Dag: 29 augusti 2021

Södra Gotlands missionsdistrikt har i år fått ny predikant, nämligen pastor Kjell Leukauf.
Pastor Leukauf är född den 26 febr. 1906 i Stockholm, men har växt upp i Skåne. Han bedrev studier vid läroverket i Malmö, arbetade därefter vid jordbruk samt på sjön, men genomgick sedan Svenska missionsförbundets missionsskola å Lidingö åren 1932-36. Sin första anställning som predikant hade han i Östersundskretsens missionsförsamlingar åren 1936-38, varefter han åren 1938-43 innehade liknande anställning i Ljusne-Ala samt Askesta missionsförsamlingar. Sin anställning i Södra Gotlands missionsdistrikt tillträdde han den 1 sistlidne augusti och är sedan dess bosatt i Burgsvik.
Pastor Leukauf har också gjort ett uttalande för Gotlands Allehanda. Han «skriver:
Gotland sagornas och semesterfirarnas förlovade land. Kan en mer betagande syn fånga ett ögas näthinna, än då resenären i den tidiga morgonstunden från båtens däck allt klarare och klarare skönjer öns konturer vid horisonten-Och då efter någon timma det på historiska och kulturella minnen så rikt begåvade Visby med sina tinnar och murkrön helt dominera ögats synfält.
För en främling känns det något av äventyr, då man för första gången sätter sin fot på gotländsk jord. Man frågar sig: Är man verkligen inom Svea rike eller har man hamnat i främmande land. Örat smekes av ett mjukt, melodiskt men dock främmande tungomål. Mycket är så olikt vad man är van vid. Så väller intrycken över en i växlande följd. Någon har sagt: \”Det första intrycket blir det bestående!\” r Det första egentliga intrycket fick jag under ett kort besök i mitten av april månad i våras. Jag kom för att som det heter \”lära känna vännerna och verksamheten\”. Resan över hade varit stormig. Väl i Visby hade jag att per tåg förflytta mig söderut så långt rälsen räckte. Olyckligtvis råkade jag stiga på ett godståg. Färden tog över fem timmar. Det var icke att undra på, att konduktören då han tog biljetten såg på mig med ett medlidsamt uttryck och sa: \”Det kommer att olika ett långsamt lidande!\”
Samvaron med uppoffrande och hjärtegoda människor gjorde, att de mottagna intrycken snart förflyktigades likt morgondimman för solens strålar. Tillvaron tedde sig med ens inbjudande och hoppfull. Kropp och själ började må väl. När det därför var tid att lämna vännerna och ön, förnams en saknadens smärta, som efterhand formade sig till hoppet om ett snart återseende. Så blev det ock. Nästa gång skulle det bli i sällskap med min familj för att leva och bo bland gotlänningar.
Gotlänningarna är ett både i materiellt och andligt avseende rikt begåvat släkte. Den materiella odlingen äger en vittgående ryktbarhet. Om även detta hade varit fallet med tanke på den andliga odlingen i synnerhet då på det religiösa området, hade Gotland varit ett paradis. Men även här har materialismen och sekulariseringen liksom på fastlandet gjort sina landvinningar. \”Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun\” läsa vi i den Heliga Skrift. Livets överflöd har den benägenheten att göra människan likgiltig för de andliga verkligheterna. Den särställning som Gotland med bebyggare inta i dagens situation förpliktar. Guds slösande godhet och nåd har även kommit dem i rikt mått till del. Men var finnes den andliga hunger som söker de eviga flödena? I likhet med det övriga Sverige, och många andra länder kan även Gotland då det gäller religiöst intresse betecknas som de tomma kyrkorna och bönhusens land.
Min personliga önskan och bön vid inträdet i evangeliverk bland eder är denna, att behovet av och tron på de andliga, de eviga verkligheterna må bli stark. Och detta genom en andligt djupgående väckelse.
Burgsvik i sept. 1943.
Kjell Leukaut.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 september 1943
N:r 214