Lloyd NOLAN
Janice LOGAN
Gangsterläkaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246
Lloyd NOLAN
Janice LOGAN
Gangsterläkaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246
En befattning som förrådsman vid Kungl. Gotlands artillerikår förklaras härmed till ansökan ledig.
Befattningen, som är nyinrättad, är avsedd för Kårens tygmaterielförråd och äg>r med dylik tjänst förtrogen person företräde.
Lön efter MEo 5.
Ansökningar ställda till Chefen för Kungl. Gotlands artillerikår, Visby, och åtföljda av handlingar i övrigt, som sökanden önskar åberopa, skola vara till Tygofficeren A 7, Visby, inkomna senast den 10/11 1940.
Visby den 22 oktober 1940.
CHEFEN för A 7.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246
Änkefru Marie-Louise Molander född Lagerheim * den 4 juli 1855, insomnade stilla den 21 oktober 1940, djupt sörjd av oss samt övriga släktingar och vänner.
AMY MARGOT FRITZ
Jordfästningen äger rum lördagen den 26 okt. kl. 12,30 em.
i Norra Krematoriet i Stockholm, dit ev. blommor kunna sändas före kl. 11.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246
Knepigt med vägvalet i orienterarnas SM.
Ahrling och Dahlin gjorde godainsatser.
Vid svenska mästerskapet i orientering deltogo som bekant tre gotlänningar, Anders Dahlin och Jan Silvén från Gute samt Robert Ahrling, som var bland de tio särskilt inbjudna militärerna från olika svenska truppförband. Intresset kring gotlänningarnas start har givetvis varit stort och vi ha i dag lyckats få svar på alla frågor om dem genom att intervjua Ahrling, som nu kommit hem igen.
Dahlin och jag hamnade ungefär mitt i resultatlistan på platser som torde ligga mellan 130 och 150, svarar han på första frågan som naturligtvis gäller placeringarna. Några exakta uppgifter gick aldrig att få så nära efter, ty den första listan gick bara till 85. Våra tider voro bortåt 2,15. Silvén sprang bort sig när han skulle runda ett berg och kommer väl ett stycke längre ned bland deltagarna.
Apropå berg, ja!
Jo, det fanns gott om den varan och det svåraste var att välja väg. Vi gotlänningar hade ju ingen större praktik på sådan terräng och det försämrade givetvis våra placeringar. Inte heller hado vi tillräcklig teknik och kondition för att kunna forcera den steniga terrängen på samma sätt som fastlänningarna. De skuttade iväg som rådjur mellan blocken där en annan fick gå. Ett berg, som hade 318 m. till höjdsiffra måste jag ta mig över och det krävde förstås en hel del kraft och tid. Men utsikten där uppe var härlig…
När jag löpt en 0-7 km. var jag ungefär lika trött som efter en fullbordad tävling på Gotland, fortsätter Ahrling. Skall vi ha någon chans att hänga med i konkurrensen på fastlandet måste konditionen byggas upp än bättre genom längre banor på t. ex. 15 km. och vidare måste A-fet med fastlandet ökas betydligt. Ilade vi haft Mittro klilin på vägvalet i denna tävling och vunnit c:a en kvart på det, så hade vi gått om minst 50 löpare i prislistan. Så tätt var det nämligen mellan dem, det fanns t. ex. 13 man på 1,51 med sekunder som skilde.
Kontrollerna voro lätta – det var många som inte trodde på det utan togo ut kompassriktning och gjorde andra förberedelser som stal dyrbara minuter i stället för att följa de stigar som ledde fram till kontrollerna. Det var tredje sträckan som fällde utslaget, här gällde det att finna småvägar och omvägar, kompassgången medförde mera klättring än löpning och var absolut förkastlig.
Spänstpropagandan.
Även Hejdeby och Eksta ha börjat med gymnastik.
Till de socknar där man förut inte haft någon ordnad frivillig gymnastik men satt i gång i höst ha nu kommit ytterligare två, nämligen Eksta och Hejdeby. Två pojkar från Eksta voro med på spänstledarekursen i Klintehamn och de ha nu satt i gång var sin spänstavdelning i sin hemsocken, en kvinnlig och en manlig. Ledare för pojkarna är Sune Jacobsson och för flickorna Gösta Jacobsson. Sammanlagt är det ett 20-tal gymnaster.
