Dag: 25 augusti 2021

Vägdagen på Gotland en värdig avskedshyllning åt den lokala vägregimen.
Mäktiga minnesstenar och ståtlig landsvägsbro invigdes.

Gotländska vägmän voro på fredagen samlade till en vägdag för att hugfästa minnet av den kommunala vägregimens upphörande från och med årsskiftet. En talare kallade arrangemanget för \”gravöl\”, men någon dyster stämning kunde sannerligen inte spåras bland de 175 deltagare, som kommit med under denna strålande höstdag. Man var tvärtom glad och tacksam över att få delta i denna perfekt arrangerade utfärd till några av de mest sevärda punkterna i vårt gotländska vägnät och denna tillfredsställelse kom ytterligare fram vid den middag som vägstyrelserna på kvällen anordnat för sina gäster på Stadshotellet i Visby.
Det var ett ganska omfattande program färddeltagarna hade framför sig, när de på morgonen anträdde den 17 mil långa rundresan på Gotlands nyaste trafikleder. Mycket skulle hinnas med och många tal skulle hållas, men arrangörerna hade inte lämnat något åt slumpen, utan det uppgjorda tidsprogrammet kunde följas perfekt och till Visby kom man t. o. m. en bra stund före den angivna tiden. Det var kort sagt ett glänsande avskedshyllning för den vägorganisation, som nu frånträder det direkta ansvaret för väghållningens ordnande, och den kommer säkerligen att länge leva kvar i minnet hos dem som hade förmånen att få räkna sig bland deltagarna.

Samling och välkomsthälsning i Klintehamn.
Starten för dagens resa hade förlagts till Klintehamn, dit deltagarna strömmade från skilda håll. Tre bussar komma från Visby med stadsbor och nordergutar, Klintetåget förde med sig en avsevärd mängd deltagare och en del hade också sina egna färdmedel till samlingsplatsen på Klintehamns järnvägsstation, som säkerligen inte på länge erbjudit en så livlig anblick. Sedan samtliga behövliga bussar anlänt embarkerades dessa enligt ett i förväg uppgjort schema och resan kunde ta sin början.
Första anhalten låg inom endast några minuters räckhåll, den fanns strax om hörnet och utgjordes av södra vägdistriktets pampiga garageanläggning omedelbart norr om samhället. Här fanns det givetvis anledning att dröja en stund och här blevo också alla färddeltagare varmt välkomnade på olika sätt. En av regementsmusikens trumpetare blåste en inledningsfanfar och signalen till att det hela kommit i gång gams även av arbetschef Bengtsson, som i sin hand hade klockan på den gamla Fårösundsfärjan. Han uttalade också den förhoppningen att dagen skulle bli en solskensdag och att alla skulle känna sig som passagerare på jättefärjan Gotland.

