Dag: 5 juli 2021

Sjöfartens spetsar närvarande vid högtiden.
bister kyla — det var 18-25 grader kallt på måndagsmorgonen i Stockholmstrakten — försiggick sjösättningen av den nya motorlivräddningsbåten för Hoburgens station ute vid Hammarbyverken vid Danvikstull i Stockholm. Före sjösättningen framhöll direktör Adolf Magnusson i Elektriska svetsnings-bolaget att båten byggts i samarbete med Bolinder-Munktell, som levererat maskineriet.
Livbåten har tillkommit tack vare bidrag från Kooperativa förbundet och en stor donation av fröken Sigrid Ulrich. Den sistnämnda döpte båten till sin faders namn Bror Ulrich, som var den siste guvernören i Sveriges sista koloni, S:t Barthelemy.
Närvarande vid sjösättningen voro förutom båtens gudmor, fröken Ulrich, varvsstyrelsens ordförande, direktör Emanuel Högberg i Sveabolaget, vidare Livbåtssällskapets vice ordförande, generalkonsul Axel Ax son -Johnson, amiralerna Lybeck, Tamm, Hans Ericsson och Ekstrand, generallotsdirektör T. Petersson, d:r Hugo Hammar, marinöverdirektör H. Qvistgaard, livbåtssällskapets mångårige drivande kraft f. lotskapten Stenberg, varvschefen mariningenjör Engberg in. fl.
Sedan fröken Ulrich i ett varmhjärtat tal belyst sin fäderneärvda kärlek till sjön och sjömännen samt uttalat sin tacksamhet över att få vara med och ge båten sin fars namn överlämnade direktör Högberg båten till Sällskapet för räddning av skeppsbrutna och densamma mottogs av generalkonsul Johnson.
Båtens befälhavare? hr Gottfrid Kihlman, Västergårda i Sundre, framförde från båtens stäv sitt tack till sällskapet varefter båten med hjälp av en pontonkran lyftes från kajen ned i sjön.

En honnör för Sveriges tappra sjömän.
Efter sjösättningen gavs lunch för ett 70-tal inbjudna och vid denna tidpunkt anlände även landshövding Nylander. Under lunchen talade redaren för det nyligen krigsförlista lejdfartyget \”Brasil\”, generalkonsul Johnson, som satt sida vid sida med \”Sveajarls\” redare, direktör Högberg.
Tänk om vi på våra fartyg kunde få sådana här livbåtar, yttrade tal. bl. a., vilka tack vare helsvetsningen och byggnadskonstruktionen kunde göras lätta. Vi kunde då bättre säkra livet för dem som tjänstgöra på våra båtar.
Det var under märkbar rörelse generalkonsul Johnson vidrörde den katastrof som drabbat två av våra största lejdbåtar. Inga detaljer kunde han lämna men han lät de närvarande förstå hur det måste ha känts för Ecuadors befälhavare att efter 12 timmars försök i det hårda vädret överge både sitt eget fartygs bemannade livbåt och de skeppsbrutna i deras båtar för att inte riskera att i det farliga minfältet dela Svea-jarls och Brasils öde. Med en honnör av aktning och beundran för de tappra sjömännen, som fullgjorde sin plikt, framhöll tal., hur viktigt det är för vårt land att kunna hålla i gång den lilla strömmen av båtar över Atlanten. Hur länge det kan fortsätta är ovisst, men man kan fä räkna med att varje fartyg i lejd som kommer hem, är det sista.
Direktör Högberg redogjorde för båtens märkliga egenskaper och hoppades att \”Bror Ulrich\” liksom sällskapets övriga båtar skall utföra en välsignelsebringande verksamhet. Sällskapet har hittills räddat inemot 800 människoliv och många fartyg ha vid olika tillfällen-hjälpts ur faror av sällskapets duktiga och erfarna livbåtspersonal.

Landshövdingen tackar för gåvan.
Vid lunchen tackade landshövding Nylander för livbåtsgåvan och tillsyningsmannen vid Hoburgsstationen Hans Jakobsson, Västergårda i Sundre, betygade också glädjen bland livbåtsfolket på denna station över att de få en modern båt att röra sig med. Han berättade också en historia om hur man vid Hoburgen under Trettondagshelgen för några är sedan räddade besättningen på en Hamburgångare — det var spritångaren Mila som var föremålet för hans berättelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8