Fårösundsfärjan.

På grund av översyn av gengasdrivna färjan \”Fårösund II\” inställes dennas trafik tisdagen och onsdagen den 21 och 22 september. Oundgängligen nödvändig trafik kommer att upprätthållas av reservfärjan med följande turer:
Avg. Fårösund kl. 5,55 \” 10,45 \” 18,15
Dubblering av turer göres ej, och fordon medtagas endast i mån av utrymme.
VÄGSTYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 september 1943
N:r 214

Landsbygden.

LJUGARN.
Missionsmöte hölls under god tillslutning av besökare i missionshuset.
Mötets ledare, predikant Knut Hedman,, hälsade välkommen med orden i Upp. 21 där det talas om \”Den, heliga staden\” och yttrade några djupgående sanningar i anslutning härtill. En sån grupp, där juniorer från fem socknar voro representerade, sjöngo till detta den vackra sången \”Din jaspismur du gyllne stad\”. Vacker och känslig sång utfördes också av en damkör. \”Mästaren är här och kallar dig till sig\” var ämnet för den allvarliga och väckande predikan, som hölls av predikant Em. Olsson. Gripande skildra, de tal. en händelse från Norrland, som påvisade hur en brottsling blev kallad till Mästaren och fick nåd och förlåtelse.
Ljugarns Luth. Syförening gjorde det allra bästa då det gällde den timliga förplägnaden i det att de bjödo på extra gott kaffe och bröd. Under mötets lopp förekom rikligt med sång och musik, vilket blev ett givande inslag i högtiden och förhöjde stämningen. En kollekt upptogs till förmån för Gotl. Missionsförenings verksamhet.
Mötet avslutades av predikant Hedman med ett bibelord och Välsignelsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 september 1943
N:r 214

Nya frikyrkopastorer.

\"\"
Kjell Leukauf.

Södra Gotlands missionsdistrikt har i år fått ny predikant, nämligen pastor Kjell Leukauf.
Pastor Leukauf är född den 26 febr. 1906 i Stockholm, men har växt upp i Skåne. Han bedrev studier vid läroverket i Malmö, arbetade därefter vid jordbruk samt på sjön, men genomgick sedan Svenska missionsförbundets missionsskola å Lidingö åren 1932-36. Sin första anställning som predikant hade han i Östersundskretsens missionsförsamlingar åren 1936-38, varefter han åren 1938-43 innehade liknande anställning i Ljusne-Ala samt Askesta missionsförsamlingar. Sin anställning i Södra Gotlands missionsdistrikt tillträdde han den 1 sistlidne augusti och är sedan dess bosatt i Burgsvik.
Pastor Leukauf har också gjort ett uttalande för Gotlands Allehanda. Han «skriver:
Gotland sagornas och semesterfirarnas förlovade land. Kan en mer betagande syn fånga ett ögas näthinna, än då resenären i den tidiga morgonstunden från båtens däck allt klarare och klarare skönjer öns konturer vid horisonten-Och då efter någon timma det på historiska och kulturella minnen så rikt begåvade Visby med sina tinnar och murkrön helt dominera ögats synfält.
För en främling känns det något av äventyr, då man för första gången sätter sin fot på gotländsk jord. Man frågar sig: Är man verkligen inom Svea rike eller har man hamnat i främmande land. Örat smekes av ett mjukt, melodiskt men dock främmande tungomål. Mycket är så olikt vad man är van vid. Så väller intrycken över en i växlande följd. Någon har sagt: \”Det första intrycket blir det bestående!\” r Det första egentliga intrycket fick jag under ett kort besök i mitten av april månad i våras. Jag kom för att som det heter \”lära känna vännerna och verksamheten\”. Resan över hade varit stormig. Väl i Visby hade jag att per tåg förflytta mig söderut så långt rälsen räckte. Olyckligtvis råkade jag stiga på ett godståg. Färden tog över fem timmar. Det var icke att undra på, att konduktören då han tog biljetten såg på mig med ett medlidsamt uttryck och sa: \”Det kommer att olika ett långsamt lidande!\”
Samvaron med uppoffrande och hjärtegoda människor gjorde, att de mottagna intrycken snart förflyktigades likt morgondimman för solens strålar. Tillvaron tedde sig med ens inbjudande och hoppfull. Kropp och själ började må väl. När det därför var tid att lämna vännerna och ön, förnams en saknadens smärta, som efterhand formade sig till hoppet om ett snart återseende. Så blev det ock. Nästa gång skulle det bli i sällskap med min familj för att leva och bo bland gotlänningar.
Gotlänningarna är ett både i materiellt och andligt avseende rikt begåvat släkte. Den materiella odlingen äger en vittgående ryktbarhet. Om även detta hade varit fallet med tanke på den andliga odlingen i synnerhet då på det religiösa området, hade Gotland varit ett paradis. Men även här har materialismen och sekulariseringen liksom på fastlandet gjort sina landvinningar. \”Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun\” läsa vi i den Heliga Skrift. Livets överflöd har den benägenheten att göra människan likgiltig för de andliga verkligheterna. Den särställning som Gotland med bebyggare inta i dagens situation förpliktar. Guds slösande godhet och nåd har även kommit dem i rikt mått till del. Men var finnes den andliga hunger som söker de eviga flödena? I likhet med det övriga Sverige, och många andra länder kan även Gotland då det gäller religiöst intresse betecknas som de tomma kyrkorna och bönhusens land.
Min personliga önskan och bön vid inträdet i evangeliverk bland eder är denna, att behovet av och tron på de andliga, de eviga verkligheterna må bli stark. Och detta genom en andligt djupgående väckelse.
Burgsvik i sept. 1943.
Kjell Leukaut.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 september 1943
N:r 214