\”Kanske ett gravöl ..\”
Södra vägstyrelsens ordförande, nämndeman K. W. Palmqvist, gick sedan tia talarstolen och hälsade i sin egenskap av värd på stället alla hjärtligt välkomna.
Han erinrade först om anledningen till vägdagen, nämligen den att med detta års utgång slutar det skede i vägväsendets historia, då kommunerna hade hand om väghållningen på landet för att staten nu i egen hand skall över ta densamma. Det hade därför ansetts lämpligt att sluta detta skede med en liten festlighet och man skulle möjligen kunna betrakta detta uppbåd som ett gravöl, vilket jag dock hoppas skall bli skäligen tårelöst.
Visserligen ha kommunalmännen visat ett synnerligen stort intresse för våra vägfrågor och trots att vägstämmornas beslut ej haft avgörande betydelse har man dock ej varit sen att framföra sin mening angående ett och annat, i synnerhet då vägförbättringar i den egna trakten. Frånvaron av yttrande- och bestämmanderätt på detta område torde dock tas med jämnmod.
I min välkomsthälsning vill jag i första hand vända mig till landshövdingen jämte länsstyrelsens övriga representanter och fortbinder denna hälsning med ett tack för det goda samarbete, som varit rådande under den gångna tiden och den ovärderliga hjälp och det stöd vägstyrelserna haft av länets högsta myndighet. Med största tillfredsställelse hälsa vi också Kgl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens män med generaldirektör Bolinder i spetsen välkomna sedan de hörsammat vår inbjudan och offrat några dagar på Gotland. Vi hälsa försvarsmaktens på Gotland främste representant, general Åkerhielm, jämte övriga militärbefälets män hjärtligt välkomna. Vid flera tillfällen ha vägstyrelserna kommit i kontakt med de militära intressena, och tack vare militärbefälets förståelse och sunda omdöme ha våra mellanhavanden alltid kunnat lösas till ömsesidig båtnad. Till representanter för trafikföretag på Gotland, företrädda av bl. a. konsul Carl E. Ekman och bankdirektör M. Wiman, till vår vägingenjör och arbetschef riktar jag ett hjärtligt välkommen. Så välkomnar jag representanter för arbetarekåren, som burit dagens tunga och hetta med spett och spade och hårda nävar, vidare våra maskinister och chaufförer, våra arbetsledare och vår kontorspersonal, vägstämmoordförande, revisorer och siffergranskare.
I hälsningen riktade sig tal. även till länets riksdagsmän samt till förutvarande styrelseledamöter och tjänstemän, till stadsfullmäktiges ordförande samt till pressens och den vita dukens män. Tack vare vägombudens förståelse för förslaget om hållande av en vägdag i höst kunde detta vinna stämmornas enhälliga beslut. Vägstämmobesluten ha som nämnts ej haft någon avgörande betydelse men i detta fall vågar jag påstå att vad länsstyrelse och Vägoch Vatten förmodligen ej kunnat inlåta sig på det klarade stämmoombuden upp och detta deras beslut fick verkligen avgörande betydelse. Ännu ett välkommen riktades slutligen till vägstyrelserna, \”de närmast sörjande vid gravölet\”, samt till alla som haft med gotländska vägarbeten att göra.
När gotlänningar bjuder på något så brukar man göra det i bästrummet men vi bjuder i dag in våra gäster i en vagnbod, raljerade ordföranden, som också lovade att denna bristfällighet skulle avhjälpas senare på dagen.

Färddeltagarna utspisades snabbt och behändigt.
Att kalla den rymliga och snygga vagnhallen i klintegaraget för en bristfällighet var i alla fall att gå väl långt i blygsamhet, det kunde var och en snart konstatera, när inbjudningen till frukostbordet kom. I hallen hade man nämligen dukat upp tre långbord, där de 175 deltagarna ledigt fingo plats. Här intogs nu en snabbfrukost av smörgåsar och mjölk samt kaffe med dopp, vilket allt ombesörjts av Kronholmens pensionat.
Innan man bänkade sig vid borden hade en del yttre och inre inventarier beskådats. En verklig kuriositet var dan gamla bomänkesförsedda märkstenen och en annan sevärdhet var en av de stora Scania-bilarna, som gå löst på 30-35,000 kr. och väga 9-10 ton lastade och med plogutrustning.

Till \”Kungsvägsstenen\”.
Efter denna förfriskningspaus ställdes färden inåt landet, ty ett viktigt led i vägdagens program var att demonstrera de nuvarande förbindelserna mellan Klintehamn och Slite. De sex bussarna ställde färden upp genom Klinte och Sanda\’, och vid Ejmunds Bro i Mästerby kom man in på den nyanlagda vägen, som sträcker sig dit ända från Roma kyrka, Busskaravanen drog fram på de ståtliga raksträckorna och svepte genom de mjuka kurvorna tills en folksamling borta vid Källgårds i Atlingbo markerade att där skulle något ske. Så var också fallet, ty här skulle en av dagens minnesstenar avtäckas, den s. k. Kungsvägsstenen. Detta minnesmärke har fått en synnerligen vacker och lämplig placering uppe på en ganska hög vägbank med omgivande björkar och tallar och stenen i och för sig är en äkta gotländsk produkt, ett 3,3 meter högt kalkstensblock, som levererats och uppsatts av fabrikör Leonard Johnsson i Slite, själv vägstyrelseledamot och sedan gammalt intresserad vägman.
Vid Kungsvägsstenen talade först vägingenjören Sten G. Ohlsson, vilken lämnade en rad intressanta data om vägbygget och inte minst om de besparingar som kunnat göras trots dyrtiden.
Han påminde bl. a. om att denna färd. led tidigare endast bestod av krokiga, smala bygdevägar, vilka nu förbättrats. På grundval av en utredning av major Wiborgh begärde länsstyrelsen medel i maj 1939 till olika vägbyggen, däribland i vägen Klintehamn-Slite följande sträckor: Roma kyrka-Björke kyrka, Björke kyrka-Isums, Burs-Källunge, Ekeby-Röstäde och Digeråkra-Barlingbo-Stava samt dessutom en väg mellan Hejde och Loggarve i närheten av Klintebys. Vägstyrelsen på söder önskade emellertid ett utbyte av sistnämnda väg, vilken ändring vägingenjör och länsstyrelse kraftigt tillstyrkte i maj 1940. 1 början av år 1941 var Ekeby-Röstäde och Burs-Källunge i huvudsak fullbordade. Sträckan Ejmunds-Isums-Roma k:a var i väsentliga delar klar vid förra landshövdingens frånfälle. Sträe kan Barlingbo-Stava börjades hösten 1942 och fullbordades i år.

