Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Sveriges betodlares centralförbund hade den 2 dennes sammanträde i Lund, varvid årets pris för sockerbetor diskuterades. Styrelsen hade utsett en kommitté vilken underhandlat med livsmedelskommissionen, sockernämnden och priskontrollnämnden.
Representanten för Gotlands betodlareförening, direktör Otto Hanson, meddelar, att betpriset ännu ej fixerats utan att kommittén återuppta underhandlingarna med vederbörande nämnder den 17 dennes.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
Enligt framlagda sakkunnigeförslaget till avlöningsgruppering för rektorerna vid läroverk och högre kommunala skolor skulle Visby läroverk hänföras till lägsta avlöningsgruppen för läroverken eller löneklass 34. (P.)
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
En hemställan från sjukhuschefen vid S :t Olofs sjukhus om tillstånd för översköterskan Elsa Pettersson att förestå sjukhusets centralförråd av läkemedel, utan hinder av att hon inte ännu gått genom föreskriven kurs i apoteksgöromål, har medicinalstyrelsen inte kunnat bifalla, enär den saknar befogenhet att meddela dylik dispens.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
firade på lördagen sitt 37:de årsmöte med årsfest på, restaurant Sture Jarl. Till festen var ett antal äldre gotlänningar inbjudna och dessutom hade ett 70-tal medlemmar infunnit sig.
Vid de sedvanliga årsmötesförhandlingarna omvaldes till kassör hr Skog och nyvaldes till skaffar-mor fru Slove efter fru Söderberg, som avsagt sig. Ordföranden frambar till fru Söderberg föreningens tack för mångårigt förtjänstfullt arbete såsom skaffarmor. Till styrelsesuppleant nyvaldes hr Höglund. Till revisorer omvaldes hrr Ström och, Tingström, till revisorssuppl. nyvaldes hr Lundberg.
Efter årsmötet intogs middag. Vid denna höllos tal för fosterön och fosterbygden, för styrelsen m. Hr Nordin höjde stämningen med några sånger av skilda tonsättare. Efter kaffet tråddes dansen med liv och lust till framåt småtimmarna, då och då avbruten med glada visor, både på svenska och \”gutamål\”, föredragna till luta av löjtnant Dahlgren. Vid uppbrottstimmen skiljdes deltagarna åt medtagande minnet av en glad och trevlig kväll.
Under aftonen ingick ett flertal telegram bl. a. från hedersledamoten, konsul Carl E. Ekman, Visby.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
K. m :t har nu utfärdat ny kungörelse angående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella indelning. Några större nyheter torde den ej erbjuda. För den civila befolkningen torde dock alla militära benämningar och beteckningar ej vara på alla håll kända, varför ifråga om Gotlandsförsvaret kan nämnas följande:
Gotlands infanteriregemente (cykelinfanteriregemente) bibehåller beteckningen I 18 och Gotlands artillerikår (motorartilleriregemente) beteckningen A 7. Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland skall uppsättas under år 1944 och får beteckningen Lv 3 G. Göta pansarlivgardes kompani på. Gotland, som uppsättes i h, skall betecknas P 1 G.
Fårösunds förrådsdepå med placering i Fårösund, Bunge, får militära beteckningen FFd samt Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår GK och KA 3.
Gotlands marindistrikt skall omfatta territorialvattnet vid Gotlands och Gotska Sandöns kuster. Militära beteckningen skall vara MDG och distriktets förband bli Fårösunds förrådsdepå, Gotlands kustartilleriförsvar med KA 3. (P.)
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
i Sjonhem ha fastställts av domkapitlet och äga rum, i Sjonhems och Viklau församlingar med början instundande söndag, då den i första förslagsrummet uppförde pastoratsadjunkten E. Westerudd predikar. Söndagen den 21 februari avlägger vice pastor Erik Percival sitt predikoprov och söndagen den 28 febr. provpredikar v. komministern Ragnar Lundell, som står i tredje förslagsrummet. Till valförrättare, har utsetts kontraktsprosten G. Reuser med prosten G. Sjöberg som suppleant.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
Stiftsnämnden i Visby tillstyrker vidtagande av åtgärder för att bereda ordförandena i de ecklesiastika boställsnämnderna kompensation för dyrtiden. Framställningar därom ha gjorts av stiftsnämnderna i Uppsala och Göteborg.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/07/19430209-01-05-283x1024.jpg\")
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
Generalfältmarskalk Friedrich Paulus och general Walther Heitz. Generalfältmarskalk Paulus, högste befälhavare över tyska armén i Stalingrad.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/07/19430209-05-01.jpg\")
Stalingrad har fallit och befinner sig åter i ryssarnas hand. I veckor har den förbittrade striden rasat fram och tillbaka i den sönderskjutna staden vid Volga, och kampens slutskede har oupphörligt förlängts tack vare de tyska försvararnas mod och plikttrogenhet intill döden. Det stod länge klart, att deras öde endast kunde bli ett enda, men trots detta vägrade de hårdnackat att kapitulera. När deras ammunition tagit slut, valde de överlevande att gå under i en sista förtvivlad närkamp med bajonetter och handgranater mot den förkrossande ryska övermakten. Deras hjältemodiga kamp har inte endast uppställts såsom ett föredöme för axelns soldater, utan även på allierat håll har stalingradkämparnas ojämna strid väckt uppriktig och välförtjänt beundran.
