Dag: 3 juni 2021

Om lördag den 31 dennes fyller f. konsul Jens Berner härstädes sjuttio år.
Sjuttioåringen är norrman till börden och född i Stavanger, där hans fader Brostrup Berner var skeppsredare och delägare i den välkända firman Bröderna Berner, som hade sin verksamhet i Stavanger under förra seklets senare hälft. Som sjömän, skeppsredare, skeppsbyggare m. m. gjorde de namnet Berner vida bekant och \”Berner-lycka\” var länge ett slagord i Stavanger. De byggde bl. a. några av landets vackraste och solidaste fartyg, och det var också Bröderna Berner, som byggde Stavangers första \”traedamper\”. Brostrup Berner var själen i firman, och då han år 1905 vid 81 års ålder avled såsom den siste av brödrakretsen hette det bl. a. i en runa i en Stavanger-tidning, att \”naar byens historie engang skrives, vil navnet Brostrup Berner ikke glemmes\”.
Det var ju icke så underligt, att sonen Jens — den näst yngste i en skara på tolv syskon — redan i unga år fattade kärlek till sjömanslivet. Han växte ju upp i en miljö, som gav rik näring åt hans längtan ut i vida världen, och samma dag som han tagit sin examen vid läroverket i hemstaden — motsvarande repexamen. här — tog. han hyra på en av farbröderns fartyg, barkskeppet Ferda, som låg i hamnen och redan påföljande morgon var han i fullt arbete ombord med att tjära riggen. Någon tid senare bar det i väg. Man seglade först till Blyth på ostkusten av England för att lasta kol till Rio de Janeiro, och efter 14 mån. var man tillbaka i England, närmare bestämt Cardiff. Här mönstrade den unge sjömannen av, reste hem till Stavanger och tog styrmansexamen. Därefter reste Jens Berner till en äldre broder, som var affärsman i Helsingfors, gick på handelsskola där och lärde sig bl. a. finska språket. Något år senare reste han till Moskva och studerade ryska språket och därifrån bar det i väg till London för språkstudier. Efter vistelsen där reste han åter till Finland —han var då 22 år — och nu fick han sin första kondition som kontorist i Hangö vid en stor smörexportfirma, där han snart avancerade till prokurist. Här var det som han träffade sin blivande maka, född Dassow, som var på tillfälligt besök hos en broder i Hangö. Därmed var hans öde avgjort. Hans fästmö var gotländska, och i valet att antingen resa hem till Norge och där på faderns önskan övertaga en lantgård eller att fara till Gotland, valde han det senare alternativet. Hans svärfader August Dassow arrenderade då Kungsladugården, och 1898 var B., som året förut ingått äktenskap, i arbete på Kungsladugården för att ordentligt lära sig lantbruket. Så småningom inköpte han Vible gård, och ägnade sig så en tid åt gårdsaffärer för att 1911 öppna en smörfirma här i staden.
Denna kunde framgångsrikt bedrivas så länge finnbåtarna, som på vägen till England med smör o. dyl. anlöpte Slite och där tog hand om exportsmör från Gotland. När kriget kom 1914 kunde emellertid finnbåtarna icke längre taga denna route, och firman Berner måste så småningom upphöra.
B., som tidigare utnämnts till brittisk vicekonsul härstädes, tappade emellertid icke modet utan började snart en annan verksamhet. I det av honom år 1914 inköpta Solhem öppnade han år 1921 pensionat, och år 1925 tillkom annexet med resanderummen. Denna rörelse har han alltsedan dess bedrivit med framgång, och \”en flink gut\” som han alltid varit och i besittning av en ovanlig energi och arbetsförmåga samt ett strålande gott humör, har han inte dragit sig för att själv som \”sandwichman\” vid båtarnas ankomst på sommarmornarna göra reklam för sitt pensionat.
Som av ovan framgår är det ett växlande öde, som sjuttioåringen kan se tillbaka på. Och även om hans håg i unga dagar stod till sjön så har han emellertid aldrig ångrat att han bosatte sig på gutarnas fagra ii. Den norske gutten, som blev svensk till själ och hjärta, hör till dem, som aldrig dragit sig för ett arbete, hur hårt det än kunnat synas ibland, och hans ljusa livssyn har därvid varit honom en god hjälp.
Många vänner har han också förvärvat sig här, som uppskatta hans vänsälla och glada väsen och hans personliga egenskaper i övrigt. Säkert kommer detta också till uttryck om lördag, då Jens Berner fyller de sjuttio.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 29 Augusti 1940
N:r 199