Landsbygden. Stånga.

STÅNGA.
Den kristna verksamheten. Stånga-Lye missionsförsamlings ungdomsförening Febe firade i söndags kväll 30-årshögtid tillsammans med en skara av ortsbor, vilka till trängsel fyllde missionshuset. Efter en unison sång höll föreningens ordf. lantbr. Oskar Pettersson, Bogs, ett kort inlednings- och välkomstanförande. Som talare hade pastor Lennart Olsson, Ljugarn, kallats likaså östra distriktets sångare under ledning av kantor Paul Palmer, Alskog. Efter några sånger till strängmusik gav hr Efraim Jakobsson en kort översikt över föreningens 30-åriga arbete. Ur denna kan nämnas att ungdomarna från Stånga och Lye tidigare hade anslutit sig till Hem-se kristl. ungdomsförening. Omsider fann man tiden vara inne att bilda en lokal förening, och detta skedde den 2 febr. 1913. På ett mycket värdefullt sätt har föreningen deltagit i missionsförsamlingens arbete, bl. a. har den inköpt tvenne orglar som är i bruk i missionshuset, samt anskaffat den vackra fondmålningen. Vidare kan nämnas att två missionärer ha utgått från föreningen, av vilka en är verksam i Sydafrika och en i Kongo.
Östra distriktets blandade kör sjöng tvenne sånger, varpå pastor L. Olsson höll ett med stort intresse mottaget ungdomsföredrag rubricerat \”Striden går vidare\”. Därefter inbjödos de närvarande till ett rikligt dukat kaffebord, och senare följde en \”minnenas stund\”, då f. d. medlemmar berättade minnen från föreningens första tid. Bl. a. omtalade hr Josef Jakobsson, Bosarve, hur föreningen kom att bildas, och hur den kom att erhålla sitt namn, \”Febe\”, vilket betyder församlingstjänarinna. Några skriftliga hälsningar och telegram upplästes även. Pastor Olsson deklamerade tvenne dikter, varpå följde ytterligare sång av östra distriktets sångare. Pastor Ahltoft höll ett kort avslutningsanförande och avtackade de olika medverkande. En kollekt upptogs under aftonen och inbringade i det närmaste 50 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 februari 1943
N:r 44

Legala notiser.

Lysning
till äktenskap emellan ackvisitören Börje Anders Harrysson och Berit Vilhelmina Dahlström, båda från Visby församling, . emellan verkstadsarbetaren Erik Gustaf Albert Björklund från Klinte församling och Anna Dahl från Visby församling, samt emellan montören Oskar Bernhard Holm från Västra Skrävlinge församling i Malmö och Maj Jonny Kristina Stenberg från Visby församling.

Död:
Den 13 febr.: Affärsbiträdet Mary Sigrid Charlotta Phil 18 år.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Förlovade

Rune Fors och Iris Östergren
Visby den 20/2 1943.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Född

Vår dotter.
Märta o. Torolf Hård af Segerstad
f. Flodén.
Visby den 20/2 1943.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Tysk ökenbostad.

\"\"
Väl camouflerad av ökenväxter står en tysk kulspruteställning aktionsklar
medan soldaterna tagit matrast i en primitiv \”våning\”.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Stridsfronten i Tunisien.

\"\"
Bilden visar brittiska soldater som föra fram en kanon medan infödingarna tittar på.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Rapportryttare på östfronten.

\"\"

Ett snabbt och effektivt rapportsystem är av största vikt under ett krig och på östfronten komma och försvinna rapportkarlarna i en ständig ström. En del äro utrustade med skidor, andra ta sig fram till häst.
Tysta och spöklika i sina vita snökåpor rida rapportryttarna fram genom det vita stepplandskapet för utföra sina uppdrag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Gotlandskavalleriet har blivit allmänt.

Armen har nu många cyklande soldater.
Hos fältförbanden i februari.

