Månad: augusti 2021

Medicinalstyrelsen har förordnat med. kand. Sten Borgedahl att tjänstgöra som e. o. andra läkare vid S :t Olofs sjukhus till 16 september under dr Dunges sjukledighet.
Förestånderskan vid S:t Olofs sjukhus Kally Ekberg har hos regeringen begärt att efter pensionsåldern få stå kvar i tjänst under ytterligare ett år från den 1 februari 1944. Medicinalstyrelsen tillstyrker.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 9 september 1943
N:r 207

Enligt tidigare införd annons kallas Visby konsertförening till ordinarie sammanträde i läroverkets aula kl. 7 i afton. Efter sammanträdet blir det repetition.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 9 september 1943
N:r 207

Riksdagsman Svedman talar inför högerföreningen.
Visby högerförening hade i går inbjudit de övriga högerorganisationerna och andra intresserade till en klubbafton, vilken blev mycket lyckad och hade samlat proppfullt hus i lokalen i Gamla borgmästaregården.
De närvarande hälsades välkomna av högerföreningens ordförande, kapten Nüs Hartzell, vilken därefter lämnade orlet till riksdagsmannen, redaktör Gust. Svedman, som i ett kort föredrag talade om Norden framtid.
Allt eftersom kriget glidit in i sitt slutskede har i samband med den allmänna debatten om freden diskussionen om Nordens framtid blivit livligare. Om målet: trygghet för de nordiska ländernas tillvaro är man överens, men då det gäller vägen dit äro meningarna delade.
De finnas, som anse, att Nordens enhet är förutsättningen för Nordens frihet. Och däri torde ligga en sanning. Men än mera visst är att bevarandet av Sveriges frihet är betingelsen för återställandet av Nordens. Skulle även vi bli indragna i kriget eller ockuperade och därmed berövade möjligheten att efter kriget göra vår stämma hörd, vore för visso Nordens läge och framtidsutsikter i hög grad försämrade, för att icke säga förmörkade.
Vårt lands geografiska läge har varit vårt förnämsta skydd mot kriget. Våra grannländer, särskilt Finland och Danmark, äro genom sina gränser till erövringslystna stormakter i ett vida farligare läge.
I fråga om formerna för Nordens enhet och de nordiska ländernas samgående ha olika förslag bragts på tal: försvarsförbund, statsförbund och förbundsstat. Diskussionen härom torde vara för tidigt väckt. Det ges många hir ler att övervinna innan man kommer dit Norge är, liksom Danmark, ockuperat av Tyskland och väntar räddningen från England. Finland kämpar mot samma fiende som Tyskland och är i krigstillstånd med England. De politiska intressen, som här gå isär, måste förenas och klyftorna överbyggas. En norrman som nordisk utrikesminister skulle säkerligen inte ha samma synpunkter på utrikespolitiken som en finne, och en finne som handelsminister kommer förmodligen inte att med samma ögon som en norrman se näringslivets frågor.
Från militärt sakkunnigt håll här i landet har betonats, att sannolikheten talar för att det blir Sverige som får bilda den egentliga slagkraften och den strategiska reserven i en sammanslutning mellan Nordens länder. Ett enat Norden skulle medföra att de olika länderna hade bättre tillgång till den tyngre och dyrbarare krigsmateriel, som numera blivit en nödvändighet. Vidare fordras enhetliga fälttjänstövningar m. m. En nordisk försvarssamverkan kräver full samverkan alltifrån försvarets uppbyggande och organisation till enhetlig ledning och användning av trupperna. Skall ett så omfattande mål kunna nås, fordras den mest fullständiga ömsesidiga förståelse, fasta föresats och oböjliga vilja att gemensamt bära alla bördor.
Likväl torde de största hindren för att varaktigt ena Nordens folk vara att finna på det folkpsykologiska planet, i olikheterna i lynne och kynne. Den norske statsministern Nygaardsvold höll i våras i London ett radiotal, vari han uttalade farhågor för att Sverige skulle vilja bli den \”ledande\” nationen i Norden, något som tycktes fylla honom med stark oro. Farhågorna torde vara överdrivna. Vi svenskar ha inte svårt för att låta andra gå före oss över trösklarna.
En äldre dansk akademiker, professor Niels Nielsen, förklarade nyligen i ett tal i Studentföreningen i Köpenhamn, att han inte hörde till dem som utan betänkande och utan bekymmer anslöto sig till tanken på mycket vittgående och intima förbindelser mellan länderna i ekonomiskt och politiskt avseende.
Slutligen kan anföras en röst från Finland, förf. Nils Melander, som säger att finnarna äro rädda för att ett mera , intimt samgående med de övriga nordiska länderna, i första hand med det närmast liggande Sverige, skulle sätta sin prägel på den finska andan, vars renhet de äro måna om att bevara.
Ett enat och enigt Norden är ett mål, som vi inte få släppa ur sikte. Ett Sverige med stormaktsvasaller in på knutarna skulle försättas i ett hårt och beträngt läge. Men vägen till enighet är ingalunda lätt. Och då vi beträda den, må vi se till, att inte romantikens och önsketänkandets falska och förledande sken kasta sina strålar över den, utan att verklighetens kalla ljus får vara vägledande. Annars komma vi aldrig fram.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 9 september 1943
N:r 207