Man sparade in 56,700 kr. på Ejmunds-Roma-vägen.
Sträckan Ejmunds-Isuma äx 8,200 m. lång och har beräknats kosta 222,440 kr. Sträckan Isums-Björke-Roma k:a är 5,900 och beräknades kosta 136,000 kr. Stava-Barlingbo är 3,000 m. och kostar 51,900 kr. Sträckan Ekeby-Röstäde är 1,900 m. och beräknades till 30,100 kr. samt Burs-Källunge 1,700 m. och 49,700 kr. Sammanlagda längden är 20,700 m. och den beräknade kostnaden 490,100 kr.
De verkliga kostnaderna kunna nu överblickas och vägdistrikten kunna med tillfredsställelse konstatera, att trots dyrtid och andra svårigheter med arbetskraft har verkliga kostnaden uppgått till endast 433,400 kr. En besparing på 56,700 kr. har uppstått och denna aktningsvärda summa är i det närmaste lika stor som den kostnad Nybro betingar samt större än vad tillfartsbankarna kosta till samma bro.
Styrelseordföranden hr Palmqvist tog också till orda och yttrade bl. a. följande:
Genom en uråldrig bygd slingrade sig den gamla vägen fram mellan Roma kyrka och Ejmunds bro. Under århundraden hade den fyllt sin uppgift som en förbindelselänk mellan tvenne större trafikstråk på mellersta Gotland. Men den nya tidens anspråk på större säkerhet såväl i linjeföring som hållfasthet för den framstormande biltrafiken gjorde det nöd-vändigt att en ombyggnad vidtogs. Med myndigheternas tillstånd och bistånd har detta arbete sedan något år blivit slutfört och trafiken på den nya leden upptagits. För att erinra kommande släkten om denna kulturgärning beslöts att å lämplig plats uppföra en minnessten, som nu rests här vid vägen.

