En av våra sällsyntaste fåglar, blåkråkan har här på Gotland på senare år veterligen endast haft en enda häckplats, nämligen på Fårön, där Sigfrid Durango iakttagit den under åtskilliga år. Enligt ett meddelande i Vår fågelvärld av Haldor Wigsten har blåkråkan häckat på Fårön under åren 1934-4942.
I senaste numret av Fauna och Flora, den väl redigerade biologiska tidskriften, meddelar lärarinnan Karin Jansson, som tidigare haft sin verksamhet på Gotska Sandön, att hon den 18 juni 1942 i en av lövängarna på öns norra del hittade en död blåkråka. Av utseendet att döma hade fågeln legat där ganska länge. Under den tid fr. Jansson bodde på Sandön, åren 1933-1939, hände det några gånger, att fyrpersonalen och folk som arbetade i skogen, berättade för henne, att de sett en så förunderligt vacker fågel, som enligt deras beskrivning ej kunnat vara annat än blåkråka. Trots ivrigt sökande lyckades det aldrig för fr. Jansson att få syn på den. Öns förre fyrmästare förvarade en vinge efter en blåkråka, som han funnit död på ön.
I en redaktionell kommentar till notisen påpekar tidskriftens redaktion, att det på Sandön finns både gammal tallskog och sammanhängande lövängsområden med hassel, ek och asp, varibland många gamla ihåliga träd, varför häckningsmöjligheter finnas även på denna ö.
Vår landsman Pehr Bolin meddelar i samma häfte av Fauna och Flora, att han på en villatomt i Ålsten påträffat en vitfläckig koltrast, och han tror detta uppträdande av en partiell albinos kan sättas i samband med koltrastens alltmer utpräglade karaktär arv halft domesticerad fågel.
Undertecknad kan som komplement till denna notis meddela, att för några månader sedan en vitspräcklig koltrast påträffades död här i Visby. Även från andra håll meddelas, att vitfläckiga trastar uppträtt i närheten av städer och andra samhällen, och det finns, som Fauna och Floras red. skriver i en kommentar till Pehr Bolins notis, ingen anledning att i allmänhet betvivla förefintligheten av ett samband mellan partiell eller hel albinism och domesticering.
Variationerna i koltrastens fjäderdräkt äro emellertid av relativt gammalt datum. I Skandinaviens Fauna av Sven Nilsson, tryckt år 1858, står det att läsa om fågeln, att den tillfälligtvis varierar i färg, så att den ibland kan uppträda vit eller fläckig av denna färg, ibland också grå eller chokladfärgad.
Den i Visby funna fågeln var helt vitspräcklig och gjorde i sin ovanliga fjäderskrud ett sällsamt och främmande intryck.
Fauna och Floras senaste häfte innehåller också en längre uppsats av Sigfrid Durango om några iakttagelser av den mindre strandpiparen, gjorda på Fårön under åren 1935-41. Till denna uppsats hoppas jag senare få återkomma med ett utförligare referat.
V. J.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 september 1943
N:r 209