I Hejdeby är det den kvinnliga spänstavdelningen som är störst. Ledare för flickorna är fru Inez Lerbom, som gått igenom en spänstledarekurs på fastlandet i höst. Hon har ett 10-tal flickor med i sin avdelning. Ledare för pojkarna är folkskollärare Gösta Hörling. I Hejdeby har man f. ö. redan bildat en gymnastikförening.
Klintehamn är sedan gammalt ett samhälle, där det finns intresse för gymnastik. Man har nu två avdelningar i gång, en kvinnlig med 14 deltagare och en manlig med 16 deltagare. Man håller till i skolan, då den ordinarie gymnastiklokalen ännu är rekvirerad av militären. Utrymmet är mycket begränsat och som intresset tycks vara i stadigt stigande måste man nog dubblera avdelningarna.
Även från Visby har det kommit ett par rapporter. Visby kvinnliga har en avdelning med över 30 deltagare och även den får nya tillskott efterhand. Men lokalen – A 7:s gymnastiksal – är stor och man kan ännu ta emot flera deltagare. Visby AIK har engagerat hr Åke Fohlin, en av de på kapten Eric Källströms kurs utbildade spänstledarna, som ledare och han rapporterar ett drygt 30-tal deltagare. Även AIK:s flickor ha satt igång med gymnastik.
Två Visbydamer till riksmästerskapet i orientering.
Riksmästerskapet i orientering för damer avgöres nästa söndag i norra Skåne och Gotland kommer att bli representerat även i denna rikstävling. Deltagarna härifrån bli Lizzie Andersson, AIK, och Margit Nyberg, VIF, som båda nått flera tätplaceringar under de senare åren.
Boxningar i Tingstäde.
Lennart Pettersson möter fem tungviktare.
Tingstäde får i morgon besök av en trupp boxare som anordna uppvisningar och matcher i gymnastiksalen. Bland deltagarna märkes svenske juniormästaren i tungvikt Lennart Pettersson från BK örnen i Stockholm, som möter fem tungviktare. Boxningarna börja kl. 8. Till fredagen planeras en liknande uppvisning på biograflokalen i Slite.
Fardhem-Vänge 7-1.
Seriematchen på Hemdalsvallen i Fardhem mellan Fardhems IF och Vänge IK slöt med en storseger för det mera rutinerade och tekniska fardhemslaget, som utklassade gästerna med 7-1, halvtid 1-1. Hy. Hederstedt i Fardhem gjorde första målet men kort före paus lyckades gästerna utjämna till 1-1. 1 andra halvlek dominerade hemmalaget fullständigt och det blev inte mindre än sex mål i Vängeburen, fyra inspelade av Hederstedt, ett av centern Jacobsson och ett av hi. Olofsson. God domare var E. Nilsson, Alva.
De gotländska serierna.
Vi återge här ställningen i de gotländska serierna efter tre omgångar av höstens spelprogram.
Div. I:
AIK 3 3 0 0 16- 3. 6
A 7 3 1 0 2 10-11. 2
Slite 2 1 0 1 7- 8. 2
VIF 2 0 0 2 2-13. 0
Norra serien:
Fårösund 3 3 0 0 11- 3. 6
Stenkyrka …. 2 2 0 0 9- 2. 4
Martebo 2 1 0 1 3- 4. 2
Bro 3 0 0 3 3- 8 0.
Boge 2 0 0 2 2-11. 0
Södra serien:
Alva 3 2 1 0 13- 5 5
Hablingbo …. 3 2 0 1 14- 5. 4
Fardhem 3 2 0 1 14-10. 14
Burgsvik 3 2 0 1 9-10. 4
Ljugarn 3 1 1 1 14- 8. 3
Hemse 2 1 0 1 7- 5. 2
Vänge 3 1 0 2 7-19. 2
Rone 2 0 0 2 4- 8. 0
Klintehamn 2 0 0 2 1-13. 0
I Div. 1. återstår endast matchen Slite
VIF nästa söndag, och i norra återstår två omgångar.
Riksorienteringsmärket.
De personer som avlagt godkänt prov i riksorienteringen men ej löst ut märket kunna göra detta på Lunkans konditori i morgon kväll kl. 7-8.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
FÅRÖ.
En högtidlig militärgudstjänst hölls i Fårö kyrka i lördags kväll. Den nyinryckta militären hade mangrant infunnit sig och även många Fåröbor hade mött upp.
