Dag: 22 maj 2021

Kullingbos i Källunge.

Det låg en fager löväng utmed vägen. En löväng i sin bästa sommarskrud. På andra sidan av den smala bygdevägen som bångade sig sydväst hän mot Ekebygränsen öppnade sig däremot ganska vidsträckta åkermarker. Ett nyrestaurerat tvåvåningshus kunde skymtas på andra sidan åkrarna. Solen gassade, jorden törstade. Det var en strålande grann sommardag och enligt kartan skulle vi befinna oss \”någonstans\” borta i Källunge socken.
Det nämndes, att den slingrande bygdevåg vi passerat, pekade i riktning bort åt Ekebygränsen. Om vi skall vara verkligt noggranna kan nämnas, att den från början hade vikit av från stora landsvägen Visby-Slite borta vid Burs gård i Källunge.
Enligt vad kartan utvisade skulle den omsider föra oss förbi Kullingbos gård i samma socken. Gården ifråga skulle ligga på den östra sidan om vägen i kanten av en vacker löväng, och när vi tittat oss närmare omkring under de skuggande lövvalven på sidan, kunde vi också mycket riktigt skymta gårdsbyggnadernas vita murar ett stycke från den väg vi åkte, och som av ortbefolkningen kallas \”Godringskviorna \”.
Kullingbos gård – den äges för närvarande som bekant av agronom K. F. Broander därstädes – ligger i en synnerligen vacker och bördig trakt. Och gården skall enligt gammal mantalsräkning omfatta cirka ett halvt hemman.
Ägorna, som höra till egendomen ligga samlade till en enda enhet och sträcka sig huvudsakligen österut från gården. Åkerjorden utgör omkring 70 tunnland, alltsammans täckdikad och god, ehuru något växlande åkerjord.
Förutom denna fastmarksåker arrenderas o. brukas dessutom vid Kullingbos ett myrskifte på 4 tunnland i Källungemyr, vilket myrskifte vanligen utnyttjas för höproduktion.
Vid vårt besök på gården hade visserligen torkan satt sin prägel på de växande grödorna. En del vårsäd hade sålunda inte kommit upp. Vallarna törstade och en del av dem som blivit igensådda under fjolåret, höllo på att plöjas upp. Men trots dessa av torkan vållade besvärligheter såg likväl en del andra grödor ganska lovande ut. Och vid vår rundvandring över åkrarna kunde vi lägga märke till att all till gården hörande åkerjord hölls i en mycket hög kultur.
Skogsmarken, som hör till Kullingbos gård, utgjorde 32 tunnland, belägen i ett skifte, som bildade liksom en ram omkring åkerskiftet mot söder. Även skogsmarken syntes vara mycket välvårdad och skogstillgången därstädes räckte säkerligen väl till för gårdens eget behov.
Ängsmarken, som tidigare omtalats, sträckte sig över ett område på cirka 22 tunnland och låg som nämnts alldeles intill gården. En del av denna äng hade dock blivit omlagd till kultiverad betesmark, under det att en väsentlig idel alltjämt hävdades på sedvanligt sätt.
Ladugårdsbesättningen, som vid tillfället hölls å gården, utgjordes av ett tjugotal nötkreatur, 4 hästar, 10 -15 svin o. s. v.
Vad slutligen beträffar byggnaderna på Kullingbos må nämnas att manbyggnaden liksom de båda flyglarna utgjordes av reveterade trähus och att manbyggnaden uppförts under kapten C. T. Broanders husbondetid, alltså troligen någon gång i slutet på 1800-talet. Den var försedd med en praktisk inredning och passade förövrigt ganska väl in i den nu så sommarfagra miljö, i vilken den blivit placerad. De båda flygelbyggnaderna, varav den ena hade kvar sin mot gaveln resta vällingklocka, torde däremot vara betydligt äldre, möjligen från 1700-talet. De hade båda nyinretts, den ena till inspektörsbostad, den andra till matrum med kök och skafferi. Exteriören hade dock i stort sett kunnat bibehållas.
Av övriga byggnader, som fanns på gården, hade även ladugården liksom magasinet och sädesladan tillkommit under kapten C. T. Broanders husbondetid, alltså mellan åren 1854-1910. Kapten Broander var nämligen under denna tid ägare till Kullingbos efter att ha inköpt den av en häradshövding Leche, som på sin tid skulle ha varit ägare till såväl Kullingbos som Skäggstäde gårdar i Källunge socken. Husbonde på gården har emellertid efter kapten C. T. Broanders dagar varit dennes son, agronom K. F. Broander, som efter att ha genomgått utbildning vid Ultuna lantbruksskola och därefter under en följd av år praktiserat jordbruk dels vid Matku gård i Tavastland i Finland, dels vid Knistad i Västergötland, återvände till fädernebygden och tog det gamla hemmet i besittning.
A-d

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juli 1940
N:r 162