Barnens Dag närmar sig.

Nu ha vi redan hunnit in i Barnens Dagsveckan — på lördag och söndag hållas festligheterna. Lördag kl. 3 går Barnens Dags-tåget genom staden efter routen Solbergaskolan—SöderportAdelsgatan—Stora Torget—Drottensgatan—S:t Hansgatan—Kommendantsbacken — Strandgatan — Studentallén fram till platsen framför Paviljongen.
Det är ju det traditiohella stråket för denna kortege. På söndag kl. 2 blir det repris på tåget, som kommer att få bortåt 200 deltagare. Kommittérade ha gnuggat geniknölarna för att göra det hela så originellt som möjligt trots bristen på bilar, och åskådarna komma säkert att bli tillfredsställda. Tåget följes av små Barnens Dags-pojkar och flickor med insamlingsbössor, där allmänheten kan ge sin tribut till det goda ändamålet — upprätthållandet av Mjölkdroppens spädbarnshem. Man kan också markera sitt intresse för saken genom att köpa Barnens Dagsvimplar att sätta på cykeln, en Barnens Dags-blomma eller en Barnens Dagsnäsduk i vacker färg med fint emblem på.
Arbetet på festplatsen vid paviljongen är nu i full gång. Tivoliherrarna äro som bäst ifärd med att slå upp de tält som skola inrymma deras attraktioner, och Barnens Dagssnickaren sågar och spikar för fullt för att få upp försäljningsstånd o. dyl. Dekoratören har blandat sina färger och snart skola penslarna vara igång — Paviljongens interiör skall också piffas upp för det högtidliga ögonblicket.
Tomboladamerna hålla som bäst på att ordna upp de fina vinster, som äro många men inte flera än att ytterligare gåvor äro mycket välkomna. Sådant kan man aldrig få för mycket av.
Och programmet? Ja, det blir av bästa märke, och om inte alla beräkningar slå fel så kunna ett par goda överraskningar under veckans lopp meddelas Visbyborna. Till vad tidigare sagts i ämnet kan fogas att man införskaffat ett fint fyrverkeri.
De barn och övriga som anmält sitt deltagande i paraden genom staden samlas uppe vid Solbergaskolan tisdag kväll kl. halv 8. Då skola de ha med sig de dräkter de ev. tänka använda och de som ha cyklar kunna även ta dem med sig.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Hur blir vädret ?

\"\"

Lokala regnskurar — varmare.
För morgondagen förutses för Gotland svag till måttlig vind samt enstaka, lokala regnskurar. Dessutom torde det bli något varmare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Villabrand vid Isums station.

Tre små barn nära att innebrännas.
Vid halv 9-tiden igår kväll utbröt eld i en envånings trävilla vid Isums station. Elden \”uppstod i vindsvåningen till villan, som äges av byggmästare T. Franzén. Makarna Franzéns tre små barn i åldern 2 -5 år, som lågo och sovo, räddades av modern i sista stund från att bli innebrända. Tack vare ett raskt ingripande från brandmanskap från Vall och Atlingbo socknar lyckades man rädda vilan med undantag av vindsvåningen, som till större delen blev förstörd av elden. Såväl taket som ena gaveln blevo sålunda tillspillogivna.
I byggnaden bodde vid tillfället fru Franzén och makarnas tre barn, medan hr Franzén själv f. n. fullgör beredskapstjänst. Vid halv 9-tiden skulle fru Franzén gå och hämta vatten. Innan hon gjorde detta fick hon emellertid en ingivelse att se till småttingarna som redan lagts för natten. När fru Franzén kom upp på vinden fann hon till sin förskräckelse, att denna stod i ljusan låga och att en intensiv rökutveckling var i full gång. Hon rusade in till barnen, som lyckligtvis ännu voro oskadda och fick bära ner dem på gården. Samtidigt hade en person som kom cyklande på vägen observerat elden. Folk alarmerades omedelbart pr telefon och på annat sätt. Snart hade även några brandsprutor från Vall och Atlingbo med manskap anlänt till platsen, folk bildade kedja och det dröjde inte länge innan man kunde sätta i gång med släckningsarbetet. För att bereda sig tillträde till vinden och eldhärden måste man emellertid hugga ned ena gaveln. Sedan taket och trossbottnen härjats av elden var denna begränsad vid 10tiden på kvällen. Vindsvåningen var då delvis tillspillogiven, men elden hade dess bättre aldrig fått fäste i undervåningen. Denna blev dock delvis förstörd av vatten. Möbler och annat lösöre hade man lyckats få ut i det fria, varför de inte tagit någon skada. Den eldhärjade byggnaden är försäkrad.
Utredning om brandens uppkomst äger rum i dag. Enligt uppgift hyser man den åsikten att något av barnen orsakat eldsvådan. På vinden hade det nämligen funnits ett stearinljus och man tror att barnen tänt på detta samt sedan i oförstånd placerat det nära något lättantändligt föremål, event. sängkläderna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Mästerbytinget fick rekordpublik.