Landshövdingen avtäckerminnesstenen.
Landshövding Nylander höll sedan ett kort tal innan han bjöd täckelset falla och yttrade därvid:
Som bekant leda alla stora vägar på Gotland till Visby. Det har emellertid av naturliga skäl befunnits önskvärt att även skapa vägar mellan andra större platser, och sådana ha också börjat komma till stånd, exempelvis mellan Slite och Lärbro samt den väg, som i dag skall invigas, vilken ingår i ett led i vägsträckan Klintehamn-RomaSlite. Denna vägs byggande har påskyndats under de rådande hårda tidernas tryck, viktig som den är ur militär synpunkt.
Tanken på ombyggnaden väcktes av dåvarande vägingenjören Major Wiborg, varefter Landshövding Jeppsson, som tyvärr ej fick se vägen i sin helhet färdigställd, nedlade ett stort arbete på att erhålla de. nödiga medlen och finna bästa lösningen på vägens sträckning, i vilket arbete han kraftigt understöddes av dåvarande militärbefälhavaren, Generalmajor Törngren.
Vad själva vägarbetet beträffar, har detta av Vägstyrelsen omhänderhafts på ett mycket förtjänstfullt sätt. Besparingar ha t o. m. uppnåtts. Jag riktar därför mitt tack till Vägstyrelsen samt till vår utmärkte arbetschef, Herr Bengtsson, för all deras möda och omsorg. Såsom ett uttryck för tacksamheten till den sistnämnde vill jag här meddela, att hans namn står inristat på baksidan av den minnessten, vi idag skola avtäcka och vilken skall erhålla namnet \”Kungsvägsstenen\”.
Vägen Roma kyrka-Ejmunds bro kallades förr för Kungsvägen – ett namn, som endast en och annan av de äldre nu erinrar sig. Därför har det ansetts lämpligt att giva den nya vägen detta namn.
Enligt en sägen skulle detta ha uppkommit därav att någon konung i svunnen tid skulle ha farit från Kungsgården vid Roma till tingstället vid Ejmunds bro. En annan tolkning kan ju vara den, att den ledde från Kungsgården till tingsstället vid Ejmunds bro. Över denna lär Valdemar Atterdag marscherat med sin här till Gunilde, där också enligt sägen att ett slag skulle ha stått mellan gutar och danskar, till vilkets åminnelse rests det vid Gunilde befintliga stenkorset.
Det är alltså genom historiska och sägenomspunna trakter vägen går. I anslutning härtill erinrande om de ord, som stå inristade på Kungsstenen: \”I forntids spår till framtids båtnad\” får jag härmed bjuda, att täckelse må falla.
På den mäktiga minnesstenen kunde följande inskrift läsas: \”1 forntids spår till framtids båtnad byggdes i en ond och svår tid åren 1940-1941 denna väg från Ejmunds bro till Roma kyrka. Då var Gustaf V landets konung och Ola Jeppsson landshövding på Gotland.\” På baksidan står inhugget \”Vägdistriktens arbetschef: P. M. Bengtsson\”.
På förslag av hr Palmqvist beslöt man att sända en telegrafisk hälsning till landshövdingskan Jeppsson i Blekinge med anledning av att man denna dag stannat inför landshövdingens minne. Telegrammet fick följande utformning: Vid vägdagsfärd över väg där Eder make utfört stor\’ insats sänder gotländska vägmän Eder en hälsning. Palmqvist. Norman.

Besparingar även på St. Vedebygget. – Titt på viadukten.
Innan man bröt upp från den idylliska platsen vid Kungovägsstenen, där också ganska många ortsbor samt skolbarnen mött upp, lämnade vägingenjör Ohlsson några data om Stora Vede-vägen, som rasan Rd detta vagbygge har tillkommit på senare år, påpekade vägingenjören, och det var kostnadsberäknat till 124,600 kr. men kunde utföras för 119,300 kr., alltså med en besparing på 5,100 kr. Längden är 4,600 m. och i vägen ingår även en uppfartsväg till sanatoriet. Vägingenjören kunde även meddela den överraskningen att man även vid denna våg skulle komma att passera en minnessten med inskriften 1942. Stenen har rests på eget initiativ av godsägare Hansen på Norrbys och den passerades med sakta fart av busskortegen. Man fick också veta att hr Hansen intill stenen planterat 14-15 olika blomster, något för flickorna att komma måg för midsommarnattsdrömmarna.
Uppe på den moderna viadukten vid Stora Vede gjordes ett nytt uppehåll för att ta denna intressanta byggnad i skärskådande. Detta är Gotlands första moderna viadukt och bron har en spännvidd på 6,4 m. medan höjden är tilltagen så att den skall räcka till även vid elektrifierad järnvägstrafik. Höjden mellan valv och räls är nämligen 5,5 meter. Kostnaderna för viadukten har räknats till 18,000 kr.

