Dag: 2 juli 2021

Visby rådhusrätt.
De fem bildäckstjuvarna ha fått slutlig dom.
\”Putte\” Johansson fick 2 ers straffarbete, vol. Nilsson 1 år 3 mån. – John Nilssons affärer en trasslig härva.
Det rättsliga förfarandet med de personer, som äro inblandade i de bekanta bildäcksstölderna från kronan jämte en del andra skumraskaffärer, har nu avancerat så långt att samtliga män som begått själva stölderna fått sin dom – de två sista, däribland Bror \”Putte\” Johansson, som varit ledaren bakom samtliga tillgrepp, dömdes nämligen efter rannsakning inför rådhusrätten i lördags.
De olagliga affärerna med begagnade däck, som John Nilsson bedrivit runt hela Gotland under 1942, återstå emellertid ännu att reda upp och trots att statspolisen redan hunnit klara ut åtskilliga transaktioner återstår ännu ett drygt och tidsödande arbete. Målet mot Nilsson förekommer åter den 16 jan.
Vid lördagens rannsakning hördes först Johansson och volontären Evert Nilsson gemensamt om inbrottet i Klädeslagret natten till den 20 sept. samt om inbrottet i Konsumaffären vid Adelsgatan natten till den 11 okt. I Klädeslagret var det som bekant Johansson och volontären) Carlsson som opererade men Nilsson var åtalad för efterföljande delaktighet i denna affär, i det att han köpt en kostym av Johansson med vetskap om att den varit stulen. De hade båda varit ute och festat en kväll, då J. talat om att han hade en kostym som var för stor för honom men säkert passade Nilsson. Denne saknade civila kläder och behövde en kostym, varför han genast var med på en affär. Det hade varit tal om en köpesumma på 50 kr., men N. hade aldrig betalat detta belopp. Kostymen har värderats till 75 kr.
Polisrapporten om inbrottet föredrogs och vitsordades i stort sett av Johansson. Han medgav dock endast stöld av fyra kostymer medan firman saknat fem vid inventeringen. Allt tjuvgods hade lagts i säckar och burits till J:s bostad, där plaggen tömts ut på golvet. Den damkappa söm stulits, samt några ömaka skör, söm också kommit med, hade Johansson snarast möjligt gjort sig av med genom att kasta dem ute baköm ett plank och hans motivering till detta var att han inte hade någon användning för dessa saker. Alla kostymer såldes åt skilda håll, en av dem till en fullständigt främmande person, söm man hittills inte lyckats spåra upp, och J. sålde även en del av de stulna skorna.

Spritorgie föregick Konsuminbrottet.
De många bildäcksstölderna, söm Johansson organiserade, åtföljdes söm bekant av ett flitigt festande på stadens restauranger och trots att J. tjänade en hel del på däcken ville pengarna ändå inte räcka till. Detta gav anledning till ett nytt butiksinbrott för att skaffa begärliga och lättsålda varor till den illegala marknaden och söm mål hade Johansson denna gång valt ut Konsumaffären på Adelsgatan. Medbrottslingen denna gång blev volontär Nilsson, söm kommit hem till J. på kvällen den 10 okt., varvid de förtärt en halv liter brännvin tillsammans. De hade sedan begivit sig till en danstillställning, men här blev Johansson avvisad medan Nilsson slapp in. J. avvaktade i stället den lämpliga tidpunkten på en restauran och när dansen var slut träffades de åter.
Johansson ville vid rannsakningen göra gällande att han varit så berusad att han inte hade något minne av hur inbrottet gått till. De hade hoppat över några plank, sade han, och så hade de tagit någonting i affären.
Men sen visste jag inte av någonting förrän vi satt i en höstack bakom Sundströms verkstad och såg över bytet, påstod Johansson.

Kaffe byttes mot brännvin. – Tjuvarna blevo själva bestulna.
Det stulna utgjordes av åtskilliga askar rökverk, en del choklad, 10 halvkilospaket kaffe samt ett par herrkängor. Kaffet och kängorna gömde man i höstacken och nästa dag träffades de åter för att försökta byta ut något av kaffet mot brännvin. Man hämtade två paket och tågade till en ölservering, där en del landsbor fingo anbud på att byta till sig äkta kaffe. Det dröjde emellertid innan man fick fatt på någon som kunde göra den väntade motprestationen men det lyckades till sist. Förmodligen tog den förvärvade buteljen slut omedelbart och i ett sammanhang, ty de båda herrarna bestämde sig för att göra om saken nästa dag. Men när de anlände till höstacken var, hela deras lager putz weg, inte en böna fanns kvar och byteshandeln som börjat lovande fick , följaktligen avstanna. De båda delägarna misstänkte i varje fall inte varandra utan trodde att några lekande barn hittat kaffet och tagit det.
Enligt Nilssons redogörelse hade Johansson föreslagit inbrottet sedan de träffats efter dansen och de hade hoppat in på bakgården, varefter N. tryckt ut en fönsterruta med armbågen. I affären hade båda försett sig med kaffe och cigarretter, varefter de lämnat butiken samma väg de kommit. Ute på gatan hade de skilts åt för att sedan åter träffas på Lännaväg.
Enligt affärens inventering hade det stulna utgjorts av 5 kg. kaffe i halvkilospaket, choklad för 5 kr., 12 askar Broadwa, två askar Boston, en ask Havanna samt ett par herrkängor, alltsammans värt 64:45 kr., vilket nu yrkades i ersättning.

