Olämpligt köpa innan någon utredning föreligger.
Så var man framme vid kvällens mest brännande fråga, nämligen drätselkammarens anhållan om anslag till inköp av vissa fastigheter i Almedalsområdet, vilket spörsmål varit bordlagt sedan nästföregående fullmäktigesammanträde.
Beredningskommitten, som övertagit den av folkparkskommitten påbörjade utredningen angående plats och byggnadsförslag till folkpark, har jämlikt drätselkammarens direktiv preliminärt träffat skriftliga avtal om förvärv av vissa fastigheter, nämligen dels med byggnadsföreningen S:t Hans om förvärv av fastigheten nr 1 i kvarteret Blekdammen, dels med kapten Ivar Sel-lergren av 1023 kvadratmeter egendomsjord av fastigheten nr 1 i kvarteret Batteriet. Enligt uppgörelsen med byggnadsföreningen skulle denna medgivas rätt att bl. a. under två år hyresfritt få disponera sin i fastigheten belägna ordenslokal. Köpeskillingarna för dessa fastigheter utgöra sammanlagt kr. 52,672 :50.
Med kapten Sellergren hade ävenledes skriftlig överenskommelse träffats om återställande till staden av stadsjordstomten nr 2 i kvarteret Batteriet, varvid staden skulle utge lösen för därå befintliga byggnader, träd, buskar m. m. Liknande uppgörelse ehuru muntlig hade vidare träffats med fröken Alma Ruthberg, gällande återställande till staden av stadsjordstomten nr 14 i kvarteret Fregatten. Med övriga berörda infästeinnehavare pågå fortfarande underhandlingar. Lösensummorna för infästejordarnas bebyggelse m. m. hade beräknats till sammanlagt 47,000 kr., vilken summa nu begärdes som förslagsanslag.
Beredningsutskottet hade tillstyrkt kommittens och därmed kammarens förslag med 3 röster mot 3 och ordförandens utslagsröst, varvid minoriteten, bestående av hrr Björkander, Nyström och Enekvist, yrkat frågans återremiss till drätselkammaren för vidare utredning och förslag till områdets användande i dess helhet. Dessa tre utskottsledamöter hade även reserverat sig mot beslutet.
De ekonomiska konsekvenserna gå ej att överblicka.
Fullmäktigdebatten inleddes av hr Björkander, somicke alls hade någonting emot, att Almedalsområdet uppsnyggades på ett för platser värdigt sätt. När förslaget om återtagandet av infästena och inköp av fastigheterna framlades, saknades emellertid fullkomligt förslag i själva huvudfrågan. Drätselkammaren lämnade icke några upplysningar angående områdets användning och givetvis då ej heller angående kostnaderna. Ja det fanns inte ens definitiva siffror angående kostnaden för förvärvet av byggnader och mark utan endast en uppgift, att förhandlingar med ägarna på-ginge. Under sådana förhållanden kunde naturligtvis icke de ekonomiska konsekvenserna överblickas. Ehuru det skulle vara trevligt att under en snar framtid få se området ordnat, så kan i jag under nu rådande förhållande icke biträda drätselkammarens förslag. Jag anser det bäst med en återremiss till kammaren för fullständig utredning, varvid kammaren bör uppgöra flera olika förslag till områdets utnyttjande samt bifoga kostnadsberäkningar. Det kan t. ex. tänkas, att f. n. endast bör anläggas en park för framtida användning för något annat ändamål, vidare finns folkparksfrågan att diskutera och för det tredje kan man ju överväga, om icke på området borde förläggas en offentlig byggnad — ett medborgarhus som samtidigt bleve en välbehövlig lösning av teater- och konserthusfrågan. Säkert skulle inte stadsbilden bli lidande på ett sådant arrangemang.
