson, Laxer, avbrändes i går. I Boge visste man ingenting om denna skogsbrand förrän meddelande ingick från Slite, där en luftskyddspost upptäckt att det brann någonstans i Bogetrakten. Brandfogden underrättades, varpå folket i orten uppbådades. Emellertid var det svårt med vatten vilket måste köras i tunnor och andra kärl, dels från en relativt närbelägen källa, dels från Bogeviken. Även med spadar och ruskor gick man till angrepp mot elden, som på kvällssidan ansågs begränsad. Elden hade emellertid fått kraftigt fäste i marken och stubbarna, varför eftersläckning ännu pågår.
En lycka i olyckan var att brandplatsen låg i relativ lä för den starka blåst som rådde igår och även råder i dag. Om toppeld uppstått hade troligen stora områden blivit härjade, anser man på sakkunnigt håll. Man är också angelägen om att uttrycka sin tacksamhet till luftskyddsposten i Slite, som i tid upptäckte branden och genast rapporterade sina iakttagelser.
Hur elden uppkommit vet man ingenting om, men då brandplatsen ligger långt från järnväg är det sannolikt att någon i skogen eller den närliggande hagen handskats oförsiktigt med elden och sålunda vållat branden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Dödsfall Emma Johansson.

Vår trotjänarinna Emma Johansson avled stilla i dag å Follingbo sanatorium efter en kort men svår sjukdom i sitt 39:de levnadsår. Djupt sörjd och saknad av oss och våra barn, åldrig moder, syskon, släkt och
vänner samt Linde friförsamling.
Amlings i Linde den 7 juli 1940.
Karolina o. Hugo Pettersson
Maria Johansson

Syskonen

\"\"

Hur underlig är Du i allt vad Du gör,
vem kan Dina vägar förstå,
men ett är dock säkert, den väg Du mig för,
för mig är den bästa ändå.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Kungörelse.

Sedan under innevarande år förslag blivit av länsarkitektkontoret i Visby uppgjort till ändring av stadsplanen för del av stadsägan nr 285 i Visby, kommer sagda förslag med tillhörande beskrivning och stadsplanebestämmelser att hållas för granskning tillgängligt å stadsarkitektkontoret i rådhuset till och med den 10 nästa augusti; vilket härmed författningsenligt tillkännagives.
Visby den 6 juli 1940.
BYGGNADSNÄMNDEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Hos \”himlaskådare\” läns Gotlands kust.

Den frivilliga luftbevakningen fungerar perfekt. — Vackra flickor och spänstiga pojkar vaka över ön.

\"\"
En observationspost på ladtaket. Tyvärr synas inte \”de moderna bekvämligheterna\” i vaktkuren.

Det finns väl snart sagt inte en enda människa i hela Sverige som inte på ett eller annat sätt inrangerats i den beredskap, som utgör vårt pålitligaste skydd mot att dragas in i storinaktskrigets malström. Tillhör man infe beväringen eller landstormen, så finns det många, många andra möjligheter att stödja sitt fosterland i en kritisk tid — man kan bli hemvärnsman, rödakorsman, husbrandvakt med mera dylikt och man kan numera också enrollera sig som frivillig vid luftskyddet, en gren av vårt försvar som just denna lilla epistel i all anspråkslöshet vill ägna några ord.
Sedan kriget i början av september förra året bröt ut ha längs våra kuster och inne i landet suttit tusentals landstormare och ett något mindre antal beväringsmän odh tittat intensivt mot skyn, spanande efter flygplan av alla de slag, telefonerna ha pinglat, luftförsvarssamtalen ha stoppat svadan även på den mest talträngda bland \”telefonhyenor\” och vid luftbevakningscentralerna har

\"\"
Luftbevakningschefen själv.

sida efter sida, bok efter bok fyllts med rapporter om de iakttagelser mannarna på luftskyddsstationerna gjort. Deras arbete har under den stränga vintern förvisso icke varit någon sinekur men att det varit av en utomordentlig betydelse framgår icke minst av de många avvisade utländska flygplan, som — av misstag eller nyfikenhet — flugit över våra gräns. Det moderna krigets strategi mest blixtanfall som en mycket framträdande detalj pekar också direkt på det faktum, att utan en effektiv bevakning står sig också en trimmad och välrustad arme ganska slätt. Överraskningsmomentet har blivit en mäktig faktor i den nutida härförarens hand.
Det gäller alltså att i möjligaste grad reducera detta överraskningsmoment med andra ord att ge armén så många vaksamma och skarpsynta \”ögon\” som möjligt och detta har också vad Sverige beträffar skett genom upprättande av luftbevakningskompanier med tillhörande luftbevakningsstationer. Vi gotlänningar kunna ju över huvud taget inte vänta anfall annat än från sjön eller luften, varför följden här givetvis blivit ett synnerligen effektivt och välorganiserat bevakningssystem. Dess organisation och inre tjänst skall här givetvis inte avslöjas — det må räcka med omnämnandet att många vaka över oss både natt och dag från olika platser på vår ö, vilket man väl f. ö. inte kan undgå att observera vid en färd utåt landsbygden i dessa dagar. Här och där på fredliga ladugårdstak och andra upphöjda platser skådar man sålunda någonting, som påminner om storkbon i något förstorad skala, och över barriärerna där uppe i höjden kikar väl som oftast någon \”landstorms-gubbe\” fram.

