Dödsfall.

I går eftermiddag avled hastigt fru Sara Ahltoft, Hemse. Dödsfallet kom efter en kort tids sjukdom. Fru Ahltoft insjuknade i torsdags och måste under gårdagen införas med ambulans till Visby, där hon avled. Dödsorsaken var hjärninflammation. Den så hastigt bortgångna var maka till pastor Sören Ahltoft och var endast i trettioårsåldern. Hon efterlämnar förutom make tre små pojkar, deu äldste bara tre år, samt vidare föräldrar och syskon i Småland. Den avlidna har gjort sig känd som en god och försynt människa, som levt helt för sitt hem och sin familj. Det hastiga dödsfallet har givetvis väckt mycken stor sorg och förstämning i orten och då särskilt inom missionsdistriktet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Femtioåring.

Femtio år fyller på torsdagen redaktör Thure Tallkrona härstädes.
Han är östgöte till börden och efter anställning bl. a. i Skaraborgs-Tidningen i Skövde kom han hit till Visby som medarbetare i Gotlands-Posten, där han främst ägnade sig åt annonsackvisition. Sedermera har han övergått till att ägna Gotlands Allehanda sina tjänster, varvid han medarbetat på olika avdelningar, kanske mest med reportage från landsbygden, som författare till artiklar under rubriken \”Gotländska gårdar\” och till andra artiklar från länets olika delar. Sitt intresse för jordbrukets angelägenheter har han också haft tillfälle. att ådagalägga, då han av RLF:s ortsförbund anmodats att vara kommissarie för dess höstmässor här i staden åren 1935 och 1938. Personligen är Thure Tallkrona en jovialisk man och glad sällskapsmänniska, som skaffat sig många vänner ön runt. Naturligtvis är han med i Östgöta gille och sin födelsebygd håller han styft på, men han har också funnit sig väl till rätta bland gotlänningarna och känner sig utan tvivel numera som acklimatiserad gotlänning. När han passerar halvsekelgränsen bringar Gotlands Allehanda honom ett tack för träget och intresserat arbete och sina välgångsönskningar för kommande år.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Fattigvårdsstyrelsen i Visby

får till vederbörandes kännedom meddela:
att staden i fattigvårdshänseende är indelad i nio distrikt, vilka stå under närmare uppsikt av följande ledamöter av fattigvårdsstyrelsen i deras egenskap av distriktsföreståndare, nämligen:
1:a distriktet, som omfattar Strandroten och S:t Hansroten, av bagaremästaren Henrik Petterson, S:t Hansgatan 36, tel. 183,
2:a som utgöres av Norderroten av redaktören C. O. Nilsson, träffas å Gotlands Folkblads redaktion, tel. 1051,
3:e som består av Klin-teroten söder om Hästgatan av bokhandlanden Johannes Pettersson,
Adelsgat. 5, tel. 111,
4:e som utgöres av Klinteroten, mellan Hästgatan och Lancastergränd, av fru Irma Enkvist. Norra Murgatan 7,
5:e som består av Klinteroten, norr om Lancastergränd, av förs.-diakonissan syster Eva Johansson, Skolgatan 4, tel. 400,
6:e som omfattar öster och norr om staden befintliga delar med undantag av Hästnäs, Annelund, Katrinelund, Bingeby o. österby, av fru Agnes Engström, Polhemsplats, tel. 2057,
7:e som utgöres av söder om staden befintliga förstadssamhällen och lägenheter med undantag av Visborgsroten och den del av Lännaroten, som ligger mellan järnvägen söderut och Lännavägen, av fru Alma Sandgren, Romagatan 3, tel. 1451,
8:e utgöres av Hästnäs, Annelund, Katrinelund, Bingeby och Österby av fru Kerstin Carlsson, Hästnäs, tel. 1329,
9:e som omfattar Visborgsroten och den del av Lännaroten, som ligger mellan järnvägen söderut och Lännavägen av fabrikören K. F. Bergström, Visborgsgatan 31, tel. 1194;
att fattigvårdsstyrelsen håller ordinarie sammanträde kl. 17 (5 e. m.) första fredagen i varje månad, eller om helgdag då inträffar, dagen förut;
att sammanträdena under tiden maj—september hållas å ålderdomshemmet Fristad och den övriga delen av året sammanträdesrum n:r 1 å Rådhusets annex;
att fattigvårdssyssyssförmanen E. Karlsson säkrast träffas e ålderdomshemmets expedition och på tel. 101 varje söckendag kl. 9—11 och
att Visby stads sociala byrå, tel. 1198, Rådhusets annex, 1 tr. (ingång från Läroverksplan) utgör expedition för fattigvårdsstyrelsen. Byrån hålles öppen för allmänheten varje helgfri dag mellan kl. 11-14, dessutom tisdagar och fredagar mellan kl. 17-18. Ordföranden träffas å sociala byrån måndagar, onsdagar och fredagar mellan kl. 12-13.
Visby i januari 1943.
Ax. Johansson.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Födelsedagar.

