En liten avskedsintervju med \”skärmbildaren\” dr Thune.
Skärmbildsundersökningarna med röntgenhussen äro som förut nämnts nu avslutade och bussen skall gå tillbaka till fastlandet för att vila sig till dess man i sinom tid – det kommer att dröja något – tar itu med ett annat län, vilket det nu blir. Det blir för övrigt ganska spännande att se om något län mäktar knäcka det gotländska anslutningsrekordet på väl 99 procent – gotlänningarna ha, som landshövding Nylander framhöll i sitt uttalande för Gotlands Allehanda härom dagen, hedrat både sig och Gotland genom den talrika anslutningen, som gjort dem till ett efterföljansvärt föredöme vid kommande aktioner på fastlandet.
Det har förut påpekats, hurusom efterundersökningarna i samband med granskningen av det vid undersökningarna på Gotland sammanbragta materialet, nu pågår och kommer att fortsätta en tid framåt. Den av Nationalföreningen hitsända expeditionen har som förut nämnts lämnat Gotland, så när som på dr Ragnar Thune, som kvarstannat efter de övriga och biträtt med efterundersök, ringarna på dispensären i Visby. Dr Thune lämnar emellertid Gotland i morgon efter ett par månaders ihärdigt arbete för att återvända till sitt ordinarie arbete som underläkare på Västeråsens sanatorium i Borås. Gotlands Allehanda har i avskedets stund underkastat dr Thune en liten avskedsintervju.
Det finns en del personer som nu bli ganska oroliga när de få kallelse till efterundersökning på dispensären — men det är väl icke med en sådan kallelse fastslaget att vederbörande ha tbc ?
Nej visst icke, men man kan ju icke lämna något åt slumpen utan är det något misstänkt vill man titta närmare på vederbörande. Det är inget att vara orolig för. Varje människa kan förete något misstänkt, vare, sig det är läkt tbc eller av något annat, det är därför icke sagt att det är något aktuellt. Men det skall man konstatera. Å andra sidan – poängterar dr Thune – bör man icke taga en kallelse till efterbesiktning alltför lätt, så att man inte bryr sig om att gå till dispensären. Man. bör icke försumma en påkallad efterbesiktning, efter en sådan är man säker.
Hur är det nu med granskningen av materialet och efterundersökningarna, kommer arbetet att dröja länge till?
Ja, ett par månader tar det nog. Ungefär hälften är avverkat nu. Och här på dispensären arbetas det för fullt. Dr Larsen torde väl nu bli ensam en tid men förmodligen måste det bli läkarförstärkning. Någon åttatimmarsdag förekommer inte alls på dispensären, där också systrarna ha ett ansträngande arbete just nu.
Men om man inte blir kallad till efterbesikning, hur skall man veta om man är frisk?
Jo, sedan efterbesiktningarna avslutats, alltså om kanske ett par månader, kommer detta att meddelas genom tidningarna och de som då icke varit kallade till efterbesiktning kunna betrakta sig som friska vid tiden för undersökningen.
Hur har det varit att arbeta här på Gotland, fråga vi.
Det har varit mycket intressant, säger dr Thune. Samarbetet har gått utmärkt och varit bra på alla håll. Man hade ju här en stor fördel i att folk känner varandra så bra på Gotland, man har påverkat varandra och det har också bidragit till den goda anslutningen, som verkligen varit oväntat bra. Aldrig har man hört, något knorr eller. trassel – krångel med aggregatet har ju ett par gånger orsakat väntan och ändrade direktiv, men man har snällt fogat sig i förhållandena. Och detsamma är det här på dispensären, där man nu infinner sig på kallelse till efterundersökningar – och det bör man ju också göra.
Vad är doktorns omdöme om resultatet hittills?
Mycket bra. Vi ha upptäckt en hel del fall av tbc; särskilt hos äldre och ätt detta är av betydelse är ju klart, man kan låta dessa fall komma till behandling och man kan skydda omgivningen.
Tror doktorn att man kan vänta lika goda resultat på fastlandet?
Det är svårt att säga, men det är väl knappast troligt. I många trakter på fastlandet är ju bebyggelsen betydligt mera gles, än här och det blir svårt att på samma sätt samla befolkningen, särskilt då åldringar och barn. Man har ju gjort försök Västernorrland och gjorde ganska stor reklam för saken, men jag vill minnas att man kom inte upp till mer än omkring 50 proc. av befolkningen som undersöktes. Så blir, det säkert på många andra ställen, där man har långt till samlingsplatserna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 september 1943
N:r 224
