Dag: 2 juni 2021

— en försvarslånefest.
Mycket folk — god stämning — bra behållning.
Medborgarfesten för försvarslånet, i Hemse sammankopplad med Sudervallens dag, samlade på lördagskvällen en publik på omkring 1,000 personer, och på söndagen närmade sig besökarantalet 600. Teckningsinstresset var livligt båda kvällarna, och ammanlagt tecknades 8,400 kr., varav omkring 5,000 på söndagen.

Festligheterna höllos på Bollklubbens festplats, där den strålande illuminationen med framgång upptog kampen med den ena månhalvan, som visserligen befann sig på en mörk och stjärnklar augustihimmel men dock bara förmådde lyfta sig en aning ovan talltopparna. Säkert var, att man hade tur med vädret. Inte en våt droppe mitt i regnperioden och vackert och varmt som det anstår en sensommarkväll.
På festplatsen roade man sig till en början som vanligt med att utmana någon mer eller mindre bekant på prickskjutning med luftgevär, köpte sedan några lotter i ett amerikanskt lotteri med en härlig, stoppad vilstol som vinst och höll kanske just som bäst på med att kasta ned en stapel plåtburkar med tygbollar, när en representant för Åboms kapell med en dragspelslåt församlade folket till dansbanan, som för tillfället var försedd med bänkar och talarstol och i fonden med en smakfull dekoration i blågult: riksvapnet, mellan svenska flaggor.
Så framträdde ordföranden i föreningen Sudervallen, köpman John R. Wittberg, och erinrade med anledning av Sudervallens dag med några ord om föreningens verksamhet.
— Det var under den lyckliga tid, då tipsguldet strömmade in i floder och sedan flöt ut i små bäckar över landet, som tanken på en egen ordentlig idrottsplats vaknade här i Hemse. Efter mödosamt förarbete kom slutligen ett sammanträde till stånd, en kommitté tillsattes och föreningen Sudervallen bildades. I sinom tid kom sedan den glada underrättelsen om att 12,000 kr. av tipsmedel tilldelats oss, men det krävdes en lika stor motprestation i kontanter av oss själva. Det var svårt att åstadkomma och har ej helt lyckats ännu, ehuru mycket har presterats, men genom tillmötesgående från myndigheterna ha vi fått disponera medlen i alla fall. Förra året började arbetet på allvar, och även i år arbetar man. Fotbollsplanen växer nu som bäst, och vi ha hopp om att få inviga vår idrottsplats under det kommande året. Men för att hålla verksamheten igång ha vi behövt göra reklam, och därför stiftades i fjol denna Sudervallens dag. Det är vår förhoppning, att den skall växa till en allmän i.rottsdag för hela sudret, ja varför inte för hela Gotland, en dag, då Sudervallen skall tjäna våra egna ungdomar och träna och stärka dem till kampen.
Tal. riktade slutligen ett varmt välkommen till de förnämliga och välkända gästerna, Björlingkvartetten, skådespelaren G. Sjöberg och redaktör Herman Stolpe, ett välkommen, som ytterligare underströks av en kraftig applåd.
När sedan Björlingkvartetten trädde fram och sjöng Vårt land av Josephson, applåderade man igen, likaväl som när hr Sjöberg läste sina dikter. Det var först Ett stycke mark av Karl Gustaf Hildebrand, följt av Karlfeldts Ny nord och Österlings dikt Där ligger Sverige.
Redaktör Stolpe höll därefter sitt föredrag, vilket refereras på annan plats i dagens nummer. Efter föredraget utbragtes ett 4-faldigt leve för Sverige, varpå man unisont sjöng Du gamla, du fria.
Lördagskvällens program avslöts av Björlingkvartetten med en svensk folkvisa och ett par sånger av Stenhammar till text av Verner von Heidenstam, nämligen Min stamfar hade en stor pokal och sist Sverige.
Ja, sedan var det tid för dansen att börja, och bankmännen kunde bakom sitt med broschyrer lastade bord vad tiden led registrera in allt flera och flera teckningar av både stora och små belopp. Och hela tiden strömmade det in folk, så att sammanlagt under kvällens lopp ett tusental besökare erlade inträdesavgift. Det var också en väldig cykelpark att skåda utanför festområdet, det såg minst ut som om en hel bataljon hade suttit av där och kopplat tvåhjulingarna. För all del, militärt inslag saknades långtifrån och även representanter för krigspolisen syntes, till, ibland såsom stöd åt någon relativt lindrigt nykter.