2,500 lyssnade till \”radiomajoren\” och fältteatern.
Det har nog inte saknats sommarfester på Gotland i nådens år 1940 heller. Tidningarnas annonser förtälja, att det väl inte går en enda söndag utan en eller flera ”begivenheder”, anordnade av ideella eller politiska sammanslutningar och med mer eller mindre uppseendeväckande attraktioner på programmet. Publik torde ej heller ha saknats — det finns ju en till numeräret icke föraktlig skara ”extra” invånare i de gotländska bygderna i år, och dessa ha väl hjälpt till att fylla festplatserna. Dock den publik, som har kommit, har till övervägande del varit ”lokalbetonad”, det har varit befolkningen i den närmaste omgivningen, som frekventerat tillställningarna detta i skarp motsats till förr om åren, då man lätt och bekvämt placerade sig i ett fordon, framdrivet av det numera sällsynta fluidet bensin och lät förflytta sig till den plats, som lockade med det nöjsammaste eller intressantaste programmet.Följden har blivit, att det i år knappast kunnat talas om den ”verkliga” sommarfesten, den som lockat man ur huse och vars besökssiffra följaktligen sprungit upp till fyrasiffrigt tal. Man har ick kunnat. Men nu kan man. Ty Mästerbytinget — IOGT:s årligen återkommande ”garden party” i den sköna prästängen i Mästerby — blev sommarens rekordfest, åtminstone hitintills. Det är inte gott att säga, om det var major Arvid Eriksson eller de kungliga teatrarnas fältturné, som var den förnämligaste attraktionen, men faktum är emellertid, att arrangörerna kunde räkna in drygt 2,000 betalande personer. \”Tar mam så också hänsyn till den ingalunda ringa skara, som fann med sin ära förenligt att ”planka”, så kommer man säkert upp till 2,500, vilket verkligen är en imponerande siffra med hänsynstagande till svårigheterna att utan allt för mycken möda förflytta sig längre stycken i dessa bensinbristens tider. För en ”sommarfesthabitué” var det också ganska egendomligt att inregistrera den nästan fullständiga frånvaron av bilar — en och annan gengasare oräknad — medan den även i vanliga fall ganska kraftigt tilltagna cykelparken svällt ut till oanade proportioner.
I ovanberörda avseenden gjorde festen alltså skäl för det kanske en smula utslitna uttrycket succé pyramidale, och samma betyg kan man utan överdrift även sätta på programmets sammansättning och övriga arrangemang, ty det var sannerligen väl sörjt för både andlig och timlig näring. Sist men icke minst hade tillställningen sin stora betydelse i egenskap av den första försvarslånefesten på Gotland. Hur denna attack mot de gutars plånböcker avlöpte, är då detta skrives icke uträknat, men redan vid halvfyratiden hade emellertid 3,000 kr. tecknats, varför slutsiffran, som kommer att angivas nedan, förmodligen blir fullt tillfredsställande. Känslan för vårt lands försvar har ju som bekant alltid varit stark här på Gotland, och det såg faktiskt inte ut som om folkskollärare Enekvist och hans medhjälpare behövde ta fram det grova artilleriet för att få många och bra namn på sina listor.
Klockan två på slaget tog festen sin början, och det var fältteatern, som först var i elden. Programmet var exakt detsamma som givits i Visby och på andra platser här på Gotland, och det fick samma förnämliga utförande. Det gick f. ö. förvånande bra att även på långt håll följa med vad som – bjöds på scenen, trots att lokalen ju utgjordes av Guds fria natur och trots att högtalaranläggningen behagade strejka. Applåderna smattrade också livligt både inför ”öppen ridå” och efter varje nummer, och som krydda på anrättningen blomsterhyllades också samtliga de medverkande.
Så tog man sig en liten kaffepaus, medan kulisser och rekvisita plockades bort och lastades på den gengasdrivna Thespiskärran f. v. b. till Klintehamn, och därefter var det tid för den mera allvarsbetonade delen av programmet. Unisont sjöngos först tre verser av ” Vårt land”, varefter redaktör Bertil Kahlström besteg tribunen och ma-nade sina åhörare att inte dröja med försvarslåneteckningen. Han kunde också meddela den glädjande siffra — 3,000 kr. — som, redan tecknats, men hoppades givetvis på mycket mera. Till sist hälsade han med några ord major Eriksson välkommen till sommartinget, vilken hälsning av publiken ytterligare underströks med hjärtliga applåder, då den populäre majoren visade sig. Major Erikssons föredrag finnes återgivet på annan plats i dagens tidning.
I fortsättningen skötte godtemplarungdomen själv underhållningen, vilket gick med den äran. Något annat hade man f. ö. inte väntat. SGU:s folkdansare gladde sålunda publiken med en rad uppträdanden, och vidare framträdde samma organisations talkör med med ett par nummer, bl. a. Malmströms ”Gotland”. När man hunnit så långt, hade dagen redan lidit mot sitt slut, och det blev ”höger och vänster om marsch”, sedan man först ägnat sig en bra stund åt folklekar. Det hela slöt f. ö. stilenligt med att de närvarande unisont sjöngo ”Härlig är kvällen”.
Slutligen kan meddelas, att teckningarna på försvarslånet uppgingo till sammanlagt 7,550 kr., varav SGU :s avdelning Gnistan tecknat 2,000 kr. och avdelningens antituberkulosfond 500. Även i detta avseende blev festen sålunda lyckad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Högtidligt i Othems pastorat.

