Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
VALLSTENA. Offentlig juniorfest var söndag e. m. anordnad av juniorföreningen. Festen, som hölls hos lantbr. Bohlin, Allekvia, rönte stor tillslutning och blev synnerligen lyckad. Efter gemensam sång inledde H. Bohlin med bibelläsning, bön samt några välkomstord. Sedan följde ett omväxlande program som sköttes av ungdomarna själva. Det var uppläsning av välkomstverser, som för tillfället författats, berättelse och dikten \”Jakob i Hebron\”. En dialog utfördes samt sjöngos flera sånger. Även solosång utfördes. Alla bjödos också till ett rikligt dukat kaffebord. Ungd.-sekr. Nils Jacobs höll ett kraftigt ungdomsföredrag över ämnet: \”Vägen till lyckan\” med Luk. 4: 42 som text. Predikant E. Lindh avslutade med att påminna om två ord ur dagens predikotext, nämligen orden: \”Kommen — Gån!\” Genom kollekt inkom till juniorernas mission kr. 29: 76 samt genom kaffeserveringen till juniorverksamheten på platsen kr. 29: 65.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
ENDRE. Pastoratets kyrkliga ungdomskrets hade på söndagen kommit tillsammans i Endre. Trots regn och brist på motorfordon hade rätt många kommit tillstädes då sammankomsten inleddes med några verser ur psalmen Fädernas kyrka. Ordföranden hälsade därpå de närvarande välkomna och uttalade förhoppningen att kretsen alltjämt skulle kunna få fortsätta sin verksamhet, trots allt. Stiftsadjunkt Heldtander höll därefter en tankeväckande föreläsning om den norske missionären Lars Skressruds märkliga livsöde. Därpå sjöngs ps. 535 och så samlades man till en trevlig stund kring kaffebordet, där endreborna, dagens värdar, ordnat det på bästa sätt. Den angenäma samvaron avslöts med en andaktsstund i Endre kyrka under ledning av kyrkoherde Enwall.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
Follingbo och Akebäcks hemvärnsmän i aktion. I söndags höllo Follingbo och Akebäcks hemvärnsmän omfattande övningar i Follingbo under direktör Otto Hansons ledning. Klockan 9 då övningarna började var vädret gynnsamt, varför resultaten på Follingbo skyttebana, där man sköt mot hel- och halvfigurer, blevo synnerligen goda, Under tiden en del hemvärnsmän övade sig i skytte, höllo andra på med granatkastning, exercis och stridsövningar. Alla deltagare voro mycket intresserade och det var inget att klaga på farten. Övningarna gingo således i raskt tempo och när klockan slog tolv var lunchpausen välkommen. Det blev ett par timmars uppehåll. Klockan två samlades man åter, men tyvärr hade vädret slagit om och övningarna utfördes i hällande regn, vilket emellertid inte nedsatte stridshumöret på deltagarna. På eftermiddagen förekom bl. a. luftvärnsskytte. Och just som man brassade på som bäst, uppenbarade sig av en händelse en flygmaskin på mycket låg höjd, vilket gjorde övningen ännu mera illusorisk. \”Luftangreppen\” på öppna fälten avvärjdes av marktrupperna på lämpligt sätt. Hemvärnsstyrkan — 25 man — hade uppdelats i tre grupper, varav två grupper voro försvarare och en tredje fiende. Övningarna avslutades (med nämnda uppställning) med en två timmars övning mot \”fallskärmshoppare\”, vilka senare inte hade haft någon chans att klara sig om det gällt allvar. Striden avblåstes kl. 5 e. m. varvid områdesbefälhavaren dir. Otto Hanson avtackade hemvärnstrupperna. Gruppledare voro hrr Emil Pettersson, Klinte, Otto Nilsson, Rosendal, Gösta Hallberg, Akebäck, och Detlof Collberg, Follingbo.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