Gudstjänsten inleddes med ps. 380: 1—3, varefter militärpastor Stig Lindholm höll en manlig och uppfordrande predikan över ämnet Sanningens Konung. Efter ps. 400: 11 följde så altartjänst och gudstjänsten avslöts med ps. 600: 6—7.
Från kyrkan ställdes färden till I. O. G. T:s lokal, där ett härligt kaffebord väntade. Pastor Edlund hälsade militären välkomna och så vidtog kaffedrickningen. Fårölottorna svarade för värdinneskapet och skötte serveringen utmärkt. Militärens egna förmågor svarade för underhållningsmusiken under kaffedrickningen. Pastor Lindholm höll även ett medryckande och uppskattat föredrag om ”Hjältar”. Han gav en skildring av de många namnlösa, kristna hjältarna, som varit sin kallelse och sin Herre trogna intill döden.
Samvaron avslutades med korum och ps. 124: 1. Så var åter en god och givande soldatafton till ända. Förvisso har soldataftnarna en stor uppgift att fylla i soldatens mången gång både enformiga och trista tillvaro, borta från hem och hembygd.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
ESKELHEM.
Oktoberstämmanmn hölls här i söndags, varvid staterna för nästkommande år fastställdes. De kommunala staterna sluta på sammanlagt 9,029: 76 kr. Skogsaccisen bestämdes till 1:40 pr 100 kronors rotvärde. Till brandstodsvärderingsmän för två år valdes Hj. Molin och G. Jakobsson, Sigvards, med O. Ahlby, Lingsarve, och A. Ahlström, Simonarve, som suppleanter. Landstingets förvaltningsutskotts förslag till plan för folktandvårdens ordnande på Gotland bifölls utan diskussion. Från Vineta erkända sjukkassa hade inkommit en framställning om ett bidrag av 50 öre pr medlem, vilken begäran stämman avslog. Stämman beslöt vidare att ansöka om skatteutjämningsbidrag och kommunalnämndens samt -stämmans och kyrkorådets ordförande skola avge denna ansökan. Stämman företog även val till ombud för val av ledamot och suppleant i Gotlands södra härads brandstodsförening och härtill utsågs hr K. Johansson med Emil Olsson, Sigvards, som suppleant. Slutligen beslöts också att pensionsnämndens ordförande skulle erhålla ett årligt arvode av 50 kr., övriga kommunala funktionärer få oförändrade arvoden.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
MÄSTERBY.
Hogräns missionsdistrikt hade i söndags distriktsmöte i Mästerby missionshus. Förmiddagens möte, vilket var enskilt, öppnades av distriktets ordförande, lantbrukaren Rudolf Palm-avist, Gervalds, med bibelläsning och bön, varefter han hälsade distriktsmötet välkommet. Till ordförande för mötet valdes Rudolf Palmqvist och till sekreterare Gustav Bäckström, Alands. Sedan förhandlingarna avslutats följde predikan av pastor Arnold Sandberg, Linde, över dagens predikotext och mötet avslutades med firandet av Herrens nattvard.
I eftermiddagens offentliga möte medverkade förutom pastor Sandberg, Hogräns , friförsamlings sångare och distriktets predikant. Samtliga möten hade samlat mycket folk. Till distriktets kassa insamlades 155 kr.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
HOGRÄN.
Arets andra ordinarie kommunalstämmea hölls i lördags eftermiddag i kommunalrummet i Hogrän, under lantbrukaren Edv.
Engströms ordförandeskap. Till att justera dagens protokoll valdes lantbrukarna Viktor Larsson, Buters, och K. J. Johansson, Tomsarve. Staten för nästkommande år föredrogs och godkändes, med en utdebitering av kr. 7: 70 per bevillningskrona för samtliga förvaltande organ inom kommunen. Hogrän får därmed en höjning av kr. 2: 20 per bevillningskrona. En stor del av denna höjning är beroende på kristidsorganisationerna. Skogsaccis fastställdes till kr. 1:45. Ordföranden valdes att representera kommunen i Hemse för fastställande av markegångstaxan, med K. J. Johansson, Tomsarve, som ersättare. Planen för skoltandvårdens ordnande godkändes. Från kristidsnämnden föreliggande statförslag godkändes. Styrelseledamoten erhåller en dagsersättning av 5 kr. per dag. Till ordförande utgår bestämd ersättning per månad. Även till ombuden i familjebidragsnämnden utgår samma dagsersättning. Ordförande i nämnden får inkomma med ersättningskrav i efterskott för sitt arbete med hänsyn till arbetets omfattning i fortsättningen. Statförslaget godkändes för övrigt. Vinetas erkända sjukkassa erhöll ett anslag å kr. 56: 50 till propagandaarbete. Till övriga ombud utgår en ersättning av 5 kr. per dag samt rätt till tredje klass resa å tåg, när förrättningen är utanför hemorten.