Kyrkoherdeinstallation och kyrkogårdsinvigning.
Två stämningsfulla kyrkohögtider satte sin prägel på församlingslivet i Othemsoch Boge under söndagen, då dels församlingarnas nye kyrkoherde Anders Wernberg installerades i sitt ämbete, dels en nyanlagd del av Boge kyrkogård invigdes för sitt ändamål.
Kyrkoherdeinstallationen ägde rum i Othems kyrka och tog sin början kl. 11. Installandus, de tio assistenterna samt biskopen tågade i procession från prästgården till kyrkan, där en stor mängd församlingsbor samlats och fyllde templet till sista plats. I sitt installationstal utgick bisskopen från orden i Jes. 57: 14, 15 ”Banen väg, banen och bereden väg, skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg”. Komminister Erik Karlsson i Grötlingbo, som närmast förut tjänstgjort i Othems och Boge församlingar, uppläste därefter fullmakten å kyrkoherdetjänsten, varpå assistenterna läste valda bibelspråk.
Sedan den högtidliga ceremonien avslutats, vidtog högmässa, där den nyinstallerade kyrkoherden predikade över dagens högmässotext om Jesu förutsägelse om Jerusalems förstöring. Kontraktsprosten Klint och kyrkoherde Wernberg förrättade altartjänsten med den förstnämnde som sjungande liturg. Efter trosbekännelsen sjöng fröken Maria Dehn ”Din spira Jesus sträckes ut” av Noréen, och till sist spelade kantor Elis Hanson Preludium i d-moll av Paschelbet.
Efter gudstjänsten inbjöds kyrkomenigheten, som uppgick til över 300 personer, till kaffe i prästgårdens trädgård, där kyrkoherde Wernberg med några ord hälsade biskopen, ämbetsbröder och församlingsbor välkomna. Senare på eftermiddagen gavs middag i prästgården för ett antal inbjudna.
På kvällen ägde en vacker högtidlighet rum i Boge kyrka, varvid den nyanlagda kyrkogården invigdes. Denna akt föregicks av aftonsång i kyrkan, där biskopen talade över evangelisten Lukas berättelse om hur Jesus uppväckte änkans son i Nain från de döda. Med mäktigt och gripande allvar talade biskopen om döden och hur vi böra förhålla oss inför våra käras och vår egen bortgång, hur vi böra betrakta liemannen som en Herrens tjänare och vilka möjligheter vi ha att söka tröst inför den stundande döden. Aftonsången avslutades med ps. 592, och under det psalmen sjöngs lämnade prästmännen kyrkan, varefter församlingen slöt upp i processionen. Under fortsatt psalmsång gick kyrkomenigheten runt det nyanlagda området, och därefter tog själva invigningen sin början. Biskop Ysander assisterades därvid av kontraktsprosten Klint, kyrkoherdarna Gyberg, Widegren, Ternéus och Wernberg, komminister Erik Karlsson samt pastorerna Björck och Edlund. Sedan de åtta assistenterna vardera läst ett bibelord om döden och uppståndelsen, förklarade biskopen kyrkogården invigd för sitt heliga ändamål. Med de två sista verserna av ps. 592 avslutades så den stämningsfulla akten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Strumpstoppning hos Odd Fellow.