Röda Kvarn: Tre tokiga tenorer. Filmens titel säger vad som bör sägas. Det är bröderna Ritz, som svara för de s. k. roligheterna och deras tokiga påhitt locka givetvis fram skrattsalvor hos den del av publiken, som gillar denna slags komik. Mitt i all galenskapen får man emellertid lyssna till inte så oäven sång, men man skall absolut vara amerikan för att uppskatta det roliga i filmen. Vad som är sevärt i programmet denna gång är en filmupptagning från våra dagars krigsfronter, vilken ger några glimtar från den förödelse den moderna krigföringen har i sina spår. Bl. a. får man även se några bilder från den världshistoriska händelse, då parterna efter krigsstilleståndet mellan Tyskland och Frankrike samlades för överläggning i den ryktbara järnvägsvagnen i Compiegneskogen. Dessutom visas en kortfilm från Java samt en film om \”farliga yrken\”. W…
Roxy: En 7.sjungande flicka. Det här är Deanna Durbins sjunde film, och alltjämt är hon samma förtjusande flickaktiga uppenbarelse, alltjämt förmår hon lägga en värld för sina fötter med sin sång. Trots att filmen egentligen till uppläggning och innehåll inte är på något sätt märkvärdig, trots att den är i längsta laget, så har man inte tråkigt en enda sekund — det tycks faktiskt vara så, att den sprudlande lilla stjärnan på ett alldeles särskilt sätt inspirerar sina medspelare till att göra det allra bästa av i grunden ganska banala saker. Ty försöker man \”analysera\” som det litet pretentiöst heter, så sägs det inte så förfärligt många roligheter i filmen, men den bärs i stället upp av en speciell stämning, som gör åskådaren glade till sinnes utan att framlocka det där riktigt breda leendet. Ty belåten är man när man sett \”En 7. sjungande flicka\” —konstig stavning på titeln, förresten! Man har varit med om en helgjuten film och man har fått höra vacker sång, om än kvantiteten av den senare var väl njuggt tilltagen. Det är visserligen värt en hel del att få höra Deanna sjunga Mu-settes aria ur Boheme och Schuberts Ave Maria — den senare en stämningsfull avslutning på filmen — men förutom i dessa två klassiska saker framträdde hon mycket sparsamt på det gebitet, där hon trots andra framstående kvalifikationer är allra bäst. Handlingen är som sagt inte mycket att orda om. Deanna är — som tidigare — en verklig liten yrhätta, som med sin otyglade fantasi ställer till en del rabalder för mera nyktert tänkande\’ medmänniskor. Här är hon till på köpet teaterbiten och har rika tillfällen att ställa till dramatiska och patetiska scener. En annan storstjärna nämligen Kay Francis har också en stor roll i denna film, där f. ö. alla de medverkande utgöras av förstaplansartister. Ted.
Hansa: Spelaren. De franska producenterna ha gjort en film efter en Dostojevskiroman, vars handling utspelas omkring sekelskiftet på ett stort hotell i Monte Carlo. Huvudpersonen i handlingen är en ung roman, som inte vistas i staden för att spela utan mera av en händelse kommer i kontakt med rouletten och sedan obevekligt dras med i spelpassionen. F. ö. är det ett ganska brokigt persongalleri som presenteras i filmen, det är ruinerade baroner, stenrika änkenåder, och unga förföriska skönheter, man bollar med smycken och francs i det oändliga och det ligger liksom i luften att allo skola spela. Det är ganska svårt att få något grepp om filmen, stämningen är genomgående orolig och hetsig och allt rör sig. i ungefär samma cirklar hela tiden. Mest framträdande figur är Pierre Blanchar, Viviane Romance har en mindre roll som dock ligger utmärkt väl till för henne. Förspelet var en tysk kortfilm om Bayreuth och kringliggande städer i detta vackra avsnitt av Tyskland och samtidigt berördes även minnet av Wagner, som är förknippat med dessa platser. Herz.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
Varifrån kom den? — Saxen föremål för närmare undersökning på Riksmuseet.