En skrivelse från landsfiskalen med förslag till omorganisation av polisväsendet inom orten föranledde en stunds debatt. Att föra kommunens talan valdes lantbrukarna Widén, Vallbys, och K. Wennman, Djupbrunns. Att närvara vid tingsstället Skogs för yttrande i löneregleringsfrågor, valdes Edv. Engström, Buters. Stämman beslöt godkänna kommunalnämndens förslag om inträde i Landskommunernas förbund.
I samband med stämman hölls årets sista uppbörd av kommunalskatten.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245
Icke fullt tre år efter det Visby gamla biskopsgård lades i aska i januari 1938 står en ny biskopsgård färdig och har tagits i bruk. Som man torde erinra sig uppstod under restaureringsarbetet av gamla biskopsgården eld i byggnaden, som därvid så grundligt förstördes att det var problematiskt om det lönade sig att bygga upp på nytt. Efter sedan ett förslag till helt ny byggnad, något större än den som nu står färdig, förkastats, antogs ett förslag av dåvarande länsarkitekt A. Hamrin och bygget sattes igång. Och nu står huset färdigt – ett värdigt och ståtligt hem för stiftets biskop och hans familj, gotländskt i linjerna och enkelt i sin utformning, men hemtrevligt och gediget.
Visby nya biskopsgård kom till av en händelse, skulle man kunna säga. En eldsolycka är alltid tråkig och beklaglig, men det heter ju att \”intet ont utan att det har något gott med sig\”. Och nog får man ganska bestämt det intrycket, att stiftets biskop aldrig fått en så trevlig och modern bostad i den renoverade gamla biskopsgården som den han nu fått. Glädjande för staden är att den nya biskopsgården för stadens del icke kostar mera än den gamla skulle kostat i renovering. Just vid samma tidpunkt, då biskopshusbygget blev aktuellt skulle den s. k. biskopslöneregleringsfonden avvecklas och det visade sig möjligt att få medel ur denna till det ändamål det här vara fråga om. Kostnaderna gälldas nu till 2/3 av staten och till 1/3 av staden. För Visby stads del går kostnaderna, inklusive rivning, planering och murar till 34,000 kr. På tal om murarna för övrigt så finns, det personer, som tycka att de äro I för höga – det kan kort och gott anmärkas, att de icke äro så höga som dem, som dolde den gamla biskopsgården för mängdens profana blickar. Och för övrigt kommer kalkstensmuren att döljas av murgröna.
I tider som dessa äro kalkyler för byggnadsföretag ganska vanskliga, men så mycket mer glädjande är det att de beträffande bygget av Visby biskopsgård visat sig hålla och till och med befunnits något i överkant. För övrigt är det icke utan tillfredsställelse man konstaterar, att byggnaden torde ha blivit något 10,000tal kronor billigare än det i statens egen regi uppförda biskopsresidenset i Skara.
Linjer som en gotländsk bondgård.
Stilen på Visby biskopsgård är gotländsk. Den har de gamla gotländska bondgårdarnas vackra rena ytor och stora obrutna tak, där man dock av byggnadstekniska skäl inpassat proportionerliga takkupor för vindsvåningens sovrum. Från Biskopsgatan – byggnaden har dragits in några meter från gatulinjen – kommer man över en öppen plats, belagd med grovhuggna kalkstensplattor, fram till entréen med dess stora ekport. Platsen framför entron begränsas i sydost och nordväst av en kalkstensmur, som går ut till gatulinjen. Muren döljer norr om huset personalingången medan söder om byggnaden platsen närmast innanför muren avses till en rosengård, omramad av pergola och begränsad i söder av den medeltida källare, som är allt som nu kvarstårfrån den gamla biskopsbyggnaden.Denna källare har biskopen planerpå att framdeles inreda till ett litetmedeltida kapell. Trädgården, somligger söder och sydväst om huset ärsjälvfallet ännu icke iordningsställddet stora valnötsträd, som stodnärmast brandstället, trodde manförst skattat åt förgängelsen, men detbefanns att det räddats. Trädgårdsområdet, som ju sträcker sig ändaned till Drottensplan och \”biskopens vedbod\”, kommer helt säkert att även det motsvara nutidens krav på kvalitet och trevnad. Det enda, som egentligen inte passar in i miljön här ligger utanför biskopsgårdens område – det är arbetsstugans gamla allt annat än vackra byggnad, som nu ligger mitt i vägen i den eljest ståtliga utsikten från biskopsresidenset mot S:ta Marias gamla ärevördiga tempel.