Semester i fosterlandets tjänst.
Men nej! Det är visst inte alltid en landstormares väderbitna och kanske inte alltför snarfagra drag man ser, det kan lika gärna vara en yngling eller under över alla under — en vacker flicka, som döljer sina ostyriga lockar under kronans klädsamma \”båtmössa\” och som med bistert allvar under några veckor beslutat ägna sig åt krigarlivet. Det är som väl alla veta nämligen så, att de omfattande inkallelserna skapat ganska stora Svårigheter vid anskaffningen av arbetskraft till jordbruket, vilket faktum i sin tur gjort det nödvändigt att mobilisera även andra samhällsklasser än den jordbrukande för att sköta denna gren av näringslivet. Beredskapskårer ha satts upp, man har värvat skolungdom till lantarbete m. m., vilket allt givetvis gjort sitt till att lätta bördan. Men man kan inte begära att en skolyngling på femton, sexton år skall kunna arbeta som \”en hel karl\” i för honom ovana förhållanden, och man kom därför in på den synnerligen förnuftiga tanken att skicka hem så många som möjligt av jordbrukarna vid luftbevakningen för att i stället fylla de uppståndna vakanserna ur de frivilligas led. Luftbevakningsjobbet är som sagt visserligen ansvarsfullt men det är ingalunda kroppsligen betungande, och i synnerhet i vackra sommardagar kan några veckors vistelse vid en Ls-station betraktas som en idealisk form av senester, under vilken man utom det att man gör landet en tjänst och visar sin medborgerliga solidaritet även tjänar en hacka och lever billigt de veckor tjänsten pågår.
Så har tydligen det 120-tal flickor, pojkar och överåriga resonerat, som nu längs kusterna av vår ö och här och där inne i landet sköta den tjänst, som landstormen förut hade sig anförtrodd. Det finns emellertid plats för flera frivilliga, ity att det förvisso inte saknas militärer, som intet högre önska än att för någon tid få komma hem och se om sitt hus.
Hur har man det då ordnat på en Lsstation? Vågar en kärleksfull moder och fader skicka ut sin förhoppningsfulle telning eller sin icke mindre förhoppningsfulla dotter på ett, sådant äventyr, som att faktiskt värva sig vid unga år? Jadå, det vågar hon eller han visst det! Undertecknad kan med det renaste samvete intyga, att det inte går någon nöd på de unga fosterlandsförsvararna, att de själva trivas som fisken i vattnet och att befälet är både förstående och belåtet med de prestationer som åstadkommas. Genom vänligt tillmötesgående från de militära myndigheterna bereddes nämligen några representanter från den gotländska pressen härom dagen tillfälle att göra en rundtur till några dylika stationer, en tripp, som givetvis i mångt och mycket gick på \”förbjuden\” mark och därför icke i detalj kan beskrivas men från vilken några glimtar måhända skall ge en om ock obetydlig och vag föreställning om \”livet på taket\”. I fält kan man väl inte säga i detta sammanhang. En synnerligen sakkunnig ciceron stod också pressmännen till buds, i det att själve luftbevakningschefen, kapten G. Söderberg, tagit på sig bördan av att \”valla\” pressen i hemligsstitmplade hagar.