Som tidigare meddelats i denna tidning anträffades ute i Linamyr den 24 sept. i år en kungsörn, förolyckad under bedrövliga, för att inte säga upprörande omständigheter. Och fyndet gjordes som förut nämnts av en ung lantbrukare i trakten, som fann den döda fågeln liggande med en bortåt 2 ½ kg. tung sax om foten ute i en mindre s. k. \”landkanal\” som går fram strax utefter myrens nordöstra sida. Hur den kunglige flygaren kommit att hamna just i myren, — varifrån den kommit och under vilka omständigheter den mött sitt fruktansvärda öde äro alltjämt en gåta. Faktum är emellertid att den haft att utstå fruktansvärda lidanden innan den ute i den höga bladvassen, av hunger och utmattning äntligen gav upp den hopplösa kampen. Saxen som slagit till strax ovanför hans högra fot hade klippt eller brutit av den nästan fingertjocka benpipan, gnagat av hud, kött och senor, vridit de övriga tvenne tåsenorna som ännu höllo samman, som ett rep. Att fågeln även på den plats där han slutligen, — belastad och plågad till det yttersta av den fruktansvärda saxen, arbetat in i det sista för att komma loss, eller försöka lyfta, framgick därav att bladvassen på ett synnerligen stort område blivit alldes nedbruten av hans starka vingar. Efter att till sist ha hamnat ute i vattnet där han fått sin fjäderdräkt genomdränkt av vatten, hade emellertid detta blivit omöjligt. Gång på gång har han gått löst på sin plågoande med sin väldiga näbb och sin fria fot. Härom vittnade de delvis kringvridna skalmarna och de väldiga repor som fanns över så gott som hela det svartlackerade fångstredskapet.
Örnen som under så upprörande omständigheter fick sluta i Lina myr, var alltså en kungsörn och mellan vingspetsarna hade den en bredd av 2,20 meter. Längden från näbbspets till stjärtspets var 90 cm. och trots att den vid anträffandet var tämligen utmärglad hade den likväl en vikt av 4,4 kilo. Saxen som föreföll vara av utländsk modell, vägde jämt 2,4 kilo, och de halvcirkelformigt böjda skalmarna mätte en längd av 65 cm. Saxen saknade varje som helst tecken på att ha varit föranrkad, vidare igenkänningstecken och fabriksmärke, och torde med största sannolikhet vara hemgjord. Så fort fyndet gjordes rapporterades detta till professor Rendahl på Riksmuseet, som föranstaltade om att fyndet blev tillvarataget och att örnkroppen i den mån det var möjligt, blev konserverad. Det visade sig därvid att krävandehållet endast utgjordes av en spindel! Den enda föda det arma djuret lyckats komma åt sedan han efter att ha flugit omkring kanske i flera dygn, hetsad av smärtorna, hamnade i myren. Var och vem som kan ha lagt ut det föga människovärdiga fångstredskapet, är givetvis omöjligt att säga. Som rävsax måste den anses vara tämligen liten. Och som höksax något för stor. Troligare verkar därför hypotesen om att saxen helt enkelt varit utlagd i syfte att fånga öm, eller möjligen också något annat djur som är mindre än räv. Av denna anledning torde man med skäl kunna ifrågasätta om inte örnen efter att ha mött sitt öde borta i de ryska eller finska skogarna tagit sig hit österifrån. Saxen har på Riksmuseichefens önskan översänts till Riksmuseet för en ingående undersökning. A—d.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
Riksorienteringen utsträckes till 20 okt. Över 22,000 deltagare i söndags! Resultatet av söndagens riksorientering för alla föreligger nu i preliminära siffror för de olika distrikten. Stockholm, där vädret var gynnsamt, leder med c:a 3,300 avlagda prov framför Skåne med 1,650 och Östergötland med 1,550. I de senare distrikten liksom i största delen av landet bidrog dock kraftiga oväder till att hålla deltagarsiffrorna nere. Vidare kan observeras att Gotland på grund av pågående DM-tävling fått dispens med sina prov till om söndag, att Norrbottens siffra ingalunda avspeglat distriktets intresse för riksorienteringen, när DM-budkavlen löptes på söndagen samt att flertalet skolor, militärer och hemvärn utlovat sitt deltagande först denna vecka eller om söndag. De 22,055 söndagsdeltagarna i riksorienteringen fördela sig sålunda: Blekinge 800, Bohuslän Dal. 400, Dalarna 1,400, Gästrikland 600, Göteborg 675, Halland 350, Hälsingland 1,300, Södermanland 1,100, Värmland 1,200, Västergötland 1,420, Ångermanland 375, Jämtland, Härjedalen 500, Medelpad 400, Norrbotten 450, Närke 900, Skåne 1,650, Småland 1,375, Stockholm 3,300, Uppland 950, Västerbotten 550, Västmanland 990 och Östergötland 1,550. Om söndag fortsätter riksorienteringens skogspromenader med kartprov och naturvärn på över 500 olika banor runt hela landet. Allt fler och fler arrangörer anmäla sig dagligen, och på Orienteringsförbundets kansli i Stockholm är det bråda dagar och nätter för att hinna förse alla de nya arrangörerna med erforderligt material. Med hänsyn till den opåräknat stora anslutningen kommer riksorienteringen att fortsätta även nästa vecka t. o. m. söndagen den 20 oktober. Näst den 80-årige baron Hermelin i Stockholm torde den gamle orienteringsveteranen överassistent Pelle Bolin (pappa till 20-talets medeldistansstjärna Anatole Bolin) vara riksorienteringens hittills äldste deltagare. \”Bobs\” som fyllt sina 75 år, klarade märket ute på Kärsön i Mälaren på Spårvägens bana. Hans tid var 1.36.15. Anslutningen till söndagens riksorienteringspremiär var betydligt större än de ledande t. o. m. i sina mest optimistiska stunder vågat hoppas. De 20,000 utsända märkena ha därför tagit slut överallt. Förbundet har emellertid fem man fullt sysselsatta med att sända ut nya tusental, så snart de hinna levereras från fabrikanten.
