Dag: 27 maj 2021

En höstvisit mångenstans på Gotland.
III.

Avdelningen slår sig på svinskötsel.
Borohusen användas icke endast för förläggningar och kök, man söker också ordna mässar. Och i detta område ståtade mässen med ett piano i vitt — dess anskaffande planerades kanske i vintras. Det pianot har man skaffat sig själva genom tillställningar av olika slag, gåvor och — svinskötsel. Nåja, man har ju kanske spargrisar i skåpen, men avdelningen har hittat på att köpa svinmaten av kronan och inackordera några vassar på lämpligt ställe, varpå man i sinom tid säljer fläsket till högstbjudande, man får väl hoppas det blir kronan, och så går \”svinräntan\” till pianofonden. Och då och då dansar man ihop några kronor till samma ändamål.
På sina håll hos beredskapen har konstnärliga förmågor prytt förläggningarna med egna konstverk av aktuell innebörd. På det kustartilleriavsnitt vi besökte hade välvilliga konstnärer skänkt en del etsningar och gravyrer till lokalernas prydande — tacknämliga åtgärder, som böra mana till efterföljd. Vad som kan göras för att göra förläggningarna så trivsamma och hemlika som möjligt är bara av godo — när höstmörkret faller på har det i alla fall sina sidor att ligga i beredskap även på \”kusten\”.

100 proc. simkunnighet.
I förbifarten ta vi en titt vid en badplats, där man är i full fart med att avlägga prov för simborgare-märket. Ledaren gissade att i genomsnitt högst 2 proc. av mannarna skulle kunna tänkas icke sim-kunniga, men i allmänhet vid kustartilleriet ingår simkunnigheten i de militära programmet och kunnigheten är 100 proc.
Här träffa vi för resten på en Boråsare, som just kommit över till Gotland för att tjänstgöra. Han var första gången på Gotlandmen tyckte det var trevligt komma över och se hur det var här — det föreföll som han tyckte att det inte var så oävet här heller, åtminstone på sommaren.

Scoutsekreteraren som batterichef.
Avdelningschefen snurrade så iväg med oss till \”någonstans\”, där man skulle ha de stora bössorna. De lågo vackert förlagda alldeles i närheten av en särdeles välhållen gammal typisk gotlandsgård. Vakande ögon stoppa oss långt innan vi komma så långt som dit men med den eskort vi hade öppnades grindar och spärrar. Här skulle finnas en batterichef, som hette Friberg och det befanns vara själva scoutsekreteraren Gerdt Friberg, som hälsade oss välkomna vid en kopp kaffe i sin idylliskt belägna expeditionsbungalow. Vi ta sedan en titt på batteriets förläggningar och konstatera även här att mycket gjorts sedan i våras, då vi gjorde förra besöket här ute. Ännu återstår mycket men med en så gammal van organisatör som batterichefen synes förläggningen komma att bli en av de trevligaste här uppe. I ett hörn av området har man t. o. m. redan börjat ordna en idrottsplats för batteriet.
Vid en av pjäserna håller manskapet just på att dra loppet efter sista skjutningen och man drar ett extra slag för kameran. En sådan här bössa är inte riktigt lika lättskött som ett mausergevär och förefaller att vara lika hårdläskad som en gammal rallare. Men jag skulle tro att den är mera stadig av sig.
Tiden går och snart skall Lärbrobussen göra detsamma och därför måste vi lämna även denna vackra plats. Under den korta visiten hos kustartilleristerna på denna del av ön ha vi emellertid fått många intressanta inblickar i både förhållanden, arbete och försvarsanordningar. Vi ha sett att man är redo, alltid redo, och man gör vad man kan för att icke tiden skall bli för lång för folket. Gå och hänga är det värsta som kan ske och det skys som pesten. Man söker taga till vara möjligheterna till förströelse —just i dagarna skulle riksteatern ge en föreställning här uppåt — för övrigt har man egna bioföreställningar, dans etc., och så långt det sig göra låter försöker man bryta isoleringen och känslan av att ligga bortglömd i skogarna.

