Dag: 24 juli 2021

Andra allmänna sammanträdet med Gotlands södra tingslag
hölls i går vid Skogs i Levide. På uppropslistan stod 56 mål, därav 48 åklagarmål. Landsfiskal Jakobsson i Klintehamn hade 31 mål och tillförordnade landsfiskalen i Hemse Paul Önnered 15 mål. Till tinget hade samlats en ovanligt stor skara människor. Den digra uppropslistan var dock genomgången till kl. 16, då middagsrast hölls. Efter denna vidtog rättens enskilda överläggning och vid 18-tiden var rättens utslag framlagda. Att dagens sammanträde blev så fort undanstökat berodde på att hela 32 mål var s. k. taxeringsmål.
Rättens ordförande var häradshövding Pfeiffer och notarie Lennart Lilja.

Vägmästare som bristat i redovisning av avlöningslistorna.
Detta mål var dagens mest omfattan de och pågick från tingets början kl. 11 och pågick till inemot tvåtiden med avbrott för en halvtimmes kafferast Åklagare var landsfogde Broms och denne hade till dagens sammanträde inkallat sju vittnen och svaranden två vittnen, samtliga hördes. Vidare hördes tre målsägare. För vägstyrelsen hade dess ordf. f. nämndeman Palmquist samt flera av vägstyrelsens ledamöter infunnit sig. Målet har som bekant förekommit vid tidigare rättegångstillfälle.
Först hördes var för sig tre lantbrukare, som levererat olika kvantiteter krossad sten eller skärv till vägstyrelsen genom svaranden under åren 1933 —1937. Vittnena hade genom svaranden erhållit betalning för stenen med varierande belopp. Samtliga vittnen hade dock icke erhållit så stora belopp, som redovisningslistorna upptog för respektive- leverantörer. Kvitteringen på listorna hade i en del fall gjorts av vittnena eller av någon av deras familjemedlemmar. I en del fall hade svaranden själv kvitterat beloppen utan nämnda lantbrukares tillstånd eller vetskap. De belopp, som svarandena på detta sätt skulle ha utfått, var endast något hundratal kronor. Svaranden framhöll att det var svårt att nu så långt efteråt komma ihåg, hur det låg till med de olika posterna. Han ville icke bestrida, att de summor, som vittnena uppgivit, var oriktiga, de medel, som utkommit utöver dessa, hade antingen återlevererats till vägstyrelsen eller använts till att betala andra leverantörer med.
Nästa vittne var en trafikbilägare, som kört för vägstyrelsen under svaranden. Intill tiden 1937, då svaranden fått en varning av vägstyrelsen för bristande redovisning, hads vittnet endast sällan erhållit sina tillgodohavanden månadsvis, utan i de flesta fall hade pengarna erhållits i omgångar, och vid vissa tillfällen hade vittnets tillgodohavande varit ända till 1,500 kr. När bilägaren varit tvungen att ha pengar till någon större utbetalning, hade han måst tillsäga svaranden flera gånger för att få pengar. Ibland hade dessa helt uteblivit och vittnet hade måst skaffa pengar från annat håll. På avlöningslistorna är upptaget flera förskott men vittnet vidhöll att det var mera sällan som han uttagit sådant. Kvitteringen på avlöningslistorna hade endast i vissa fall gjorst av vittnet och hans hustru, utan av svaranden utan vittnets tillstånd, ej heller har svaranden fått lov att låna dessa medel av bilägaren. Svaranden framhöll att han betraktat dessa medel, som vittnet ej fått i tid, som lån och ansåg sig ha vittnets tysta medgivande till dessa lån. Förövrigt ha dessa medel sedermera återbetalats till fullo. Efter 1937 har vittnet fått sina tillgodohavanden månadsvis.
Nästa vittne var en broder till den förre och likaså trafikbilägare. Det var detsamma förhållande som i förra fallet. Men hos den senare har de hos svaranden innestående medlen uppgått till hela 3,000 kronor vid ett tillfälle. Nästa vittne var även trafikbilägare och precis samma förfarande hade även här förekommit. Beloppet var endast 700 kr. Dessa hade vittnet utfått sedan han gjort hänvändelse till vägstyrelsen. Samtliga trafikbilägare har så småningom erhållit full betalning.
Sedan hördes tre målsägare, som för levererad sten och grus ej erhållit full betalning. Skillnaden mellan de belopp, som dessa utfått och de som listor na upptar, är endast något över 100 kr. Svaranden framhöll att i ett fall det levererade gruset icke kommit i tid, då det behövts varför det ännu ligger kvar på samma plats. Käranden skulle därför ej ha ersättning. I nästa fall ansåg svaraden att den levererade kvantiteten ej var så stor som målsägaren ville påskina, utan att han erhållit, vad han skulle ha. Åklagaren hade dock själv uppmätt kvantiteten och funnit den riktig.
Den tredje målsägaren hade erhållit, vad han skulle ha, men svaranden hade i listorna debiterat ett högre pris på kubikmeter sten som levererats. Detta högre pris ville nu käranden ha.
Vägstyrelsen framhöll, att de tre målsägarna borde utfå de belopp, som de blivit uppförda för. Svaranden framhöll, att de pengar, som utkvitterats utöver våd målsägaren erhållit, återredovisats samt till en del använts till att betala frakter och dylikt med. Detta har ej framkommit vid bokföringen. Bl. a. hade stora summor till frakter utbetalats vid Stånga station. Bevisa att detta var riktigt kunde dock icke svaranden då den person, vilken var kassör då, har avlidit.
Rättens ordf. framhöll att ett sådant förfaringssätt att utbetala frakter och dylikt med medel, som utkvitterats på leverantörer utan att bokföra dessa utbetalningar, ju skulle ha medfört fullständigt kaos i räkenskaperna, varför uppgifterna förefalla otroliga.
Efter kafferasten hördes ytterligare ett åklagarvittne, även i detta fall, trafikbilägare. Hans vittnesmål var av samma innehåll som de tidigare avlagda. Sedan hördes två svarandevittnen, först en vägmästare. Vägstyrelsen hade i stämningen framhållit, att det var endast i svarandens distrikt, som det förekommit, att vid utbetalningar andra fått utkvittera dessa. Vittnet medgav, att det vid vissa tillfällen tidigare förekommit, att inom arbetslagen arbetare fått utkvittera avlöningar för sina bortavarande kamrater. Andra vittnet en vägarbetare vitsordade även detta samt framhöll, att den skrivelse, som ingivits, vari man ansåg, att svaranden blivit orättvist behandlad, tillkommit helt spontant och utan påtryckningar. Rätten beslöt att uppskjuta målet till nästa ting för vidare utredning.