Rockstöld på A 7 uppklarad.
Rätten övergick sedan att behandla den rockstöld, som Nilsson begått i A 7:s gymnastiksal den 31 okt. N. erkände vad som lades honom till last och omtalade att han inte haft någon överrock, varför han kommit på iden att stjäla en. Vid en basar den nämnda dagen hade han provat en rock i klädlogen och då han fann att den passade försvann han från platsen och uppsökte ett rum som han hyrt i staden, varefter han påföljande dag reste till fastlandet. Rocken har dock senare återställts till rätte ägaren. Den värderades till 140 kr. och ett par handskar, som också följde med vid stölden, taxerades till 5 kr.
Åkl., stadsfiskal Ullman, förklarade sig därefter beredd att överlämna målet mot Nilsson och yrkade ansvar för inbrottet i samråd med Johansson, för tillgreppet av rocken samt för efterföljande delaktighet i inbrottet på Klädeslagret. Tidigare hade han sakerförklarats av krigsrätt för de bilh julsstölder han begått i samråd med Johansson.
Advokat Almqvist, som biträdde de både häktade, framförde Nilssons önskan om att få ett tidsbestämt straff i stället för ungdomsfängelse. N. är nämligen endast 19 år gammal.

Dyrbart uteliv ledde till nya brott.
Även beträffande Bror Johansson var åkl. beredd att överlämna målet. J. var förut sakerförklarad för stölderna från kronan och nu tillkom ytterligare ansvar för de båda inbrotten i Klädeslagret och Konsum samt för spritförtäring på Södra cafeet.
Rättegångsbiträdet påpekade, att Johanssons motiv till inbrotten varit att skaffa pengar till ved och skatter och hemställde vidare att den tid som J. suttit häktad måtte avräknas från straffet. Ordf. gjorde genast en beräkning av vad Johansson kunnat förtjäna på de\’bidrag denne erhöll i sin egenskap av beredskapsman och kom till den slutsatsen att bidragen gåvo mer än inkomsten av hans civila arbete. J. nödgades också gå med på att de flesta kupperna företagits för att skaffa pengar till festandet med kamraterna och fick därvid en skarp reprimand av domaren för att han sökt föra sitt biträde bakom ljuset.
Rätten tog därefter enskild överläggning och dess beslut blev att Johansson dömdes till straffarbete i två år medan Evert Nilssons straff sittes till 1 års och 3 månaders straffarbete. Johansson hade tidigare fått fem månaders villkorlig dom för första resan stöld och då några av de nya tillgreppen skett före anståndstidens utgång förklarades villkorsstraffet förverkat. Något avdrag i straffet för häktningstiden gick rätten inte med på.

Utredningen av John Nilssons affärer fortsätter.
Utredningen av verkstadsägaren John Nilssons licensfria bildäcksaffärer har nu övertagits av statspolisen, som till lördagens rannsakning med Nilsson rett upp åtskilliga av hans transaktioner med såväl firmor som enskilda. Mycket återstår emellertid att klara ut, ty stadsfiskal Ullman meddelade att varje särskild affär kommer att benas upp så långt det är möjligt. Det rör sig om ett hundratal däck och man får gå igenom samtliga landsfiskalsdistrikt för att få fullständdig klarhet. Någon bokföring har som nämnts inte förekommit hos Nilsson och detta gör utredningsproceduren oändligt mycket svårare. N. har dock gjort sitt bästa för att underlätta arbetet och han har bl. a. ur minnet upprättat en diger namnlista på de personer han haft affärer med.
Nilsson har i de flesta fall fungerat som säljare feen lian har också köpt ett 50tal däck från tre gotländska skrothandlare. En av dem hade trott att det var fullt legitima affärer och sålde från sitt skrotlager ett 20-tal däck, som dock alltjämt voro gångbara. Hos en annan av skrothandlarna hade N. bytt till sig 78 skapliga lastbilsdäck mot 11 sämre och dessutom hade han betalat emellan en viss summa pr däck.
Som tidigare nämnts har Nilsson under året köpt upp ett flertal gamla bilar som överförts till beredskapsregistret och därefter plundrats på allt användbart gummi, som gått till svarta börsen. Nilsson trodde att han köpt ett 25-tal bilar, som behandlats på detta sätt. På ordförandens fråga varför han sålt däcken från beredskapsvagnarna svarade N. att det var ekonomiska bekymmer som drivit honom till detta steg.
För dagen gick man inte närmare in på statspolisens detaljutredning, utan ansvarsyrkandet kommer att sammanfattas vid en senare tidpunkt, då större klarhet vunnits i omfattningen av alla transaktioner. I en del fall rör det sig verkligen om licensfria däck, såsom t. ex. de minsta dimensionerna, och den kommande utredningen kan följaktligen vara till viss fördel för den anklagade, varför hans biträde, advokat Almqvist, inte hade något att erinra mot ett 14-dagarsuppskov.
Att det blir åtskilliga personer som komma att ställas till ansvar i samband med den fortsatta utredningen av detta mål är alldeles självklart – varje köpare och mellanhand torde ha åtal att vänta för brott mot kristidsförordningarna. Det slutliga uppklarandet av denna vidlyftiga härva synes därför ligga i ett ganska avlägset fjärran om man nu överhuvudtaget kan komma fram till en fullständig lösning.

Villkorligt straff för delaktighet i bilgummiaffären.
Den sjunde av de personer som förekommit i samband med denna affär fick sin dom av rådhusrätten i dag. Han hade köpt tre däck av Bror Johansson, varvid han själv varit med och hämtat två av dem och hade sedan gömt däcken på ett höloft.
Han hade emellertid goda vitsord om sig och förundersökaren hade tillstyrkt villkorlig dom, vilket åkl. inte hade något att erinra emot. Rätten dömde svar. till 4 mån. straffarbete, villkorlig dom.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 januari 1943
N:r 2