Det har som bekant vid flera tillfällen varit på tal att göra något nyttigt av det gamla hus på biskopsgårdens område, som är beläget utmed Drottensgatan och gemenligen kallas \”Biskopens vedbod\”. Men avsikterna ha av olika orsaker stannat vid fromma önskningar. Emellertid pågår för närvarande ett konserveringsarbete å huset ifråga och detta har föranlett en medarbetare i Gotlands Allehanda att intervjua amanuensen Gunnar Svahnström, som närmast har hand om detta arbete. Det befanns att förslag föreligger även till ett blivande komplex för domkapitlets behov, varvid ett hus skulle tillbyggas medeltidshuset, och i dettas övervåning skulle i så fall en sessionssal för domkapitlet inredas.
Meningen är nu, säger amanuens Svahnström, att knacka rena väggarna utvändigt för att sedan åter putsa murarna, varvid dock hörnstenar och infattningarna av huggen sten kring gluggar och dörrar lämnas rena.
Hur har nu detta kunnat ske? Vi mena att det skall ju pengar till allt och det brukar stundom vara ont om medel för sådana hur ändamål.
Jo, biskop Ysander har varit mycket intresserad för att man skall kunna åstadkomma något av den gamla byggnaden, som nog kommer att visa sig vara en vacker sådan, och genom biskopens förmedling har det lyckats att få en del pengar för ändamålet. För dessa medel skall man nu i första hand söka få huset konserverat utvändigt och så långt pengarna räcka även invändigt. Genom riksantikvariens förmedling ha vi också fått en del samvetsömma till arbetena ifråga.
Har arbetet pågått länge och är det meningen att göra huset användbart för domkapitlet? – Arbetet har nu pågått sedan den. 25 aug. Vad angår problemet om att göra huset till ett hem för domkapitlet så har den frågan avancerat så långt, att förslag föreligger i ritningar och kostnadsberäkningar men om och när det kan förverkligas känner jag icke, det beror ju på när medel kan erhållas för dessa mera omfattande arbeten. Enligt detta förslag skall emellertid ett tillbygge utföras mellan det gamla huset och den Åbomska fastigheten norr därom, och i det gamla huset skall i start sett endast övre våningen iordningsställas till sessionssal för domkapitlet. Bottenvåningen, som innehåller två välvda rum, kommer förmodligen att få bli något slags museilokal.
Är huset mycket gammalt och vad har det egentligen varit?
Byggnadens äldsta delar, säger amanuens Svahnström, härstamma från början av 11200-talet, men vad den ursprungligen varit kan man bara gissa. I gamla papper kallas den för kapitelshuset och kan ha varit någon byggnad som tillhört Mariakyrkan eller möjligen Drotten men troligast då Mariakyrkan. På 1600-talet användes huset till fårhus och det har väl senare också kanske varit vedbod, eftersom man kallat byggnaden för biskopens vedbod.
Så långt amanuens Svahnström, som vid det här laget har en hel del restaureringar bakom sig. Det där om att byggnaden en gång kallats för kapitelshus är ju intressant när nu planer föreligger på att låta byggnaden få bli ett domkapitlets hus. Detsamma har ju ombyggts flera gånger under århundradenas lopp, men själva den gamla byggnaden planeras ju nu inte direkt att ombyggas utan snarare inredas. Behövliga expeditionsutrymmen skulle komma i ett särskilt tillbygge.
Vad det gamla huset angår är att märka att några fönster icke funnits i huset. Man hade fönsteröppningarna öppna och täppte till dem när så behövdes med träluckor. På liknande sätt kommer man att göra även nu och när sedermera fönster måste ordnas, komma de att isättas så att de icke synas mer än nödvändigt.
Kanske får sålunda Visby domkapitel så småningom ett eget hus och i varje fall kommer det gamla medeltidshuset, vad det nu en gång varit, att efter avslutad restaurering framstå på ett mera hedrande sätt än hittills och kommer säkert också att visa sig vara ett vackert gammalt hus och en brydnad för gamla Visby.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 9 september 1943
N:r 207