Två mån. fängelse för fylleri m. m.
En 21-årig sjöman inställde sig vid dagens sammanträde under poliseskort från Göteborg. Ynglingen i fråga hade i juli 1941 gjort sig skyldig till fylleri och förargelseväckande beteende under resa på Klinte—Roma järnväg, bråk med konduktören samt krossat en spegel å tåget. Svaranden hade haft sällskap med ett par kumpaner, vilka ej ännu påträffats. Vid anhållandet i Klinte hade svaranden satt sig till våldsamt motstånd mot polisman. Svaran. den erkände vad som lades honom till last, utom den sönderslagna spegeln, vilken han ersatt då han var den ende som hade pengar. Spegeln hade skallats sönder av en av kamraetrna. Spriten som förtärts hade de båda andra medfört. Orsaken till att svaranden icke inställt sig tidigare uppgavs vara hans arbete till sjöss. Han hade dock tidigare erhållit stämning, samt nu fasttagits i Göteborg och införpassats hit. Sedan ordf. förhört sig om den åtalades ganska trista levnadsomständigheter, framhöll han, att dylika \”busaktigheter\” fick svaranden låta bli i framtiden. Svaranden Evert Ahlby från Norrlanda dömdes till 2 månaders fängelse för fylleri och våldsamt motstånd mot polisman.

Bristande omsättningsskatt.
En handlande från sudret hade ej erlagt omsättningsskatt inom föreskriven tid. Vid föregående ting ålades han vid vite av 150 kr. inställa sig vid detta ting för förklaring. Han hade icks så gjort och vitesbeloppet utdömdes.