Ingen fara på taket.
Damerna först heter det som bekant, och vad var därför naturligare än att rundturens första anhalt blev en Ls-station med idel kvinnlig besättning. Det var trots damernas krigiska utrustning — båtmössa och overall — en fredlig tavla som mötte besökarna. Runt en grammofon, som just exekverade den senaste schlagern sutto nämligen sex söta spanare och stickade strumpor, vantar m. m. som deras manliga kolleger kunna ha glädje av, om det blir en ny vinter-sejour för neutralitetsvakten. När kompanichefen närmade sig tystnade emellertid musiken, de unga ls-flickorna stodo i stram givakt och chefen på stället, gymnastikdirektören fröken Berggren, lämnade av med en militärisk pli, som för visso mången av hennes manliga yrkesbröder hade skäl avundas henne. Det var en stil över det hela, som ögonblickligen jagade bort alla misstankar, att flickorna enbart skulle ta denna tjänstgöring som. ett spännande tidsfördriv. En indiskret titt i förläggningen avslöjade samma strikta ordning och reda, och hos posterna på taket var även allting som det bör vara. På taket ja — dit hade de manliga företrädarna t. o. m. lyckats praktisera upp ett litet hus, som gav ett gott skydd mot hårda vindar, men som inte precis kan kallas reglementsenligt, då ju posten knappast kan höra och se tillräckligt noga från en inbyggd utkikspost. Därför måste också flygspanaren stå utanför, medan telefonposten satt inomhus.
Alla flickorna förklarade med en mun, att de intet hade att anmärka mot tjänsten och livet på landet över huvud taget. En närmare undersökning av saken bragte också i dagen, att det inom en icke alltför lång radie fanns icke blott en dansbana — där det visst är dans en gång om året, sade en sorgsen flickstämma — utan även kust- och annat artilleri med därtill hörande kust- och andra artillerister. Av allt att döma var förhållandet till främmande truppslag synnerligen gott.
Trots att pressen säkert inte haft något emot att utsträcka besöket på denna synnerligen trevliga station, manade den obeveklige färdledaren till uppbrott, och färden gick vidare till nästa anhalt, där spaningen sköttes av sju landstormsmän, varav en frivillig.

\"\"
Magister Dahne med ungdomligt manskap spanar efter bombplan.

Även här hade man spetat upp en plattform på ett ladugårdstak, från vilket mannarna hade en vidsträckt utsikt. Tjänsten fullgjordes här i perioder om fjorton dagar, varefter följde fjorton dagars tjänstledighet. Under tjänsteperioden var man dessutom ledig var tredje dag, vadan just ingen hade anledning klaga på arbetstidens längd.

\"\"
Dubbel beredskap — strumpstickning och luftbevakning. Till
grammofonens toner bör det gå som en dans.

— Maten är bra, sängarna likaså, vad kan man mer begäras sade en av besättningen. Och det kan man kanske instämma i.

Lägerliv och ferieläsning.
Nästa etapp! Här härskade magister Dahne — i det civila den stränge läraren, just nu den kanske inte fullt så stränge landstormsfuriren — över en skara ungdomliga krigare. Det är brunbrända och spänstiga läroverksynglingar, som bevaka denna del av den gotländska kusten, och man såg genast, att här härskade trivseln och det därav följande goda humöret. Det måste ju också bra nära närma sig varje normal pojkes ideal detta att så här få idka ett friskt lägerliv inte bara för lägerlivets egen skull utan så att säga \”på allvar\”, att få känna sig inrangerad bland \”de stora grabbarna\” i svenska armen och att bli fullkomlig specialist på att känna igen de olika flygplanstyperna. Det råder inte heller något tvivel om att man med allvar och nit gick upp i sin tjänst — att det betraktades som en hederssak att lämna lika korrekta som snabba rapporter om vartenda plan, som behagade komma inom synhåll. Och bara ett par hundra meter från förläggningen ligger havet med ty åtföljande bad och segling m. m. På fristunder gör också magistern-furiren sitt bästa att i en improviserad ferieskola fylla eventuella luckor i sina underlydandes kunskapsförråd — en detalj i dagens program, som i popularitet väl inte kan mäta sig med övriga punkter men som dock åtminstone inte ännu åstadkommit något som helst knot. För den lekamliga spisen svarar lottachefen fru Ulla Melin, som residerar ett stycke från förläggningen. Här trivas pojkarna som sagt, och kapten Söderberg framhåller också, att just denna kategori av luftbevakare visad sig synnerligen väl fylla sina uppgifter.

