Månad: juli 2021

I Vallstena skola hade under tjugondedagen Vallstena kyrkliga syförening samlats till en arbetsstund, som under eftermiddagens och kvällens lopp kom att efterträdas av en jubileumshögtid i anledning av att jämnt på dagen trettio år förflutit, sedan den tjugondedag år 1913, då föreningen bildades.
Till eftermiddagens arbete och fest hade missionssyföreningens medlemmar blivit inbjudna, så även en av de fyra damer som varit med och stiftat syföreningen men avflyttat till annan ort, nämligen folkskollärarinnan fru Eva Andersson, Slite. Do andra tre stiftarinnorna äro alltjämt kvar inom socknen och i föreningen. Till festen, som började klockan halv fyra, voro dessutom kyrkokörens samtliga medlemmar inbjudna, birkorådet, samt representanter för kommunen. Även kontraktsprosten Axel Klint var givetvis närvarande i sin egenskap av syföreningens beskyddare.
Samlingen i skolan av de båda syföreningarnas medlemar skedde vid tvåtiden, och man arbetade så några timmar, varunder föreningens skiftande med- och motgångar dryftades. Vid fyratiden stod kaffebordet dukat i småskolan, och efter kaffedrickningen följde så underhållning.
Kyrkokören sjöng under lärare Löfgrens ledning tre sånger. Vidare förekom underhållningsmusik av lärare Löfgren och hr Gösta Engström, Norrgårda.
Jubileumsanförandet hölls av kontraktsprosten Axel Klint, som däri blottade en del intressanta detaljer ang. föreningens startande och ur dess trettioåriga verksamhet.
I början av detta århundrade verkade nog i allmänhet de gotländska kyrkornas inventarier och textilier ganska uttjänta och torftiga, sade kontraktsprosten. Det var ont om pengar, kyrkogången var i avtagande, intresset för kyrkan i allmänhet ganska ringa, och man ville inte uttaxera. Det var mot bakgrunden av dessa förhållanden man här och var bildade kyrkliga syföreningar.
Vallstena kyrkliga syförening hade sitt första sammanträde tjugondag jul år 1913. Det var endast fyra unga flickor med, nämligen fröken Tekla Hansson, Allekvia, som blev föreningens föreståndarinna, och kassör i 22 år, fröken Eva Eriksson, Alvena, Emma Larsson, \’Gudings, och Ester Kolmodin, Allekvia.
Man lånade 30 kr. och så startade man. Snart växte antalet medlemmar. T. f. kyrkoherden i pastoratet var syföreningens beskyddare. Redan samma år inköptes från Elisabet Bastholms ateljé i Göteborg ett predikstolskläde av röd sanimet med guldbroderi \”Vår Guds ord bliver evinnerligen\” samt ett antependium av samma färg och prytt med lammet och fanan. Det kostade 500 kr. och man måste förstås låna en del. Men den skulden var man snart klar med, och så inköptes tvenne femarmade kandelabrar av mässing för altaret. En karmstol behövdes i sakristian och snickaren Gunnar Larsson, Kullingbos, gjorde en sådan av ekvirke. Virket var skänkt av en bonde vid Uppegårda. Snickaren prydde stolen med Kristusmonogram, och den kostade 60 kr. i arbetslön. Ekträ var på modet, och en gång beställdes en ritning till nytt altarskrank för 50 kr. Det blev visst aldrig utfört (vilket var tur).
Nu var man framme vid det stora världskrigets dagar. Pengarna hade mindre värde. Pengar skänktes till försvaret och till missionen, som under kriget och efter kriget hade det trångt. Leipzigermissionen fick en gång 300 kr., armén fick, Sv. kyrkans mission, de nödlidande i Ryssland, Sjömansmissionen, Diakonistyrelsen, kyrkl. ungdomskursen, drottning Victorias minnesfond m. fl. Man behövde dessutom ha litet läsning under mötena och därför prenumererades på Församlingsbladet under alla åren. En dröm som senare blev verklighet var anskaffandet av piporgeln i kyrkan. Den kostade nära 6,000 kr., och därav satsade syföreningen en tredjedel. Orgeln placerades i det gamla vapenhuset eller • ringkammaren, och långhusets bakre del som legat i mörker, blev nu i behov av en ljuskrona. Den anskaffades också av syföreningen från en stockholmsfirma för 225 kr. En mässkrudsfond, gemensam för hela pastoratet, hade startats redan under kyrkoherde Fribergs tid, och en lång följd av år hade den fått klara sig utan tillskott, men ränta hade lagts till kapital och den hade växt till 400 kr. Nu blev det ett tillfälle, nämligen kyrkoherdeinstallationen 1932, en ny mässkrud behövdes ovillkorligen. Man hade 400 kr. men behövde 1,000. Då gingo Källunge och Vallstena kyrkliga syföreningar samman och köpte en \’vacker mässkrud från Libraria i Stockholm, av sidenbrokad, broderad med vinträd och många grenar.
Brunnen och pumpen ute på kyrkogården, en välsignelse för dem som vårda sina Avlidna förfäders minne, har syföreningen bekostat med 225 kr. Förutom detta har föreningen lämnat bidrag med 50 kr. till församlingssalens iordningsställande och har dessutom på sista åren lämnat ett synnerligen vackert bidrag för inköp av mattor till kyrkorummet.
Cirka 7,000 kr. hade föreningen under sin 30-åriga verksamhet hopbringat genom träget och uthålligt arbete, och kontraktsprosten Axel Klint avslöt sitt anförande med att uttala ett hjärtligt tack till föreningens grundläggare och alla dess medlemmar, som genom sitt uppoffrande arbete i ideell anda skänkt sin hembygds kyrka så många värdefulla prydnader och på annat sätt verkat för det goda.
Festen avslöts så med gemensam psalmsång och Herrens välsignelse.
Ledarinna för syföreningen är alltjämt en av dess grundläggare, fru Emma Sandström, Bjerge, medan föreningsräkenskapernas förvaltning skötes av hem.-äg. Gustav Gutenberg, Bjers.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 januari 1943
N:r 11