Ljugarn—Vänge 9-2. Serierna ha börjat och i södra serien möttes i söndags Ljugarn och Vänge på de förras plan. Matchen slutade med seger för hemmalaget med 9-2. I halvtid var ställningen 2-2. Till att börja med låg Vänge över och lyckades även efter 5 min. göra första målet. Efter en kvart kvitterade Ljugarn och tog två min. senare även ledningen. Efter många vackra anfall kom Vänges andra mål tio minuter före halvtid. I andra halvleken tog Ljugarn helt hand om spelet och efter 10 min. hade de ökat målkvoten till 4. De fem övriga målen kommo i tät följd med endast 3 min. mellanrum. Beve.
En tredje riksmarsch i vår? Svenska gångförbundet har preliminärt beslutat att den tredje stora riksmarschen skall äga rum på våren 1941 under tiden 20 april-11 maj för södra och mellersta Sverige. Eventuellt framflyttas starten till den 27 april. Data för Norrland bli 11 maj-25 maj. Förbundet har vidare beslutat tilldela ordföranden Erik Linde förbundets högsta utmärkelse, guldplaketten.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
Tävlingsskjutningar i Garda. I söndags hade Garda skyttegille anordnat sin sedvanliga prisskjutning, med god tillslutning av skyttar. Skjutningen, som leddes av lantbrukare Arvid Larsson, Kyrkebols, tog sin början kl. 10 förmiddagen och avslöts ej förrän regn och tilltagande skymning gjorde sitt till att försämra resultaten. Tävlingen började med skjutning för rekryterna, 5 skottserier mot centimetersringad tavla. Resultatet för de unga skyttarna blev: Evert Pettersson 52 cm., Gösta Jacobsson, Lye, 90 cm., Sture Persson 128 cm., Sivert Ahlvin 138 cm. Sedan följde skjutning på 175 meters håll med tre skott mot centimeterstavla. I de olika klasserna blevo resultaten: I första klass: Erik Larsson 16 cm., Helge Olsson, Lye, 27 cm., Yngve Enekvist 29 cm., Ivar Ahlqvist 36 cm., Bertil Larsson 39 cm., Johannes Hansson, Lye, 44 cm., Thure Johansson 50 cm. Andra klass: Hugo Pettersson, 12 cm., Karl-Gustav Lagergren 19 cm., Henning Nilsson 29 cm. Tredje klass: Arne Pettersson 31 cm., Willy Dahlby 33 cm. Fjärde klass: Arvid Larsson 29 cm. Till sist kom insatsskjutningen på 300- metershåll mot sexringad tavla med hopp för alla skyttarna att bli den bäste och sålunda för ett år bli ägare av gillets stora vandringspris som gått i många år mellan de bästa skyttarna. I fjol hemfördes den av Karl-Gustav Lagergren, men han fick i år överlämna den till Arne Pettersson, som sköt det bästa möjliga, nämligen tre sexettor, trots det att han hade samma poängtal. Pristagare i denna skjutning blevo: Arne Pettersson 18 p., Karl-Gustav Lagergren 18 p., Willy Dahlby 17 p., Henning Nilsson 17 p., Nils Larsson 17 p., Holger Söderström 17 p., Yngve Enekvist 16 p., Bertil Larsson 16 p., Birger Olsson, Lye, 15 p., Allan Hansson 15 p., Hugo Pettersson 15 p., Thure Johansson 15 p., Ivar Ahlqvist 14 p., Erland Olofsson 14 p., Lennart Larsson 14 p., Ragnar Jakobsson, Lye, 14 p., Klas-Inge Pettersson 14 p. Utom penningpris utdelades till de två bästa skyttarna i varje klass hederspris, bestående av bägare. ratta gällde för all skjutning under dagens lopp.