Det blåser storm över slätten som är så obarmhärtig slät, att lä endast existerar i form av ett ord. For att ytterligare försvåra tillvaron kastas ett intensivt kallt regn genom luften.
Två. svenska soldater av ung årgång pressa sig på cyklar fram i motvinden. Det är spejare, de främsta i ett cykelförband som närmar sig stridsområdet.
Gevären hänga på bröstet for att vara lätt om man når stridskänning. Något hundratal meter efter dem trampar förpatrullen och sa följer undan för undan med stora avstånd de olika delar som ingå i en cykelbataljon. Det vill säga, vill man se hela bataljonen far man flytta sig raskt mellan olika vägar, ty ett cykelförband — åtminstone när det når en bataljons storlek — åker inte till strictpa en enda väg utan delar upp sig och stoker kontakt med motståndaren på flera vägar.
Svenska armén har vid det här laget fått ett respektingivande antal cyklande soldater. Enligt den nya försvarsordningen skall en del fotinfanteriregementen organisms som cykelregementen och redan vid det här laget har man kommit långt med den nya organisationen.

Dagdriveriet i armén har försvunnit.
Den förstärkning av beredskapen som annonserades i regeringskommunikén två. dagar fore julafton är nu ett faktum. Men denna förstärkning innebr inte blott att förpuppade fältförband fått liv igen, utan även och framförallt att övningar äga rum från gryning till skymning och många gånger också under natten. De som tidigare —och kanske icke helt utan skäl — talat om det militära dagdriveriet, men denna gång inga hållpunkter few angrepp, åtminstone inte vid de förband jag haft tillfälle följa. De inkallades arbetsdag är ansträngande, deras fritid liten och deras permission nästan ingen alls. Det gäller att utnyttja månaden väl. Och att ligga ute vid den här årstiden är givetvis hädande men knappast något Wide. Men efter en månad blir det avlösning, och vetskapen om detta r farvisso en sporre. Och under dessa dagar far den inkallade gå igenom det mesta han en gang lärt sig, far vara med om fälttjänstavningar i stora förband med alla dess strapatser men också med dess spänning, och dessutom bibringas han det nya krigets konst och hantverk, som vi inhämtat från slagfälten runt om i världen. Rekryttjänstens många gånger enformiga arbete med samma uppgift som och om igen slipper han den här gången, likaså den än mer enformiga sysslolösheten mellan vaktpassen vid de förband, där man endast vakar och väntar.

Cyklisten tolkar efter bil. — Radiomottagning under körning.
Snabba förflyttningar och ett snabbt ingripande i striden är den största vinsten man Or då man sätter en infanterist på cykel. Man strider till fots med alla de medel en fotsoldat i våra dagar har. Men man når stridskänning på betydligt kortare tid. Den vanliga marschfarten är 15 km. i tim., men både 25 och 30 km. Mira inte direkt till ovanligheterna. Och vill man komma ännu fortare fram, så \”tolkar\” man efter lastbil. Ett långt rep binder fast i bilen. Fram repet sticker det ut små tampar med en pinne i ändan. I två led dras så ett trettiotal man iväg av bilen. På flaket finns det plats for ett tiotal man och deras cyklar.
Det är inte få detaljproblem som skall lösas, när ett infanteriregemente överger sin urgamla vana att förflytta sig till fots. Och det r intressant att se hur man lost och forsaker lösa dessa problem. Rapporthundarna, som förut lunkade vid sidan av den gående, sitta nu pa en liten platta framtill på cykeln, ungefär som man kör en barnunge. Den tunga pvlv-pjäsen hänger mellan två cyklar precis som en sårad i sin cykelbar. Signalisten sitter på sin cykel och sänder och tar emot trådlöst både tal och morse-tecken. Och mr en cykel gar sander, finns det både reservmaskin, cykelmekaniker och reparationsutrustning till hands.
För befälhavaren, kanske speciellt kompanichef en, uppstå nya bekymmer när det gäller att leda ett cykelförband. Att hålla ihop ett kompani, när det kanske är ett par kilometer mellan tät och kb, r inte lätt. Under fotmarsch kan han lätt kalla plutoncheferna till sig, under cykelmarsch är det besvärligare. En order kan inte som förr skrikas ut, den måste sändas pr radio eller med motorcykelordonnanser. Och mycket att läsa karta på en cykel, som rullar fram med 15 km:s fart på en knagglig väg!