Sjuttio år fyller i dag fru Emma, Hultén, maka till byggmästaren Axel Hulten, tidigare bosatt här i staden, numera vid Nickarve i Vänge.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Godkända testamenten.

Advokatfiskalsämbtete har godkänt ett av avlidna makarna hemmansägaren Jakob Petter Viktor Olsson och Desideria Olsson från Rone den 19 september 1938 upprättat inbördes testamente av innehåll, att all kvarlåtenskap i boet efter den först avlidne maken skulle tillfalla den efterlevande, men att efter bådas död kvarlåtenskapen efter den sist avlidne skulle lika fördelas mellan fru Olssons bröder och mannen Olssons svågrar. Mannen Olsson avled sist av makarna den 12 februari 1942 och efterlämnade enligt bouppteckningen ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet efter honom utgjorde enligt bouppteckningen 5,484 kr. 50 öre.
Advokatfiskalen i kammarkollegiet har godkänt ett utav avlidna sömmerskan Anna Erika Göransson från Rone socken den 20 januari 1932 upprättat testamente av innehåll att all hennes efterlämnade kvarlåtenskap skulle tillfalla fribaptisternas missionsverksamhet. Fröken Göransson avled den 31 januari 1942 och efterlämnade enligt bouppteckningen ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet efter henne utgjorde enligt bouppteckningen 6,530 kr. 67 öre.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Gotländska fynd lösa 1000-årig gåta.

Märklig hypotes av svensk forskare.
— Där offra de levande fåglar; runt omkring sticka de ner pilar i marken, andra också bröd och kött och vad var och en just har, som det är den härskande sedan hos dem. De kasta också lott om fåglarna, om de skola slakta dem eller uppäta dem eller låta dem vara i livet.
För ungefär tusen år sen skrevs detta av en grekisk kejsare om en märklig fågelkult som utövades av svenskarna i Ryssland under deras färder på sina flottar nedför Dnjepr till Konstantinopel. Offret skedde vid en jättestor ek på en ö i Dnjepr, sedan resenärerna passerat de sju forsarna vid flodens nedre lopp.
Det inte minst märkliga i saken är att vi äga fynd från Gotland, som utgör en arkeologisk parallell till denna skildring, enl. vad professor Birger Nerman berättar i senaste häft. av Fornvännen.
Mellan de på ett avstånd av något mer än 1 kilometer från varandra belägna gårdarna Bjerges och Gudings i Vallstena ligga de s. k. Gudingsåkrarna. Fordom var här en sank löväng. Denna har sträckt sig söderut nedåt Källunge myr, och tydligen i samband med myrens utdikning har ängsmarken dränerats.

Spjutspetsarna stuckos ner kring den heliga eken.
Under långa tider ha åkrarna vid Gudings givit fynd, och enbart sedan 1920 ha hundratals föremål kommit i dagen, huvudsakligen järnvapen och bland dem till övervägande del spjutspetsar. Till största delen härröra fynden från tiden omkring år 800 och 800-talet, men även från 900-talet. Dr John Nihlén har tidigare konstaterat att en stenlagd forntida väg går fram över fyndplatsen. Fynden synas främst gruppera sig kring en stor, oregelbunden vattensamling, vars närmast angränsande. med buskage beväxta område ännu är ouppodlat. Nihlén utförde här grävningar, varvid en del typiska fynden gjordes. Fynden lågo i myll-lagrets bot t, u på gränsen till den underliggande sanden, och voro lätt skönjbara. Någon bestämd orientering av föremålen kunde ej iakttagas, men de flesta spjutspetsarna, där läget kunde iakttagas, lågo med spetsarna nedåt jorden. Föremålen, som voro begränsade till vissa stråk, \”ha lagts eller stuckits ner i jorden utefter en smal remsa på vissa smärre fläckar\”. I det med buskar beväxta området närmst vattensamlingen gjordes inga fynd.
Att det här rör sig om offerfynd kan ej gärna dras i tvivelsmål. Detta framgår redan av fyndens fördelning och av att spjutspetsarna till stor del tydligt nedstuckits. Ängsmarkerna låga ju också nedåt Källunge myr och offer ha ju under forntiden ofta försiggått i eller intill myrar eller små insjöar.
Här intresserar närmast ett bestämt fynd. Enligt uppgifter, som Nihlén erhöll, hade år 1920 ett stycke sydväst om vattensamlingen den dåvarande ägaren av Lilla Gudings gjort ett fynd som bestått av 8 stycken långa spjutspetsar. nedstuckna i jorden lodrätt med spetsarna ner och bildande en ring med cirka 2,5 meters diameter.

