Förlovade

Rune Fors och Iris Östergren
Visby den 20/2 1943.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Född

Vår dotter.
Märta o. Torolf Hård af Segerstad
f. Flodén.
Visby den 20/2 1943.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Tysk ökenbostad.

\"\"
Väl camouflerad av ökenväxter står en tysk kulspruteställning aktionsklar
medan soldaterna tagit matrast i en primitiv \”våning\”.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Stridsfronten i Tunisien.

\"\"
Bilden visar brittiska soldater som föra fram en kanon medan infödingarna tittar på.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Rapportryttare på östfronten.

\"\"

Ett snabbt och effektivt rapportsystem är av största vikt under ett krig och på östfronten komma och försvinna rapportkarlarna i en ständig ström. En del äro utrustade med skidor, andra ta sig fram till häst.
Tysta och spöklika i sina vita snökåpor rida rapportryttarna fram genom det vita stepplandskapet för utföra sina uppdrag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Gotlandskavalleriet har blivit allmänt.

Armen har nu många cyklande soldater.
Hos fältförbanden i februari.

Det blåser storm över slätten som är så obarmhärtig slät, att lä endast existerar i form av ett ord. For att ytterligare försvåra tillvaron kastas ett intensivt kallt regn genom luften.
Två. svenska soldater av ung årgång pressa sig på cyklar fram i motvinden. Det är spejare, de främsta i ett cykelförband som närmar sig stridsområdet.
Gevären hänga på bröstet for att vara lätt om man når stridskänning. Något hundratal meter efter dem trampar förpatrullen och sa följer undan för undan med stora avstånd de olika delar som ingå i en cykelbataljon. Det vill säga, vill man se hela bataljonen far man flytta sig raskt mellan olika vägar, ty ett cykelförband — åtminstone när det når en bataljons storlek — åker inte till strictpa en enda väg utan delar upp sig och stoker kontakt med motståndaren på flera vägar.
Svenska armén har vid det här laget fått ett respektingivande antal cyklande soldater. Enligt den nya försvarsordningen skall en del fotinfanteriregementen organisms som cykelregementen och redan vid det här laget har man kommit långt med den nya organisationen.

Dagdriveriet i armén har försvunnit.
Den förstärkning av beredskapen som annonserades i regeringskommunikén två. dagar fore julafton är nu ett faktum. Men denna förstärkning innebr inte blott att förpuppade fältförband fått liv igen, utan även och framförallt att övningar äga rum från gryning till skymning och många gånger också under natten. De som tidigare —och kanske icke helt utan skäl — talat om det militära dagdriveriet, men denna gång inga hållpunkter few angrepp, åtminstone inte vid de förband jag haft tillfälle följa. De inkallades arbetsdag är ansträngande, deras fritid liten och deras permission nästan ingen alls. Det gäller att utnyttja månaden väl. Och att ligga ute vid den här årstiden är givetvis hädande men knappast något Wide. Men efter en månad blir det avlösning, och vetskapen om detta r farvisso en sporre. Och under dessa dagar far den inkallade gå igenom det mesta han en gang lärt sig, far vara med om fälttjänstavningar i stora förband med alla dess strapatser men också med dess spänning, och dessutom bibringas han det nya krigets konst och hantverk, som vi inhämtat från slagfälten runt om i världen. Rekryttjänstens många gånger enformiga arbete med samma uppgift som och om igen slipper han den här gången, likaså den än mer enformiga sysslolösheten mellan vaktpassen vid de förband, där man endast vakar och väntar.

Cyklisten tolkar efter bil. — Radiomottagning under körning.
Snabba förflyttningar och ett snabbt ingripande i striden är den största vinsten man Or då man sätter en infanterist på cykel. Man strider till fots med alla de medel en fotsoldat i våra dagar har. Men man når stridskänning på betydligt kortare tid. Den vanliga marschfarten är 15 km. i tim., men både 25 och 30 km. Mira inte direkt till ovanligheterna. Och vill man komma ännu fortare fram, så \”tolkar\” man efter lastbil. Ett långt rep binder fast i bilen. Fram repet sticker det ut små tampar med en pinne i ändan. I två led dras så ett trettiotal man iväg av bilen. På flaket finns det plats for ett tiotal man och deras cyklar.
Det är inte få detaljproblem som skall lösas, när ett infanteriregemente överger sin urgamla vana att förflytta sig till fots. Och det r intressant att se hur man lost och forsaker lösa dessa problem. Rapporthundarna, som förut lunkade vid sidan av den gående, sitta nu pa en liten platta framtill på cykeln, ungefär som man kör en barnunge. Den tunga pvlv-pjäsen hänger mellan två cyklar precis som en sårad i sin cykelbar. Signalisten sitter på sin cykel och sänder och tar emot trådlöst både tal och morse-tecken. Och mr en cykel gar sander, finns det både reservmaskin, cykelmekaniker och reparationsutrustning till hands.
För befälhavaren, kanske speciellt kompanichef en, uppstå nya bekymmer när det gäller att leda ett cykelförband. Att hålla ihop ett kompani, när det kanske är ett par kilometer mellan tät och kb, r inte lätt. Under fotmarsch kan han lätt kalla plutoncheferna till sig, under cykelmarsch är det besvärligare. En order kan inte som förr skrikas ut, den måste sändas pr radio eller med motorcykelordonnanser. Och mycket att läsa karta på en cykel, som rullar fram med 15 km:s fart på en knagglig väg!