Efter att under veckor, ja månader, ha varit ett sannskyldigt inferno av död och förintelse, ligger nu Stalingrad öde och stilla. Där för endast kort tid sedan ljudet av exploderande granater och knattrandet av automatvapen blandade sig med stridsrop och sårades jämmer, råder nu dödens tystnad. Kampen fortsätter på andra avsnitt, och Stalingrad har glidit ut ur händelsernas brännpunkt, men världen kommer alltid att minnas det heroiska försvaret av staden. Oupplösligt förknippade med detta heroiska försvar äro namnen Friedrich Paulus, chef för den 6:te tyska armén, och Walther Heitz, chef för den 8:de tyska armékåren. Under den allra sista närstriden lyckades ryssarna taga en del tyska fångar, och bland dessa befinna sig Paulus och Heitz, vilket dock inte på något sätt kan förringa deras storslagna insatser i kampen om Stalingrad.
Friedrich Paulus tillhör den generation av \”unga\” generaler, som lett de tyska operationerna under detta krig. Han föddes år 1890 i Breitenan i Württemberg och skulle ursprungligen ha blivit jurist. År 1909 avbröt han emellertid sina juridiska och statsvetenskapliga studier vid universitetet i Marburg och inträdde i armén. Då världskriget utbröt var han löjtnant, och på grund av sina framstående soldategenskaper kom han snart in vid generalstaben på västfronten. Som generalstabsofficer tjänstgjorde han senare även på Balkanfronten och den italienska fronten. I september 1918, strax innan vapenstilleståndet avancerade han till kapten.
Då den gamla tyska armén upplöstes, ville Paulus inte överge soldatlivet, utan övergick till riksvärnet, där han satte in sin energi och duglighet på att skapa förutsättningar för en ny tysk värnmakt. Under en kortare period arbetade han i riksvärnsministeriet, men hans håg stod till det praktiska området, och 1929 blev han på egen begäran förflyttad till en divisionsstab i Stuttgart. Med alldeles speciellt intresse sysselsatte sig Paulus med planerna på att upprätta ett tyskt pansarvapen, vilket redan vid denna tid började bli aktuellt. Maktövertagandet den 30 januari 1933 öppnade möjligheterna för ett realiserande av dessa planer, och redan året därpå utnämndes Paulus till överstelöjtnant och chef för en motoriserad avdelning i Berlin Lankwitz. Samtidigt beklädde han posten som generalstabschef för pansartrupperna.
Den 1 januari 1939 utnämndes Paulus till generalmajor, och såsom sådan deltog han i Polen-fälttåget, under vilket han var chef för general von Reichenaus armégeneralstab. Under den tyska arméns stora kniptångsrörelse, vilken han delvis planerade, var Paulus med då de polska linjerna genombrötos vid Warthe, och i förintelseslaget vid Kutmo deltog han med framgång. Det berättas, att han och von Reichenau, då armén gick över Weichsel, simmade över floden i spetsen för trupperna. Under fälttåget genom Flandern och Nordfrankrike var Paulus fortfarande chef för von Reichenaus generalstab, och tillsammans med denne mottog han den belgiske generalen Decrousseaux, som den 28 maj 1940 kom till Reichenaus högkvarter för att underteckna belgiska arméns kapitulation. För sina förtjänster under dessa fälttåg utnämndes Paulus den 1 september 1940 till generallöjtnant och överkvartermästare vid generalstaben.
År 1941 tilldelades Paulus speciella uppgifter vid planerandet av operationerna mot Ryssland. Hans insats gav ett glänsande resultat, och han var bl. a. med om att inringa och förinta betydande ryska styrkor. Vid von Reichenaus död i januari 1942 var Paulus självskriven som chef för den 6:te armén. Den 29 maj 1942 tilldelades han järnkorsets riddarkors och den 12 augusti erhöll han hedersomnämnande i en specialrapport från krigsmaktens överkommando. Då hade redan den fas av kriget inletts, som skulle få ett så dramatiskt förlopp och slut: operationerna mot Stalingrad.