\”Ejderhansblotarnas offerplats.\”
Hos professor Nerman väcka de i den gotländska offerjorden nedstuckna spjutspetsarna tanken på de pilar som svenskarna i Ryssland stucko ned i jorden kring den heliga eken på S:t Gregot i Dnjepr. Spjutspetsrins diameter uppges ha varit c m., vilket mycket väl skulle passa om spjuten just stått nedstuckna runt ett träd i den löväng, som kan antagas ha funnits här redan under vikingatiden.
Hittills ha tyvärr icke tillräckliga undersökningar ägt ruin på Gudingsåkrarna — en ingående utgrävning vore i hög grad önskvärd, anser prof. Nerman — och därför är det ej så lätt att säga vad det är för ett slags offer som bragts gudomen på denna kultplats.
Att här förekommit fågeloffer av ??????????????????? Slutsatsen gör prof. Nerman av ortnamnet som betyder ejderhane. Ortnamnet Gudings är alltså uppkallat efter gudingarna, d., v. s. ejderhansblotarna, och betyder helt enkelt ejderhansblotarnas offerplats.
Även i Eke finns en gård med namnet Gudings och även där har påträffats offerfynd, bestående av ett antal bronshalsringar från tiden omkring år 500. Alldeles intill befinner sig också här en liten myr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Gotlänning lär frihetsmedaljen.

Sex svenska frivilliga, som kämpa i Finland, tilldelades frihetsmedaljen för kort tid sedan. En av de hedrade är Martin Folihn från Fole.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Idrott och sport.

\"\"

Handbollsdomarna sakna pondus
men får det ej genom utvisning.

I söndags spelades en rafflande DM-match i handboll mellan Gute och A 7. Gute vann med 21-20 efter en cupfight, som sent skall glömmas, Publiken levde sig fullständigt med i spelet och då domaren en gång godkände ett mål, som måldomaren underkände, protesterade man så våldsamt, att spelet avbröts några sekunder tills domaren åter kunde göra sig hörd på planen.
Det gavs och togs hårda törnar i den matchen och Gotlänningen yrkar direkt och Gotlands Folkblad indirekt på, att domaren skulle utvisat ett par spelare för att få spelet inom justa gränser.
Signaturen har sett och varit med om ganska mycket i handbolisväg – både i Visby och på fastlandet – och trots att jag saknar meriter som handbollsdomare vågar jag säga: Hade domaren i matchen visat ut några spelare hade han gjort ett stort fel. Under hela matchen begicks ingen sådan ojusthet, som skulle berättigat en utvisning. Kan en domare inte hålla spelet inom justa gränser utan att \”i matchens början visa ut ett par spelare\”, då är han inte mycket värd.
Det hårda spelet här nere är ofta bara prat. Fastlandshandbollen är betydligt hårdare, det kan bl. a. gutepojkarna tala om, som just överrumplades av Flottans hårdhet och därför förlorade så stort. Handbollen är en sport för män, även om gotlandsflickorna också spela riktigt bra, och man måste lära sig tåla törnar. Går någon avsiktligt in för att förstöra spelet och är ojust, då skall han naturligtvis ut från planen. Men begås i stridens hetta ett fel, då finns det något som heter straffkast. Frikasten bli alltför ofta resultatlösa för att kompensera en svårare förseelse.
Vad domarna i gemen sakna här nere, det är pondus. Sandström har det, och jag är övertygad om att han inte alltför ofta behöver begagna sig av utvisningsrätten. Ingen skall tro, att man får pondus genom att visa ut en spelare. Nej, det är dugligheten och uppträdandet på planen som avgör den saken.
Och till sist: Tjata inte för mycket på publiken. Den dag hand— publiken sitter tyst och stilla på sina atser och inte ger sina sympatier till känna, den dagen är det slut med handbollsintresset på Gotland. Att det sedan finns några element bland publiken, som busvisslar åt domarens beslut är beklagligt men inte så mycket att fästa sig vid. De får nog litet vett i skallen de också så småningom. Och inte vore det någon större svårighet för handbollsförbundet att ha ett par funktionärer, som håller reda på de värsta skrikhalsarna. Men se för all del till, att inte den stora publiken för den skull slutar upp att skrika och heja. Då skulle mycket vara förlorat.
A. B.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Snatterier.

Tre ungdomar hade förövat snatteri i en källare och dömdes till 15 dagsböter vardera.

En person som gjort tillgrepp i en affär i staden dömdes till 20 db.

Våldsamt motstånd
vid anhållandet straffades i ett fall med 20 dagsböter.

En person som underlåtit att insända införselmedel fick erlägga 5 dagsböter.

Elva lyktlösa cyklister bötade den vanliga tian.

Fyra fyllerister bötfälldes, två till 25 kr. och 2 till 15 kr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8

Till vikarierande småskollärarinna

Vamlingbo för instundande vårtermin har skolrådet antagit lärarinnan Inez Danielsson, Älvkarleby.
En sex veckors skolkökskurs, som hålles i socknen och började den. 4 januari, ledes av examinerade skol-kökslärarinnan Gertrud Montén från Malmö. Antalet elever uppgår till 10.
Vid sammanträdet, som var det första för året, omvaldes till ordförande i skolrådet vägmästare R. Segergren, till vice ordf. handlanden C. A. Wessman samt till kassaförvaltare lantbrukaren Rudolf Olsson, Nora.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8