Dag: 25 maj 2021

2,500 lyssnade till \”radiomajoren\” och fältteatern.
Det har nog inte saknats sommarfester på Gotland i nådens år 1940 heller. Tidningarnas annonser förtälja, att det väl inte går en enda söndag utan en eller flera ”begivenheder”, anordnade av ideella eller politiska sammanslutningar och med mer eller mindre uppseendeväckande attraktioner på programmet. Publik torde ej heller ha saknats — det finns ju en till numeräret icke föraktlig skara ”extra” invånare i de gotländska bygderna i år, och dessa ha väl hjälpt till att fylla festplatserna. Dock den publik, som har kommit, har till övervägande del varit ”lokalbetonad”, det har varit befolkningen i den närmaste omgivningen, som frekventerat tillställningarna detta i skarp motsats till förr om åren, då man lätt och bekvämt placerade sig i ett fordon, framdrivet av det numera sällsynta fluidet bensin och lät förflytta sig till den plats, som lockade med det nöjsammaste eller intressantaste programmet.Följden har blivit, att det i år knappast kunnat talas om den ”verkliga” sommarfesten, den som lockat man ur huse och vars besökssiffra följaktligen sprungit upp till fyrasiffrigt tal. Man har ick kunnat. Men nu kan man. Ty Mästerbytinget — IOGT:s årligen återkommande ”garden party” i den sköna prästängen i Mästerby — blev sommarens rekordfest, åtminstone hitintills. Det är inte gott att säga, om det var major Arvid Eriksson eller de kungliga teatrarnas fältturné, som var den förnämligaste attraktionen, men faktum är emellertid, att arrangörerna kunde räkna in drygt 2,000 betalande personer. \”Tar mam så också hänsyn till den ingalunda ringa skara, som fann med sin ära förenligt att ”planka”, så kommer man säkert upp till 2,500, vilket verkligen är en imponerande siffra med hänsynstagande till svårigheterna att utan allt för mycken möda förflytta sig längre stycken i dessa bensinbristens tider. För en ”sommarfesthabitué” var det också ganska egendomligt att inregistrera den nästan fullständiga frånvaron av bilar — en och annan gengasare oräknad — medan den även i vanliga fall ganska kraftigt tilltagna cykelparken svällt ut till oanade proportioner.
I ovanberörda avseenden gjorde festen alltså skäl för det kanske en smula utslitna uttrycket succé pyramidale, och samma betyg kan man utan överdrift även sätta på programmets sammansättning och övriga arrangemang, ty det var sannerligen väl sörjt för både andlig och timlig näring. Sist men icke minst hade tillställningen sin stora betydelse i egenskap av den första försvarslånefesten på Gotland. Hur denna attack mot de gutars plånböcker avlöpte, är då detta skrives icke uträknat, men redan vid halvfyratiden hade emellertid 3,000 kr. tecknats, varför slutsiffran, som kommer att angivas nedan, förmodligen blir fullt tillfredsställande. Känslan för vårt lands försvar har ju som bekant alltid varit stark här på Gotland, och det såg faktiskt inte ut som om folkskollärare Enekvist och hans medhjälpare behövde ta fram det grova artilleriet för att få många och bra namn på sina listor.
Klockan två på slaget tog festen sin början, och det var fältteatern, som först var i elden. Programmet var exakt detsamma som givits i Visby och på andra platser här på Gotland, och det fick samma förnämliga utförande. Det gick f. ö. förvånande bra att även på långt håll följa med vad som – bjöds på scenen, trots att lokalen ju utgjordes av Guds fria natur och trots att högtalaranläggningen behagade strejka. Applåderna smattrade också livligt både inför ”öppen ridå” och efter varje nummer, och som krydda på anrättningen blomsterhyllades också samtliga de medverkande.
Så tog man sig en liten kaffepaus, medan kulisser och rekvisita plockades bort och lastades på den gengasdrivna Thespiskärran f. v. b. till Klintehamn, och därefter var det tid för den mera allvarsbetonade delen av programmet. Unisont sjöngos först tre verser av ” Vårt land”, varefter redaktör Bertil Kahlström besteg tribunen och ma-nade sina åhörare att inte dröja med försvarslåneteckningen. Han kunde också meddela den glädjande siffra — 3,000 kr. — som, redan tecknats, men hoppades givetvis på mycket mera. Till sist hälsade han med några ord major Eriksson välkommen till sommartinget, vilken hälsning av publiken ytterligare underströks med hjärtliga applåder, då den populäre majoren visade sig. Major Erikssons föredrag finnes återgivet på annan plats i dagens tidning.
I fortsättningen skötte godtemplarungdomen själv underhållningen, vilket gick med den äran. Något annat hade man f. ö. inte väntat. SGU:s folkdansare gladde sålunda publiken med en rad uppträdanden, och vidare framträdde samma organisations talkör med med ett par nummer, bl. a. Malmströms ”Gotland”. När man hunnit så långt, hade dagen redan lidit mot sitt slut, och det blev ”höger och vänster om marsch”, sedan man först ägnat sig en bra stund åt folklekar. Det hela slöt f. ö. stilenligt med att de närvarande unisont sjöngo ”Härlig är kvällen”.
Slutligen kan meddelas, att teckningarna på försvarslånet uppgingo till sammanlagt 7,550 kr., varav SGU :s avdelning Gnistan tecknat 2,000 kr. och avdelningens antituberkulosfond 500. Även i detta avseende blev festen sålunda lyckad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172