Från början till slut deltog Paulus i dessa operationer. Det var hans 6 armé, som var med om att innesluta huvudmassan av en rysk armé i Donbågen vid Kalatsj, och det var hans styrkor, som fingo uppgiften att hålla ryssarna stången vid Stalingrad och senare att försvara denna stad till sista man. Endast vid ett tillfälle under denna slutstrid lämnade Paulus sina soldater. Det var, när han med flygmaskin begav sig till rikskansler Hitlers högkvarter för att avlägga rapport. När han återvände till staden, var han fullkomligt på det klara med det öde, som väntade honom och hans soldater. För sina förtjänster under denna förbittrade försvarskamp erhöll han den 15 januari eklövet till järnkorsets riddarkors, och den 31 januari utnämndes han till generalfältmarskalk. Då utnämningen kom, kämpade han med de sista resterna av sin armé i GPU-byggnaden i Stalingrad.
Den andra försvarsgruppen i Stalingrad, den armékår, som kämpade i traktorfabriken i norra delen av staden, leddes av generallöjtnant Walther Heitz. Han föddes i Berlin 1878 och tillhör en gammal officerssläkt. Själv kan han nu se tillbaka på över 45 års aktiv tjänst som officer i den tyska armén.
Under det förra världskriget förvärvade sig Heitz ingående kännedom om de terrängsvårigheter och andra hinder, som den tyska armén nu stöter på östfronten. Han tjänstgjorde nämligen under hela kriget på den ryska fronten. Liksom Paulus trädde Heitz efter krigets slut in i det tyska riksvärnet, då detta var enda sättet för honom att upprätthålla släktens soldattraditioner. Under en längre period tjänstgjorde han vid riksvärnsministeriet, vilket han lämnade 1934 för att såsom generallöjtnant övertaga kommandot över det västpreussiska militärdistriktet. Från 1936 till krigsutbrottet tjänstgjorde han dessutom som president i krigsrätten.
Vid krigsutbrottet utnämndes Heitz till chef för en armékår, och under fälttåget i Frankrike, där han bl. a. deltog i kampen om \”Paris yttersta försvarsring\” i Nordfrankrike, utmärkte han sig vid flera tillfällen. Vid övergången av Oiss utförde han tillsammans med några officerare under häftig fientlig beskjutning en djärv rekognosceringsmanöver, varigenom han skapade en del viktiga förutsättningar för företagets lyckliga genomförande.
Den 4 september 1940 tilldelades Heitz järnkorsets riddarkors, och i december 1942 kompletterades denna utmärkelse med eklövet. Som en sista utmärkelse för sin insats i försvarskampen vid Stalingrad utnämndes han den 31 januari till general.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32
Gotländska bilbolaget bjuder modernaste service. Vetenskapliga metoder, tidsparande organisation. Time is money också för kunden.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/07/19430209-02-01.jpg\")
Staden utanför murarna växer och växer. Trots kris- och dyrtid skjuter det ena nya byggnadskomplexet efter det andra upp ur marken. Sakta men säkert breder staden ut sig i norr, söder och öster, medan den av naturliga skäl för längesen gjort halt i väster. Där ju havet obevekligt \”tar emot\” …
Till dessa stillsamma reflexioner är den närmaste anledningen, att i dessa dagar ett nytt stort komplex står färdigt att slutgiltigt tas i bruk för sitt speciella ändamål, dels att inrymma en modernt utrustad bil-service jämte garage och andra för branschen erforderliga lokaler, dels med sina fem lägenheter bidraga till avhjälpandet av den bostadsbrist, som den rådande byggnationen till trots, alltjämt är för handen i vårt lika vist som lätt styrda samhälle.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/07/19430209-02-02.jpg\")
Företagets ledare, direktör Holger Sundström.