På husesyn hos biskopen.
Då en medarbetare i Gotlands Allehanda träder innanför portarna till biskop Ysanders kyrkoherdetjäll och Visby biskopsgård, möter oss biskopen älskvärt i den stora hallen i nedre våningen. Arkitekten har på ett utmärkt sätt lyckats att göra trappartiet i huset luftigt och på samma gång skapa vackra perspektiv. Trapporna äro lagda fribärande och nedre hallen har lagts i två olika plan varigenom trapphuset fått en frapperande höjd och rymd. Man lägger omedelbart märke till den genomgående enkelheten i inredningen – biskopen understryker också att man velat undvika alla utsmyckningar och i stället försöka få fram gammal gotländsk enkelhet i linjerna tillsammans med den moderna tidens praktiska inredning. Väggarna äro putsade och kalkstrukna och i nedre hallen, där kapprum och toaletter förlagts på södra sidan om ingången, lägger man också märke till ett vackert infällt skåp, en kopia av ett liknande skåp i Klinte kyrka.
Med biskopen som ciceron gå vi så husesyn. Byggnaden inrymmer i bottenvåningen entréhall med trappuppgång, matsal och ekonomilokaler jämte personalbostäder. Våningen en trappa upp innehåller, utom hall, längst i söder bibliotek, vidare salong, biskopinnans kabinett, vardagsrum samt städrum o. pentry. Tredje våningen, vindsvåningen, bjuder först en stor hall från vilken en korridor leder åt båda gavlarna. Ät söder . har biskopsparet sina sovrum med ett badrum utanför i korridoren, därefter följa barnens rum samt längst i norr tvenne gästrum med tillhörande badrum. Även här finnes städrum etc.
Matsalen på nedre botten är särdeles stilfull, vilket torde framgå även av vår bild. Möblerna äro i mörk ton med röd skinnklädsel på stolarna . Även här äro väggarna slätputsade och kalkstrukna. Ett stort magnifikt skåp i italiensk rennässans ingår här i möblemanget. Köksdepartementet har inretts med tanke på arbetsbesparing och med hänsyn till tidens möjligheter härtill. Agaspis och gasspis komplettera varandra och rostfri plåt ingår självfallet överallt där plåt förekommer. Från ekonomiavdelningen, intill vilken åt södra sidan även personalrum med personalens eget badrum äro belägna, går en särskild trappa upp till de övre våningarna, alltså samtidigt en reservutgång från bostadsvåningarna en och två trappor upp.
Ståtlig men trevlig representationsvåning.
Från hallen en trappa upp, belägen åt Biskopsgatan, kommer man åt östra gaveln av huset in i bilioteket, som upptar hela husets bredd. Detta rum är inretts i bonad alm i särdeles vacker mellanbrun ton. Bokhyllorna täcka väggarna helt och ventilationsanordningar ha inbyggts i hyllorna, så att luften kan cirkulera genom dessa. Möbeltyget är hållet i mörkblått och hela interiören ger ett sällsynt ombonat och hemtrevligt intryck. Dörrarna äro också gjorda utan speglar i hela, ytor och verka därigenom massiva och stilfulla. Från biblioteket kommer man at gärdssidan närmast in i salongen, i grönt och guld, och därifrån in i biskopinnans kabinett med möbler i 1700-talsstil med guld och möbeltyg i blått siden.