Ett uppskov med fattande av beslut bleve ej menligt för stadens del. Staden äger största delen av området och kan ju återta infästena när som helst. Det uppgivna priset — 45,000 kr. —för byggnadsföreningens fastighet är just inte billigt. Det överstiger nuvarande taxeringsvärde med cirka 80 proc. och man kan vara tämligen säker på, att huset inte blir dyrare, om man
uppskjuter inköpet. Kammaren vill tydligen i denna fråga, att fullmäktige skola besluta en uppgift på över 100,000 kr. utan att det finns någon plan för de inköpta fastigheternas användande, utan garantier och utan någon som helst nytta av denna avsevärda penningplacering.
Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på, att staden redan disponerar största delen av området, nämligen till vedupplag, trädgårdsland och plantskola för planteringsnämnden, varför det redan nu finns tillfälle att börja med uppsnyggningsarbetet — utan inköp av fastigheter o. d.
Jag ber få yrka bifall till reservationen.
Ett \”visst samband\” med folkparksfrågan.
Hr S a n d gr en framhöll, att föreliggande spörsmål har ett visst samband med folkparksfrågan och påpekade hurusom kommitten efter prövande av olika förslag om förläggning av parken bl. a. utanför norr och i Skolbetningen kommit fram till Almedalen som den lämpliga platsen, då parken borde ligga centralt och bli till glädje även för sommargästerna, som ju gärna vilja hålla till vid kusten. Det skulle även bli ekonomiskt förmånligare att skapa anläggningen här än t. ex. i Skolbetningen. ,Vid de ekonomiska kalkylerna hade man haft Kalmar folkpark som jämförelsematerial. Tal. rekapitulerade även frågans vidare utveckling och förklarade, att förslaget kanske snart ligger klart utformat hos vederbörande arkitekt.
För att då kunna sätta igång arbetet så fort som möjligt fordras emellertid en hel del förberedelser, och jag anser bl. a. därför, att vår väg är förnämligare än hr Björkanders. Området må i framtiden bli vad som helst — första villkoret för att något kan göras är i alla fall, att staden äger marken. Beträffande återtagandet av infästena gäller det ju enbart att förverkliga stadsplanen, som upptar området som öppenplats..
Härtill kommer att man måste räkna med en omkastning i förhållandena ute i världen, så att många människor återvända från sin militärtjänst. Då är det bra att vara beredd, så att eventuella arbetslösa kunna få arbete med dränering o. dyl. Beträffande den ekonomiska sidan vill jag framhålla, att de 45,000 kronorna beräknas kunna förränta sig med 7 proc. Kapten Seller-grens område måste inköpas av staden för att arbetena över huvud skola kunna sättas i gång. Även hr Björkander har ju den inställningen, att något måste göras åt Almedalen, men skall den uppsnyggas och dräneras, så måste den också helt och hållet vara i stadens hand.
Tal. framhöll slutligen, att då beslut om köpet av S:t Hans fastighet kräver kvalificerad majoritet, så borde man dela upp frågan i två delar samt framlägga särskild proposition angående infästena och den sellergrenska fastigheten och särskild angående byggnadsföre fastighet.
Varför icke göra exakta beräkningar?
Hr En e k vi s t. Kanhända har icke reservanterna gått en så förnämlig väg som kammaren, men vi ha i alla fall försökt gå den ekonomiska vägen. Här har kammaren föreslagit köp av ett område utan att i förväg veta vad det skall vara till, man har begärt få köpa för 100,000 kr., trots att man endast. i ett par fall preliminärt träffat överenskommelse med säljaren, men i de andra fallen inte alls ännu kommit överens. Ett sådant köp vilar allt på bra lösa grunder! Jag skall be att få ställa ett par frågor till drätselkammarens ordförande: Om under de fortsatta förhandlingarna säljarnas fordringar gå till mera än 100,000 kr., skall köpet då i alla fall verkställas? Hur långt vill i så fall drätselkammaren höja summan? Vore det inte klokast, att kammaren överenskomme med samtliga om ett viss pris först? Om kammaren icke har för avsikt att definitivt bestämma sig för anläggande av en folkpark utan t. v. endast avser att skapa en öppen plats, varför gör den då icke exakta beräkningar över vad det hela kostar? På så sätt finge fullmäktige veta vad de egentligen besluta, och det böra de verkligen veta . Genom att bifalla drätselkammarens förslag bli fullmäktige tvinga de att gå vidare.