Gotländsk naturforskning

och ett. gotländskt forskningsinstitut.
Några uppslag och reflexioner kring ett aktuellt projekt.
Av fil. lic. Bengt Pettersson.
Biskop Ysanders förslag om ett gotländskt forskningsinstitut . har vunnit genklang i vårt lands kulturkretsar. I Dagens Nyheter tas projektet upp till entusiastisk behandling av professor Johnny Roosvål, och i Svenska Dagbladet ger professor Ragnar Josephsson detsamma sin anslutning. Det är glädjande att se, att naturvetenskaperna inte glömts bort i diskussionen. Ehuru icke fackman på dessa områden vidrör prof. Roosval i sin artikel geologiska och botaniska aspekter i det intressanta projektet. Materialet växer sällsynt tätt på Gotland även inom dessa forskningsgrenar.
Prof, Roosval nämner den grund, som sedan länge är lagd i Visby för ett gotländskt forskningsinstitut; Länsarkivet och Fornsalen under resp. rektor Steffen och docent Stenberger. Det finns en grund lagd också för den botaniska diseiplinen, och det är DBW:s trädgård och i viss mån även Visby läroverks museum. Men det är egendomligt, att vår ö med sina rika och övermåttan märkliga biologiska forskningsobjekt hittills. ieke haft ett mera enhetligt sammelorgan för den biologiska intressesfären, Vi har Fornsalen och vi har Länsarkivet, men vi saknar Biologiska – museet. – Till en sådan institution borde anknytas DBW:s trädgård med utvidgad avdelning för gotlandsväxter, såväl vilda som odlade. Det är av vikt, att vi håller reda på och tar vara på många odlade växtformer, inte minst ur praktisk synvinkel, t. ex. de gamla äpplesorterna, som inte kan hävda sig i modern trädgårdsodling. . De löpa fara att försvinna mycket raskt till skada för kommande förädlingsverksamhet. Det blir en gärning, som kan komma det praktiska livet till godo så småningom, — Detta sagt i förbigående. — Av mera teoretiskt intresse skulle väl odlingar av gotländska vilda blomväxter våra. Men här träder ett vetenskapligt och ett pedagogiskt önskemål fram. De olika ”ekotyperna” i gotlandsfloran är mycket litet kända. Ytterst tacknämligt vore det med en botanisk trädgård av skisserad typ för turisten, för läraren och för den gästande fackmannen, Den skulle bli till gagn för hela ön.
Museet — var detta nu skulle inrymmas — borde innehålla först och främst en ornitologisk avdelning samt en botanisk samling — i första hand av blomväxter. Dessutom en allmänt växtbiologisk skådesamling, fotografier och tecknade planscher från olika typiska och intressanta avsnitt av vår ö, illustrerande grunddragen av den gotländska naturen.
Gotlands förnsal inrymmer redan en geologisk avdelning, men det blir endast en detalj av den mångskiftande natur-ram, som borde finnas i samband med en kultursamling av denna art. Den biologiska, väsentliga ramdelen saknas. För att förstå kulturepokerna riktigt är det väl oundgängligt att ha den naturliga miljön någorlunda klar.
I förening med upprättandet av ett gotländskt forskningsinstitut borde dessa planer lätt kunna sättas i verket. På detta sätt skulle den naturvetenskapliga ämnesgruppen få stadigt fotfäste på ön. Man kan inte komma ifrån att den förut varit tämligen styvmoderligt behandlad utan nämnvärt stöd från officiella institutioner. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som den gotländska naturen utom att vara livsmedium för alla gutar alltid även utövat stark dragningskraft på den gästande främlingen, Våra botaniska skatter är viktiga ingredienser i vår ös berömda egenart. Samtidigt är naturen den fasta grund, som tidig och sen gotländsk kultur haft att bygga på. Det är sannerligen på tiden, att den gotländska naturforskningen fastare förankras i det allmänna medvetandet. Detta önskemål torde bli effektivt uppfyllt i och med att de diskuterade projekten realiseras.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 16 september 1943
N:r 213

Striderna i Ryssland.

\"\"
Bilden, som togs då staden Orel på mittfronten i Ryssland utrymdes av tyskarna,
visar hur en bro i stadens utkant spränges i luften.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 16 september 1943
N:r 213

100 stridsvagnar i förbimarsch.

\"\"

Ett hundratal stridsvagnar paraderade på tisdagen förbi arméchefen gemeral Holmquist på
Gärdet i Stockholm. — Största intresset tilldrog sig de nya 22-tonsvagnarna, som äro utrustade
med en 7,5 cm:s kanon och fyra kulsprutor. — Bland åskåda märktes prins Gustaf Adolf och greve Folke Bernadotte.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 16 september 1943
N:r 213

Vigde

Direktör
Gustaf Tham
och
Fru
Helmy Thulin.
Stockholm den 15 september 1943.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 16 september 1943
N:r 213