Muntra fyrar på fyren.
Icke blott hos ungdomen finner man emellertid den rätta livsbejakelsen. Ute vid en fyr på en högt belägen klint har sedan början av september anno 1939 —så när som på femton dagar i november — krigsfrivillige 7413 Jacobsson fört spiran över sju stycken likaledes frivilliga, lugna och säkra gotlänningar, som alla för flera eller färre år sedan lämnat den ålder bakom sig, då man är skyldig axla kronans rock. Två av dem ha ännu inte hunnit de femtio — de övriga ha passerat denna milstolpe, och den äldste, som just går på post högst uppe i fyrtornet vid pressbesöket, är 68 år fyllda. Det är s. k. krutgubbar allihopa, som här slagit sig ned i fyrvaktarböstaden, där de inrättat det så trevligt som helst för sig. Väggarna prydas av karikatyrer av styrkans medlemmar, ty befälhavaren är konstnärligt lagd och har under långa vinterkvällar roat sig med att fästa sina underlydandes drag på papperet. På gårdsplanen promenerar tre tama kråkor kring — alla lystrande till namnet Krax, ty de äro trillingar och gå icke att skilja från varandra, förklaras det. På den sedvanliga frågan om trivseln upplyses, att man har det utmärkt, men att det var litet besvärligt i vintras, då snön isolerade förläggningen en längre tid.
Att det goda humöret finns i rikliga portioner framgår f. ö. allra bäst av den \”Dagordning\”, som finnes anslagen på väl synlig plats inom förläggningen. Punkt 1 har följande lydelse: Vakten indelas i två matlag, \”körkstöitars\” lag (styrbords vakt) och \”körkvärdars\” lag (babords vakt). Punkt 2: I körkstöitars lag ingå lschefen, Ole, Fridolf och Janne. I körkvärdars lag ställföreträdaren Oskar-Arvid, menige körkvärd Hjalmar, körkvärd Tedor och Tyko. I punkt 3 angives, att ett matlag vaktar ett dygn. Det andra dygnet är anslaget till skötsel av hustru, barn och affärer (omsättning av växlar). Punkt 4: Varannan söndag skall ett matlag besöka sockenkyrkan under pågående gudstjänst i full uniform. 5: Allt till ls hörande befäl och manskap skall iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande samt vid alla tillfällen övertyga de övriga sockenborna hur olämpliga de äro för sådant arbete. 6: Vid kaskanskaffning skall värden på stället undfägnas med minst en kask ur varje liter. 7: kortspel får spelas från skymningen till kl. 22, då tystnaden går. 10: Spottning på golvet förbjudes, helst bör ett större papper utbredas för tillvaratagande av snus.
Besöket hos dessa till mogen ålder komna men ungdomligt glada och skojfriska ynglingar får tjäna som avslutning på denna lilla rundtur på ett krigiskt Gotland. Det ungdomsläger, som ännu besöktes på vägen till staden, bjöd icke på några nya erfarenheter. Det var samma sorts hurtiga skolynglingar här som i det förut besökta ungdomslägret, och chefen, tandläkare Felix Eriksson, hade bara beröm för sitt manskap, som inom parantes givetvis hade skjutning som en viktig punkt på övningsprogrammet.
Ännu finns det som nämnts plats för många flera frivilliga inom luftbevakningen — i synnerhet sedan, när de nuvarande måste återgå till sitt civila värv. Det är därför att hoppas, att det nog tydligt framgått av dessa rader hur trevligt och gemytligt lägerlivet kan gestalta sig, när alla ta med sig sitt ypperligaste humör och ha den rätta ambitionen att göra sitt bästa. Det är för

\"\"
Väktaren i tornet — en spänstig yngling på 68 vårar.

fosterlandet dessa frivilliga offra tid och krafter, och man vill gärna tro, att många flera under sommarens lopp känna sig manade att göra samma offer. Det torde inte vara alltför tungt.
Mac Duff.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Sällskapet D. B. W.

firar i morgon sin traditionella högtidsdag. Föredraget å läroverkets aula hålles kl. 3 av professor Sune Lindqvist, som kommer att tala om \”Gotländska bildstenar\”. Till detta föredrag är allmänheten inbjuden.
Därefter sker samling i Åhsbergska hagen, där högtidstalet hålles av sällskapets ordförande för året, biskop T. Ysander, och idrottstävlingar förekomma. Vidare konserterar infanteriregementets musikkår. En buss avgår från läroverksplan vid 4-tiden och en annan vid 5-tiden.
Som vanligt avslutas dagen med supe å Paviljongen, medan regementsmusiken utför dansmusik till allmänhetens förnöjelse utanför på Paviljongsplanen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Lustresan till Stora Karlsö

igår blev en synnerligen lyckad och trevlig utfärd med mycket folk och prima stämning. Färden företogs med ångaren Drotten, som avgick från Visby kl. 9 på morgonen. Visserligen blåste det en smula, men någon sjögång blev det egentligen aldrig tal om. Vädret var det allra bästa med flödande sol och ljumma fläktar. Resenärerna debarkerade omedelbart efter framkomsten och blevo därefter uppdelade i grupper, vilka sedan under några snabbt flyende timmar fingo ta den vackra fågelön i skärskådande. Och strax före kl. 7 på kvällen var man i Visby igen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Minan var en boj.

Häromdagen rapporterades en drivande mina i närheten av Hoburgen. Marinen har emellertid nu fastslagit, att den påstådda minan var en boj, men ändå sänkt densamma.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Sånggudstjänst i Eksta.

En sånggudstjänst hålles i morgon tisdag kväll kl. 7,30 i Eksta kyrka, där studentkvartetten från Uppsala kommer att medverka med såväl kvartett- som solosång.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154

Räntefria studielånen.

K. m:t har vid fördelningen av de räntefria studielånen tilldelat Bertil Olofsson, Visby, 800 kr. till studier vid universitetet i Uppsala, och Bertil Söderberg, Västerhejde, 900 kr. till studier vid folkskoleseminariet i Linköping. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1940
N:r 154