Bifall till reservationen.
Hr Sandgren: Det låter ju väldigt bra, det som hr Enekvist säger. Men betänk, att vi tidigare i kväll beslutat köpa ett jordområde för 30,000 kr. utan att någon människa vet vad det skall användas till. .Det måste i båda dessa fall och även annars anses förmånligt, att staden har de förnämsta områdena i sin hand. Vi komma dock icke att underteckna några köpekontrakt utan att fullmäktige äro med på saken.
Beträffande infästejorden, så har ju staden rätt att ta tillbaka den under förutsättning, att ersättning lämnas för byggnader, träd o. d. I de aktuella fallen förefinnes en skillnad på 20,000 kr. mellan vad staden taxerar träden m. m. till och vad ägaren vill ha för dem. Det är ingen som kan tvinga stadsfullmäktige. När frågan kommer tillbaka, kan ju stadsfullmäktige bara avslå, om de så önska.
Hr Björkan der: HrSandgren har alldeles rätt, då han säger, att även jag vill se området i annat skick. Men då måste de ekonomiska förutsättningarna för arbetet förefinnas, och jag är inte säker på, att så är förhållandet just nu. Däremot är jag övertygad om att det inte kommer att bli dyrare framdeles. Beträffande byggnadsföreningens hus, så kanske detta kommer att kräva omfattande reparationer — det är en omodern byggnad och betydligt förfallen. Jag vill inte sätta mig emot ett förvärv, ment jag tycker inte, att man i onödan skall ligga ute med, pengar utan ränta. En sak måste under alla förhållanden utföras Innan området kan begagnas och det är dränering. Jag fruktar det kommer att bli en dyr historia. Ej heller i detta avseende föreligger emellertid någon utredning, trots att det verkligen inte voro för mycket begärt, att vi åtminstone i denna detalj finge klart besked om kostnaderna.
Hr Ene k vi s t: Det är stor skillnad mellan de båda köp hr Sandgren anförde som exempel. Beträffande området öster om staden veta vi nämligen vad det kostar, under det att vi inte vet någonting i det nu diskuterade fallet. Någon gång måste ju siffrorna fram — varför då ej lika gärna före beslutet ? Säger stadsfullmäktige i dag A, så tvingas de säkert också att säga B.
Drätselkammaren har ju redan beslutat folkpark.
Hr Arthur Nilsson: Hr Sandgren talade om förnämliga vägar och dåliga vägar. I verkligheten visar det sig emellertid, att den \”dåliga väg\”, som reservanterna här rekommendera, fullständigt-liknar den, som drätselkammaren vid sin egen behandling av ärendet ansett vara den riktiga. Först har nämligen kammaren gjort en utredning, utarbetat modell av området o. s. v., och därefter — enligt tidningarna —kommit fram till en kostnadssumma av 654,000 kr. Utan inlösen av mark och utan byggnader. Därefter har kammaren den 15 juni i fjol i princip beslutat sig för anläggande av folkpark och först därefter föreslår den inköp av mark.
När frågan nu kommer till stadsfullmäktige, så får dessa icke taga del av utredningen icke taga ställning till huvudfrågan, utan ska bara köpa mark, utan att ens få veta något om ändamålet. Varför° förtiger drätselkammaren i sin skrivelse till stadsfullmäktige, att den för sin del redan beslutat sig för anläggande av folkpark? Reservanterna begära bara, att stadsfullmäktige ska få pröva ärendet på samma sätt, som drätselkammaren för egen del ansett vara \”den förnämliga vägen\”. Bifall till reservationen.
Principfrågan bör avgöras först.