Specialuppgifterna övas flitigt.
Eftersom cykelförbanden bl. a. äro avsedda för snabba angrepp i fiendens rygg och flank, måste soldaterna vara väl övade i att strida i små grupper på egen hand. \”Strid i skog\” och \”strid i bebyggd ort\” upptar också en stor del av övningsprogrammet. I sådana lägen beror mycket — kanske nästan allt — på att den enskilde befälhavaren, ja till och med mannen i ledet, som inte längre skall vara blott och bart ett nummer, tar initiativet. Ideligen uppstå lägen då man måste handla själv utan att kunna få det stöd som en ord eller ett kommandoord innebär.
Den bundsförvant vi ha i vår terräng, speciellt vår skog, måste utnyttjas. skogen kunna inga pansarmassor rull fram, där hitta bombflygarna ytter sällan några mål. Den träning Sverige soldater — och detta gäller inte min: de här aktuella cyklisterna — få i dett speciella slags strid kan väl knappast värdesättas högt nog. Ett besök ge också det intrycket att övningarna bu Ht frukt — i många fall rik frukt. Man ser prov på en fyndighet och en händig het som är imponerande. Minor lägga på de mest försåtliga vis. Kulspruto och granatkastare gömmas så att man måste snubbla på ställningen för att upptäcka dess existens. En svensk trug i en svensk skog är osynlig, men de finns där. Man märker ett intresse för dessa och andra militära uppgifter och en uthållighet — kanske speciellt ho de yngsta årgångarna — som inte en dast kan vara en följd av drill och exercis utan definitivt måste hänföras till den omskrivna men ibland betvivlad sinnesförändringen hos stora massor av vårt folk. Naturligtvis finns det också tröga gosar i leden, men de äro be stämt så få att de inte ha något större inflytande.
Man har också vid dessa övningar på ett lämpligt sätt talat om för de in kallade varför de åter ligga på sina fältförband. Varje man har fått et litet häfte innehållande en av försvars staben utarbetad orientering, som pi ett åskådligt sätt — det finns till och med en utmärkt karta — redogör för Sveriges läge, för vad som kan hända oss och hur vi skola bete oss om et blixtanfall kommer. Det är enkla mer allvarliga ord, som utmynna i överbefälhavarens en gång för alla givna order: \”Varje meddelande att motståndet skall nedläggas är falskt.\” Det är in gen överdrift att påstå, att övningarna här ha bedrivits i denna anda.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Visby Rådhusrätt.

Tre mån. fängelse fick en volontär Ulf Erik L. Hagelin, som gjort sig skyldig till stöld.

Stöld av två cyklar straffades i ett fall med 4 mån. straffarbete, villkorlig dom.

Dyrt att vägra lyda polisorder. Tre personer som vägrat att avlägsna sig från en trafikpunkt, trots att polisman givit order härom, fingo böta 30 kr. vardera.

En bråkig herre. En person som fått för mycket våtvaror inombords hade fyra förseelser pa sitt samvete, nämligen fylleri, misshandel, förargelseväckande beteende och våldsamt motstånd. 40 dagsböter blev det för alltsammans.

Bedrägligt förfarande kostade en person 25 dagsböter.

Underlåten periodisk efterbesiktning av bil medförde 10 dagsböter.

En misshandeshistoria avgjordes så att svar. fick 30 dagsböter.

Två fyllerister bötade 15 kr. och en av dem fick sitt spritinnehav förverkat.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Jordfästningar.

I fredags jordfästes i Hellvi kyrka den vid så unga år avlidna Siri Lindblom, Stora Ihre i Hellvi. Den avlidnas stoft var bisatt i bårhuset, där levande ljus brunno på det lilla altaret och blommor smyckade koret. Under ledning av organisten, överlärare K. G. Engfeldt, sjöngs ps. \”Si tag nu mina hander\”, varpå kyrkoherde Coldemo läste en bön och ytterligare en psalmvers sjöngs. Under klockringning och sorgemusik på orgeln bars kistan av den avlidnas jämnåriga kamrater in i kyrkan, där hr Engfeldt först sjöng till eget orgelackompanjemang \”Hur ljuvt det är att komma\”.
Akten inleddes med ps.\”Närmare Gud till dig\”, varom den bortgångna själv förordnat. Kyrkoherden talade sedan över orden i denna psalms sista vers \”Sist när jag ställa skall uppåt min Land och ren tillrygga är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare Gud till Dig, närmare Dig\”. Hennes långa sjukdomstid, 3 år, förde henne närmare Gud och nu hälsade hon döden som en van och befriare. Vid båren Mates sedan några välvalda bibelord och den minnesruna av signaturen T. H., som varit införd i tidningen. Efter psalmen \”Tryggare kan ingen vara\” bars kistan under musik ut till kyrkogården och sänktes i graven bredvid två andra systrar, som tidigare gått bort i unga år även de. En mycket stor mängd kransar nedlades, ty den bortgångna hade i livet gjort sig mycket omtyckt av alla, som kommo i beröring med henne. Från personal och patienter på T. B. C.avdelningen i Visby nedlade kyrkoherde Coldemo en krans med vita band och inskrift \”Tack för alit solsken, Vila i frid\”. Officianten lyste till sist frid över grift, på deltagarna i högtiden samlades i den bortgångnas hem till en minneshögtid.