Tvärs över Gotland.
Snart kom åter uppbrott och inlastning på nytt för några mils färd tvärs över ön till dagens mest spännande och intressanta händelse, öppnandet av den nya Nybro i Gothem. Färden gick över Ekeby, Källunge och Vallstena på den väg som en gång anlades som A. K: arbete och man kunde konstatera de utmärktaförbindelser som t. ex. Källungeborna numera ha med järnväg, två buss- och två godsbillinjer samt de utmärkta nyanlagda vägarna genom socknen. Bussarna rullade vidare utmed Lina myr och slogo in på den gamla överfarten, som nu får anses ha tjänat ut men som alltjämt får ligga kvar som vattenregulator. För dagen stod knappast något vatten att upptäcka vare sig i myren eller ån men förhållaudena kunna som bekant växla högst betydligt där och ofta nog har den gamla vägen blivit överspolad. Så mycket vatten fanns det emellertid i går att en sentida gengångare till Röde Orms drakskepp tagit sig upp i ån, ingivande skräck och förundran hos den talrikt församlade menigheten. Vid Nybro hade nämligen hundratals ortsbor samlats för att bevittna den märkliga händelsen i bygdens historia och även här voro skolbarnen med i samlad trupp. Flaggor hade hissats såväl vid landfästena som ute på själva brospannet och tvärs över bron fanns det obligatoriska blågula sidenbandet.

Nybro med tillfarter kostar 108,000 kr.
Vägingenjören tog först till orda och berättade i korta drag om brons tillkomst och utförande. Det var för några år sedan som frågan om fortsatt omläggning av vägen Vallstena-Gothem väcktes. Den gamla bron hade nämligen för liten öppning och tillfartsvägarna hade svåra krökar, varför det särskilt på vintertiden var svårt att färdas över bron. En och annan spricka i betongen ingav, också farhågor och resultatet blev att en arbetsplan för omläggning av vägen upprättades av civiling. H. Sellergren med ett läge av vägen på västra sidan om gamla bron. Sträckningen var kortare än den nuvarande, men det visade sig att grundförhållandena voro mycket svåra med mycket stort djup till fast botten och lösa lager ovanför.
Ett nytt förslag upprättades senare av vägingenjören efter omfattande grundundersökningar och provbelastningar, vilka resulterade i den nuvarande sträckningen, en ändring, som ehuru längre, beräknats vara 13,000 kr. billigare. Brons spännvidd valdes efter beräkning av vattenföringen m. m. i anslutning till att en reglering av Lina myr skulle kunna göras oberoende av bron. Brons grund ligger c:a 5 meter under marknivån på fast botten. Konstruktionsritningarna ha liksom i fråga om viadukten anförtrotts åt firman Kjessler & Mannerstråle. Under valvets mitt finnes en spricka i balkarna, vilket kanske förfärar mången, men den ingår i konstruktionstypen, den s. k. treledsbågen. Brons spännvidd är 18 meter och dess längd 26 meter. Längden på tillfartsbankarna är 810 m. och till byggandet av bankarna har åtgått bortåt 15,000 kbm. fyllning. Kostnaderna ha beräknats till 60,000 kr. och tillfartsbankarna ha dragit 48,800 i omkostnader. Bron påbörjades 19 aug. 1942 och var färdiggjuten 10 nov. samma år. De verkliga byggnadskostnaderna synas väl kunna rymmas inom den beräknade ramen. Företaget har ej kunnat helt färdigställas, beroende på att folket gått till beredskap eller andra arbeten.
Men det var heller inte mycket som fattades i att bron är färdig; det verkade som om man endast hed en del \”putsning\” kvar med torvläggning på uppgrävd mark etc. Bankarna ha besåtts med gräs och när grönskan väl kommit i gång bör Nybro bli något av det vackraste Gotland har av trafikleder, som fogar sig smidigt i omgivningen, men som ändå alltid skall visa sig som ett mästerprov i vägtekniskt hänseende. En detalj som ännu är av provisorisk art är bankarnas träräcken, men dessa skola om några år när fyllningen satt sig utbytas mot räcken av stadigare don.