Hr Melin önskade, att staden skulle återinlösa hela området för att återställa det i gott skick. Ett arbete med planering o. d. går icke att utföra, om ej hela området förvärvas. Men man bör inte betala vad som helst för att bli ägare av marken, och här är t. ex. priset för S:t Hans\’ fastighet alldeles för högt.
Då nu här yrkats återremiss, anser jag mig kunna gå med på en sådan åtgärd, ty frågan bör behandlas öppet och ärligt och fullmäktige böra få tillfälle att behandla principfrågan.
Hr S an d g r en trodde knappast, att byggnadsföreningens fastighet skulle komma att finnas kvar någon längre tid, varför underhållet kunde beräknas bli ganska knapphändigt. Beträffande dränering — o. d. arbeten kunde man hoppas på statsbidrag, om de utfördes avi arbetslösa. Hr Nilssons \”vägar\” fäster jag intet avseende vid.
Utredningen kan vara klar på ett par månader.
Hr Björkander: Ömkammaren verkligen vill, så kan den klara utredningen på ett par månader, och man har väl knappast anledning frukta arbetslöshet under det närmaste halvåret. Fullmäktige borde nämligen hinna slutbehandla ärendet under denna termin.
Hr Nys t r öm hade reserverat sig icke, emedan hån vore emot folkpark utan emedan han instämde i hr Björkanders åsikter. Trodde icke det blir till nytta för folkparkens framtid, att avgörandet drives fram på det sätt, som kammaren tydligen vill.
Hr Lundgren ville såsom styrelseledamot av byggnadsföreningen framhålla, att fastigheten icke vore i sämre skick än andra fastigheter utan värmeledning. En del moderniseringar torde visserligen behövas, men föreningen har icke velat företaga dylika just på grund av de anspråk som staden ställt på området.
Icke mindre än tre voteringar.
Debatten var därmed slut, varefter avgörandet fattades genom tre voteringar. Ordföranden ansåg, att frågan borde delas upp i två punkter, enär inköpet av en del av området skulle kräva kvalificerad majoritet.
Först framställdes proposition på hr Björkanders återremissyrkande vilket förkastades med 15 röster mot 12. Majoriteten röstade enligt den justerade och klubbfästa voteringspropositionen för \”drätselkammarens förslag\”. Uppmärksamgjord härpå, förklarade ordföranden detta vara endast en felsägning från hans sida, varför det förutsattes, att majoriteten i stället röstat för avslag på återremissyrkandet. För återremiss röstade samtliga närvarande borgerliga ledamöter.
Nästa votering gällde inköp av de delar av området, som enligt stadsplanen skola utgöra öppen plats, och här segrade kammarens förslag om inköp över reservanternas med 16 röster mot 11. I detta fall röstade hr Melin med socialdemokraterna.
Sist kom man till inköpet av byggnadsföreningens fastighet, och här fordrades som nämnts kvalificerad majoritet för att kammarens förslag skulle gå igenom. Före denna votering meddelade hrr Lundgren och Björstam, att de i egenskap av styrelseledamot resp. suppleant i föreningen ansågo sig förhindrade delta i röstningen. Resultatet blev 151.0 för kammarens förslag. Det hade emellertid erfordrats 17 röster för den kvalificerade majoriteten, och fullmäktige hade alltså beslutat återremittera denna detalj av förslaget.
Hr Björkander antecknade sin reservation mot båda första besluten.
Avsägelse.
Fullmäktige beslöto vidare godkänna den nyvalde fullmäktigeledamoten kyrkoherde Erik Beijers avsägelse av mandatet samt att hos magistraten hemställa om sammanräkning för utseende av efterträdare.
Ännu en avsägelse behandlades därefter, nämligen från hr Georg Pettersson, som sedan han antagits till assistent vid sociala byrån önskade lämna sitt ledamotskap av barnavårdsnämnden, där han fungerat som vice ordförande. Till hans efterträdare som vice ordf. under 1943 valdes gasverkseldare Edvin Malmkvist och till ny ledamot av nämnden 1943-45 utsågs stadsbokhållare Bertil Söderdahl.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 januari 1943
N:r 9