J. Jakobsson blev papegojkung i Visbygillet. Mästerskapstävling och statsprisskjutning i söndags. Vid Visby skyttegilles tävlingar i söndags utkämpades flera tävlingar, bl. a. avgjordes mästerskapstävlingen inom gillet. Mästerskapet gällde som vanligt två tavelserier på sexringad tavla och mästare för året blev Jonas Jakobsson, som alltså får rätten att bära gillets silverpapegoja och blir hedrad med titeln papegojkung. Tävlingen var mycket jämn och oviss. Holger Olsson ledde så gott som hela tiden men drog första ståendeskottet i våda och bommade sedan med det andra. Vädret var blåsigt varför man hade det besvärligt över lag med skotten i ställningarna. Resultaten i mästerskapet blevo: 1) J. Jakobsson 94 p., 2) Hans Wiman 93, 3) Åke Dahlgren 91, 4) H. Olsson 90. Holger Olsson vann i stället stats-prisskjutningen med 88 p. 2) H. Wiman 85, 3) J. Jakobsson 83, 4) T. Stärner 82, 5) A. Herlitz 81, 6) J. W. Pettersson 81. Klass III: 1) H. Ronström 82, 2) Tor Ödin 78, 3) H. Ekedahl 77 p. Klass II tävlade vidare om ett vandringspris, ett silverfat, som vanns av Agne Borgström på 79 poäng. Osborne Nyström låg på samma poäng med hade tre sexettor mindre. Statspristävlingen för de lägre klasserna har tidigare ägt rum inom gillet, men de bästa skyttarna vid denna tävling nämnas i detta sammanhang. I klass II segrade Osborne Nyström överlägset med 80 poäng, 2) Karl Hållbus 69, 3) Karl Palmgren 68, 4) Axel Pettersson 65 och Edvin Nilsson 64. I klass I vann Bengt Eriksson med goda 81 poäng, 2) Birger Nyberg 75, 3) Gilbert Enekvist 74 och 4) Lennart Eriksson 71 p. I Rekrytklassens tävling segrade Klas-Åke Dahlgren med 58 poäng, 2) Bo Dahlgren 52 och 3) Tord Jörlander 52 poäng. Närmast i gillets tävlingsprogram för hösten kommer tävlingen om Skyttegravspokalen, som går nästa söndag.
Prisskjutningar i Tingstäde. Tingstäde skytteförening hade i går anordnat prisskjutningar i vilka närmare 30 skyttar deltogo. Mästerskapsskjutningen vanns av G. Stenström med 106 poäng och bevakningsstyrkans pokal av Bernh. Larsson med 139 p. I huvudskjutningen blevo de bästa resultaten vidare: Kl. IV: 1) G. Stenström 83 p., 2) H. Jakobsson (\”Mosen\”) 83 p. Kl. III: 1) S. Eliasson 81 p., 2) G. Lindqvist 77 p. Kl. II: 1) Klas Klint 80 p., 2) B. Elias-son 61 p. Kl. I: 1) K. A. Hellgren (\”Klacken\”) 74 p., 2) S. Pettersson 56 p. Rekrytklassen: 1) K. Jönsson 54 p., 2) A. Nährström 46 p. Centimetersskjutning hade även anordnats och fick till resultat att G. Stenström vann i klass IV med 22 cm. efter omskjutningar med B. Larsson som fick 32 cm. I klass III vann H. Jonsson med 33 cm., i klass II K. Klint med 45 cm. och i klass I \”Klacken\” Hellgren med 64 cm. Efter skjutningarna utbringade föreningens ordförande ett leve för skytterörelsen och för pristagarna. K. K.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 8 Oktober 1940 N:r 233
såväl korporationer som enskilda, släkt och vänner, vilka hedrat min avlidne makes minne med blommor, kransar, tal och sång, frambäres härmed mitt vördsamma tack. KLARA WEINBERG
Gotlands Allehanda Måndagen den 7 Oktober 1940 N:r 232