Landshövdingen öppnar Nybro.
Norra distriktets styrelseordförande, lantbrukare E. V. Norman, överlämnade sedan ordet till Landshövdingen, som höll följande anförande innan han medelst sidenbandets avklippande förklarade bron invigd och öppnad.
Lina Myr är, som vi alla veta, en naturvännernas ögonsten, säregen, högintressant, känslig för människors ingrepp och nejden häromkring utomordentligt rik på minnen från forna tider, då gutarna voro ett mäktigt handelsfolk med vida förbindelser. Vattenfåran från myren till havet var i gången tid, antagligen in på 900-talet, ja 1000-talet efter Kristus, då gutarnas handel med Ryssland och Orienten stod på sin höjdpunkt, segelbar och därigenom av största betydelse för handelsmännens färder till främmande land. Den vattenfåra vi se idag är obetydlig; det är endast under höst och vår, som den sväller ut till ett verkligt flöde. Den gamla brons öppning har visat sig vid dylika tillfällen vara så knappt tilltagen, att vattnet understundom gått fram över vägbanan vid sidan av bron. Då dessutom denna gamla väg var på ett för moderna trafikförhållanden synnerligen olämpligt sätt anknuten till bron, befanns det nödvändigt att skapa en ny sådan. Nu är det ej vattenfåran och dess kortast möjliga överbyggande som fått vara avgörande, utan det är trafikkraven, som i stället tvingat vattenfåran in i lämplig riktning, såsom vi här kunna se.
Naturvännerna och för övrigt alla andra måste med tillfredsställelse konstatera, att vid detta bygge stor omsorg nedlagts på att få konstruktionen sådan, att den ej stör traktens skönhetsvärden, varjämte man med glädje finner, att brobankarnas sluttningar besåtts, så att de i grönska skola smälta in i omgivningen, en princip som, det vill jag understryka, alltid borde tilllämpas, så att de öppna sår, som måste uppkomma vid trafikvägars byggande, må läkas så långt det går, det må gälla redan föreliggande eller kommande.
Efter detta brobygge återstår i den na ända av vägen endast en kort bit fram till Gothems kyrka, vilken sträcka jag hoppas snart skall bliva färdigställd, så att denna förbindelse mellan västra och östra Gotland blir i sin helhet fullbordad.
Uttalande mitt uppriktiga tack till Vägstyrelsen, Vägingenjören Olsson, Arbetschefen Bengtsson samt alla övriga, som deltagit i byggandet av denna bra, den största på Gotland, uttalar jag den, förvissningen, att denna kommer att bliva till stort och allmänt gagn, och får härmed förklara densamma öppnad för allmän trafik.

\”Bro välvdes, väg bröts vidvikingavåg.\”
När bron skärskådats från alla håll och kanter drogo sig färddeltagare och övrig publik uppåt Nybro backe, där en ny minnessten stod dold under avtäckningsdoket.
Hr Norman höll ett kort anförande och nämnde att man förut under dagen avtäckt en sten, där namnet Ola Jeppsson minner om dennes insats i länets väghistoria. På denna sten återfinnes namnet Erik Nylander, yttrade hr Norman, ty han har redan nedlagt stor kraft och energi på utvecklingen av länets vägar och broar. Med resandet av stenen ha också velat hugfästa minnet av den kommunala vägförvaltningen och framför allt de senaste för vägväsendet nästan revolutionerande 15-16 åren. Generaldirektör Bolinder hade fått i uppdrag att förrätta avtäckningen av Nybrostenen och han höll dessförinnan ett kort tal, där han först erinrade om den märkesdag i svensk väghistoria som årsskiftet kommer att medföra, och han gav också några exempel på hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Intill 1891 gällde för vägväsendet 1734 års allmänna landslag, enligt vilken allmogen fick underhålla vägarna och det märkliga är att för städernas del stod lagen kvar i 200 år eller fram till 1934. År 1891 kom lagen om vägdistrikt och nya skatteobjekt inkopplades för vägväsendet, år 1934 kom åter en ny lag, som trädde i tillämpning 1937 och nu, endast några år senare, kommer en ny lag igen. Den snabba utvecklingen av vägväsendet har föranletts av automobiltrafiken och uppsvinget är alldeles särskilt markerat under de senaste decennierna. Nu håller kriget trafiken nere, men vi ha förvisso att vänta ett nytt uppsving. För att hugfästa minnet av en epok som gått och av en ny vacker bro har norra vägdistriktets vägstyrelse rest en minnessten, vars ord för kommande tider och senare släktled skola erinra om brons invigning och tillkomst och även om den epok som avslutats. Den skall vittna om att här har kunniga, erfarna och ansvarskännande gotlänningar lett utvecklingen av vägarna, den skall vittna om fredlig svensk vägbragd.
Sedan täckelset fallit kunde man konstatera att den var nästan exakt lika Kungsvägsstenen till utformningen och det kan f. ö. nämnas att båda minnesstenarna huggits ur ett och samma block i fabrikör Johnssons stenbrott vid Lännaberget i Slite.
Inskriptionen på Nybrostenen var följande: \”År 1943 invigdes denna bro. Då var Gustaf V landets konung och Erik Nylander landshövding på Gotland. Samma år slutade det skede, då kommunerna hade allmän väghållning på landsbygden. Bro välvdes, väg bröts vid vikingavåg. Ond tid rådde\”.