Specialuppgifterna övas flitigt.
Eftersom cykelförbanden bl. a. äro avsedda för snabba angrepp i fiendens rygg och flank, måste soldaterna vara väl övade i att strida i små grupper på egen hand. \”Strid i skog\” och \”strid i bebyggd ort\” upptar också en stor del av övningsprogrammet. I sådana lägen beror mycket — kanske nästan allt — på att den enskilde befälhavaren, ja till och med mannen i ledet, som inte längre skall vara blott och bart ett nummer, tar initiativet. Ideligen uppstå lägen då man måste handla själv utan att kunna få det stöd som en ord eller ett kommandoord innebär.
Den bundsförvant vi ha i vår terräng, speciellt vår skog, måste utnyttjas. skogen kunna inga pansarmassor rull fram, där hitta bombflygarna ytter sällan några mål. Den träning Sverige soldater — och detta gäller inte min: de här aktuella cyklisterna — få i dett speciella slags strid kan väl knappast värdesättas högt nog. Ett besök ge också det intrycket att övningarna bu Ht frukt — i många fall rik frukt. Man ser prov på en fyndighet och en händig het som är imponerande. Minor lägga på de mest försåtliga vis. Kulspruto och granatkastare gömmas så att man måste snubbla på ställningen för att upptäcka dess existens. En svensk trug i en svensk skog är osynlig, men de finns där. Man märker ett intresse för dessa och andra militära uppgifter och en uthållighet — kanske speciellt ho de yngsta årgångarna — som inte en dast kan vara en följd av drill och exercis utan definitivt måste hänföras till den omskrivna men ibland betvivlad sinnesförändringen hos stora massor av vårt folk. Naturligtvis finns det också tröga gosar i leden, men de äro be stämt så få att de inte ha något större inflytande.
Man har också vid dessa övningar på ett lämpligt sätt talat om för de in kallade varför de åter ligga på sina fältförband. Varje man har fått et litet häfte innehållande en av försvars staben utarbetad orientering, som pi ett åskådligt sätt — det finns till och med en utmärkt karta — redogör för Sveriges läge, för vad som kan hända oss och hur vi skola bete oss om et blixtanfall kommer. Det är enkla mer allvarliga ord, som utmynna i överbefälhavarens en gång för alla givna order: \”Varje meddelande att motståndet skall nedläggas är falskt.\” Det är in gen överdrift att påstå, att övningarna här ha bedrivits i denna anda.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Visby Rådhusrätt.

Tre mån. fängelse fick en volontär Ulf Erik L. Hagelin, som gjort sig skyldig till stöld.

Stöld av två cyklar straffades i ett fall med 4 mån. straffarbete, villkorlig dom.

Dyrt att vägra lyda polisorder. Tre personer som vägrat att avlägsna sig från en trafikpunkt, trots att polisman givit order härom, fingo böta 30 kr. vardera.

En bråkig herre. En person som fått för mycket våtvaror inombords hade fyra förseelser pa sitt samvete, nämligen fylleri, misshandel, förargelseväckande beteende och våldsamt motstånd. 40 dagsböter blev det för alltsammans.

Bedrägligt förfarande kostade en person 25 dagsböter.

Underlåten periodisk efterbesiktning av bil medförde 10 dagsböter.

En misshandeshistoria avgjordes så att svar. fick 30 dagsböter.

Två fyllerister bötade 15 kr. och en av dem fick sitt spritinnehav förverkat.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43