Dag: 22 maj 2021

Skolöverstyrelsen har nu avgivit förslag till fördelning av statsunderstöden åt de privata läroverken under budgetåret 1940-41. Visby högre flickskola föreslås erhålla 5,200 kr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juli 1940
N:r 161

Barnmorskebrist hotar förlossningsvården.
Lasarettsdirektionen i Visby har begärt medicinalstyrelsens ingripande för att kvalificerade barnmorskekrafter skola ställas till lasarettets förfogande i sådan utsträckning och under sådan form, att driften vid förlossningsavdelningen kan uppehållas.
För att i någon mån tillgodose kravet på sluten B. B.-vård även för normala förlossningsfall, har som bekant, en provisorisk barn-bördsavdelning drivits vid Visby lasarett. Landstinget har anslagit medel till avlönande av två barnmorskor, men på grund av barnmorskebrist har dock endast den ena tjänsten tidvis kunnat besättas med ordinarie innehavare. Den andra tjänsten har upprätthållits på förordnande av en överårig barnmorska.
Tidigare har personalsvårigheterna övervunnits därigenom att barnmorskestyrelsen tillåtit att en distriktsbarnmorska tidvis tjänstgjort på avdelningen. Då detta under föregående år syntes möta svårigheter nödgades lasarettsdirektionen för att om möjligt minska antalet vårdsökande barnaföderskor bestämma att endast sådana normala förlossningsfall skulle mottagas, där trängande sociala indikationer förelågo för sluten B. B.-vård. Denna åtgärd har emellertid inte varit tillfyllest, utan förhållandena ha utvecklats dithän, att B. B.-avdelningen kanske inte längre skall kunna hållas öppen.
Lasarettsläkaren har nu meddelat direktionen ,dels att den överåriga barnmorskan slutat sin anställning och dels att försök att anskaffa kompetenta ordinarie barnmorskor till lasarettet misslyckats och att driften vid B. B.-avdelningen inte lämpligen kan uppehållas genom inkallandet av en distriktsbarnmorska från fall till fall, då man ävki måste ta hänsyn till efterbehandlingen av de förlösta, vilken inte kan medhinnas av distriktsbarnmorskan.
Lasarettsdirektionen anser det överflödigt att inför medicinalsyrelsen närmare motivera behovet av en avdelning för sluten B. B.-vård vid länets enda lasarett eller dt närmare utveckla den allvarliga situation, som skulle uppstå för Gotlands befolkning, om den provisoriska förlossningsavdelning, som finnes, skulle behöva stängas.
Om vi inte missminna oss, var det befolkningskommissionen, som för ett par år sedan konstaterade, att det förelåg överproduktion av barnmorskor? Resultatet blev som bekant att utbildningen av dylika av staten väsentligen inskränktes och antalet har också snabbt minskats. Nu blir det tydligen för det allmänna att företaga en utredning, som utmynnar i ett fullständigt motsatt förslag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juli 1940
N:r 161

Monografi av Bengt Thordeman nu utkommen.
I serien Arkeologiska monografier har nu dr Bengt Thordeman framlagt tvenne digra volymer, Armour from the battle of Wisby 1361, och har därmed fullföljt sitt omfattande grävnings- och forskningsarbete i den s. k. Waldemarsgraven i Korsbetningen.
Boken börjar med en översikt av Gotlands utveckling fram till nämnda år i kulturhistoriskt, politiskt och ekonomiskt avseende.
När dr Thordeman år 1924 erhöll riksantikvariens uppdrag att ordna Korsbetningsfynden hade nya tillkommit, denna gång från ett vattenledningsschakt som dragits rakt igenom en av de större gravarna. De insända fynden gåvo emellertid så bestämda förhoppningar om resultat vid en systematisk större utgrävning, att en sådan beslutades. Medel härtill anslogos av, riksdagen, Visby stad, Blaire-Bruces fond och den danska Rask-Örstedfonden. Utgrävningarna, som pågingo under åren 1928-30, skedde i samarbete mellan Statens historiska museum och det danska Nationalmuseet,
Tre massgravar ha varit frilagda och existensen av en fjärde är konstaterad. En femte massgrav är sannolikt förstörd under 1800-talets början. De flesta och viktigaste fynden gjordes i den av vattenledningen genomdragna graven, som också var den största. Dessa utgjordes framför allt av skyddsvapen, under det att så gott som allt vad anfallsvapen heter saknades, om man undantar de rikligt förekommande pilspetsarna. Förklaringen härtill är att alla brukbara vapen hopsamlades och tillvaratogs efter slaget. Men varför behöll man då icke de nu funna rustningarna, pansarskjortorna och pansarhuvorna? Förf. antar att den starka hettan i slutet på juli förorsakat en hastig upplösning av liken, och att detta var anledningen till att man snarast möjligt måste gravlägga dem utan att kunna företa den vanliga avklädningen.
Det tillvaratagna skelettmaterialet har behandlats av dr Bo Ingelmark, som framlagt sina resultat på sextio, i textdelen ingående sidor. Han har kunnat konstatera, att traditionens uppgift om 1,800 fallna snarast är tilltaget i underkant och att förekomsten av skeletten efter mycket unga individer, gamla och krymplingar tyda på att man uttömt den sista möjligheten vid mobiliseringen. Vidare har man fått de bästa tillfällen att lära känna kroppslängden på 1360-talets gotlänningar, och slutligen lämnar detta makabra material goda upplysningar om de medeltida vapnens verkan, i viss mån även om stridssättet.
Det viktigaste av fynden är de tjugofem harnesken. Dessutom upptogos åtskilliga pansarskjortor, över tvåhundra pansarhuvor, en eller två pansarhandskar. Den speciella typ av lamellharnesk, som förekommer i korsbetningsfynden, torde ha sina rötter i Iran i århundradena närmare före Kristi födelse, dit konstruktionen sannolikt kommit från Främre Orienten. Tack vare Visby-fynden och de problem dessa medförde kunde förf. analysera en skulptur i dömen i Magdeburg, som föreställer den helige Mauritzius, och konstatera att denna skulptur med all önskvärd detaljrikedom avbildar en rustning av Visbyfyndens typ. Därmed har han funnit nyckeln till lösningen av problemet om sättet för plåtrustningens uppkomst.
Förf. framställer den hypotesen, att överdragsrustningens ursprung kunde vara att söka i Asien men medger också, att det hittills kända materialet är för litet och för svagt för att kunna motivera bestämda slutsatser. Dr Ingelmark konstaterar att de svåra såren uppstått på extremiteterna, särskilt de nedre, under det att bålen varit relativt väl skyddad, och drar därav den slutsatsen, att det varit skölden, som utgjort detta skydd.
Tyngdpunkten i Armour from the battle of Wisby 1361 torde ligga i kapitlen om harnesken. Dessa medföra en väsentligt ökad kunskap om de europeiska rustningarnas äldsta historia fram till tiden omkring 1400.
Den utomordentliga noggrannhet, varmed korsbetningsfynden tillvaratagits, utmärker också den föreliggande publikationen. Den ger klara och fasta uppgifter om fynd och fyndomständigheter, kompletterade med särskilt tryckta detaljerade beskrivningar, exakta litteraturhänvisningar och ett med texten intimt förknippat, rikhaltigt och gott bildmaterial.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juli 1940
N:r 161