Ett tack till vägdistriktets anställda.
Efter avtäckningen höll hr Norman ytterligare ett anförande, vari han å båda distriktens vägnar riktade sig till de i distriktens tjänst anställda. Han erinrade om de besvärligheter som rådde på vägarna under naturaväghållets dagar och betonade hur vägstandarden höjts avsevärt sedan dess. Detta har skett tack vare de medel som ställts till förfogande, men också genom att det funnit en intresserad och duglig arbetare- och tjänstemannakår, som nu omfattar c:a 200 man på Gotland, varav 30-35 äro chaufförer eller maskinister. Mottag själva och framför vidare vägdistriktens tack för gott och plikttroget arbete under den tid vägväsendet drivits kommunalt, yttrade han.
Vägdistriktens arbetschef P. M. Bengtsson har fått sitt namn inhugget på de båda stenar som avtäckts i dag, vilket vittnar om uppskattning och utgör distriktens tack för gott arbete. Bland hans medarbetare står vår 1:e vägmästare Erik Johansson, som nu tyvärr måste söka till fastlandet för att få ordinarie plats, då det statliga vägväsendet inte från början innefattar någon nybyggnadsavdelning på Gotland. Tal. riktade sig vidare till distriktens vägmästare och schaktmästare, för vilka det även är ett frågetecken var arbetsfältet kommer att bli efter årsskiftet. Underhållsvägmästarna komma dock att svara för underhållet även efter 1 januari. Hr Norman riktade även ett tack till de åkare som anlitats för vägdistriktens arbeten och hyllade de färjepersonalen i Fårösund för dess uppoffrande arbete samt tackade till sist personalen på arbetskontoret, där trådarna löpt samman och där hela förvaltningen ordnats smärtfritt och utan friktioner.

Gothems åldrige diktare tackarpå rim.
Att Gothems spänstige ålderman, 90-åriga kapten N. O. Fredrikson, orkade vara med på broinvigningen föll det inte någon in att förundra sig över och att han skulle tala på gothemsbornas vägnar ansågs också självklart. När de officiella talen klarats av kom kapten Fredriksson i talarstolen och som alltid hade han en dikt i bakfickan med konstfärdiga rim och humoristiska vändningar. Denna vitalitet både till kropp och själ imponerade storligen på de tillfälliga besökarna i Gothem och gamle kaptens från hjärtat gående tack blev mycket uppskattat.
Sedan återstod intet annat än att styra västerut igen och en halvtimme före beräknad tid rullade bussarna in på stadens område. Därmed var denna intressanta del av vägdistriktens minnesdag avslutad och den hade avlämnat många värdefulla och bestående intryck.

