Dag: 26 augusti 2021

Överraskande god insats av V. C. K:s Egon Nilsson.
Publikgunstling blev Fritz Bågendahl, som måste byta cykel och blev trea.
Den s. k. Visbyrundan blev en fartfest, som Visby Cykelklubb torde kunna anteckna som ett av sina största evenemang. Varvloppet gick över Kung Magnus väg-österväg-in genom Österport-Häst-gatan-Wallérs plats-Adelsgatan-genom Söderport-Lännavägen-Artillerigatan åter till Kung Magnus väg med start och mål mitt för Gutavallen. Denna bana var 1,500 meter och kördes 30 varv, vilket allt som allt utgjorde en sträcka på 4 112 mil.
Invid startplatsen på ömse sidor av vägen samlades efter hand en intresserad publik, men även vid angränsande gator och gränder, där cyklisterna foro fram, hade åskådare fattat posto. Banan var avspärrad under den nära halvannan timme, som tävlingen pågick, men mången stadsbo kunde ju, för att nu citera Stenbocks Kurir, \”titta ur husen med undran och med skräck\”. Evenemanget kunde emellertid genomföras utan några som helst missöden, och mannarna från Visby Röda korskår, vilken påpassligt står till tjänst vid bl. a. större sportevenemang, behövde icke ingripa med varken kloramin eller bandage.
Stunden före fartfestens början kunde man från en högtalare höra glada toner, och högtalareanläggningen fungerade bra. För denna hade firman Emil Appelquist svarat.
Invid startlinjen hade VCK:s säkra funktionärstab och dess medarbetare sin expedition, o h innan spelöppningen hälsades allmänhet och tävlande välkomna av överledaren överstelöjtnant Erik Edlund. Så var allt klart för \”rundan\”. Femton cyklister ställde upp på startlinjen, och efter en kort presentation av deltagarna, vilka voro: Sven \”Svängis\” Johansson, Hammarby, en av våra allra, främsta tävlingsåkare och nu storfavorit, E. Widevall, K. Lidberg, Uno Karlsson, A. Person, samtliga Hammarby, S. Hellberg, F. Bågendahl, K.-E. Söderström, E. Kreitz, samtliga Fredrikshof, Stockholm, Bo Berglund, Albano, Stockholm, och Sture Jonsson, Sofia, Stockholm, samt vidare Visby CK:s Gösta Booberg, Bert Andersson, Egon Nilsson och Lasse Andersson, gick \”startskottet\” och fältet trampade på Kung Magnus väg norrut för att sedan ta riktningen runt hörnet vid Österväg och in genom Österport.
Trettio varv skulle alltså avverkas med vart femte varv som spurtvarv, d. v. s. att de tävlande då tillgodogjordes vissa poäng för sina placeringar.
Att varv för varv nämna den inbördes placeringen mellan de tävlande torde vara en överloppsgärning med hänsyn till att endast någon sekund eller bråkdelar av en sekund skiljde cyklisterna åt vid varvlinjen, liksom vid målet. De tio stockholmscyklisterna höllo ihop i väl samlad klunga hela tiden, men visbycyklisten Egon Nilsson var inte den som släppte kontakten med dessa \”stjärnåkare\”, så junior han är, och ännu på 30: de och sista varvet följde han de stora gossarna tätt i hjulen, och blev efter ett stycke först i den rasande slutspurten. Egon Nilssons prestation var överraskande god, och hans klubb har all anledning att vänta stora ting av honom i fortsättningen, såvida träningen bedrives systematiskt. Vad beträffar klubbkamraterna Booberg, Lasse Andersson och Bert- Andersson, lade sig Bert på sladden i klungan i ett tidigt skede och blev sedermera varvad tre gångerförsta gången i 13:e varvet – men han var inte ledsen för det utan fullföljde loppet i god kondition. Booberg var den som näst Egon hängde med bäst, men i 10 eller 11 varvet började han sacka efter och tog så småningom broderligt sällskap med Lasse Andersson, vilka båda varvades två gånger. Att den gotländska kvartetten skulle bli sist i konkurrensen med storhejarna var ju väntat, men Egon Nilsson få de nog se upp med på hans hemmaplan nästa gång.