På söndagen
var programmets huvudpunkt ett anförande av Riksidrottsförbundets ordförande, major Einar Råberg, som talade vid åtta-tiden på kvällen inför en publik på ett par hundra personer. Det var ett tal med kraft och kärna, som gärna hade bort hållas inför lördagskvälens tusenhövdade skara.
Stridsmaskinen dånar över våra huvuden — är du med i stormen? Har du fotfäste, är du beredd? Det finns knappast någon svensk, som ej ställt sig dessa frågor: skolpojken, den vuxne och åldringen, alla vilja hjälpa till i denna prövningens stund.
Dagens festlighet går i idrottens tecken. Idrotten skall lära oss stå upprätta i blåsväder, den skall dana oss till karaktärer, som stå fasta i livets storm, beredda till handling och till nya initiativ. I lugnare dagar fann idrotten sitt berättigande ur hälsans och karaktärsdaningens synpunkt, men på våra fornnordiska vallar avsåg den främst att härda kämpen, som satte sig fienden till motvärn. Samma läge ha vi nu. Idrotten själv och kroppens härdning är ett led i folkets strävan att hålla sig utanför stormvinden, att hålla sig fritt. Men det har visat sig, att den folkberedskap, som kallas idrott, ej har varit tillräcklig. Folk, som kallats ut, ha, ej på långt när varit tränade för fysiska strapatser och för ett liv i det fria, utan sjukdom och svåra åkommor ha infunnit sig snart. Vi behöva ej gå långt för att få reda på, hur många, som sändes hem i höstas, odugliga t. o. m. för våra fredliga bevakningsuppgifter. Jag vet väl, att många brutits genom hårt arbete och osunda bostäder, men genom bastubad och idrott skulle det mesta ha förebyggts. Finland och dess idrottsmän ha slagit världen med häpnad. Man klandrar idrottsstjärnorna med sina topprekord. Jag svarar: de äro pionjärer, mått på nationens styrka och på de krafter i landet, som stå grupperade bakom spetsarna. Finnen teg med handlande. Nurmi, löparfenomenet, gick bildlikt talat jämnsides med Johan Ludvig Runeberg framför de finska leden under striden. Finnarna var karlar, som visste att göra sin vilja gällande och som visste att dö för land och frihet. De hade sitt eget sätt att få fram denna kraft. Här diskutera vi i åratal om ett bastubygge: i Finland har varje gård en bastu, där man finner en rekreation, som kanske är av större betydelse än själva badet. Hur ligger bastufrågan till här hos oss? Ja, här på sudret har man kommit på god väg, och jag tror, att gårdsbastun snart slår igenom. Den är så enkel att ordna till — ett gammalt oljefat och litet gråsten i en utbod och bastun är klar.
Idrottslig härdning måste bli var mans egendom, men då måste också intresset grundläggas i skolorna. Vi behöva gymnastik- och idrottslokaler vid våra skolor och framför allt en utvidgad lärarutbildning, kanske speciallärare. Schemat lämnar ej heller erforderlig tid till kroppsövningar. Läser man då för mycket? Ja! Ty vilket är det viktigaste — att våra barn gå ut i världen med boklig kunskap eller med en stark fysik, med hälsa och kraft och med intresse ej endast för studier utan också för att hålla sin kropp frisk och sund? Är ej vår tribut till sjukhus och vårdanstalter tillräcklig här i landet? Alltså: mera tid i skolan till kroppslig träning. En förståndigt ledd härdning i uppväxtåren kan ej bli för dyrbar. Idrotten skall samtidigt vara en karaktärsdaning; om inte, är den ej något värd. Andan på idrottsplatsen skall vara uppfostrande; det gäller även för publikens del. Idrottsplatsen skall vara en ungdomens helgedom, dit föräldrarna ej behöva vara rädda att släppa sina barn. Jag vill i detta sammanhang understryka det ytterst viktiga och betydelsefulla arbete, som Svenska Skolidrottsförbundet nedlagt, men möjligheter måste skapas för att detta arbete skall bli 100-procentigt.
Så skulle i vårt land skapas ett bättre släkte med ljusare livstro i hjärtat, och därmed vore vi på marsch mot en starkare andlig och kroppslig beredskap för att slå vakt om urgammal bygd, om svenskmannatro och om friheten.
Sedan tal. tackats med en kraftig applåd, hurrade man för fosterlandet och sjöng slutligen unisont Du gamla, du fria.
Senare på kvällen avbröts dansen några gånger av hr Anders Dahlgren, Stånga, som berättade historier och läste vers på gutamål till allmän stor förnöjelse. Kommersen var även denna kväll livlig och bortåt 600 personer besökte under aftonens lopp festen, som utan tvivel har gett ett gott och välbehövligt tillskott i föreningen Sudervallens ansträngda kassa.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Augusti 1940
N:r 196