Den minnesrika dagen avslutades på Statt,
där en ståtlig festmiddag dukats upp för samtliga inbjudna till vägdagen. Det var alltså en imponerande samling gäster, omkring 175 stycken, som togo plats vid festvåningens långbord, när middagen vid 6-tiden tog sin början. Trevliga dekorationer i form av hemmagjorda varningsmärken förhöjde stämningen redan på vägen upp till festvåningen och det märktes att någon möda inte sparats för att göra middagen så inbjudande och trivsam som möjligt. Också i detta avseende hade arrangörerna räknat rätt, ty det blev en minnesvärd afton i glädje och gamman, där även magens krav efter den långa utflykten tillfredsställdes på ett utmärkt sätt. Den gamla färjeklockan kom till heders även vid middagsbordet, ty med den äskade kvällens klubbmästare o. talman, folkskollärare Dahlgren i Stånga, ljud när de olika talarna under festen reste sig.
Vid honnörsbordet fungerade de båda\’a styrelseordförandena E. V. Norman och K. W. Palmqvist som värdar och den förstnämnde höll vid vinet sitt välkomsttal till alla inbjudna.
Generaldirektör Bolinder talade om vägväsendet ur den synvinkel han själv, såg det under sin tid som vägkonsulent i Gävleborgs län. Han hade då funnit att vägstyrelseordförandena ofta gjorde skäl för benämningen \”upplysta despoter\”, ty de påverkade de väghållningsskyldiga att lämna naturaväghållet och överföra arbetet på vägkassorna. Detta kunde också ske under den relativt korta tiden av sju år och år 1930 var naturaväghållningen helt övergiven i Sverige. Reformen genomfördes på övertygelsens väg, i stället för att utföra sitt vanliga arbeta på vägarna. 1937 års väglag skapade förutsättningar för ett rationellt vägunderhåll och den nu beslutade lagen innebär att verkställigheten kommer på de statliga organen medan de förberedande åtgärderna tillkomma i intimt samråd med de lokala myndigheterna. Det är sålunda felaktigt att tro att vi skola få ett teknokratiskt system; våra tekniker skola träda in vid genomförandet, men vid beslutandet skola de lokala intressena ha stort inflytande vid frågornas behandling. Vägstyrelserna upphöra nästa år men så mycket är visst, att när väghistorien skrives komma deras insatser aldrig att glömmas. Tal. tackade slutligen för att han fått komma till Gotland som deltagare i denna minnesfest samt utbringade en skål för alla dem som medverkat till den förkovran som skett inom Gotlands vägväsen. General Åkerhielm betonade i sitt anförande hur hästen i allt högre grad fått lämna plats för motorn, varmed följt den starkt ökade betydelsen av många och goda vägar. Utan dessa förutsättningar kan ej de motoriserade och mekaniserade förbandens rörlighet och snabbhet till fullo utnyttjas och vad som i detta fall gäller i största allmänhet gäller i särskild grad en sådan ö som Gotland. Tacksamheten för gott samarbete som riktats till mig tidigare i dag vill jag returnera, den finns i lika grad inom försvarsväsendet på Gotland.
Hr Norman hyllade i ett tal alla dem som stått vägstyrelserna bi i deras arbete och han riktade sig särskilt till landshövdingen samt till vägingenjören Sten Ohlsson, som nu den 1 okt. lämnar Gotland för att tillträda befattningen som vägdi rektör i Örebro län.
Hr Ernst Svensson, Diskarve, förde vägstämmoombudens talan och skildrade något av förhållandena förr och nu. Har betonade också det oerhörda värdet av den personliga kontakt som- vägombuden vid stämmorna fått med länets ledande män och uttalade en förhoppning om ati vårt vägväsen än ytterligare skall förbättras.
Landshövding Nylander riktade sig i sitt anförande till representanterna från Väg och Vatten och uttalade en förhopp. ning om fortsatt gott samarbete under de nya förhållanden som inträda. Han tackade också vägingenjören för angenämt samarbete och gjorde sig sedan till tolk för alla gäster för denna strålande dag, varefter en skål för Gotland utbringades.
Sedan visades den film som upptogs vid de sista vägstämmorna i våras och där många av kvällens gäster kunde återfinna sina \”porträtt\” på filmremsan. En serie bilder från olika vägarbeten visades även i detta sammanhang och den lilla bioföreställningen mottogs med hjärtliga applåder.
Vägingenjören tackade för de avskedsord som riktats till honom och utbringade en hyllningsskål för Gotland och dess folk och slutligen lämnade redaktör Arthur Nilsson några historiska och aktuella data om gotländskt vägbygge.
Sedan var tiden inne för uppbrott, ty de bussar, som skulle föra vägdagens deltagare hem igen, väntade. Hr Dahlgrens klocka klämtade slutsignal och därmed var Gotlands vägdag den 10 september 1943 till ända.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 september 1943
N:r 209