Juridiska rådgivare åt mannarna.
I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas, att man litet varstädes i det gotländska försvaret tagit till vara de juridiska krafter som finnas till att utse juridiska biträden åt manskapet. Detta kan ju ha många anledningar till behöva rådfråga en jurist om ett och annat. Och är det icke fråga om goda råd och anvisningar, kan ju alltid det juridiska biträdet med sin större vana hjälpa kamraten med en korrekt skriven ansökan om tjänstledighet eller familjeunderstöd. Och det är inte dumt det heller. Sakkunskap saknas icke — en förläggning hade ett slag hela fem jurister bland gossarna.
Nå hur bra man ordnar så kan man naturligtvis inte göra alla till lags. Redan i höstas lär det ha varit en stockholmare, som med dessas vanliga pretention på sällskapsmöjligheter klagade sin nöd. Han ansåg \”hela .tillställningen alldeles misslyckad\”, ty, som han utlät sig: \”här ligger vi c :a flera tusen man och så finns det bara femti tjack\” — tja, eftersom tjack lär betyda flicka på det språket så förstår man att lördagsdansen blev skäligen misslyckad. Men sommarens tid har väl även här förgyllt upp tillvaron en del.
Och så tacka vi för vad vi fått se och vända kosan söder över. Denna dag blev det inget regn, men däremot sol över vårt ännu leende vackra Gotland, så torrt det än kan se ut här och där. Man kan bara hoppas, att allt det som nu göres för skyddandet av vår frihet och vårt oberoende icke behöver komma till användning. Vi ha visat var vi stå och att vi äro överens. Vi hoppas bli respekterade utan att tvingas göra vad vi icke önska.

Försvarsberedskapens goda sidor.
Det heter ju sedan gammalt att intet ont finnes som inte har något gott med sig. När den europeiska oron medfört skärpt och ökad försvarsberedskap hos oss, varmed följt ökade utgifter och stora personliga uppoffringar för både kommuner och enskilda, så har dock denna skärpta försvarsberedskap också medfört en hel del fördelar för både kommunerna och de enskilda medborgarna. Det skulle kunnewara på sin plats att sluta denna lilla uppsats om den gotländska beredskapen med\’ ett påpekande härav.
Ett bland de viktigaste grenarna av försvaret är inte som man kanske skulle kunna tro något beväpnat förband utan signaltrupperna. Förbindelsetjänsten är nämligen oerhört viktig och klickar den när det verkligen gäller, kan det hela bli kaos. De tyska truppernas fabulöst snabba frammarsch i Frankrike hade varit omöjlig om icke förbindelsetjänsten — jämsides med ersättningstjänsten — hållits i ett utomordentligt trim. Även här hemma har man sökt tillgodose denna viktiga gren av försvaret och förbindelsetjänsten har här redan satts i stånd på ett sätt, som kommer även allmänheten till godo. För att under alla förhållanden kunna lita på det gotländska telefonnätet, har detta i samarbete med telegrafverket kompletteras och översetts, av försvarets signalister, reservlinjer ha byggts och nya linjer ha upplagts. Detta är sådant, som icke rives bort när fredens dag kommer, det står kvar allmänheten till tjänst. Mycket annat kunde vara att säga härom — signalisternas tysta gärning är viktig, de tjäna just nu i dubbel mening den gotländska allmänheten. Må en gammal signalist få ge kamraterna denna honnör.
En annan sak, som beredsktptjänsten hjälpt allmänheten med att sätta istånd en del vågar. På många håll har funnits mindre vägar, som varit urusla, men som nu genom kronans försorg satts i gott stånd, ja, det händer till och med att det kommer nya vägbroar tack vare kronans behov och försvarsberedskapens tillvaro.
Permitteringar har som förut omtalats skett för bl. a. jordbrukets behov i så stor utsträckning som varit möjligt med bibehållande av nödig beredskap. På många håll hy emellertid befolkningen direkt fått goda handtag av den i trakten förlagda militären, som sålunda redan i förläggningsorten kunnat hjälpa till även i den civila beredskapen.
Krigstider som de nuvarande medföra ju alltid kompikationer av olika slag och en av de otrevligaste är väl arbetslösheten. Även om en del, som icke ha arbete i det civila, nu kunna få någon liten inkomst genom sin militära tjänstgöring, får man icke glömma bort, att försvarets ökade behov medfört ökat arbete inom många arbetsfack, metallindustri och byggnadsfacken bland annat. I respektive hemorter har på detta sätt arbetstillgången tryggats för lång tid och i de olika beredskapsorterna ha ökade arbetstillfällen skapats genom de militära behoven. Här på Gotland ha de fortifikatoriska arbeten, som av olika slag utförts runt kusterna, kostat åtskilligt och åtminstone en del av arbetslönerna ha gått till gotländska arbetare. De byggnadsfirmor, som ha vissa arbeten på entreprenad, ha av olika grunder måst sätta ganska goda ackordslöner med påföljd att vecko- och månadslönerna för dugliga arbetare stigit ganska otroligt. 20 och 30 kr. dagen lär icke vara allt för ovanligt och vi ha hört berättas att inemot 1,000 kr. i månaden förekommit. Men det gäller ju i detta fall säsongarbete och ackordslöner, då det blir att ligga i, dessutom gäller det ju arbeten, vilkas färdigställande måste forceras. Men exemplen visa dock, att krigstid och försvarsberedskap icke uteslutande innebära besvär och utgifter.
G. S—m.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Augusti 1940
N:r 180