Den lägsta varvtiden på den 1,500 m. långa banan var 2,15 min. och noterades i 9:e varvet av Widevall, medan den högsta varvtiden, 2,35, noterades i 21:a varvet. 1,500 m. är ju som bekant en klassisk distans för löpare, och det kan ju ha sitt intresse erinra om, att Arne Anderssons världsrekord på distansen är 3,45. Segrare i spurtvarven voro: 5:e varvet \”Svängis\”, 2,18, närmast följd av Jonsson, Bågendahl, Söderström. och Widevall, 10:e varvet \”Svängis\”, 2,25, följd av Bågendahl, Jonsson, Widevall, 15:e varvet Jonsson, Lidberg, Widevall, 20:e varvet \”Svängis\” 2,28, följd av Bågendahl, Söderström, Lidberg, 25:e varvet Bågendahl 2,28,5, närmast följd av Berglund, samt slutligen 30:0 och sista varvet \”Svängis\” 2,20. Därmed blev visserligen inte \”Svängis\” spurtsegrare, men han blev i stället segrare i tävlingen i dess helhet med en sammanlagd använd tid på 4 1/2 mil av 1 timme 12 min. 43,3 sek., vilket är bra \”trampat\”.
Därnäst följde 2) K. E. Söderström, 1,12,43,4, 3) Fritz Bågendahl, 1,12,43,5, 4) Bo Berglund, 1,12,43,7 5) S. Hellberg, 1,12,43,8, 6) E. Kreitz, 1,12,44, 7) K. Lidberg, 1,12,44,3, 8) E. Widevall, 1,12,45,5, 9) Uno Karlsson, 1,12,45,6, 10) A. Persson, 1,12,47, 11) E. Nilsson, 1,12,50,5, 12) G. Booberg, 1,19,20,2, 13) L. Andersson, 1,19,20,3 14) B. Andersson, 1,22,22. Sture Jonsson hade utgått, då han i 17:e varvet fick punktering. Otur!
Spurtsegrare blev Bågendahl med 21 poäng, närmast följd av \”Svängis\” med 20 och Jonsson med 13 poäng. Lagsegern gick till Fredrikshof med Hammarby närmast.
Publikgunstling om någon blev väl Fritz Bågendahl, som på 21 varvet bytte cykel vid depån på grund av att en eker brustit. I nästa varv fick han igen sin egen \”hoj\” och trots dessa avbrott blev han trea i tävlingen. Men så fick han också hjälp av klubbkamraten Hellberg, som gjorde ett taktiklopp i tredje varvet. Han tog nämligen ledningen där och körde sedan ej så fort, varvtid 2,27. – Och därigenom kunde Bågendahl hämta upp åtskilligt av den genom cykelbytet förlorade tiden.
Loppets segrare, \”Svängis\” Johansson, fick cykla ett ärevarv och lagerkransades av \”Gotlands cykelflicka nr 1\” Ingrid Gyllenberg.
Så fingo cyklisterna hämta sina pris – vilka de i tur och ordning fingo välja själva framme på det välförsedda bordet – men då trängde publiken på så olidligt, att endast ett mycket litet område bildades öppet framför \”domarbordet\”. Polisman Sixten Borg, som med känd gemytlighet tidigare \”ordnat kön\” med framgång, måste till sist resignera, och stadsfiskalen, som syntes i uniform i närheten, hade väl knappast kunnat göra nå\’t, han heller. Och så utbragte överledaren ett leve för pristagarna och \”Rundan\” var ett minne blott. Då var klockan 21 min. över 4. Noga räknat.
Mr Ernest.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 september 1943
N:r 210