Det nya komplexet, skinande vitt, har rakat i höjden ute på Öster, närmare bestämt på den mark som av poetiska kvartersdöpare undfått det skogsspelande namnet Tjädern. Mitt emot sig har det förresten det ännu så länge obebyggda kvarteret Trasten, även det sålunda förmedlande ljuva sensationer av Pans drillande domäner. Någon skog är det annars inte frågan om eftersom nybygget rätt och slätt ligger i hörnet av Österväg och Norra Hansegatan, där det f. ö. utmärkt väl pryder sin plats. Till byggherre har det direktör Holger Sundström, till ägare Gotländska bilförsäljningsaktiebolaget och de första spadtagen togos någon gång i april 1942. Exteriören är sober i stilen, välgörande fri från alla skämmande – och skrämmande – krusiduller eller andra störande element. Stadsdelen har med andra ord med det sundströmska bygget tillförts ett både förnämt och intressant drag i sitt ungdomliga anlete, vilket vem som helst med ett visst välbehag kan vila sina estetiskt mer eller mindre blaserade ögon på. Och om mannen bakom verket, direktör Sundström själv, måhända just nu skulle gå omkring med vissa speciella lustförnimmelser i kroppen, må ingen förtänka honom detta: Besvären äro slut. Efter sig lämnade de blott tillfredssrällelse. Väl förtrogen med de gamle romarnas klassiska personager skulle han givetvis med full rätt, när han efter pressvisningen sitter vid sitt skrivbord, också med Cicero kunna filosofiskt utbrista: Utförda mödor äro behagliga (Acti labores jucundi, heter det visst), men han gör det inte. I stället betraktar han det utomordentligt vackra älghuvud, en 21-taggare, som i konserverat skick på chefsrummets östervägg tilldrar sig alla besökares djupa beundran – ett minne från en lyckad jakt, från ett egenhändigt avfyrat praktskott i en bauersk trollskog någonstans i landet väster om Visby…
Men nu var det fråga om Öster i Visby och om bilbolagets nya komplex därsammastädes vilket vi hade nöjet att häromdagen \”inspektera\” med chefen, biträdd av ingenjör H. Aller vid General Motors, som ciceron. Låt oss alltså i några hastiga svep bese det pampiga nybygget! Detsamma utgöres av tvenne byggnader, nämligen butikslager-, kontors- och bostadsfastigheten, som reser sig till tre våningars höjd. Norr om denna byggnad ligger en annan lägre, men i gengäld bredare. Den är också synnerligen inventiös, inrymmande bl. a. den stora reparationshallen, lackeringsverkstad, garage, skyddsrum m. m. allt i bästa \”vibrerande\” och armerade betong. Ifråga om utförande, inredning och maskinell utrustning utgör denna del av komplexet ett hypermodernt bil-\”lasarett\”, där såväl enklare som mera komplicerade operationer utföras snabbt och effektivt med tillvaratagande av de allra senaste erfarenheternas lärdomar på den internationella bil-servicens område.
Entrén till den 32x22x5 meter stora hallen är förlagd till västra gaveln och består av s. k. jalusiportar motsvarande dem som numera finnas i exempelvis moderna brandstationer. Nog sagt om den detaljen och eftersom vi för dagen inte ha någon jättebuss att manövrera in, kasta vi ett öga på en, som det senare visar sig, mycket finurlig manick, kamperande i det fria omedelbart vänster om entrén. Det är det s. k. sotskåpet, medelst vilket man pr tryckluft renar dukarna till sitt ägandes gengasaggregat. Naturligtvis behöver man inte göra jobbet i egen hög person – det finns ju utvalt folk även till sådant – men om man prompt vill göra det fullkomligt egenhändigt, går detta mycket väl för sig om man så vore skrudad i – frack! Sotskåpet tilllåter helt enkelt inte att man grisar ner sig.
Den stora hallen, som helt saknar pelare och därigenom ger möjligheter att manövrera alla de tjugo fordon som, om det kniper kunna tagas under behandling på en och samma gång, är utomordentligt praktiskt inrättad. Ljus får den från alla sidor, även från taket, vidare är den luftkonditionerad och kan sålunda byta luft ftra gånger i timmen. Till vänster om den stora inkörsporten ligger verkmästarens upphöjda kontor, med sina väggar av glas – verkmästaren kan alltså ha ständig uppsikt över hela hallen. I anslutning till kontoret finns ett väntrum för kunderna. En förnämlig sak är också den hydrauliska lyften, som lätt och behändigt lyfter ända upp till fem-tonsbilar i luften och gör dem lätt åtkomliga för hrr montörer. En speciell finess är den fotoelektriska strålkastarinställninningen genom vilken man, även vid fullt dagsljus, kan snabbt och tillförlitligt läsa av strålkastarstyrkan jämte inställningen av strålkastarna. En ventilslipmaskin av modernaste modell ingår också i utrustningen, liksom cylinder- och pelarborrmaskiner, en hydraulisk press av 80 tons kapacitet, vidare en hydraulisk avfettningstank, i vilken motordelar o. dyl. tvättas i en särskild lösning, som på kort tid gör dem fria från mer eller mindre hopbeckade oljor och andra föroreningar. Fin sak. Men man har också tänkt på arbetarnas ren- och bekvämlighet. Till deras förfogande står sålunda ett särskilt klädrum, i vilket var och en har ett dubbelskåp, ett avsett för smutsiga, ett för rena kläder. Men innan man efter väl slutad arbetsdag går hem till familjen och till den ändan dragit av sig verkstadsmunderingen – vita overaller – och tagit på sig en mera \”civil\” dress, måste man givetvis ha vaskat av sig. För det ändamålet står ett särskilt \”rostfritt\” tvättrum till förfogande och jämte det har man även tillgång till en härlig dusch. Ett trivsamt lunchrum för montörerna har man också tänkt på.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32