Bilkollision i Lojsta.
Ett mål från tidigare ting mellan åklagaren önnered och en chaufför från Visby angående vållandet till en bilkrock vid Klints i Lojsta avdömdes i går.
Svaranden, som inställde sig genom ombud, lät höra två vittnen, av vilka den ene hade ganska detaljerade uppgifter att lämna, den andre mera svävande. Svaranden dömdes till att böta 10 dagsböter å 2 kr. för vårdslöshet, att utge ett jämkat skadestånd på 157:50 samt vittnesarvode m. m.

Senapsmål.
Dagens trevligaste mål var mellan A.-B. Uppsala ättikfabrik och en lantbrukare på mellersta Gotland. Svaranden hade levererat ett parti senap till nämnda bolag och erhållit likvid. Sedermera hade partiet återlämnats till svaraden. Denne hade vägrat mottaga detta samt att erlägga frakter och återbetala erhållna pengar. Svaranden framhöll, att fabriken ej motiverat varför senapen återskickats. Senapen hade varit av prima beskaffenhet och svar. framlade intyg på detta. Han hade även med sig såväl omalen som färdiglagad vara. Den senare lovade rättens ordf., att man, skulle avsmaka vid middagen. Käranden, som företräddes av advokat Kjällman, ingav till rätten ett intyg från driftschefen och en s. k. senapsmästare vid fabriken, att senapen ej skulle ha varit som uppgivits holländsk brunsenap utan vanlig svensk vildsenap. Målet uppsköts på två månader. Under denna tid skall prov tagas på partiet, som ligger upplagt vid järnvägen samt skickas till en fröodlingsanstalt för undersökning.

Hästaffärer.
En livdjursuppköpare hade av en lantbrukare köpt ett sto, som såldes under garanti, att det var fritt från dolda fel. Efter övertransport till fastlandet hade djuret visat sig alldeles omöjligt att köra. Uppköparen yrkade nu, att köpet skulle gå tillbaka. Svaranden samt två vittnen framhöll att djuret hade varit mycket fromt och troget, endast som treåring hade det varit oroligt. Målet uppsköts för vidare utredning.

Tvist om lönevillkor.
Målet mellan en jordbruksarbetare och en godsägare angående löne- och anställningsvillkor var återigen före. Den segslitna tvisten kommer igen vid nästa ting.

Fyllerimål.
Två unga män var av landsfiskalen i Hemse instämda för fylleri, förargelseväckande beteende samt misshandel. Detta hade svarandena låtit komma sig till last under besök i Hemse i oktober förra året. Svarandena erkände, att de varit upprymda samt kommit i krakel den ene med en trafikchaufför och den andre med en furir. Vidare hade de åstadkommit mindre åverkan på en bil. För dessa tilltag dömdes vardera till 25 dagsböter å 3 kronor.

Utan trafikkort.
En chaufför fick böta 10 dagsböter av 1: 50 kr. för att kört trafikbil utan trafikkort. Samma belopp fick en person böta för att han ej haft motorcykeln försäkrad.

Radiolicens.
Två personer fick för utebliven radiolicens böta. Den ene 10 dagsb. å 1:25, den andre 10 dagsb. å 2 kr.
Utövat tandläkarpraktik utan tillstånd hade en tandläkare gjort sig skyldig till. Han blev även vid förra tinget dömd för samma sak. Den här gången kosta det 40 dagsböter å 1: 50 kr.

Deklarationsmålen.
Av landsfiskal Jakobson, Klintehamn, hade inte mindre än 23 personer instämts för att de undanhållit större eller mindre belopp i sin deklaration. I samtliga fall utdömdes olika belopp beroende på den undanhållna summans storlek samt andra omständigheter. Lägsta beloppet blev 25 kr. och högsta 200 kr. böter.
Landsfiskal önnered var åklagare i 10 liknande mål. I nio fall utdömdes böter till samma belopp som föregående, i ett fall blev det frikännande.

Lyktlösa
hade två cyklister varit, vilket kostade dem vardera 12 kr. i böter.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 19 februari 1943.
N:r 41