Den i sin ungdoms år skördade fröken Mary Pihl, Visby — hon var vid sitt frånfälle endast 18 år gammal — vigdes på lördagen till griftero. Jordfästningen agde rum i domkyrkans kapell, där en stor skara av den avlidnas ungdomsvänner mött upp för att hedra hennes minne. Jordfästningen förrättades av stadsmissionär Edvin Holmedal, som även varmt talade över orden i 1 Mos. 8: 9, bl. a. erinrande om hennes mänskligt att döma alltrör tidiga frånfälle, men att Gud har en mening med vad som sker, även om vi icke kunna förstå detta. Akten omslöts av psalmsång och sorgemusik från orgeln, spelad av kantor Bandelin. Färden ställdes sedan till Norra kyrkogården, där kistan sänktes i gravens gömma En rik och vacker blomstergärd nedlades vid griften, och till sist lyste officianten frid över vilorummet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

En veteran från boerkriget.

Sjuttio år fyllde på söndagen lantbrukaren John Söderström, Bläsunds i Väskinde, och blev med anledning av bemärkelsedagen föremål för hjärtliga hyllningar, som inleddes redan kl. 6 på morgonen med salut for sjuttioåringen. Bland gåvorna märktes från famjlien en fåtölj och från släkt och limner en penninggåva jämte textad adress samt en kikare. Vidare kommo blommor i mängd samt telegrafiska lyckönskningar sjuttioåringen till del. Jubilaren gav på aftonen supé i sitt hem för ett 40-tal gäster.
John Söderström är en veteran från boerkrigets dagar och han erhöll för övrigt för några år sedan en medalj, som tilldelades ännu i livet varande skandinaver, som deltagit i boerkriget. Gotlands Allehanda hade för ett tiotal år sedan en längre artikel publicerad rörande boerkriget och däri deltagande svenskar, bland vilka märktes John Söderström.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43

Födelsedagar.

Femtio år fyller den 1 mars direktör Axel F. Lindmarker, Falun, som under somrarna 1923-25 förestod Snäckgärdsbaden och Burmeister härstädes.
Han är född i Ryssby förs., Kronobergs län, där fadern var lantbrukare. Vid 14 års ålder började han i restaurantyrket på Järnvägshotellet (nuvarande Stadshotellet) i Ljungby. Han reste sedermera till Tyskland och England för språk- och fackstudier, och kom i början av 1914 till Frankrike. Vintern 1914-15 var han anställd i Oslo och åren 1915-17 på Grand Hotel i Stockholm samt tjänstgjorde därefter som hovmästare på stadshotellet i Falun, Blanchs restaurant och Fenixpalatset i Stockholm. Efter en tids praktik på Claridge och Carlton Hotel i Paris, anställdes han på hösten samma år som intendent och resemarshalk hos Tahir Pascha, en dotterson till khediven Ismael och gift med prinsessan Semiha av Egypten, en anställning som varade i två år, under vilken tid vidsträckta resor företogs i Europa, Egypten och Sudan. Vintern 1922-23 var han hovmästare ph Shepheards Hotel i Kairo.
Somrarna 1923-25 var han föreståndare för Snäckgärdsbaden och Burmeister i Visby. Efter att hösten 1923 ha besökt internationella Hotel-Alliancens kongress i New York o. sedan under vintern varit anställd på Hotel Royal Palm i Fort Meyers, Florida, återvände han till Sverige och inköpte 1925 Centralhotellet i Falun och 1927 Nya Hotellet i Falun, som åren 1929-30 ombyggdes till nuvarande Grand Hotel. År 1939 inköptes Hotel Svea och Hotel Gillet i Halmstad.

Direktör Lindmarker är även verksam på många andra områden. Han är sålunda sedan år 1939 ledamot av stadsfullmäktige i Falun, ordförande i, Dala-Gävle restauratörklubb och Falu scoutkårs byggnadsförening u. p. a., vice ordförande i Falubygdens turistförening och Falu nya valmansförening, styrelseledamot i Dalarnas turistförening, Falu flygklubb, Alliance Francaise Falufilial, Falu fastighetsägareförening, Dalarnas automobilklubb m. m. Till flera av dessa föreningar är han också initiativtagare liksom till Falu Rotary klubb och dens finska barnhem.
Av yttre utmärkelser, som kommit honom till del, märkes riddartecknet av franska hederslegionen samt Scoutunionens Förbundsliljan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1943
N:r 43