I våningens norra ände motsvaras biblioteket i den södra av ett i gul ton hållet stort ljust och trevligt vardagsrum, där möbler av olika slag sammanförts gruppvis. Mittpå rummets östra vägg står en gammal öppen spis från 1600-talet, på vars överstyckes medaljong på latin läses att spisen 1940 kommit till Visby biskopsgård från Kamba i Lummelunda. Den har placerats här genom vänligt tillmötesgående av doktorinnan Fries. I hallen i denna våning lägger man märke till dels en nisch av kalksten, dels ett gammalt fönster i kalksten, funnet av två värnpliktiga arkeologer i en åker i Grötlingbo och placerat här som en liten erinran om den medeltida byggnadsverksamheten på Gotlands landsbygd. Här lägger man för övrigt märke till en akvarell av Joh. Kahl, donerad till Visby biskopsgård av fru Anrep-Nordin. Biskopsgårdens konstnärliga utsmyckning inskränker sig för närvarande och tillsvidare till biskopsparets privata egendom men det torde väl icke vara omöjligt att sedermera statens samlingar kunna deponera ett eller annat konstverk i representationsvåningen. Vindsvåningen har en stor öppen hall med en bekväm soffa som central punkt. Åt öster ligga som förut nämnts biskopens och biskopinnans sovrum och från dessa rums fönster bjuder sig en vacker anblick åt domkyrkan till. Barnens rum ligga utmed södra långsidan av huset och i våningens nordvästra ände ligga två \”gästrum från vilka man har utsikt över staden ut mot havet.
Möbleringen av en sådan byggnad som denna kan ju icke skäligen bekostas enbart av hyresgästen. Staten har sålunda bidragit med möbler till matsalen, större delen av salongen och bitvis vardagsrummet. Det kan i detta sammanhang nämnas att det finnes gott om hemtrevliga detaljer, och här och där finner man en \”cosy corner\” Det är sålunda fullt befogat när man påstår att biskopsbostaden är representativ och ståtlig men på samma gång trivsam. Det förefaller också som om biskopsfamiljen skulle trivas med sin nya bostad. Källarvåningen inrymmer källare och pannrum – även biskopsgården eldas nu med ved, ehuru anläggningen annars avses för koks – men en stor del av utrymmet i källaren upptages av ett torkrum, vilket vid behov avses skola kunna användas även som skyddsrum, och då för även andra än biskopsgårdens invånare.
Ett gott arbete och gott samarbete.
Biskopen vill understryka, att det utförda arbetet länder huvudentreprenören firman Gardell och Hammarström till all heder. Det samma kan också underleverantörerna, vilka de äro berätta annonserna härom kring. En del mattor och gardiner härstamma från Gotlands hemslöjd. Bygget blev ett halvt år försenat men tack vare de militära myndigheternas tillmötesgående med permitteringar i största möjliga utsträckning har arbetet kunnat fortsätta så att huset nu står färdigt före vinterns inbrott. Samarbetet har varit det allra bästa – så vitt biskopen hade sig bekant var det bara gotlänningar som arbetat på bygget – och biskopen uttalade sin stora glädje över att det hela gått så friktionsfritt som det gjort.- En del detaljer äro ännu ej färdiga och byggnaden är ej heller slutgiltigt avsynad. Kontrollen över bygget har utförts av länsarkitekt Karth och länsarkitektkontorets funktionärer.
En vacker bostad åt stiftets biskop.
Så står då Visby nya biskopsgård färdig och när – om Gud vill, som de gamle säga – nästa sommar biskopssätets trädgård får inkläda gården i den gotländska florans sydländska ram, har Gotland fått en värdig bostad åt sin stiftschef. Alan skall minnas att biskopen som länets högsta kyrkliga styresman har representationsplikter och det bör ju då vara en glädje icke bara för biskopsparet utan även för gotlänningarna att främlingar och gäster, som mottagas i stiftets biskopsgård kunna hälsas i en miljö, som är en heder icke bara för innehavaren utan också för den provins han representerar.
Utan stora later och anspråksfulla utsmyckningar, enkel och ödmjuk i linjerna som en gotländsk landskyrka men samtidigt vederhäftigt monumental i sin resning står den nya biskopsgården där nu i skyddet av den gamla Mariadomen. Utoch invändigt resultatet av gotländsk flit och goda hjärtans samarbete pryder den sin plats både som biskopsgård och som detalj i stadsbilden. Må den nu också bli till ett trivsamt hem för stiftschefen, ett hem, från vilket de djupa tankarna och de goda impulserna gå ut till den stora gotländska församlingen, och dit tankarna förvisso nu går f r å n samma menighet med uppriktiga välgångsönskningar till invånarna i biskopsresidenset.
(Foto. H. Beckman)
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245