Man har bett oss erinra medlemmarna i Odd Fellows damklubb, att klubben. samlas hos fru Svedman onsdagen den 31: dennes kl. 12 middagen i och för strumpstoppning för neutralitetsvakten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

H. S. B:s riksförbund

har nu framlagt sin årsberättelse för år 1939, varav bl. a. framgår, att antalet medlemmar i Visby vid årets utgång utgjorde, 5. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Arkivdepån i Visby.

Byggnadsstyrelsen har fastställt ett av länsarkitekten O. Karth uppgjort förslag till ombyggnad av arkivdepån i Visby samt antagit av byggnadsfirman Jöns Bengtsson avgivet anbud å i förslaget ingående byggnads- och målningsarbeten för en kostnad av 9,635 kr. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Svenskt medborgarskap

har regeringen beviljat estniska undersåten köksbiträdet Katarina Byman i Klinte församling . (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Tbc-dödligheten

är alltjämt på tillbakagång. Detta enbart glädjande faktum framgår klart av nu offentliggjorda siffror rörande tuberkulosdödligheten under 1939. Antalet döda i tuberkulos av alla slag har befunnits utgöra 4,778. Ännu så länge är siffran visserligen endast preliminär, men en ev. justering kan ej tänkas medföra väsentlig ändring. Därmed har tuberkulosdödligheten satt nytt bottenrekord; jämfört med år 1938 är att anteckna nedgång med 333 fall. Sedan krigsåren 1914—18 har dödligheten sjunkit med mera än 50 proc.
Störst är tbc-dödligheten numera i Norr- och Västerbottens, Västernorrlands och Blekinge län; minst i Södermanlands och Skaraborgs. Den nya årsstatistiken redovisar för Gotlands län 56 döda i tuberkulos mot 54 det närmast föregående året och 85 under förra krigets år. Huru stora framgångar som sedan dess vunnits i kampen mot dessa sjukdomar kan också utläsas därur, att antalet döda sjunkit i länet från 1,75 till 0,96 pr 1,000 invånare. (P.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172